Filosofi?

[vasakärven]

"Filosofi, från grekiskans philosophia (φιλοσοφία), "kärlek till visdom", är en intellektuell disciplin som kritiskt studerar de mest grundläggande frågorna. "Finns det någon verklighet utanför mina tankar?", "Vad är kunskap?", "Vad är sanning?", "Vad gör en handling värdefull?", "Har människor och djur värde och är de i så fall lika eller olika?" är frågor som ställs inom filosofin."Wikipedia

Tankar och värderingar som återfinns inom filosofin ligger så att säga till grunden för ideologi och är samtidigt nära sammanbundna med identitet, kultur och folksjälen.

Skulle uppleva det som spännade med en filosofisk avdelning i debatten, det finns ideologi och religon så varför inte en filosofisk?

Om det skulle vara av intresse så skulle jag gärna vidareutveckla mina tankar och idéer, med förslag på underavdelningar...

[NordiskFrihed]

Tja.. Man kunne jo starte med at tale om filosoffer som på den ene eller anden måde har interesse for den nationale kamp.

Klassikeren er jo Platons Staten som jeg mener er uundværlig. Nietzsche er et andet stort navn...

Romantikken er vel også interessant i denne forbindelse.

Og i forhold til kultur er især new right inspireret af kulturfilosoffen Antonio Gramsci. Der er jo mange flere, men dette kan komme efterhånden.

[Lodur]

Ett mycket bra förslag, Vasakärven, som flera av oss har önskat under en tid. Vi behöver definitivt ett filosofi-forum! Den största risken med filosofi-sektioner på internetforum brukar vara att det på lång sikt kan bli en lekstuga där inlägg på ett fåtal rader och med ett oseriöst språk avskräcker mer seriösa skribenter från att delta i diskussionerna. Men om detta inträffar så får man helt enkelt införa en medlemskaps-spärr som gör att oseriösa personer kan uteslutas från just det forumet.

Filosofi är en viktig grund för nationalismen eftersom samhället vi lever i bär på så stora filosofiska brister och motsägelser att man mer eller mindre kan säga att de filosofiska aspekterna av nationalismen är en del av dess kärna. Där samhället vi lever i står för ytlighet och onyanserade vinklingar, är det viktigt att vi står för det kreativa och nydanande tänkandet som når utanför de vanliga trånga och snävsynta politiskt korrekta lådorna som vi ska fogas in i genom skolan, arbetsplatsen och de sociala institutionerna.

Filosofi är ett viktigt verktyg som kan stimulera folk att tänka mer självständigt och att ifrågasätta cementerade floskler, halvsanningar och regelrätta lögner som - exempelvis - de svenska etablerade medierna så givmilt sprider omkring sig. Detta ifrågasättande är något vårt samhälle lider en enorm brist på, och detta långvariga filosofiska bristtillstånd är också en fundamental plattform som har gjort det mångkulturella samhället och dess åsiktsförföljelser och framförallt - dess åsiktslikriktning - möjligt.

[Vimsan]

Är inte hela forumet, och särskillt Idavallen, en orgie i amatörfilosofi? ;)

[Blåøjne]

Jeg foreslår at administratorerne af forumet opretter en ny kategori - låst som Idavallen - for højt intellektuelle, hvor man kan skal indsende nogle af sine skrifter/artikler for at kvalificere sig.

Det er meget vigtigt at vi får et forum for filosofi, men ligeså vigtigt at kun filosoffer får adgang til at skrive i det.

Er ikke et af vore grundprincipper at enhver skal gøre hvad han gør bedst?

[Lodur]

Haha:p

Vimsan, menar du att du känner dig utelämnad från några orgier här?;)

Att inte ta allt vi ser alltför seriöst är viktigt, så länge vi inte fastnar i Jantelagen. Ett vanligt problem vi svenskar har är att förhålla oss balanserat mellan jantelag och elitism. Å ena sidan önskar vi en hög kvalitet som kan roa oss, skapa intressanta frågeställningar eller helst föra någonting framåt, men å andra sidan så vill vi helst inte att någon ska utmärka sig utan allra helst så ska vi sitta som små grå möss i hörnen. Medelvägen blir svår att uppnå när vi hela tiden ska kategoriseras i antingen den ena eller den andra extrempunkten.

Ordet 'amatörfilosofi' används ganska ofta i samhället men det som ofta glöms bort är att det röjer ett ställningstagande för elitismen. Det antyder att det finns en professionell filosofi som är avskild från en amatörmässig. De gamla grekerna upprättade speciella filosofiska skolor som var centrerade kring en speciell lärare och dessa skolor intrigerade stundvis ganska friskt mellan varandra. Men på det hela taget, trots sin ibland bizarra sekterism, så lämnade de efter sig en hel del intressanta filosofiska texter. Personligen tycker jag däremot att denna formen av sekterism är onödvändig i dagens samhälle, men på de gamla grekernas tid var den antagligen nödvändig för att säkra fortlevnaden av skilda filosofiska inriktningar över generationerna.

Om man med amatörfilosof menar en person som inte har upprättat en filosofisk skola med lärjungar, så lutar jag nog mer mot att uppskatta just amatörfilosofen, eftersom sådana skolor tenderar att bli ganska pretentiösa. Det viktiga som jag ser det är inte huruvida man benämner den ene som professionell eller amatör, men att man utvärderar ett bidrag efter hur tänkvärt det är.

Samhällets etablerade tyckare står ofta fram med sina smålustiga angrepp på elitismen, samtidigt som de helt glömmer bort att de själva tillhör en självvald elitistisk skara som älskar att nedvärdera andra med tveksamma personangrepp som maskeras med intellektuella fraser. De är helt enkelt fastlåsta i en inkonsekvent lek med ord som mer liknar Sofisternas argumenteringsmetoder än filosofernas. Då föredrar jag den hederlige och konsekvente elitisten som kanske kan verka en aning pretentiös ibland men som hellre tar den risken än att vara medelmåttig och inkonsekvent.

Ett filosofiskt forum är framförallt viktigt för att utveckla språk, logiskt tänkande och argumentation. Att de som deltar utvecklas inom dessa områden med tiden är en av huvudpoängerna. Vi behöver forum där ett sådant utvecklingsarbete kan ske som även bidrar starkt till de ideologiska delarna av nationalismen.

[Schtekaren]

Den egentligen frågeställningen kring behovet av ett filosofiforum är väl egentligen vilken funktion det ska fylla som inte idag rymms i någon av de andra forumkategorierna? Filosofi knuten till "kampen" kan nog i allra högsta grad underordnas "ideologisektionen", då filosofiska teman är i allra högsta grad bundna till ideologier som vi identifierar oss med. Filosofiska frågeställningar rörande livet och döden är i stor utsträckning knutna till religionen och kan därmed underordnas "religionssektionen". Det som emellertid skulle vara önskvärt är kanske en mer allmänngiltig filosofisektion där frågeställningar som i sak inte behöver vara direkt knutna till "kampen" kan diskuteras ur ett lite mer allmännt perspektiv, exempelvis existentialism. Om det är något annat som efterfrågas så ser jag inte riktigt syftet med det hela?

[Blåøjne]

De gamla grekerna upprättade speciella filosofiska skolor som var centrerade kring en speciell lärare och dessa skolor intrigerade stundvis ganska friskt mellan varandra ... Personligen tycker jag däremot att denna formen av sekterism är onödvändig i dagens samhälle, men på de gamla grekernas tid var den antagligen nödvändig för att säkra fortlevnaden av skilda filosofiska inriktningar över generationerna.

De gamle grækere oprettede disse institutioner fordi der var et behov for at institutionalisere filosofien, der førhen ikke havde været organiseret på nogen måde.

I dag har vi det modsatte problem:

Der findes 9.999 forskellige bud på hvad der er 'rigtigt' og 'sandt', og hvert eneste bud er pioneret af én eller anden 'filosof' der har sin egen institution og sine egne støtter, der lever efter hans filosofi.

Dét vi har brug for på dette forum - hvis formål det vel er at samle, forme og udvikle et fællesskab i norden - er at vi kommer frem til en række konklusioner om hvad det vil sige at være menneske, og hvad det vil sige at være nordisk.

Der findes ideologier, som kan fortolkes på mange forskellige måder - der er mange måder at nå et mål på. Hvad disse mål er, og hvordan vi når dem, hører hjemme i ideologi-forummet.

Men der må ligge en række sandheder fast, som alle kan enes om.

Jeg går ud fra at vi alle her er RATIONELLE, FORNUFTIGE mennesker; hele dette forum, sandelig hele denne idé som vi er samlede om, bygger på at der eksisterer én sandhed.

Ikke hvad angår menneskers tanker og sind, men hvad angår naturen og dens love. Filosofien er FILO SOPHIA, kærligheden til visdommen - jagten på sandheden.

Derfor er kun dét, der har med evig sandhed at gøre, sand filosofi - de emner som er afhængige af enkelte individers subjektive meninger, er noget andet.

For eksempel:

Hvis nogen her på forummet mente, at 'vi ikke kan vide noget med sikkerhed, fordi alt er en illusion' etc., så ville selve idéen falde til jorden.

... For hvis vi ikke kan vide noget med sikkerhed, hvordan kan vi så samles om at kæmpe for det?

... sådana skolor tenderar att bli ganska pretentiösa. Det viktiga som jag ser det är inte huruvida man benämner den ene som professionell eller amatör, men att man utvärderar ett bidrag efter hur tänkvärt det är.

Når sådanne skoler - et forum for filosofi er vel i sin essens en skole for de personer som deltager - har til opgave at fastsætte en række grundliggende sandheder, som ideologer og politiske tænkere kan basere deres arbejde på, så får et forum for filosofi en helt ny betydning.

Det bliver vigtigt!

Så kan det godt være at nogen vil kalde det 'prætentiøst', men vi bliver nødt til at tage os selv alvorligt, hvis vi vil at andre skal gøre det.

Vi bliver nødt til at få styr på sagerne, få ordning på forummet.

Hvis det er meningen at man til arrangementer skal være klædt i pænt, ens tøj, og gå i afrettede, lige kolonner, for at symbolisere ordning og sammenhold, så kan det da ikke nytte noget at forummet ikke afspejler disse idéer, og er et rod af mennesker der ikke ved hvor de står, men bare råber meget højt om at de er trætte af fremmede?

Vi bliver nødt til at skabe et klart alternativ, vi bliver nødt til ved vore arrangementer og i vores daglige liv at vise hinanden og omverdenen, at vi har ret, og at norden bliver et meget bedre og skønnere sted at leve hvis man er en del af vores fællesskab.

Då föredrar jag den hederlige och konsekvente elitisten som kanske kan verka en aning pretentiös ibland men som hellre tar den risken än att vara medelmåttig och inkonsekvent.

Jeg anser mig selv for en hæderlig og konsekvent elitist, og jeg virker vel også en anelse prætentiøs. Ikke elitist i den forstand at kun elitister er værd at samle på, men i den sunde og rigtige forstand, der betyder at dén som regner sig selv iblandt eliten også påtager sig et 10 gange tungere ansvar end dem, han ikke regner med i eliten.

Jeg tror på lederskab og frihed. Min overbevisning er, at et menneske kun er frit når hans ledere er ærlige og kompetente.

Et menneske der frasiger sig andre ledere end sig selv, er et fortabt menneske.

Ett filosofiskt forum är framförallt viktigt för att utveckla språk, logiskt tänkande och argumentation. Att de som deltar utvecklas inom dessa områden med tiden är en av huvudpoängerna. Vi behöver forum där ett sådant utvecklingsarbete kan ske som även bidrar starkt till de ideologiska delarna av nationalismen.

Din høje intelligens lyser ud af alle indlæg du skriver på forum, Lodur - men tillad mig venligst at argumentere imod dette éne punkt:

Det er ikke en af hovedpunkterne med et filosofi-forum, at udvikle medlemmernes sprog, logiske tankegang og argumentationsformåen. Det må høre hjemme andetsteds.

Disse bør derimod være forudsætninger for at kunne deltage i en diskussion der er så vigtig for vores fremtidige udvikling. Man kan vel fordre, at medlemmer der ønsker at udtale sig om visdom, også først har tilegnet til en basal retorik de kan udtrykke sig med?

Såvidt herfra denne gang. Jeg står for udvikling af fælleskabet i det nordiske miljø, og jeg tilstræber ordning, effektivitet og klarhed. :-)

Jeg er her for at bidrage til det arbejde i allerede gør. Tag godt imod mig - og få så åbnet det forum.

[Lodur]

Det er ikke en af hovedpunkterne med et filosofi-forum, at udvikle medlemmernes sprog, logiske tankegang og argumentationsformåen. Det må høre hjemme andetsteds.

Disse bør derimod være forudsætninger for at kunne deltage i en diskussion der er så vigtig for vores fremtidige udvikling. Man kan vel fordre, at medlemmer der ønsker at udtale sig om visdom, også først har tilegnet til en basal retorik de kan udtrykke sig med?

Såvidt herfra denne gang. Jeg står for udvikling af fælleskabet i det nordiske miljø, og jeg tilstræber ordning, effektivitet og klarhed. :-)

Jeg er her for at bidrage til det arbejde i allerede gør. Tag godt imod mig - og få så åbnet det forum.

Tack för dina intressanta observationer Blåöjne.

Jag hoppas att både danskar och norrmän kan känna sig välkomna och blir mer insläppta i våra diskussioner, även om jag inser att språkliga barriärer kan ligga en del av oss svenskar till last. Själv har jag inga problem med danskan i skrift - bara i tal!;)

Du har en poäng med din kritik, men den ultimata formen ligger kanske någonstans mitt emellan vill jag tro. Skribenter som skriver på ett filosofiskt forum bör visserligen ha en viss nivå på sitt språk och sin argumentationsteknik från början, men ur ett strategiskt nytto-perspektiv så är ett filosofiskt forum även en plats som är starkt utvecklande.

En person som övar upp en halvbra retorik till en riktigt bra retorisk förmåga har blivit en stor tillgång för oss, och jag tror att ett filosofiskt forum är en god övningsplats för detta. Var man ska dra gränsen för de krav som ska sättas för ett sådant forum är därför något som man bör avväga på ett sätt som både ger en god diskussionsgrund men som också helst inte stöter bort alltför många som har en utvecklingspotential.

Ordning, effektivitet och klarhet är bra utgångspunkter.:yes:

Det som emellertid skulle vara önskvärt är kanske en mer allmänngiltig filosofisektion där frågeställningar som i sak inte behöver vara direkt knutna till "kampen" kan diskuteras ur ett lite mer allmännt perspektiv, exempelvis existentialism. Om det är något annat som efterfrågas så ser jag inte riktigt syftet med det hela?

Ett enda filosofiskt forum borde räcka. Det är svårt som jag ser det att separera vardagsfilosofi från ideologi då det finns alltför många knytpunkter mellan dem. Filosofi anser jag vara ett av våra viktigaste vapen både i utbyggandet av vår egen ideologi men även ur retoriska och argumenteringsmässiga vinklar.

Nationalism är som jag ser det i hög grad en existentiell inriktning som harmonierar biologi, evolution, kultur, ekologi och andlighet (balans med naturen för oss ateister). Visst behöver inte alla nationalister ha just denna uppfattningen, men ett filosofiskt forum är en plats där till synes skilda grenar av vår kamp flätas samman till en logisk och stabil helhet. Filosofin är roten till ideologin.

[Blåøjne]

En person som övar upp en halvbra retorik till en riktigt bra retorisk förmåga har blivit en stor tillgång för oss, och jag tror att ett filosofiskt forum är en god övningsplats för detta. Var man ska dra gränsen för de krav som ska sättas för ett sådant forum är därför något som man bör avväga på ett sätt som både ger en god diskussionsgrund men som också helst inte stöter bort alltför många som har en utvecklingspotential.

Strålende, så er enigheden nået og konklusionen sluttet. :-)

Lad os få forumet oprettet og komme igang.

... jag inser att språkliga barriärer kan ligga en del av oss svenskar till last. Själv har jag inga problem med danskan i skrift - bara i tal!

HAHA :grin: Jeg kan lige forestille mig situationen på gaden:

"Øhhm, du siger vi skal forsvare os imod HVOR mange socialister med baseball-bats?" :chockad:

Nej, spøg til side: Hvis man vil opbygge et samarbejde er det altid et godt sted at starte hvis man lærer at forstå hinanden ;) Derfor:

Dansk:

(nul)
en to tre fire fem seks syv otte ni ti
elleve tolv tretten fjorten femten seksten sytten atten nitten
tyve enogtyve toogtyve etc.
tredive enogtredive etc.
fyrre enogfyrre etc.
halvtreds enoghalvtreds etc.
treds enogtreds etc.
halvfjerds enoghalvfjerds etc.
firs enogfirs etc.
halvfems enoghalvfems etc.
hundrede

Svensk:

(noll)
en två tre fyra fem sex sju åtta nio tio
elva tolv tretton fjorton femton sexton sjutton arton nitton
tjugo tjugoen tjugotvå etc.
trettio trettioen etc.
fyrtio fyrtioen etc.
femtio femtioen etc.
sextio sextioen etc.
sjuttio sjuttioen etc.
åttio åttioen etc.
nittio nittioen etc.
hundra

Norsk:

Som dansk, undtagen:

syv = sju
otte = åtte

Intil:

tyve = tjue

tjue en tjue to etc.
tretti etc.
førti etc.
seksti etc.
sytti etc.
åtti etc.
nitti etc.
hundre etc.

[vasakärven]

Fearlessness is the essence of wisdom.

Grunden för filosofi är det kritiska tänkandet och sökandet efter sanningen...

”Yttrandefrihet kan ses som en del av en mer omfattande tankefrihet eller åsiktsfrihet, och hör därmed som filosofiskt begrepp samman med begreppet frihet. Yttrandefriheten handlar om förhållandet mellan staten och individen, inte om förhållandet mellan individer.
Yttrandefrihet anses vara en av förutsättningarna för ett demokratiskt statsskick. Trots det finns normalt vissa begränsningar för yttrandefriheten, varierande mellan olika länder. USA har till exempel inte någon motsvarighet till hets mot folkgrupp som förbjuder rasistiska budskap, medan sådana budskap är hårt reglerade i de flesta europeiska länder.”
Wikipedia

Det utmärkande för filosofen är ett djupt engagemang för verkligheten, en vilja att söka sig under ytan och ställa frågor om sammanhang och priciper. Den som lever i sin egen värld är snarare den som inte reflektar över tillvaron utan bara intresserar sig för karriären och privatlivet.
Om man inte vågar ifrågasätta auktoriteter och vedertagna uppfattningar, eller om man håller inne med tankar och åsiketer av rädslaf ör vad andra ska tycka, tänka och säga, då är man mer mån om sin trygghet och popularitet än att söka sanningen. Det behövs oräddhet även inom det intellektuella livet. Men med tanke på hur intoleranta makthavare i alla tider med alla medel bekämpat all opposition mot rådande ”sanningar” är det naturligtvis mycket begärt. De som har varit det har också fått lida för det, listan är lång på saningssökare som för sin orädda frispråkighet dömts till fängelse eller utsatts för förföljerser. Den kritiske sanningssökaren är ingen populär figur i maktens korridorer. Från de styrandes synpunkt är det naturligtvis bekvämast om medborgarna är tysta och fogliga och inte ifrågasätter de åtgräder överheten förespråkar och vidtar. Men då är risken också stor att samhället stagnerar eller urartar. Ett konstruktivt kritiskt tänkande och en fri, öppen debatt är en föruttsättning för en positiv utveckling.

[Lodur]

De gamle grækere oprettede disse institutioner fordi der var et behov for at institutionalisere filosofien, der førhen ikke havde været organiseret på nogen måde.

En utmärkt analys.

Det växte således fram rent organiska strukturer genom dessa filosofiska skolor som var viktiga just därför att en alltför individualiserad filosofi inte hade haft samma spridningspotential. Propageringsmässig framgång är en fundamental prinicp för evolutionen bland idéer och kulturuttryck på samma sätt som inom den rent biologiska evolutionen, även om formerna skiljer sig åt. Vi är - som biologiska varelser - bärarna av vår organiskt utvecklade kultur och idévärld och således är dess reproduktiva framgång beroende av vår egen biologiska reproduktion. Vår etniska/rasliga struktur är den specifika biologiska jordsmån där vår kultur vuxit fram och harmonierats med de miljöer där vi levt och de utmaningar vi mött ur ett historiskt/evolutionärt perspektiv.

Ikke hvad angår menneskers tanker og sind, men hvad angår naturen og dens love. Filosofien er FILO SOPHIA, kærligheden til visdommen - jagten på sandheden.

Strävan efter sanning och sannhet är en typisk gammalgrekisk tradition som även våra förfäder hade kommit i kontakt med och troligen inspirerats av. Just därför anser jag att vi tenderade mer mot sol-orienterade kulter och utvecklade vår astronomi mycket tidigt. Goseck-strukturen, Newgrange och Stonehenge är goda exempel som visar på vår mycket gamla och anrika Europida strävan efter objektiv kunskap.

Goseck



Newgrange

Platons text Sofisten där han beskriver filosofens kontra sofistens tillvägagångssätt är en grundläggande distinktion som präglat vårt västerländska tänkande, även om vi ibland avvikit från denna viktiga grundbult. Där filosofen söker efter en objektiv verklighet och sanningar dragna ur observationer av naturliga lagar, står detta i skarp kontrast mot Sofisten vars argumenteringsteknik mer liknar den subjektive advokaten.

Sofisten sålde sin retorikförmåga till de som ville lära sig hans tekniker och levde på detta sätt med munnen som arbetsverktyg. Men hans teknik utgick från att fördunkla och otydliggöra frågor istället för att skapa klarhet (som du väl knyter an till, Blåöjne). Där filosofen drog en tänkvärd slutsats av logisk deduktion som härrörde från observationer, var Sofisten tvungen att motbevisa motståndarens ståndpunkt oavsett hur den såg ut. Sofisten var alltså helt egalitär när det gällde att göra distinktioner mellan sanning och osanning, eftersom han hela tiden vände sin retoriska kappa efter diskussionens inriktning.

Resultatet är att filosofen är tvungen att hela tiden försvara sina slutsatser, vilket utvecklar hans sinne och tvingar honom eller henne att vara konsekvent. Sofisten däremot, sedan denne inte gör skillnad på lögn eller sanning, kan gott använda retoriska halvsanningar eller lögner för att stödja sina ståndpunkter, eftersom ståndpunkterna i sig själva är helt relativa och fundamentalt subjektiva. En grupp Sofister kan således aldrig vara eniga (annat än genom gemensam dogma!) eftersom de inte söker en objektiv sanning, medan filosofer är tvungna att överväga en logisk kedja av orsak/konsekvens. Filosofen behöver inte ett lika starkt dogmatiskt tänkande eftersom enkla och grundläggande principer som härletts ur naturliga lagar räcker som arbetsverktyg för denne.

När vi jämför den Europeiska kontra den Semitiska tankevärlden så anser jag att mönstret generellt sett visar att en filosofisk strävan i högre grad har präglat det västerländska tänkandet, medan semiterna i större utsträckning har präglats av sofismen. Naturligtvis har dessa förhållanden varierat och även en filosof kan falla mot subjektivitet liksom en sofist kan hålla sig till sanningar ibland. Det jag försöker framvisa genom att förstärka kontrasterna mellan de båda disciplinerna är just de huvudsakliga och inneboende skillnaderna. Strävandet efter sanning innebär inte alltid att sanningen uppnås, men då bör där finnas en vilja att ompröva sina teser om man möter ett alltför stort logiskt hinder på vägen. Sofistens inställning är däremot mer dogmatisk och cementerad eftersom deras strävan att vinna en debatt sällan harmonierar med det uppriktiga sanningssökandet.

Hvis nogen her på forummet mente, at 'vi ikke kan vide noget med sikkerhed, fordi alt er en illusion' etc., så ville selve idéen falde til jorden.

... For hvis vi ikke kan vide noget med sikkerhed, hvordan kan vi så samles om at kæmpe for det?

Där når vi en viktig skillnad mellan Platonsk och Aristotelisk filosofi. Där Aristoteles var mer relativiserad, står Platon fram med en mer selektiv och strikt deduktiv dialektik. (Från gammalgrekiskans dialektiké som betyder debattkonst) Den som strävar efter sanning blir tvungen att internalisera en någorlunda elitistisk världssyn eftersom lögnen aldrig kan vara lika mycket värd som sanningen. För filosofen är sofistens arbetssätt motbjudande och således mindre värt ur en objektiv synpunkt. Detta leder till en naturlig elitism som är inriktad mot att förbättra och klargöra istället för att fördunkla och nedmontera.

Själv skulle jag sammanfatta schismen mellan filosofen och sofisten som så:
(Här ställer jag motsättningarna på sin spets)

• Objektivitet kontra subjektivitet.
• Sanningssökandet kontra underminerandet av sanning.
• Konsekvens kontra inkonsekvens.
• Uppriktighet kontra hyckleri.
• En evolutionär kontra en anti-evolutionär världssyn.
• Elitism kontra egalitär relativisering.

Det engelska uttrycket 'derive' kommer från latinets 'de- + rivus'. Denna latinska betydelse har med härledning att göra och med strömmande vatten (rivus). I våra nordiska språk finner vi en angränsande analogi där 'källa' / 'kilde' (norska) hänsyftar på antingen en grundvattenskälla eller ett ursprung, upphov, motsvarande 'origin' på engelska. Denna härledning som 'de-rivus' således innebär är ett sökande efter det flödande vattnets källa. Följer vi en bäck uppåt mot dess ursprung så finner vi även dess tillflöde. Detta är den logiska deduktionen och sanningen är den källa som filosofen söker, det upphov eller den orsak som ligger bakom någonting.