Jag har aldrig blivit mobbad eller mobbat nån förut.
Började för ca ett halv år sen med små kränkningar som jag ignorerade eller skämta bort men nu är det så gott som 8 timmars terror av 4-5 personer. Det värsta är att man kan inte undvika dom på jobbet heller.
Nu förlöjligar, kränker/förnedrar/"hotar", skrattar åt, pratar skit, pratar på sitt äckliga hemspråk om mig.
gör små fysiska påhopp som knuffar, sätter lappar på min rygg, hot om hur farliga polare dom har m.m.
Det äckliga är att dom börjar mobba så fort vi kommer in på jobbet och när man åker hem så låtsas dom vara ens vänner.
Jag har aldrig gjort nåt annat än att vara trevlig och i början var vi till o med hyffsat bra jobbarpolare.
Jag har däremot sagt till dom flera ggr att det är inte kul och att jag blir riktigt irriterad men det skiter ju självklart dom i.
Jag har dessutom hjälpt den värsta av dom att ringa diverse samtal p g a dålig svenska till olika myndigheter, bjudit på luncher och sådant innan det börjades.
Gemensamt för dessa idioter är att dom har riktigt tråkiga liv utanför jobbet då när man väl var "jobbarpolare" alltid fick till svar att dom inte gjort nåt i helgen, aldrig nån som ringt dom när man har åkt hem o sånt.
Detta har börjat bli riktigt riktigt jobbigt nu och det känns som jag är fast i denna situation, söker andra jobb men har inte fått komma på nån intervju än och varje dag på jobbet är grymt jobbig, jag är fast i situationen för jag har inte råd att säga upp mig.
Att säga till chefen hjälper inte det skulle nog snarare bli värre.
Man blir typ tvingad att sitta med dom på lunchen annars får man igen 10ggr värre för att man "dissar dom" och det är så att alla sitter tillsammans på avdelningen.
Så även dom schyssta sitter ju där vid samma bord.
Alla andra jobbpolare bara blundar för det, men några få som även hänger med mobbarna som jag också känner skrattar iallafall inte.
Jag vet att dom andra som blundar för det inte gillar det dom håller på med, men ingen vågar säga nåt.
Jag var populär förut och alla gillade mig så dom som blundar bara låtsas inte se det vilket också är störande att ingen har civilkurage.
Ibland frågar nån är du sur/förbannad då jag nuförtiden är tyst mestadels av dagen fast jag var den som prata mycket förut.
Det är svårt att stå upp själv mot 4-5 "turkar" som det absolut inte går att diskutera med och som har den där kaxiga förortsattityden.
Jag har heller inte sagt nåt till nån polare, jag skäms liksom över detta.
Mår sjukt dåligt över detta och mitt hat bara växer.
blev ett långt inlägg hoppas nån orkar läsa.
Vad kan man göra nån som vet?.



Svara med citat



Bokmärken