Kvinnomisshandel

[jimmysweden]

Om hon är som din syster så undrar jag varför det tagit sådan tid för dig att komma fram till detta beslutet??
För mig är det inte ett svårt beslut, vare sig man tänker polisanmälan eller andra lösningar...

[Jocke K]

Det började med vanlig svartsjuka, men övergick till det som är nu.

Jag är lite nyfiken på om du anser att det angår andra eller inte.

Både ja & nej.
Beror på hur nära man står, och hur mycket kött man har på benen.
Men i ditt fall verkar det som ni står väldigt nära, och att du själv bevittnat ett & annat.
Varje individ bör känna efter själv vilket/vilka beslut som situationen kräver.
I ditt fall var första alternativet en polisanmälan (vilket jag förstår och ej fördömer).
Men jag hade agerat på ett helt annat sätt, som sträcker sig utanför lagboken.

[Spitzkindl]

Jag önskar bara att du hade fler argument än känslo-dito. Det är visserligen en fråga om värderingar, etik och moral, men oftast kan man finna något mer argument till varför man tycker som man gör.

Tack för hela ditt svar, fastän jag citerar bara en del här. Ja, jag kan väl också erkänna att även mina poster varit en aning känslobetonade, och då på denna kvinnoaspekt, som jag alltså ansåg inte borda ha hamnat i ljuskäglan.
Du efterlyser flere motivationer varför jag anser du inte borde ha anmält mannen. Jag har faktiskt bara denna ena, som jag redan tagit upp: pga. din väninna inte vill det. Detta var en "nej-motivation". De var min starkaste motivation, och eftersom mitt svar var "nej", så ansåg jag i detta fall inte "ja-motivationer" (de som talar för ett "ja") som nödvändiga. Det finns dock även "ja-motivationer", men slutsvaret blev altså "nej".

[Sibbe]

Tack för hela ditt svar, fastän jag citerar bara en del här. Ja, jag kan väl också erkänna att även mina poster varit en aning känslobetonade, och då på denna kvinnoaspekt, som jag alltså ansåg inte borda ha hamnat i ljuskäglan.
Du efterlyser flere motivationer varför jag anser du inte borde ha anmält mannen. Jag har faktiskt bara denna ena, som jag redan tagit upp: pga. din väninna inte vill det. Detta var en "nej-motivation". De var min starkaste motivation, och eftersom mitt svar var "nej", så ansåg jag i detta fall inte "ja-motivationer" (de som talar för ett "ja") som nödvändiga. Det finns dock även "ja-motivationer", men slutsvaret blev altså "nej".

Jag tackar för ditt svar.
Naturligtvis tog med med ditt argument när jag gjorde mitt övervägande och hade det inte varit några tydliga indikationer mer än att hon skulle ha varit arg på honom och "snackat skit/pratat av sig" med mig så hade det varit vägledande. Det var det också under ett års tid. I det längsta har jag försökt följa hennes vilja, samtidigt har hon uttryckt motsatsen också.


För den som vill veta hur det utvecklar sig:
Polisen har nyligen hört av sig till mig och berättat att mannen är skäligen misstänkt och sitter anhållen. De bad mig om hjälp att nå fram till min väninna så att hon skulle bekräfta något i anmälan eftersom det blir lättare att hålla honom då. Tyvärr (vilket jag har full respekt och förståelse för) vill hon inte svara när jag ringer och har inte svarat på mitt sms. Jag hoppas bara att hon läser det innan hon raderar det.
Dock har polisen förhört andra närstående och fått en tydligare bild av situationen och den var mycket värre än jag trodde. De misstänker honom även för sexuella övergrepp mot henne och för att ha skadat barnen, men på vilket sätt kan de naturligtvis inte berätta.
Han greps igår kväll och då hade min väninna blåmärken, han har även gjort vissa medgivanden i förhör.

[Maxi]

All form av våld i hemmet är fel. Det gäller mot kvinnor, män eller barn. Du gjorde rätt som anmälde skithögen oavsett vad utfallet blir. Går han fri och din vän stannar kvar och blir fortsatt misshandlad, anmäl igen!
Jag skulle bli förvånad om han inte redan är anmäld för liknande brott.

Sen har jag för kort stubin för att kunna stå vid sidan om och se sånt ynkligt beteende, jag hade nog också gjort något utanför lagboken.

[Adoxa]

Jag har aldrig förstått mig på så kallade män som slår på kvinnor, då är det någon som är helt fel funtat. Jag säger inte att det är rätt att kvinnor ska misshandla män heller och inte barn heller. Älskar man verkligen någon så ska man väl inte ta till med våld?

Är man en riktig man ska man behandla kvinnan med respekt och kärlek likaså kvinnan mot mannen.

[Kakmonstret]

Ja, du gjorde rätt.
Juridiskt:

I Sverige finns en lag som säger att det är var mans skyldighet att anmäla vid misstanke om våld i ett hem där det finns hemmavarande barn. Detta är delvis då man inte vill att barnen ska bli misshandlade i sig själva, men i detta land räknas även misshandel av vuxen i samma hushåll som barnmisshandel då man anser att det är psykisk/social misshandel gentemot barnet/barnen.

Så ja, rent juridiskt handlade du rätt då det är din faktiska skyldighet.

Moraliskt:
I en relation där en part utsätts för misshandel råder en maktobalans där misshandlaren tagit på sig en översittar roll. Denna typ av misshandel kommer oftast smygande och ändrar karaktär under tidens lopp. Det är väldigt enkelt att säga "Om min respektive skulle slå mig så skulle jag lämna denne omedelbart", men om denne då till en början varit den snällaste mest omtänksamma människa du någonsin träffat? För ofta är det just det som hänt. Offret träffar förövaren, de blir förälskade. Sakta, till en början omärkbart,sker en gradvis förändring av förövaren där denne går ifrån smickrande svartsjuka till sjukligt kontrollbehov. I denna process bearbetas offret till att tro att den själv inte är älskvärd utav någon annan än förövaren. Offret mer eller manipuleras eller tvingas in till att släppa kontakten med anhöriga och vänner. Många gånger sker detta på ett sätt som gör att offret får en känsla av att det är omgivningen som överger och inte tvärtom. Psykisk misshandel tillhör i allra högsta grad där offret på olika sätt och med olika tillmälen får veta hur värdelösoch omöjlig att älska denne egentligen är. Sedan är processen igång i full fart, nästa steg är fysisk misshandel.

För dem som tror att systematiska misshandlare är synligt groteska monster så kan ni tänka om. Dessa visar oftast en extrem ånger efteråt och överöser offret med ursäkter, presenter och så vidare.. Och hos offret visar sig spåren av den psykiska misshandel de utstått: "Det var mitt fel att han/hon slog mig, jag var ju så dum... Och jag älskar ju *** så mycket, det var nog bara den här gången. Nu kan det bara bli bättre/ Vi måste försöka för barnens skull...."



Hela denna process har jag fått höra ifrån flertalet kvinnor som kommit ur sina förhållanden, där dem i efterhand inte bara gråter för det dem varit med om utan även för att dem i efterhand kan se ALLA varningstecken, något de inte kunde när de satt mitt i stormen. Jag ser ingen anledning att fallet skulle se annorlunda ut om det var ett manligt offer.


Sammanfattningsvis så är offret sällan i tillräckligt god hälsa för att själv göra en anmälan, dessutom känner man ofta en rädsla för vilka konsekvenser som kan uppstå "*** kommer att slå ihjäl mig när *** får veta/*** kommer att hitta mig(oss) för *** har vänner överallt"

Så ur samhällsmoralisk synvinkel har du agerat rätt, allra helst när det finns barn med i bilden.

Din privata moraliska synvinkel kan enbart du svara för, men min privata mening är: Hellre än arg/besviken vän i livet (som en dag kanske rent av förlåter/tackar mig) än en död vän som aldrig får chansen att yttra sig igen