Kampens tre grenar

[Kjellen]

Jag har tidigare startat trådar med teman som berör samordning och samarbete inom den nationella rörelsen. Responsen har varit blandad och har fått mig att utveckla mitt egna resonemang. Det är med denna bakgrund jag skulle vilja få till stånd en diskussion kring vilka behov vår kamp har.

Min tanke innefattar inte någon form av organisationssammanslagningar, delade register, delad ekonomi osv. Däremot förutsätter den att viljan finns att ibland jobba mer för den gemensamma saken som sådan (dvs för vår nations fortlevnad och utveckling), än för den egna gruppens intressen.

De personliga motsättnignar som finns inom rörelsen är helt ointressanta i denna tråd (och känns dessutom underordnade kampens behov och allvar). Likaså vilka organisationer/företag/partier/nätverk som är lämpade för vad. Tanken är att hålla diskussionen på en teoretisk nivå där vi diskuterar formerna för framgång. Baserat på slutsatser av denna tråd kanske en senare tråd kan öppnas, som diskuterar hur en utveckling i önskad riktning skulle kunna ske i praktiken.

Idén som jag vill lansera innefattar tre grenar, samt en tanke om ökad tillgänglighet jämte vår målgrupp.

Det bör poängteras att grenarna inte nödvändigtvis behöver ses som strikt åtskilda och en organisation/parti/företag kan förstås ha verksamhet inom flera grenar. Likaså kommer givetvis många personer att vara aktiva inom olika grenars områden.


Parlamentarisk gren

Att vi behöver en parlamentarisk gren känns ganska självklart. Utöver det uppenbara faktum att parlamentarismen är dagens huvudsakliga medel för politisk påverkan i samhället, finns det också flera andra aspekter:
- Parlamentarisk framgång legitimerar våra idéer
- Parlamentarisk representation drar in pengar
- Parlamentariskt arbete är kompetensutvecklande (man lär sig driva och argumentera för politiska frågor, debattera, lobbyism etc)

Av det parti som vill satsa på parlamentarisk framgång, krävs att man förstår parlamentarismens spelregler. Främst innebär det att jobba effektivt mot media, men det innebär också att man måste förstå väljarnas psykologi.

För att nå framgång parlamentariskt så krävs det att man på kort sikt är redo på kompromisser och att man klarar av att välja sina strider. Ju fler kontroversiella strider man tar, desto mer avskräckande framstår man hos väljarna. Man måste alltså lära sig prioritera mellan striderna. Är det t ex vettigt att ta strid om raslig renhet, förbud mot segerhälsning och marschuniformer vid demonstrationer, om det försvagar ens trovärdighet och därmed minskar ens möjligheter att faktiskt påverka i mer "nära" frågor rörande t ex invandring och mångkultur?

Man måste också förstå vikten av "image" och ha detta i åtanke vid val av partinamn, pr-material och företrädare. Det kanske är bättre att kalla sig "multikultipartiet" än "nationalsocialisterna" ifall effekten blir att man faktiskt kan motverka just mångkulturen.


Ideologisk gren

Om den parlamentariska grenen har i uppgift att "sälja" våra idéer till massan, så har den ideologiska grenen i uppgift att utveckla dem. Denna gren bör agera som en slags kombination av tankesmedja, förlag och studieförbund och ha dessa inslag:
- Att skola våra egna led ideologiskt
- Att utveckla våra politiska teorier
- Att ge ut egen media
- Att trycka egna böcker och skrifter

Den parlamentariska grenen säljer främst dagspolitiska lösningar till väljarna, vilket innebär att man är väldigt beroende av opinionen och den dagspolitiska situationen. Därför är det viktigt att den ideologiska grenen kan skapa de idémässiga förutsättningarna för en djupare övertygelse, som kan leda vår rörelse framåt och vidare för vårt folk, även den dagen massinvandringen är stoppad. Återkommer till detta i nästa gren.


Gatans gren

"Gatans" gren har flera olika uppgifter. Dels att, likt den parlamentariska grenen sälja våra idéer - men på ett annat sätt. Om parlamentarikerna säljer våra idéer genom demoagogik, populism och skickligt arbete mot medier och inom parlamenten, så har gatans gren i uppgift att öka vår, och därmed även våra idéers, närvaro i folks vardag. Genom ihärdig gatuaktivism så blir vi en del av, och ett normaliserat inslag i, folks vardag. När en folkfrände hör våra politiker på TV så är det lättare att relatera till våra budskap, om man märkt av vår närvaro genom flygbladsutdelare och propaganda på stan.

Men gatans gren har också en viktig uppgift som man delar med den ideologiska grenen och det är det metapolitiska arbetet. Dvs arbetet med att skapa en egen agenda som inte är berodende av den dagspolitiska situationen. Om t ex våra politiker lyckas dra till sig en mängd väljare som tycker invandringen är för hög, så finns det förstås en stor risk att dessa väljare sedan nöjer sig om invandringen minskas rejält. För att vi ska kunna sätta en egen mer långsiktig agenda och därmed inte behöva böja oss för denna typ av dagspolitiska omständigheter, så krävs det ett metapolitiskt arbete. Den ideologiska grenens del i detta är utvecklingen och spridningen av våra politiska teorier. Gatugrenens del i detta är att förmedla en känsla av den gemensamma strävan, genom att bygga en egen subkultur. Inte subkultur som i dekadens, punk och skinnskallar, utan en subkultur som är attraktiv (mer attraktiv än majoritetssamhället) och mångsidig. En nationalist ska kunna leva hela sitt liv som en nationalist, och för detta behövs ingredienser som:
- Musikband
- Böcker
- Konserter
- Medier
- Kulturevenemang
- Sociala tillställningar (t ex sport, resor, friluftsliv, middagar osv)
- Kläder
- Livsstilsmagasin
- Internet communities
...osv

En del av det ovanstående produceras av den ideologiska grenen eller kanske t o m den parlamentariska, men till stor del sprids och konsumeras detta av "gatugrenen".

Slutligen har självfallet också gatugrenen i uppgift att värna och säkra våra intressen jämte de antagonister som vi möter på gatan.


Tillgänglighet

För att göra steget till engagemang så litet som möjligt för nytt potentiellt folk har jag också ett rent konkret förslag som innefattar nordisk.nu.

På varje medlems medlemssida borde det finnas en "aktivera dig" flik, där man kan kryssa i rutor för vilken typ av engageman man är intresserad av (t ex flygbladsutdelningar, föreläsningar, sociala tillställningar, produkterbjudanden osv)

På så vis skulle steget in i aktivt engagemang kunna göras mycket mindre för många. För de aktivister som är ute för att värva nytt folk skulle det underlätta genom att det skulle räcka med att lyckas få folk att registrera sig på nordisk och sen tar de seriöst intresserade själva förhoppningsvis nästa steg när tiden är mogen.

--

Det är dags för kommentarer och jag bör åter poängtera att denna tråd enbart är till för att vi ska kunna diskutera vad kampen kräver rent objektivt och utan hänsyn till några nuvarande organisationer eller personer. De tre delar ovan är alltså den utgångspunkt jag själv har när jag försöker göra en helhetsanalys av kampens behov och nu vill jag höra er syn.

Som nästa steg kan vi diskutera hur vår vision ska kunna konkretiseras, men det blir alltså en senare tråd.

[Wotan]

En mycket bra beskrivning av situationen. Vi kan redan se den här typen av uppdelning i Tyskland där rörelsen är som starkast. Där står nationaldemokraterna för den parlamentariska fronten, och de oberoende sköter gatukampen. Angående den ideologiska grenen, så ser jag vikten av att denna är integrerad i de båda andra fronterna. Speciellt den parlamentariska fronten måste ha hårda krav på ideologiskt kunnande hos sina sympatisörer, eftersom risken för liberalisering är störst där.

[Bockas]

Intressant tråd. Jag tänkte utveckla mig lite mer senare (kanske när fler inlägg tillkommit), men på tal om "Gatans gren", så anser jag att det finns väldigt mycket inspiration att hämta från andra etniska grupper. Kolla t.ex. på asiater, latinamerikaner, judar och (iaf. förr i tiden) italienare i USA. De skapar en form av små parallellsamhällen, som har väldigt stor betydelse för sammanhållningen och överlevandsvillkoren för olika minoriteter (även om de kanske snart börjar vara majoritet i vissa fall).
Det handlar inte bara om rent praktiska frågor, som att man kan tala sitt modersmål där, och att man anställer "landsmän" i första hand osv., även kulturen tillåts gro och spira i sådana områden (mat, musik, dans, konst etc.). Inom en inte allt för avslägsen framtid, så känns det inte helt orealistisk att det vore på sin plats att försöka skapa sådana områden också för oss (företrädesvis här i Nordeuropa då, så klart).

[Gotheric]

Till den ideologiska grenen har jag några tankar att tillägga:

En klart viktig nyckeldel i det hela är en klar och välformulerad ideologisk ställning. Till exempel formulernadet av en svensk ideologi som för individen skaper en form av känsla både hos röstaren, sympatisören och aktivisten att man är del av ett gammalt idéarv som är väl grundat både i den svenska och europeiska historien. Till exempel om medelsvensson slår upp en bok om "svensk nazism" står det där om hemska överklassnazister som egentligen skulle förråda Sverige och ge det till Tysklad och Hitler. Om onda fascistiska kungar som bara ville ha makt å döda oskyldiga bönder medans verkligetens svenska monarker just fann sitt största stöd mot adelns framfart bland allmogen.

En bra sak kan här vara att betona den faktiska självständighet en del nationella partier hävdade och avisade arbete med Tyskland, exempelvis SSS. Vi ska prata om Tyskland, nationalsocialismen och fascismen ur ett sakligt perspektiv, inte med den övertygade fanatikerns trosattser. Vi ska belysa både positiva och negativa sidor så att det inte råder någon förrvirring kring vårt ställningstagande i historiska frågor. Ja vi kan gå så långt att man låter revisionisterna lägga saker och ting till rätta, men det är inte vår primära utgångspunkt utan för att definiera vad som är den faktiska skillnanden mellan Sveriges ntionalism 2010 och tysk 1935.

En klart nationalistisk utvecklad idéskola inom statskunskap och hisotrieforskning är också av stor vikt. Här har exempelvis Per Engdahl som ett lysande exempel på en historieanalys som förklarar nationalismen, vad den inneburit och hur den knytit samman folken ist för våra tiders historiematerialism som vill bevisa att nationer, folk och nationalism bara är påhittat av nationalromantiker och företagskapitlister och dyl.

En viktig intellektuell och offantlig uppgift är att ,precis som marxisterna, skapa en historisk analys som är historiskt realistisk men ändå är inspirerande för nationell kamp och förklara sambanden mellan vår historia, utveckling och till vår egen rörelse och bevekelsegrunder. Däremot så får man inte fastna i gamla socialdarwinistiska teorier om att endast ras och rasblandning har påverkat hela historiens förlopp utan placera den biologiska fysiska och psykiska faktorn i ett realistiskt sammanhang så sakerna kan ses ur ett tydligt vetenskalpigt perspektiv.

Det behövs forskare, författare, skribenter för detta men jag tror det är möjligt och att den intellektuella kampen jag nämt ovan kommer vara av stort värde för att rädda vårt ursprung och som kan ge den svenska undomen tillbaka sitt perskektiv på vår historia och identitet. Valet mellan en nationell åskådning och multikulturell måste bli ett val mellan historisk bildning som kan ge individen en positiv individuell identitet med sitt folk och ursprung, gentemot den hisotrielöshet och etnonihilism som den moderna PK samhällseliten försöker påbjuda vår ungdom.

Kanske hör detta till tråden och då får någon moderator flytta den om så viljes.

[Niflung]

Även om det är ett omfattande arbete, tycker jag man kan se en viss mognad redan nu. Dessvärre sker den interna utvecklingen i ett skede där den negativa samhällsutvecklingens och globaliseringens hjul snurrar allt fortare. Det är en kamp mot tiden, liksom ett förnuftets kamp mot dårskapen.

Bockas inlägg om parallellsamhällen är intressant (och utveckla gärna detta vidare). Det är något vi ännu inte sett på allvar i Sverige och det vore mycket värdefullt att skapa enklaver som omfattar både mark/landområden och befolkning. En tillräckligt stor grupp skulle även kunna skapa friskolor och en viss självhushållning. Givetsvis skulle ett sådant parallellsamhälle motarbetas av staten, eftersom det är en värre synd att vara oberoende av samhället än att vara totalt beroende.

Målet kan inte bli att skapa en permanent subkultur, en evig paria beroende av det samhälle de säger sig motarbeta. Målet måste vara att antingen överta det befintliga samhället. Om detta inte går, måste ett helt nytt samhälle till.

[Lage]

De tre delar ovan är alltså den utgångspunkt jag själv har när jag försöker göra en helhetsanalys av kampens behov och nu vill jag höra er syn.

Min syn är att din modell är elegant och komplett. Detta med rätt definitioner av grenarna förstås. Frågan du nämner i början av inlägget rörande samordning är en intressant fråga. Något sådant skulle kräva exceptionellt ledarskap. Förslagsvis är "försäljarna", ideologerna, de samordnande bakom grenarna. Då utgår jag från att denna grupp innehåller de tänkare som förstår att vara pragmatiska, stringent logiska, känslokalla och fullständigt fördomsfria.

Varför menar jag nu detta?

Jo, för att leda kampen samt styra samhället kommer det att krävas en esoterisk, såväl som en exoterisk, komponent till ideologin. Som exempel vinner vi säkerligen på att låta vår ideologi förespråka heder och sanning som ideal för medborgarna, alltemedans vår ideologiska elit aldrig får vara bunden av så irrelevanta och subjektiva koncept när svåra beslut rörande folkets överlevnad skall tas. Dubbelmoral kort och gott, men det blir förstås upp till oss att hålla folk ovetandes om denna då det kan underminera oss. Effektiviteten och överlevnadsdugligheten nödvändiggör emellertid upplägget.

Det är min fasta övertygelse att ändamålen alltid helgar medlen. Allt annat vore att tumma på vår mest grundläggande princip för folkets fortsatta överlevnad. Låt den parlamentariska delen stå för det karismatiska och idealistiska ledarskapet som lanserar Partiets officiella linje till folket. Låt även dessa herrar stå ovetandes kring det verkliga ledarskapets dubbelmoral och hyckleri(jag använder självklart dessa ord i positiv bemärkelse). Allt för folket!

Varje gång jag hör någon säga:"Det är fel att ljuga.". Tänker jag:"Dussinmänniskor har svag logik och starka känslor så de gör mer skada än nytta när de ljuger. Således är det bra att den rådande åsikten i samhället är att det är fel att ljuga.".

[Kompani X]

Mycket bra skrivet Kjellen.

Jag saknar dock en viktig ingrediens för att möjliggöra dessa tre grenar. Det borde vara en fjärde "gren" - den ekonomiska grenen.

Visst vore det en dröm med en tidning/TV-kanal som gick ihop ekonomiskt de närmaste fem åren. Eller musikaliska talanger som producerade nationella alster som spred sig som löpeld bland ungdomar.

Idag fungerar samhället så att där det finns pengar, dit söker sig talangerna. Jag tror det är många artister som absolut vill leva på sitt kall hade kunnat producera livsviktiga alster för vår sak, om de trodde att de kunde fortsätta livnära sig på sitt kall.

Om man ser till den ideologiska grenen som du mycket riktigt säger bör framställa media, så finns det ingen tvekan om att det skulle gå att distribuera ett bra alternativ inom ett år. Felet är då bara att dedikerade personer får köpa någon filmreportagekurs med egna medel, vara utan inkomst och sedan lägga ytterligare pengar på att producera och distribuera materialet. Inom fem år kanske pengarna skulle börja rulla in för att täcka utgifter.

Med en ekonomisk gren hade det sett annorlunda ut. Jag vet inte så mycket om de "högerextremister" som fick 4% i Grekland häromveckan, men ledaren där var företagsledare och hade även en TV-kanal. En ekonomisk gren skulle fortsätta ägna sig åt sina företag, och ge en viss del av vinsten till vettiga satsningar. Det finns tusentals företag som har minst två miljoner i vinst varje år. Skulle man få ett gäng av dessa att ingå i den ekonomiska grenen och ge 10-20% av vinsten hade man kunnat ha en superbra tidning imorgon.

Vidare så skulle denna ekonomiska gren kunna bistå med management/ställa ordentliga krav på de finansierade verksamheterna, eftersom de som oftast återfinns i de andra grenarna kanske inte har vad som krävs (och detta kanske inte ens är önskvärt) för att verksamheterna skall fungera ekonomiskt bra i längden, vilket är ett måste för långsiktigheten. Tidningen Salt var bra, men eftersom det inte fanns något ekonomiskt management rann allt det som var bra ut i sanden när pengarna var slut.

För att sammanfatta allt ovanstående kan man säga att det är naivt att tro att man kan ta över samhället utan en ekonomisk gren med i någon sorts samverkan.

[Kjellen]

Kompani X: Jag håller helt med om behovet av ekonomiska resurser, men jag tror du blandar ihop äpplen och päron lite när du talar om detta som en egen "gren" i sammanhanget.

Min modell handlar om vilka metoder (utåt sett) vi behöver nyttja för att flytta fram våra positioner. Modellen framställs helt på ett teoretiskt och objektivt plan i denna tråd. Utan att hänsyn tas till organisatoriska, ekonomiska eller humankapitalistiska begränsningar.

Nästa steg är en ny tråd där tanken är att vi kan diskutera kring hur visionen ska kunna omsättas i praktiken. Då kommer den ekonomiska och andra resursmässiga aspekter in i bilden.

[Kompani X]

Kompani X: Jag håller helt med om behovet av ekonomiska resurser, men jag tror du blandar ihop äpplen och päron lite när du talar om detta som en egen "gren" i sammanhanget.

Min modell handlar om vilka metoder (utåt sett) vi behöver nyttja för att flytta fram våra positioner. Modellen framställs helt på ett teoretiskt och objektivt plan i denna tråd. Utan att hänsyn tas till organisatoriska, ekonomiska eller humankapitalistiska begränsningar.

Nästa steg är en ny tråd där tanken är att vi kan diskutera kring hur visionen ska kunna omsättas i praktiken. Då kommer den ekonomiska och andra resursmässiga aspekter in i bilden.

"Äpplen och Päron" kan bero på en missuppfattning eller att vi har olika uppfattningar om vilka metoder som vi behöver nyttja för att just flytta fram våra positioner. Jag snackar inte ekonomi som pengar - en resurs.
De tre grenarna du nämner har i mina ögon varit måttligt framgångsrika eftersom de saknar en ekonomisk "gren", inte för att de saknar pengar.

Jag blev lite osäker på vad du menade efter ditt senaste inlägg, förtydliga gärna utifrån frågorna nedan. Samhället har det senaste drivits av företag som motor. Vilka företag som finns och vilka som äger dem kan alltså påverka utvecklingen i samhället. Varför ska vi då inte satsa på att bygga företag som "en metod för att flytta fram våra positioner"?

Menar du att om vi t ex sköter dina grenar så kommer t ex några företagare att skänka tillräckligt med pengar?
Det verkar sårbart isåfall, vi måste satsa på att själva bygga det som genererar pengar. Vi kan nå parlamentariska framgångar, men så länge vi står utan företag så kan opinionen lätt vändas av de som har det som genererar pengar - företagen.

Varför är det bättre att i den parlamentariska grenen skjutsa in folk där? Vi kommer få minst lika bra ledare och kompetensutveckla folk som vi istället skjutsar in att bygga och driva ett bolag. Dessutom kan det i dagsläget ske ganska smärtfritt, man behöver alltså inte vara beredd att få släkt mm emot sig under denna kompetensutveckling.

[Kjellen]

Kompani X: Företagande kan absolut vara en form att föredra i flera sammanhang. Men vi är nu inne på nästa diskussion, nämligen hur visionen ska kunna genomföras i praktiken.

Ekonomin måste vara en integral del av alla verksamhetsområden, som måste ha egna finansieringskanaler. Detta är dock en praktisk fråga att lösa. I denna tråd är tanken att vi ska kunna diskutera t ex vilken typ av propaganda vi bör använda och på vilket sätt. Inte hur propagandan ska finansieras eller hur aktisvister ska mobiliseras.

Jag tror det blir ett väldigt kaos om vi ska diskutera både metoder och medel på en och samma gång och det är därför ambitionen var att hålla diskussionen till ämnet "metoder" i denna tråd, för att, när vi sedan nött ämnet tillräckligt, dra igång en ny tråd om hur metoderna ska kunna praktiseras. Då kommer vi in på medlen.

[Wotan]

En viss uppdelning av rörelsen måste ske, exempelvis i en parlamentarisk och en utomparlamentarisk del. Uppdelningen får däremot inte bli så omfattande att den medför splittring. Det känns destruktivt att ekonomi och ideologi skulle vara självständiga grenar. Både partier och organisationer kan starta vinstdrivande företag (vilket också har skett) och de kan också hålla ideologiska utbildningar.

[Kjellen]

En viss uppdelning av rörelsen måste ske, exempelvis i en parlamentarisk och en utomparlamentarisk del. Uppdelningen får däremot inte bli så omfattande att den medför splittring. Det känns destruktivt att ekonomi och ideologi skulle vara självständiga grenar. Både partier och organisationer kan starta vinstdrivande företag (vilket också har skett) och de kan också hålla ideologiska utbildningar.

Som sagt är inte grenarna att jämföra med separata organisationer. Grenarna är bara ett sätt att uppdela de teoretiska behoven. Till stor del kommer givetvis både folk och organisationer som sådana syssla med "grenöverskridande" verksamhet.

Instämmer f ö i att det däremot behövs en uppdelning i parlamentarisk och utomparlamentarisk verksamhet. Detta har jag tänkt ta upp i nästa tråd som handlar om hur visionen ska kunna praktiseras.

[Kompani X]

Kompani X:

Ekonomin måste vara en integral del av alla verksamhetsområden, som måste ha egna finansieringskanaler. Detta är dock en praktisk fråga att lösa. I denna tråd är tanken att vi ska kunna diskutera t ex vilken typ av propaganda vi bör använda och på vilket sätt. Inte hur propagandan ska finansieras eller hur aktisvister ska mobiliseras.

Ok, jag har förstått vad du anser i frågan, och visst det är "dina grenar", men det kan vara intressant att höra vad andra tror?

Är företagsbyggande en "metod" eller ett "medel" för att påverka dagens situation?

Det handlar inte om hur propaganda ska finansieras. Lika viktigt som att diskutera vilken typ av propaganda, lika viktigt är det att ta upp hur och vilken typ av företag som bör byggas.

Säg att vi på ort A når viss framgång i dina tre grenar. Om företag X, utan konkurrens enda arbetsgivaren på orten, flyttar produktionen just pga detta och gör det klart för hela Sverige, då blir de tre grenarna på ort B t o m Ö lidande. Det hjälper inte om vi har mandat att ge resurser till de sparkade genom parlamentarisk makt en tid. Ort B t o m Ö kommer se att det inte finns någon backup och att samma sak kan hända där. Det spelar ingen roll om vi i det läget börjar fundera på hur vi ska bemöta det med ny propaganda.

[Kjellen]

Kompani X: Folk kommer inte till oss bara för att vi har startat ett företag. Däremot är det en form att bedriva verksamhet inom och är således ett medel.

Är företagsbyggande en "metod" eller ett "medel" för att påverka dagens situation?

Företagsbyggande kan ske med en metod, men företag i sig är knappast mer än medel.

Det handlar inte om hur propaganda ska finansieras. Lika viktigt som att diskutera vilken typ av propaganda, lika viktigt är det att ta upp hur och vilken typ av företag som bör byggas.

Jo, men frågan är vad du vill göra, inte hur. Vad vill du att företagen ska göra?

[Kompani X]

Kompani X: Folk kommer inte till oss bara för att vi har startat ett företag.

Jo, men frågan är vad du vill göra, inte hur. Vad vill du att företagen ska göra?

Nej, det har jag inte sagt. Men det avskräcker folk från att söka sig till oss, när de vet att ingen substans finns i ryggen förutom ideologi och några politiker som snabbt kan förlora sina mandat (eller själva byter parti om det blåser rejält), samt några duktiga artister, trevliga festivaler och communities.

Vad tror du avhåller Kalle från att sluta upp? Är det att vi utformat propagandan fel? Eller tanken att han kan stå utan jobb och inom kort på gatan?

Vad företagen ska göra när de väl finns är väl ganska självklart, det är väl just då de blir ett medel som du hållit så hårt på att skilja från metod (som var synonymer när jag slog upp i begreppsförvirringen).