Val av axiom

[Cincinnatus]

Jag undrar varför du använder begreppet "maxim" istället för "princip" eller liknande? Förstnämnda kopplar jag ihop med Kants pliktetik medan jag kopplar sistnämnda till dygdetik (exempelvis Aristoteles).

[Kristofer]

Jag undrar varför du använder begreppet "maxim" istället för "princip" eller liknande? Förstnämnda kopplar jag ihop med Kants pliktetik medan jag kopplar sistnämnda till dygdetik (exempelvis Aristoteles).

Syftar du på mig nu? Lage startade tråden och det var han som använde begreppet maxim. På grund av detta "ordval", är det för mig naturligt att referera till det ordet/begreppet. Ville jag diskutera tex. olika former av etik, vore det lämpligare att starta en ny tråd.

Men Aristoteles dygdetik är ju en förmåga att handla i strävan mot "det goda samhället". Likt andra former av etik, är det inte alltid praktiskt möjligt att tillämpa de "visa orden", eller maxim om man nu vill kalla det så.

[Cincinnatus]

Jag syftade på Lage.

[Lage]

Maradden: Då förstår jag dig lite bättre. Det händer, precis som du skriver att vi blir tvungna att modifiera våra mest grundläggande principer. Det skall förstås vara följden av att man gjort någon ny observation, och då menar jag något som observerats på ett meningsfullt sätt. Inte för att man fick ett känslomässigt infall.

Vad avser vetenskap och känslor så får vi nog ta det i en annan tråd.

Cincinnatus: Jag bestämde mig efter ett tag att vilket ord jag än använde skulle jag säkert komma i konflikt med någon fackterm motsv. Så snarare än att oroa mig för detta försökte jag bara formulera mitt inlägg tydligt nog för att bilda begreppet nödvändigt för våra ändamål i tråden.

[demon]

Lage>> Måhända är detta halvt om halvt offtopic, och möjligtvis är det färgat av min begränsade erfarenhet av användandet av termerna i fråga. Men jag delar Maraddens tvivel gällande tillämpbarheten och giltigheten i att använda samma terminologi, men framför allt samma tankesätt i matematiska som i sociala frågor (som exempelvis politik till stor del är). Jag kan inte påstå att jag delar tanken om allmängiltiga Sanningar, människan som en uteslutande rationell och ”statisk” varelse eller ett synsätt där rationalitet och känslostyrning har en dikotomisk relation (dock finns det ofta orsaksförklaringar till irrationalitet, som möjligtvis kan baseras på en viss rationalitet). Matematiska ekvationer må följa ett objektivt, opåverkbart och universellt mönster, men mänskligt handlande gör det då garanterat inte.

Sedan, och även detta kanske baseras på en feltolkning, är det en fördel, styrka och ett självändamål att stenhårt och kompromisslöst hålla fast vid principer (axiom?)? I sådana fall måste de väl vara så allmängiltiga och ospecificerade att de svårligen kan ”slå fel”, oavsett tid, rum och förändringar i dessa? Och är det någon människa (”pöbel” eller inte) som utformar och håller fast vid sina politiska principer, ideal och övertygelser (kalla det vad du vill) totalt avskärmat från känslor, livserfarenheter, åsikter, upplevelser, kulturyttringar osv? För jag hävdar bestämt att de är avhängiga varandra. Blir det inte lite mycket ”skrivbordsprodukt” av det hela om man diskuterar socialt relaterade frågor i sådana matematiska termer/perspektiv?

Dock vill jag tillägga att jag inte finner diskussionen som sådan, eller de inlägg som postats, som det fruktlösa - tvärtom. Så möjligtvis är det jag som är ute och cyklar här pga. feltolkningar.

Edit: Såg din senaste post nu, vilket förklarar en del av mina frågeställningar.

[Blåöga]

Detta var ett roligt ämne. Tack Lage.
Med risk för att bli citerad av mig själv i argumentation mot mina egna resonemang så avtäcker jag här några av de deviser jag brukar hålla mig fast vid när det blåser lite.


Det är massan som räknas.
Du får ha hur rätt du vill, men det är den som kan övertyga en betydande massa som har makt att förändra. En betydande massa behöver inte vara en enkel majoritet i traditionell demokratisk mening, det kan räcka med att vinna sympatier från avgörande punkter i en maktstruktur. Ett nyckelbegrepp i analysen är att övertyga.


Det man stimulerar ekonomiskt får man mer utav.
Satsen i sig kan ifrågasättas eftersom det kan anses vara en definition av ekonomi, men likväl är det en okränkbar sanning som står sig i alla väder. Ekonomi behöver inte mätas i pengar, skall tilläggas. En vinst kan räknas i tusen andra sorters aspekter än just de monetära.


Det anpassningsbara dominerar, men för att bli den som dominerar måste man våga avvika.
Detta är en liten egen utveckling av Spencers och Darwins grundtes och en alldeles personlig reflektion av att studera fågelflockar, fiskstim och inte minst människor. Man kan bli tokig av att tänka för mycket på detta dilemma, så förhåll dig ödmjukt till denna devis.


Man skall aldrig säga aldrig.
Ja, detta är egentligen en motsägelsefull ordlek som betyder att allt inte är svart eller vitt. Jag vet att det låter klyschigt, men vafarao - det är ju så.


Argumentera med enkla samband och du övertygar de många och de dumma.
Ett enkelt samband är ett enkelt förhållande som t ex ju fler hästar desto större hjord. Ett sådant uttryck blir ofta väldigt övertygande, men i realiteten kanske det inte är så enkelt. I exemplet kan det vara så att en hjord har en tendens att dela upp sig i fler hjordar om den blir för stor, eller att hästarnas överlevnadsförmåga minskar i takt med hjordens storlek eftersom hjorden kräver mer bete än vad som finns tillgängligt. Eller, som man på känt akademiskt maner kan uttrycka det: "Det kan verka enkelt, men vänta tills jag har förklarat." Detta leder mig motsägelsefullt in på nästa devis.


Keep it stupid simple.
Ja, saker och ting kan vara komplicerade, men tillåt dig inte att sväva iväg för långt i alla fall. Gör det inte svårare än vad det är och håll dig till de stora väsentliga dragen.


Kommunism är skit.
Jo, jag vet ju att detta inte är ett axiom som fyller några större kvalitetskriterier och en rimlig objektivitetsaspekt. Icke desto mindre är kommunism ett synsätt som är ett orealistiskt påhitt och som inte följer en sund utveckling i en organisation eftersom den sätter helt annorlunda konkurrensparametrar i drift än vad människan genom årtusenden är driven av.


Form och innehåll
Den som inte kan paketera sitt budskap kan vara hur klok som helst, men kommer ändå inte att övertyga.


Makt korrumperar
Japp, detta är ett så kallat "enkelt samband", som jag argumenterat emot tidigare, men ändå en tillräckligt god sanning som tål att upprepas emellanåt. Har du makt, räkna med att du kommer att utnyttja den för egen vinning på ett eller annat sätt. Stora hövdingar visar prov på en återhållssamhet när det gäller egna förmåner och en hövisk respekt för antagonister. Nej, jag är tyvärr inte alltid själv så hövdingalik, och jag är också en erkänt makthungrig person.


Dumheten vet inga gränser.
Tyvärr så finner man allt för ofta att den stora massan kan mana fram de mest korkade synsätt och slutsatser långt bortom den gräns man själv trodde var möjligt. För att ta udden av den dryghet som kan tolkas ur devisen så vill jag påpeka att det är genom dumhet som man kan styra stora mängder med människor. Religion är ett talande exempel. Ändå värdesätter jag högt de metoder som kan styra många människor eftersom det innebär att kunna dominera. Där har alltså religionen min fulla respekt även om jag själv inte tror på spöken, andrar och gastar.


Ja, den som inte hittat motsägelsefulla lydelser i detta inlägg torde nog ha slarvat på vägen hit. Jag har ytterligare några deviser på lager, men de nu nämnda skulle devalveras hårt om de fick ännu fler syskon. Det är en stor familj som det är.

[Palnatoke]

På det politiska planet är mitt främsta maxim:

"Det som gynnar vårt folk är bra politik, det som skadar vårt folk är dålig politik."

Från detta maxim kan ett helt system av andra maxim härledas. Dock finns det naturligtvis en hel del utrymme för tolkningar.

För att ta ett exempel, kan man diskutera hur den ekonomiska politiken ska se ut i ett nationalistiskt samhälle. Det finns goda argument både för socialistiskt och för kapitalistiskt orienterad politik. Därav tror jag själv på ett blandekonomiskt system, eftersom jag anser att de planekonomiska argumenten - framförallt större statlig och medborgerlig kontroll - i vissa fall (exempelvis vad gäller postsystem, banker, rättsväsende och massmedia) överväger marknadsekonomins empiriskt bevisade överlägsna förmåga att skapa välstånd. Emellertid har jag full respekt för den som förespråkar en mer renodlat kapitalistisk eller socialistisk ekonomi, så länge det sker med utgångspunkt i vårt eget folks överlevnad och framåtskridande - så länge det sker med ovanstående maxim som bärande idé.

På det personliga planet försöker jag leva efter det maxim som uttrycks i min signatur:

"Ditt liv är inte detta nu eller morgondagen. Det är tusentals år som var före dig, och tusentals år som skall följa efter dig."

Mer specifikt åsyftade Wulf Sörensen att ta ansvar för sina ättlingars anlag, dvs att hålla blodslinjen ren, men detta maxim kan även ses som en allmän uppmaning till att ta ansvar för sin omvärld.

Jag frågade en gång en liberalt sinnad journalist om han inte ansåg att han har ett ansvar gentemot sina egna ättlingar, sina barnbarns barnbarn osv. Han tänkte efter några ögonblick och svarade sedan: "Nej." Efter ytterligare några sekunder tillade han: "Möjligen mot mina barn, då."

Sörensens maxim är den raka motsatsen till detta egotrippade tänkesätt där nuet är allt som räknas. Jag anser att vi har ett ansvar både inför både våra förfäder och våra ättlingar för den värld vi lämnar efter oss. Jag medger att jag inte alltid lever upp till idealet, men jag försöker i alla fall att leva mitt liv så att mina förfäder, mina ättlingar och mitt folk ska kunna vara stolta över mig.

Det vi gör idag ekar genom evigheten.

[Wotan]

Jag är glad att se att någon faktiskt skriver upp ett maxim som det faktiskt naturligt går att härleda en nationell ideologi ur. Wodhanaz val och Knallpulvers andra val bör snarast betrakta som arbetsmetoden vi använder för att få något användbart ur några axiom över huvud taget.

Det är lite det som är själva poängen. Att vara nationell idag innefattar en hel del saker och hurvida jag ställer mig bakom dessa är inte alltid korrekt. Jag vill hävda att om jag med hjälp utav mitt axiom får åsikter som bryter mot gängse norm så är det ändå av godo. Jag vill även hävda att man utvecklas konstant och därför så skulle det bli väldigt diffusa och extremt luddiga val jag skulle göra. Jag vill även hålla det enkelt jag har väldigt många som jag skulle kunna annama, dock så finner jag det enklare med en ensam som inte bryter på något vis mot några andra oavsett tolkning. Jag skulle även kunna använda mig utav Utvecklas som person, och som komplement så har du iofs rätt i att mitt första är en regel för hur jag ska göra detta, men då skulle det snarare ersätta det första. När jag tänker på det så har du nog en poäng men den arbetsmetoden är så pass viktig att jag ändå vill ha kvar den. Det är även ett komplement jag anser man bör tänka på, det är även något jag anser alla bör försöka annama oavsett politisk eller ideoligisk skolning, jag respekterar långt mer någon med åsikter långt ifrån mina som är konsekvent och har tänkt igenom varför de tycker som de gör än jag gör irrationella och ogenomtänkta personer som delar vissa frågor med mig utan att på djupet analyserat sig själv.