Att erövra rasismbegreppet

[Windzeit]

Rasism och rasist är laddade begrepp som nyttjas frekvent av motståndare till etnisk medvetenhet och identitetspolitik. Det har dock för länge sedan gått inflation i användandet och ofta betecknas alla som har synpunkter på den rådande invandringspolitiken som ”rasister” av etablissemangstrogna. Det är ett ord som brukar användas i skrämselsyfte för att tysta kritiker eller helt enkelt avsluta diskussionen för att ”med en rasist kan man ju inte diskutera”.

Det kan konstateras att de så kallade ”antirasisterna” på sätt och vis har urvattnat sitt trumfkort med dessa ständiga mer och mer efterblivna beskyllningar, vilket gjort att de flesta eftertänksamma människor har svårt att ta dem på allvar.

Alltsedan Andra Världskriget har teorier om en kollektiv skuld utvecklats och de europeiska folken har bland annat påtvingats en sanslös massinvandring som en direkt orsak av detta. Man har mer eller mindre också strävat efter att demonisera och avhumanisera ”rasister” och i princip alltid sett dessa som liktydiga med européer eller ”vita”. För den uppmärksamme har det blivit tydligt att tesen har fått sin antites och att den tidigare europeiska rasismen har ersatts med en påstådd antirasism som egentligen bara är en annan form av rasism, nämligen en anti-europeisk sådan, byggd på ett obehagligt självhat, så kallad etnomasochism, som sannerligen är något väldigt osunt och rakt igenom onaturligt och befängt.

Frågan är då: när skall denna antites övergå i en syntes? Alltså en syntes som är ”antirasistisk” på riktigt och respekterar att det finns olikheter mellan folkslag och även respekterar en önskan att bevara dessa. Eftersom den nuvarande antirasismen, som också är den rådande ideologin i samhället, inte respekterar lika rättigheter även för svenskar eller européer, bör den då betraktas som en form av intolerant rasism som kränker svenskars rättigheter, däribland rätten till existens och fortlevnad?

Man hör ofta medikora debattörer och hycklande, konforma medborgare beklaga sig över ”rasismen” i samhället och att det är så synd om alla icke-svenskar som blir utsatta för denna. Men sanningen är att den sannolikt mest vanligt förekommande rasismen i dagens Sverige är den som riktas mot svenskar, alltså detta lands ursprungsbefolkning. Att olika typer av självutnämnda antirasister inte uppmärksammar detta vill jag hävda beror på att deras ideologi endast är antirasistisk så länge förövare och offer är av ursprung som passar in i deras mall. Med deras definition kan en etnisk svensk inte utsättas för rasism, något som till och med är lagstiftat. En riktig antirasist borde väl vara konsekvent, kan man tycka.


Nåväl. Frågor och diskussionsunderlag för denna tråd är:

Bör etniskt medvetna använda sig av rasismbegreppet? Varför/Varför inte?

Eller bör vi snarare försöka idiotförklara hela begreppet och underkänna dess betydelse?

Kan det fungera som en överrumplande taktisk manöver i debatten att påvisa hyckleriet hos de som ofta beskyller oss för rasism?

[Nilrik]

Ord är viktiga. Den som kontrollerar dem kontrollerar människors känslor och tankar.

Bäst vore väl om begreppet rasism kunde användas i en mer neutral mening: det finns människoraser och det är skillnad mellan dem. Detta utan att lägga någon värdering i detta helt uppenbara konstaterande. (Att sedan varje ras och folk har - eller borde få ha - en naturlig tendens att gilla sig själv bäst är en annan sak.)

På samma sätt borde man göra med orden sexism och fascism, alltså återföra dem till mer sakliga beskrivningar. Men ord som blivit negativt laddade är svåra att ladda ur. Det är en lång process.

[-Gladsheim-]

Windzeit: Bör etniskt medvetna använda sig av rasismbegreppet? Varför/Varför inte?

Eller bör vi snarare försöka idiotförklara hela begreppet och underkänna dess betydelse?

Kan det fungera som en överrumplande taktisk manöver i debatten att påvisa hyckleriet hos de som ofta beskyller oss för rasism?

Svaret beror måhända på situationen? Antag att situationen är "TV-Debatt" med lite tid att yttra sig och ett brett spektra av åhörare.

I så fall är mitt förslag det jag kallar "retorisk trestegsraket": att nonchalera motståndarens argument genom att snabbt avfärda det och sedan föra ett vettigt och kunnigt resonemang som imponerar på åhörarna, och avsluta genom att kort angripa motståndaren mycket hårt. Detta för att få motståndaren ur balans och skapa dåliga förutsättningar för denna att ge ett bra svar.

Resonemanget bör föras om en sakfråga, gärna ett konkret exempel. Detta för att skapa en retorisk effekt mellan det egna ärliga och konkreta exemplet och motståndarens abstrakta och manipulativa resonemang.

Detta kan se ut så här:

Maud: "Ni är odemokratiska och står inte upp för allas lika värde."

Adolf: "Alla tittare vet att det gått inflation i demokrati- och rasism-begreppen och att sådant snack inte längre betyder något. Mona Sahlin sa 'om det finns två personer med lika meriter ska vi ge jobbet till han som heter Muhammed'. Nu har er regering gått ett steg längre och infört regler som säger att om en arbetsgivare anställer en etnisk svensk så ska arbetsgivaren betala jättemycket skatt, men om arbetsgivaren anställer en person av icke-svensk etnicitet så får arbetsgivaren jättemycket pengar av regeringen, folkets skattepengar. Detta kommer naturligtvis leda till att arbetsgivarna avskedar svenskar och anställer icke-svenskar istället. Detta är exempel på verklig rasism som utövas varje dag och som rasister som du Maud kallar 'demokratiskt' och 'rättvist'."

[Spock]

Nej, tror jag inte är en helt vettig strategi. Detta och dylika ord som har hårdlanserats av den politiskt korrekta eliten är intellektuella snårskogar avsiktligen skapade för att styra, men aldrig definieras. Definitionen är magkänslan en indoktrinerad person får när denne ser något rasistiskt som blonda barn i en broschyr eller en glass med ett läskigt namn.

Möjligen små effektiva saker som "Racism cuts both ways" som engelsmännen kör med eller yttranden som "rasism är förkastligt, vi förespråkar äkta global pluralism." Men inte så värst mycket mer. Vi kan spela på det som redan finns, skjuta in att rasism är "ont & dåligt" som dessvärre oundvikligen uppstår när stora mängder olika och tillräckligt stora etniska grupper skall dela territorium.

Eftersom vi har begränsade möjligheter föreslår jag att vi satsar på vår egen terminologi som etnomasochsim, respekt mellan individer och folkgrupper -- etnopluralism, "implicit whiteness" etc.

Terminologin blir i sig en lansering av ett ideologipaket, av tillhörande böcker etc. (inte minst i denna tid av sökmotorer) precis som neuroser, Oidipuskomplex, rasism och resten av den organiserade judenhetens repertoar.

Halvrelaterat tillägg: Jag vill gärna se en närmast antirasistisk prägel: Lyfta exempel som de ortodoxa etiopiska kopterna och peka på vad de har och vad vi har haft. Att det sociala kapitalet är betingat på etnisk homogenitet. Etc. etc.

[Windzeit]

Eftersom vi har begränsade möjligheter föreslår jag att vi satsar på vår egen terminologi som etnomasochsim, respekt mellan individer och folkgrupper -- etnopluralism, "implicit whiteness" etc.

Jo, men dessa begrepp kommer att ta åratal, antagligen årtionden, att föra in i den offentliga debatten och göras till något som vanligt folk kan relatera till. Men givetvis ska de användas.

I nuläget kommer det dock troligtvis att vara mest effektivt att använda sig av PK-folkets begreppsapparat som man omvandlar och omdefinierar för att påvisa det inneboende hyckleriet. Det är ganska svårslaget att använda sig av denna metod i en debatt och det gör ofta att "antirasisten" ganska snabbt grips av förvirring och tvingas ta till reträtt.

[Cubozoa]

Personligen vet jag inte om vi skall tacka eller gråta över det faktum att rasism nästintill blivit likställt med främlingsfientlighet. Det är fascinerande hur man kan svärta ner "neutrala", eller rentutav "fina" begrepp, genom att koppla samman dem med "negativa" begrepp. Slutprodukten blir alltid degraderande, det finns ingen jämnvikt i begreppsanvändningen. Själv laborerar jag i en av mina skrifter med begreppet kapitalistdemokrati --> Kapitalism/kapitalist=något implicit "dåligt" enligt många människor, som inte tar konsekvenserna om de ändå skulle lyckas med att avskaffa den. Det finns givetvis dem som hyllar kapitalism, men de är säkerligen utifrån begreppets fullt applicerade vidd likställda i proportion till de individer i "offentligheten" som hyllar kommunistdemokratin.

Ett neutralt/dåligt begrepp kombineras med ett heligt, nämligen demokratin. FN, den överstatliga världsregeringen, har som uppgift att sprida och upprätthålla demokrati - dess stadga genomsyras av ideal som anses demokratiska. Demokratin kopplas oftast samman med mänskliga rättigheter - kortfattat: Demokratin som institution anses vara universellt giltig och skall upprätthållas genom några ursprungliga värden som i praktiken, tolkas högst godtyckligt. Överlag är demokrati ändå det mest förnäma begrepp som används av mänskligheten som helhet.

En kapitalistdemokrati. En kapitalistisk demokrati. "Usch, en kapitalistisk demokrati låter inte lika fint som demokrati, det räcker att benämna vårt samhälle demokratiskt". Låt gå för det, men tillåt mig att fråga - vilken demokrati grundar sig inte på ett kapitalistiskt samhällssystem? I en tid då diktaturer brukar kapitalismen i ett politiskt begränsat samhälle(Kina) blir dessutom begreppen "demokrati" och "kapitalism" relativa. Deras relativa karaktär utgör en kritik mot demokratin som övergripande ideal, vars gloria aldrig tycks kunna rubbas. Genom att koppla samman ett uppenbart men samtidigt informellt faktum kan man således kritisera ett till synes orubbligt begrepp och ställa hela dess värdesystem i obalans.

För att erövra rasismbegreppet tror jag först och främst att det måste fortsätta att relativiseras, detta löser media och de politiska motståndarna närmast på egen hand. Faran ligger i nya begrepp som populariseras, exempelvis islamofobi. Skulle någon föra fram svenskofobi eller liknande, i det mediala rampljuset, skulle detta förkastas som reaktionärt och fantasilöst, ja, närmast skrattretande, trots att det är ett applicerbart begrepp i samma utsträckning som islamofobi. Det handlar om att föregripa begreppsutvecklingen, inte reagera på den. Just rasism är ett sådant begrepp som är svårt att vända på så att säga - det är ett sådant historiskt laddat begrepp att det bara kan relativiseras för att effektivt bekämpas, i min mening. Frågan är sannerligen komplex.

[Nilrik]

Det handlar om att föregripa begreppsutvecklingen, inte reagera på den. Just rasism är ett sådant begrepp som är svårt att vända på så att säga - det är ett sådant historiskt laddat begrepp att det bara kan relativiseras för att effektivt bekämpas, i min mening. Frågan är sannerligen komplex.

Ja, vissa begrepp är så nedsvärtade att det skulle ta generationer att neutralisera eller återta dem. Det är sant att vi har större möjligheter genom att föregripa utveckligen med nya begrepp. "Kapitalistdemokrati" är en bra nybildning.

Såg idag för första gången ordet "invällare" (i st f "invandrare" alltså) vilket också kan komma att bli användbart.

[ljus framtid]

Jag tror det finns utrymme för att använda begreppet främst genom att påvisa hur ihåligt det är.
Till exempel är ju alla folk som överhuvudtaget lever i och ingår i en relativt homogen etnisk grupp "rasist" av naturen.
Men redan här haltar det av fienden skapade begreppet,då etnisk medvetenhet inte är samma sak som"rasism" som ju kommit att betyda rädsla och inskränkt mentalitet.
Man kan även visa på olika förekomster av"rasism" där det framgår tydligt att det inte är vita som främst har en medfödd "rasism" .
Om man granskar de mångkulturella experimenten dyker det upp massor av problem som härrör från etnisk medvetenhet och "rasism"
Jag tror man måste våga använda begreppet .Vi är de som vågar granska problemen och säga som det är och det kommer ge kredibilitet.

Men nya begrepp som bättre speglar en nationalistisk syn skulle ge ytterligare framsteg. Framför allt begrepp som utstrålar positivism ,mod och altruism.

[Windzeit]

Jag skulle gärna se att vi framöver kan använda oss av paroller som "Mot rasism och kolonialism!" i demonstrationer mot det svenskfientliga våldet. Vi måste också tydligare betona de postkoloniala, strukturella strömningarna som genomsyrar hela samhället och som drivs av ett förakt mot allt typiskt västerländskt med tilhörande moral och värderingar.

Men "den nationella rörelsen" är tyvärr till stor del alltför inskränkt och rädd för nytänkande för att ta till sig dessa tankar och taktiker. Man känner sig så van att gå i de gamla fotspåren och förstår inte att en rörelse måste vara nyskapande, vital och uppkäftig för att komma någon vart. Bekymret med det sviktande deltagarantalet i Salemmanifestationen är ju ett aktuellt exempel på detta.