Skaffa barn som ensamstående?

[H.Tyler]

Intressant synvinkel du skriver för "vita män", vilken färg är du själv?

Ja kära du. Sist jag såg mig i spegeln var jag vit. Tror inte mina yttre rasliga attribut har ändrats särskilt mycket sedan dess.

Resten av ditt inlägg besvarar jag senare ikväll om tiden räcker till.

MVH

[Jocke K]

Jag anser att man bör vara två.
Sedan tillkommer vissa faktorer som en självklarhet,
bl.a att båda har fast arbete, och en socialt ordnad tillvaro!

[H.Tyler]

Och bland den sorts svenska män din mörka vän kunnat komma tillräckligt nära på livet, för att kunna göra sin generalisering, är jag inte förvånad över uppfattningen som ledde till generaliseringen.

Och du som svensk man, bör vel ha berättat för homom att det finns många svenska män, som vill gifta sig och skaffa många barn, men av många skäl är ointresserade av att tala om privatlivet med främmande mörka män.

Sådär min bästa AconitumBellis.

Vi har haft många roliga och givande disskusioner Jag och min kamrat. Definitivt.

Måste tyvärr göra dig en smula besviken.

Tack vare empiriska studier bland den svenska allmänheten, samt resultatet av omröstningen i tråden "Hur många barn vill du ha" så kan jag ju inte ljuga för min kompis. "Många svenska män som vill gifta sig och skaffa barn" skulle ju innebära en stor procentandel hos den manliga befolkningen inom rikets gränser.

Någon sådan mängd finns tyvärr inte. Inte ens hos den nationellt sinnade delen av befolkningen. Det tycker jag vi redan har benat ut i tråden jag nämnde ovan.

Att sedan mer primitiva etniska grupper från sydligare breddgrader föraktar oss för att vi inte ser det som en manlig ära och plikt att skaffa 4-5 barn per familj samt ex. tillåter homosexuella segermarcher på gator och torg är tyvärr inget jag kan göra något åt.

Allra minst ljuga i.a.f.

Däremot kan man ju försöka föregå med gott exempel själv, och framförallt uppmuntra till en liknande inställning hos sina landsmän.

Eller vad tycker du?

[Liemannen]

Vad anser ni om att som ensamstående skaffa sig barn?
Jag har kommit till insikt att ingen man jag träffat har samma värderingar och mål som jag själv och har därför inte velat ge mig hän åt barnavel och familjebildning.

Självfallet vänder jag mig icke till en spermabank där vilket skit som helst har hamnat i plastmuggen utan den jag skaffar barn med måste ju ha de egenskaper jag eftersträvar i barnen.

Konstig fråga kanske, men jag är snart 30-år och känner att jag vill ha barn, både för mig själv och för mitt folk.
Är det helt börtistöll att skaffa barn med någon då man inte bor ihop? Vad säger ni?


Tick tock! snooze!

Helt börtistöll är det väl inte men jag tycker ärligt talat inte att det låter som någon riktigt god idé.

Barn behöver både en fader och en moder. Särskilt pojkar måste ha en manlig förebild. Normalt fungerar ju fadern som denna idol eller förebild. Om det inte finns någon fader i familjen kan en farbror, morbror, farfar, morfar eller till och med en granne eller annan manlig bekant fungera som denna förebild. Huvudsaken är att det är en man och att pojken ofta och regelbundet kan vistas i förebildens närhet för att observera dennes betende. Det är på detta sätt pojkar lär sig hur de skall agera som vuxna män. Om det inte finns någon manlig förebild tillgänglig i hemmets närhet kommer pojken att skaffa sig en idol eller förebild på annat sätt. Det kan bli en seriefigur, en filmhjälte, en musiker, en idrottsstjärna eller liknande. Och du inser säkert att detta kan vålla din son allvarliga problem som vuxen.

Mitt råd är att du intensifierar ditt letande, utan att för den skull ge avkall på kvalitetskraven.

Men å andra sidan, om du är en germansk kvinna i fertil ålder så är det givetvis bättre att du föder barn än att du inte gör det. Och jag har faktiskt träffat en kvinna som resonerade som du och genomförde det, inte mindre än fyra gånger. Enligt vad hon berättade letade hon reda på en karl med de fysiska och mentala egenskaper hon önskade hos sitt barn och såg till att bli befruktad, sedan bröt hon kontakten med mannen och denne fick aldrig reda på att han blivit far. Hon var egen företagare med ett väletablerat socialt liv, stor släkt och god ekonomi. Av vad jag hörde gick det bra både för henne och hennes fyra blonda, blåögda barn.

[Fredendall]

Vad anser ni om att som ensamstående skaffa sig barn?
Jag har kommit till insikt att ingen man jag träffat har samma värderingar och mål som jag själv och har därför inte velat ge mig hän åt barnavel och familjebildning.

Det kanske inte är en man du söker... :evilgrin:

[Nordicreb]

Jag kan förstå om du är frustrerad och visst behöver världen fler stolta vita barn, men dessa behöver också en far. Komplicerat, men jag skulle nog avråda. :no:

[Enlil]

Jag hörde någon tant på radion för ett tag sen som sa något i stil med "på min tid var vi glada om vi hittade en karl som hade arbete och bara söp på helgerna, nuförtiden ska de vara snygga, vältränade, välutbildade och allt möjligt".

Du har kanske för höga krav. Jag har då i alla fall aldrig träffat någon som har exakt samma värderingar och mål som mig, oavsett kön eller attraktionskraft.

[Ahnenerbe]

Många bra inlägg.

Självklart har jag krav. Visst finns det män, som både är intelligenta och har utseendet med sig, men man måste ju ha samma synsätt när det gäller barnuppfostran, levnadssätt och mycket annat för att kunna leva ihop som en familj.

I mitt fall skulle fadern ta sitt fulla ansvar då vi är mycket goda vänner, det är alltså mer eller mindre ett krav att han tar sitt ansvar som far, dock kommer han väl inte vara hemma så ofta eller i närheten då han reser och har ett ansvarsfullt jobb. Han tjänar mer än tillräckligt för oss båda, men vi skulle antagligen inte bo ihop av olika anledningar som inte är relevanta att plottra ned här.

Bra iallafall att jag får edera synpunkter på detta =) Får mig att tänka till och fundera än mer på vad som är passande och bäst.

[Kristofer]

Ärligt talat tycker jag inte att det låter som en bra idé. Jag får dock känslan av att du kanske egentligen inte vill ha en "hel" familj, utan att du trivs bättre själv och att denna idé ligger dig närmast till hands för att du, trots allt, ändå vill ha barn. Kan det stämma kanske?

Med tanke på att det säkert går både två eller tre killar per tjej bland "nationella" så känns det som att du nog inte borde ha så stora svårigheter att hitta någon, även om det säkert även är så att en riktig familjekarl nog är lite svårare att finna. Men skrapar du bort smutsen på ytan så finns det säkert någon därunder ska du se. Lycka till!

[axel]

Jag blir lite förundrad över din inställning här.

I mitt fall skulle fadern ta sitt fulla ansvar då vi är mycket goda vänner, det är alltså mer eller mindre ett krav att han tar sitt ansvar som far, dock kommer han väl inte vara hemma så ofta eller i närheten då han reser och har ett ansvarsfullt jobb. Han tjänar mer än tillräckligt för oss båda, men vi skulle antagligen inte bo ihop av olika anledningar som inte är relevanta att plottra ned här.

I din beskrivning får jag intrycket att du vill ha en karl som särbo men som trots det försörjer dig?

Har man den inställningen förstår jag också ditt problem att hitta "den rätte".
Vilken hyffsat attraktiv man skulle gå med på en sådan deal?
Att försörja sin kvinna visst, men då vill man nog ha någonting tillbaka också.

Men alla har naturligtvis rätt att ha vilka krav han eller hon själv behagar ha, problemet är att hitta någon vettig person då.

[Bagaren]

Alltså ta ansvar som far men inte vara i närheten av hemmet eller barnet? Gäller ansvaret bara ekonomin eller? Ni kan inte bo ihop av hemliga anledningar. Av det jag läst hittills förstår jag att det inte nappar och jag som man blir demoraliserad.

[Ahnenerbe]

Hittade jag den "rätte" skulle vi ju bo ihop! Det är ju inte så att jag inte vill ha familj.

Och mannen ifråga skulle när tid fanns spendera tid med oss, varje helg i princip. Vi har redan diskuterat detta grundligt så det är alltså inte nån man jag hittat på ; ) En av anledningarna är att han pga sitt jobb "måste" bo i en av Sveriges större städer och jag har en gård på landet och inget skulle förmå mig att sitta i en lägenhet. En av anledningarna.

Men nu är det ju så att jag själv är mycket osäker på det här, det är ju därför jag vill ha flera synpunkter på det hela.

[Kristofer]

Hittade jag den "rätte" skulle vi ju bo ihop! Det är ju inte så att jag inte vill ha familj.

Och mannen ifråga skulle när tid fanns spendera tid med oss, varje helg i princip. Vi har redan diskuterat detta grundligt så det är alltså inte nån man jag hittat på ; ) En av anledningarna är att han pga sitt jobb "måste" bo i en av Sveriges större städer och jag har en gård på landet och inget skulle förmå mig att sitta i en lägenhet. En av anledningarna.

Men nu är det ju så att jag själv är mycket osäker på det här, det är ju därför jag vill ha flera synpunkter på det hela.

Fast i sådana fall låter det ju mer som att du har en man och att ni är redo att bilda familj, bara det att ni - av olika skäl - inte kan bo under samma tak "hela tiden".

[H.Tyler]

Alltså.

Det här låter ju som en extremt säregen situation måste jag säga. Och visst, ur en rent demografisk synvinkel skulle man ju kunna säga: Rasen måste fortleva. Kör på.

Nu är ju verkligheten inte riktigt så okomplicerad, och jag måste nog sälla mig till majoriteten skribenter här i tråden som ställer mig skeptisk i detta fall.

Vikten av en fader, närvarande i barnens vardag, kan inte nog understrykas. Att bilda starka, stora och framförallt traditionella familjer är väl något av den springande punkten i kampen för vår civilisations fortlevnad. Det är således också det bästa alternativet sett från barnens perspektiv.

Sedan anser jag att det finns för många oklarheter med er "deal" vilket försvårar vidare disskussion. Förstår om du inte vill/kan gå in på privatlivet för mycket på ett öppet forum, men tyvärr så kan åtminstone inte jag ge dig min definitiva uppfattning, baserat på dessa svävande och mycket knapphändiga uppgifter.

Under inga omständigheter är det dock ok att s.a.s. "lura till sig" en graviditet. Har faktiskt tyvärr sett något sådant fall i bekantskapskretsen, och kan garantera att ingen av parterna i förlängningen mår bra av det.

[Ahnenerbe]

Under inga omständigheter är det dock ok att s.a.s. "lura till sig" en graviditet. Har faktiskt tyvärr sett något sådant fall i bekantskapskretsen, och kan garantera att ingen av parterna i förlängningen mår bra av det.

Håller med. Att ljuga och bedra är ju helt uteslutet.