Hitlers tal 1930

[-Gladsheim-]

Nedan är en översättning jag gjort av Hitlers tal den 16 September 1930, efter att hans parti vunnit över 6 miljoner röster i riksdagsvalet. Jag tycker att den bakomliggande situation han beskriver är träffande för dagens situation i samhället. Vad tycker ni andra om den strategi och de lösningar Hitler redogör för?

Detta val innebär att cirkeln nu är sluten. Och frågan nu är: vad är oppositionens och dess ledares mål?

Det är en kamp för en idé - en Weltanschanung: och i förgrunden står en fundamental princip: Människor existerar inte för Staten, Staten existerar för människor. Först och främst står folkets idé: Staten är en form av organisation för folket, och Statens mening och syfte är att genom denna organisationsform försäkra folkets liv. Och från detta träder det fram ett nytt slags tänkande och därför också nödvändigtvis en ny politisk metod.

Vi säger: ett nytt slags tänkande. Idag är hela vårt officiella politiska landskap grundat i synsättet att Staten måste bevaras för att Staten själv är den viktigaste saken; Å andra sidan finns vi, som hävdar att Statens organisationsform har ett specifikt syfte att fylla och i samma ögonblick som den misslyckas med detta syfte skall statens organisationsform fördömmas. Över allt annat står visionen om att bevara nationens liv - det är det viktiga och man borde inte tala om en lag för skydd av Staten utan om en lag för skydd av nationen: det är på detta skydd vi måste tänka... Istället för denna rigida formella organisation - Staten - måste den levande organismen lyftas fram - folket. Då kommer allt agerande att ges en ny frihet: alla formella bojor vilka idag beskär människornas frihet blir omoraliska eftersom de misslyckas med att bevara folket, därför att det är det högsta syftet i livet och målet med allt förståndigt tänkande och arbete.

Om det idag ingår Parlamentarism som ett av våra vapen, så betyder inte detta att parlamentariska partier existerar enbart för parlamentariska mål. För oss är parlamentarismen inte ett mål i sig, utan endast ett medel för att nå ett mål... Vi är inte ett parlamentariskt parti av princip - detta skulle vara en motsägelse till vår världsbild - vi är ett parlamentariskt parti på grund av tvång, på grund av en begränsning, och det tvånget är konstitutionen. Konstitutionen tvingar oss att använda dess medel. Det tvingar oss inte att önska ett visst mål, det beskriver endast en väg - en metod, och, jag upprepar, vi följer denna väg i enlighet med lagen, i enlighet med konstitutionen: efter den väg som konstitutionen skapat avancerar vi mot den vision vi har föresatt oss.

Konstitutionen kan inte för all framtid bestämma innehållet i en vision, speciellt inte när detta innehåll inte är identiskt med folkets rättighet till överlevnad. Om Konstitutionen idag för sitt skydd har lagar med namn som "För statens säkerhet..." då visar detta på att det mesta vår konstitution kan göra är att skydda Statens organisationsform, och detta innefattar inte att skydda nationen, folket. Denna uppgift är därför ledig: detta utropar vi som vårt mål och detta mål skall vi hålla oss till...

Från släktskap, personlighet och kämpavilja kommer det värde som ensamt berättigar ett folk att se sig omkring glatt och hoppfullt, och det ensamt är också förutsättningen för det liv människor önskar. Och när detta liv har blivit verklighet, så blir också det verklighet som de andra politiska partierna eftersträvar: välstånd, individuell lycka, familjeliv osv. Först kommer heder och sedan frihet, och från dessa två kommer glädje, välstånd, liv; kort sammanfattat, saker och ting kommer att återvända till att vara så som vi tyskar kanske vagt uppfattade det vara innan Kriget, när individer återigen kan leva med glädje i sina hjärtan därför att livet har en mening och ett syfte, därför att livets slut inte är ett äkta slut, eftersom det följs av en ändlös kedja av kommande generationer. Vi människor kommer att veta att vad vi skapar kommer inte att förgås utan kommer att leva vidare med våra barn och med våra barns barn. Så denna seger vi har just har vunnit är ingenting annat än en vinst av ett nytt vapen i vår kamp... Det är inte för platser i riksdagen vi kämpar, utan vi vinner platser i riksdagen för att en dag kunna befria det tyska folket...

Skriv inte "Seger" på era banderoller: idag skall detta ord bli yttrat för sista gången. Stryk över ordet seger på era banderoller och skriv i dess ställe återigen det ord som passar oss bättre - ordet "Kamp".

[Blåöga]

Symtomatiskt nog blev det inte någon seger, och kampen underlättades inte av denne mans mycket inspirerande tal.

Jag förstår att ni nationalsocialister måste tillskriva denne ledare både uppmärksamhet och beundran. Trots sitt klena resultat var han ändock en man som åstadkom mer än många andra bleka politiker i modern historia.

Det som förvånar mig är att så få av nationalsocialimens anhängare inte öppet kan utvärdera dåtidens nationalsocialism efter att dels ha reflekterat den fanatism som då tillämpades, samt även utefter modernare vetenskapliga framsteg.

Har jag rätt eller fel när jag får intrycket av att ni sätter en ära i att idealisera Adolf Hitler och dennes ideologier så mycket som möjligt? Kanske är huvudinlägget formulerat för att väcka just denna fråga. Om så inte är fallet, vilka delar av den ursprungliga nationalsocialistiska läran tar man avstånd från idag? Vilka metoder som Hitlers Tyskland tillämpade är man beredd att omvärdera?

Vad tycker ni andra om den strategi och de lösningar Hitler redogör för?

Jo, jag tycker nog att ett misslyckande talar för sig själv. Frågan är vad det var som gick fel. Att värna sin nation är en mycket riktig målsättning, men den politiska kartan har ritats om sedan dess. Det är andra spelregler som gäller nu, bland annat just för att Hitler anses vara västvärldens störste förbrytare och att mantrat "aldrig mer" faktiskt har blivit så starkt att även den mest inbitne och rasmedvetne nationalist måste inse att det är andra metoder som skall till vid ett nytt försök att återupprätta europa som ett rike för germanska folk och högstående kultur. Eller, om det är de germanska folken som står i centrum, enligt Hitler, så är det ju faktiskt inte nödvändigtvis Europa som står i centrum, utan istället folket. För självklart håller jag med om att folket är politikens främsta fokus. Där hade han absolut rätt, även om det blev en undergång som gick till världshistorien av denne mans fanastim och ödesdigra misstag.

[LEAD]

Ett tips är att foga översättningen till metapedia, antingen till artikeln om Hitler, eller till en speciell sida med tal.

Härom dagen såg jag en PK film om Tredje riket på Youtube, en lång sådan. Jag hade för mig den hette "Third Reich and the collective" eller något sådant, men nu kan jag tyvärr inte hitta den. I alla fall intervjuades bl.a. en dam som växte upp i jordbrukarfamilj. Hon redovisade för hur plötsligt alla barriärer mellan folk försvann, hur alla blev som en stor familj, hur lantbruket vitaliserades och produktionen blev jordnära.

I sina intentioner hade Hitler nästan rätt i allt, förutom att hans perspektiv var väl "lokalpatriotiska". Men innerst inne hade mannen uppenbarligen en bra uppfattning om försynen och sin roll som redskap för utvecklingen. Det är m a o svårt att hitta detaljer i tal som egentligen kan kritiseras. Och även tillämpningen var i mångt och mycket beundransvärd. Tyvärr lät de sig provoceras in i ett storskaligt krig. Hitler visste mycket väl att krig är dysgenetiska, och endast kan motiveras med långtgående vinster i fråga om land och politisk stabilitet. Det är svårt att till fullo instämma i tanken på lebensraum. Till viss del stämmer den, då det till sist ändå handlar om vilka människor som kommer att kunna reproducera sig på bästa möjliga sätt. Dock får denna strävan inte överdrivas, och framför allt förstod Hitler i påföljande krig inte värdet av ris och ros som medel för styrande även av motståndaren.

För att åter kasta blickarna mot talet, så är det ju helt korrekt att folket är ett fördelaktigt första fokus. Det är också riktigt att begreppet "seger" för det mesta är av begränsad betydelse, även psykologiskt, även om tänkande i delmål är värdefullt. Hitler hade rätt i att människor bäst fokuserar på ett mål i taget. När det kommer till frågan om styrelseskick är det inte en entydig konsekvens av givna iakttagelser att parlamentarismen är helt förkastlig. Vinster med parlamentarism skulle kunna vara fördelande av ansvar och minimerande av följderna av enskilda individers misstag. Dock tror jag dessa frågor bäst skulle kunna lösas i någon slags kombination med ett kampbaserat, politiskt system.

Så här i efterhand är det lätt att gnissla tänder vid tanken på hur mycket som gick förlorat till följd av Tysklands förlust. Nu härskar verkligen de onda andar som Hitler varnade för. Alla varningar slog in, och med råge. Dock tror jag fortfarande att Tysklands förlust kan ses i positiv dager om en global form av rasmevetenhet utan anor i 1600-talets landgnabberi och tjuvnyp kan växa fram under multikulturens kvävande täcke, för att såsmåningom kasta detta täcke av sig och resa sig i all prakt.

Genom industrialiseringen är helt andra perspektiv på arbete, land och samverkan möjliga, vilket även har sitt fog som integrerad del i en förnyad form av samma goda tankar.

[-Gladsheim-]

Blåöga: Du är allt för snabb med att "ta avstånd" och dra förhastade slutsatser. Jag är ingalunda socialist. Om jag får ta tillfället att idealisera någon socialistledare ger jag hellre ögonblicket åt Buenaventura Durruti, som likt Oden dog den tragiske hjältens död på slagfältet. Med samma lättsamma oförskräckthet som jag idealiserar en spansk kommunist på ett svenskt nationellt forum tar jag upp Hitlers tal i Munchen 1930 till diskussion. Men du beter dig som att detta är tabu...

Att ta avstånd ifrån folk eller idéer tycker jag endast passar barnet som tvingas av föräldern eller trälen som tvingas av husbonden.

När jag frågar dig vad du tycker om den strategi och de lösningar Hitler ger så menar jag naturligtvis de han redogör för i sitt tal som jag översatt. Inte hans strategier och "lösningar" under andra världskriget, som du hellre verkar vilja svara på. För de som inte klarar att läsa hela talet utan att få ångest över "förintelser" kan jag sammanfatta det:

-Parlamentarisk kamp inom lagens och författningens rågångar (t.ex. SA motsatte sig detta).

-Att skapa som sitt "varumärke" att man jobbar för folkets väl och inte för nationalekonomins väl
(folket är inte till för staten, staten är till för folket. Idén om staten ersätts med idén om nationen). Detta implicerar en hel del lagändringar om man ser till Sverige idag då allt i princip är förbjudet eller reglerat. Det ifrågasätter också t.ex. invandringspolitiken som påstås existera för att göra staten starkare.

-Att lyfta fram för väljarna att det finns viktigare värden än de ekonomiska, nämligen de som har att göra med livskvalite.

Det är alltså dessa tre strategier jag talar om.

Jag fick ett anonymt minus...
(tacka vet jag nationalsocialister, de skriver alltid ut sitt namn när de ger minus ;) ).
I kommentaren stod:
"blablablabla vem bryr sig om år 1930 ? vi lever på 2000-talet".

Till den vill jag säga: de som inte bryr sig om historien kan gå och dra något gammalt över sig, och låta bli en forumdel som kallas "Idavallen". Om du ändrar dig kan du ju läsa sammanfattningen så förstår du säkert vad jag menar.

[Blåöga]

Blåöga: Du är allt för snabb med att "ta avstånd" och dra förhastade slutsatser. Jag är ingalunda socialist.

Jag har inte tagit avstånd, snarare visat skepsis för idealiseringen av Adolf Hitler och idealiseringen av densamme, i den mån nu någon gör så. I övrigt har jag faktiskt svarat på din fråga efter bästa förmåga, samt stället ett antal ytterligare frågor i ämnet.

[...]

Men du beter dig som att detta är tabu...

Nej, ämnet är inte tabu. Jag gav mig in i diskussionen eftersom jag ansåg den intressant. På intet sätt vill jag undvika den eller få andra att undvika den. Jag förstår inte riktigt hur du resonerar.

[...]

När jag frågar dig vad du tycker om den strategi och de lösningar Hitler ger så menar jag naturligtvis de han redogör för i sitt tal som jag översatt. Inte hans strategier och "lösningar" under andra världskriget, som du hellre verkar vilja svara på.

Hans strategier, utav talet att döma, är svåra att uttolka. Historien av vad han egentligen menade finns att utläsa, och jag tycker inte att min tolkning av ämnet föll utanför relevansens råmärken. Skulle jag bara tolka talet ordagrant så finns risken att jag drar helt felaktiga slutsatser eftersom Hitlers gärningar efteråt talar sitt eget språk, och kunskapen om vad det utmynnade i är allmängods.

Vad jag har för uppfattningar om "förintelsens" egentliga omfattning är i sammanhanget irrelevant. Kanske skall jag skriva en liten blogg om det i veckan.

För de som inte klarar att läsa hela talet utan att få ångest över "förintelser" kan jag sammanfatta det:

-Parlamentarisk kamp inom lagens och författningens rågångar (t.ex. SA motsatte sig detta).

-Att skapa som sitt "varumärke" att man jobbar för folkets väl och inte för nationalekonomins väl
(folket är inte till för staten, staten är till för folket. Idén om staten ersätts med idén om nationen). Detta implicerar en hel del lagändringar om man ser till Sverige idag då allt i princip är förbjudet eller reglerat. Det ifrågasätter också t.ex. invandringspolitiken som påstås existera för att göra staten starkare.

-Att lyfta fram för väljarna att det finns viktigare värden än de ekonomiska, nämligen de som har att göra med livskvalite.

Det är alltså dessa tre strategier jag talar om.

[...]

Du har tolkat det du kallar strategier i texten och koncentrerat det i tre punkter. Som de är formulerade kan de utnyttjas för vitt skilda syften. På det sätt som du valt att tolka den andra punkten om "varumärke" så kan den av makteliten välja att se det som att folkets väl ligger i att ombesörja en långsiktig global befolkningspolitik där man hjälper flyktingar av alla de slag och allt möjligt luddigt multikulti bla bla bla. Ja, det här är ord som inte specifikt behöver betyda något alls, så som jag kan utläsa dina "strategier".

Några solklara strategier lyser således inte igenom i Hitlers tal - åtminstone övertygar du inte mig om den saken.

[-Gladsheim-]

Blåöga: Skulle jag bara tolka talet ordagrant så finns risken att jag drar helt felaktiga slutsatser eftersom Hitlers gärningar efteråt talar sitt eget språk, och kunskapen om vad det utmynnade i är allmängods.

Jag skulle vilja påstå att det är precis tvärtom; bara genom att läsa vad Hitler m.fl. skrivit kan vi förstå den sanna bilden av vad som hände. "gärningar efteråt" talar sitt eget språk, sant, och detta språk är ingalunda tyska, det är som sagt "sitt eget språk". De rådande föreställningarna om "gärningar efteråt" och det "allmängods" av "kunskaper" som finns idag är en nidbild, sanningen ligger långt därifrån.

Vi gjorde Hitler till ett monster, till en djävul. Därför kunde vi efter Kriget inte ändra oss. Vi hade ju mobiliserat folket emot djävulen personligen. Sålunda var vi efter kriget tvungna att spela med i detta djävulsscenario. Vi kunde omöjligen klargöra för vårt folk att Kriget egentligen endast var ett ekonomiskt preventivkrig.

James Baker, Der Spiegel, 13/1992

Blåöga: På det sätt som du valt att tolka den andra punkten om "varumärke" så kan den av makteliten välja att se det som att folkets väl ligger i att ombesörja en långsiktig global befolkningspolitik där man hjälper flyktingar av alla de slag och allt möjligt luddigt multikulti.

Jag har mycket svårt att se någon riksdagspolitiker göra denna tolkning: att flytta fokus från statens väl till nationens väl kan inte innebära multikuli om man förstår vad ordet nation betyder.


Eftersom det tydligen inte för alla är oproblematiskt att frikoppla de strategier som återges i översättningen av Hitlers tal, ifrån "gärningar efteråt" och de "kunskaper" som är "allmängods" kan vi ju låtsas att det är Tage Erlander som framfört nedanstående strategier:

Så vad tycker ni om Tage Erlanders "lösningar"?

(Om ni vill veta vem Tage Erlander var kan ni läsa boken "Sanningen om Tage Erlander - Han var vanlig")

1) Parlamentarisk kamp inom lagens och författningens rågångar (t.ex. SA motsatte sig detta).

2) Att skapa som sitt "varumärke" att man jobbar för folkets väl och inte för nationalekonomins väl
(folket är inte till för staten, staten är till för folket. Idén om staten ersätts med idén om nationen). Detta implicerar en hel del lagändringar om man ser till Sverige idag då allt i princip är förbjudet eller reglerat. Det ifrågasätter också t.ex. invandringspolitiken som påstås existera för att göra staten starkare.

3) Att lyfta fram för väljarna att det finns viktigare värden än de ekonomiska, nämligen de som har att göra med livskvalite.

[Blåöga]

Skulle jag bara tolka talet ordagrant så finns risken att jag drar helt felaktiga slutsatser eftersom Hitlers gärningar efteråt talar sitt eget språk, och kunskapen om vad det utmynnade i är allmängods.

Jag skulle vilja påstå att det är precis tvärtom; bara genom att läsa vad Hitler m.fl. skrivit kan vi förstå den sanna bilden av vad som hände. "gärningar efteråt" talar sitt eget språk, sant, och detta språk är ingalunda tyska, det är som sagt "sitt eget språk". De rådande föreställningarna om "gärningar efteråt" och det "allmängods" av "kunskaper" som finns idag är en nidbild, sanningen ligger långt därifrån.

Du diskuterar med ett Blåöga som inte tror på sanningen. Min utgångspunkt ligger snarare kring det som är övertygande, dvs det som de allra flesta håller för sant. Vad som egentligen är sant och vad som är det mest rättvisa sättet att läsa in av en situation har ingen betydelse - det är min ringa uppfattning, och givetvis är den inte en sanning i sig, men den brukar övertyga.

På det sätt som du valt att tolka den andra punkten om "varumärke" så kan den av makteliten välja att se det som att folkets väl ligger i att ombesörja en långsiktig global befolkningspolitik där man hjälper flyktingar av alla de slag och allt möjligt luddigt multikulti bla bla bla. Ja, det här är ord som inte specifikt behöver betyda något alls, så som jag kan utläsa dina "strategier".

Jag har mycket svårt att se någon riksdagspolitiker göra denna tolkning: att flytta fokus från statens väl till nationens väl kan inte innebära multikuli om man förstår vad ordet nation betyder.

Du, jag kan dra fram nästan vilken multikultipolitiker som helst och få denne att på fullt allvar mena att det är för nationens bästa som vi måste ha fler "flyktingar". Att denne politiker inte har samma uppfattning om nation som du och jag är oväsentligt i sammanhanget. När du säger att nationens intresse är folkets intresse, och att folket utgör den vita ursprungsbefolkningen så kommer multikultiförespråkaren säga att befolkningen består i dem som bor här och att du inte har någon möjlighet att omdefiniera dennes uppfattning om begreppet nation. Med semantik blir Hitlers tal möjligt att tillämpa för vem som helst.

Vi kan i sammanhanget kika på det som kallas för den semiotiska triangeln - eller Ogdens triangel som den också kallas. Googla lite på begreppet och du inser snart att enkla ord går att bli överens om, medan abstrakta ord faktiskt behöver ramas in ganska hårt innan det med klarhet kan sättas i sitt sammanhang.

Eftersom det tydligen inte för alla är oproblematiskt att frikoppla de strategier som återges i översättningen av Hitlers tal, ifrån "gärningar efteråt" och de "kunskaper" som är "allmängods" kan vi ju låtsas att det är Tage Erlander som framfört nedanstående strategier:

Så vad tycker ni om Tage Erlanders "lösningar"?

(Om ni vill veta vem Tage Erlander var kan ni läsa boken "Sanningen om Tage Erlander - Han var vanlig")

1) Parlamentarisk kamp inom lagens och författningens rågångar (t.ex. SA motsatte sig detta).

2) Att skapa som sitt "varumärke" att man jobbar för folkets väl och inte för nationalekonomins väl
(folket är inte till för staten, staten är till för folket. Idén om staten ersätts med idén om nationen). Detta implicerar en hel del lagändringar om man ser till Sverige idag då allt i princip är förbjudet eller reglerat. Det ifrågasätter också t.ex. invandringspolitiken som påstås existera för att göra staten starkare.

3) Att lyfta fram för väljarna att det finns viktigare värden än de ekonomiska, nämligen de som har att göra med livskvalite.

Och jag kan bara konstatera det jag hävdade från början att talet i sig må vara strategiskt genomtänkt, men på det sätt som dess innebörd tillämpades så blev det bottenbetyg. Skulle Tage Erlander ha sagt exakt samma sak så skall det ställas i dager av att denne regerade under en tid då det gick bra för Sverige, oavsett de interna förutsättningarna. Vi hade kunnat tillämpa strikt planhushållning, och det hade visat sig fungera utmärkt, och vi hade även kunnat tillämpa en rad andra konstiga och renodlade samhällsekonomiska modeller och de hade också visat sig fungera alldeles ypperligt. Den främsta anledningen till det var att Sverige vid den tiden hade produktionsresurser samtidigt som övriga Europa var slaget i spillror och kunde beställa hur mycket som helst, inte minst genom att den västra delen av Europa stod under återuppbyggnad, finanserat med ansenliga mängder amerikanska pengar.

Du är, såvitt jag förstår, ute efter att Hitler var vis genom att han sa sådana bra och finurliga grejer som även Tage Erlander sa och tillämpade, men du glömmer att förutsättningarna var helt olika och att tillämpningarna också skilde sig avsevärt mellan dessa män. Vill du övertyga mig så får du nog sätta dessa postulat i rätt sammanhang innan du får mitt gehör. Jag kan hylla herr Hitler för saker han sa och som han gjorde bra, men kontentan av hans livsgärning tänker jag inte ens ge godkänt. Är du ute efter något annat så förklara dig gärna.

Vi kan ju dock vara överens om att folket skall stå i fokus. Vill du ha mitt fortsatta intresse i den här diskussionen så skall vi snarare definiera folket, nationen och vad som ligger i dess främsta intresse. Att utgå från Hitlers målsättningar och påvisbart misslyckade tillämpningar skulle säkerligen vara ett sätt att närma sig ett antal olika intressanta och fruktbara lösningar.

[-Gladsheim-]

Blåöga: Du gör ditt yttersta för att inte diskutera sakfrågan? Att du är rädd för att politiker kanske tolkar nation som multikultur tycker jag att man kan bortse ifrån i den här diskussionen, det handlar ju om våra tolkningar inte deras. Och anledningen till att jag bytte ut Hitler mot Tage Erlander var ju att du skulle kunna låta bli att blanda in dina känslor för Hitlers livsgärning, men du återkommer ändå till dessa.

Så, låt oss då istället säga att det är den gode E-Type som gett den nationella rörelsen detta förslag:

1) Parlamentarisk kamp inom lagens och författningens rågångar (t.ex. SA motsatte sig detta).

2) Att skapa som sitt "varumärke" att man jobbar för folkets väl och inte för nationalekonomins väl
(folket är inte till för staten, staten är till för folket. Idén om staten ersätts med idén om nationen). Detta implicerar en hel del lagändringar om man ser till Sverige idag då allt i princip är förbjudet eller reglerat. Det ifrågasätter också t.ex. invandringspolitiken som påstås existera för att göra staten starkare.

3) Att lyfta fram för väljarna att det finns viktigare värden än de ekonomiska, nämligen de som har att göra med livskvalite.

Till alla: Är detta vettiga strategier för vårt läge idag?

[Blåöga]

Blåöga: Du gör ditt yttersta för att inte diskutera sakfrågan? Att du är rädd för att politiker kanske tolkar nation som multikultur tycker jag att man kan bortse ifrån i den här diskussionen, det handlar ju om våra tolkningar inte deras. Och anledningen till att jag bytte ut Hitler mot Tage Erlander var ju att du skulle kunna låta bli att blanda in dina känslor för Hitlers livsgärning, men du återkommer ändå till dessa.

Så, låt oss då istället säga att det är den gode E-Type som gett den nationella rörelsen detta förslag:

1) Parlamentarisk kamp inom lagens och författningens rågångar (t.ex. SA motsatte sig detta).

2) Att skapa som sitt "varumärke" att man jobbar för folkets väl och inte för nationalekonomins väl
(folket är inte till för staten, staten är till för folket. Idén om staten ersätts med idén om nationen). Detta implicerar en hel del lagändringar om man ser till Sverige idag då allt i princip är förbjudet eller reglerat. Det ifrågasätter också t.ex. invandringspolitiken som påstås existera för att göra staten starkare.

3) Att lyfta fram för väljarna att det finns viktigare värden än de ekonomiska, nämligen de som har att göra med livskvalite.

Till alla: Är detta vettiga strategier för vårt läge idag?

Nej, du har inte formulerat en otvetydig strategi i och med dessa tre punkter.

Och, nu anser jag inte att E-type (Martin Eriksson) är en god människa, rent politiskt. Han är aktiv moderat och står som medskyldig, alltså inte bara medlöpare, för det kaos som vi har att tampas med i Sverige idag.

Bortsett från det och åter till sakfrågan så vill jag envist hävda att de tre punkterna du framhåller säkerligen går att tolka på ett mycket gynnsamt sätt för Sveriges vidkommande, men det är fortfarande så att dessa ord, så som du formulerat dem i dina tre punkter, ändå kan tolkas och tillämpas på många olika sätt och därmed även till vårt folks nackdel.

Vill du övertyga ytterligare så skall du alltså bli bättre på att formulera dig tydligt i skrift samt utveckla en bättre känsla för de grundläggande politiska förhållningssätten till kända begrepp. Du förstår till exempel inte att man inte kan ställa livskvalitet i motsatsförhållande till ekonomi i ett politiskt strategiskt resonemang. Därmed får du försöka argumentera vidare med någon annan.

[-Gladsheim-]

Blåöga: Jag har i tre inlägg speciellt för dig tydliggjort de tre strategier jag vill att du (och andra) skall ge synpunkter på. Du har i alla dina inlägg bemödat dig om att inte utveckla något svar på frågeställningen, utan istället i varje inlägg hänvisat till att du inte kan tolka strategierna utan att blanda in det "allmänna tankegods" som finns om "Hitlers gärningar efteråt".

När jag då sagt att vi kan ju låtsas som att det är någon annan som givit strategierna, t.ex. Tage Erlander eller E-Type, så väljer du att redoföra för dina tankar om planhushållning på 60-talet och vilket parti du tror att E-Type röstar på, hellre än att diskutera sakfrågan. Du verkar inte förstå att hela poängen är just att det inte spelar någon roll vem som framfört strategierna, istället verkar du värja dig med en föreställning om att en diskussion om de tre strategierna är en hyllning av Hitler och utgår helt sonika ifrån att jag är nationalsocialist eftersom jag vågar mig på fräckheten att citera något karln sagt.

En annan återkommande ursäkt du framfört mot att ge dina synpunkter på de tre strategierna har varit att människor med diametralt motsatta åsikter kan ha en annan förståelse av vad abstrakta begrepp som t.ex nation innebär...

Det hela liknar något jag såg en gång då en människa tvingade en annan att slakta en gris. Den andra ville inte skada grisen vilket ledde till att istället för att slå grisen hårt i huvudet så att den ramlade ihop och dog så slogs och stacks grisen om och om igen på sätt som var för sig inte dödade den. Grisen skrek givetvis så som endast grisar kan göra och torterades långsamt till döds. Det hela tog kanske 20 minuter men det kändes som 7 svåra år...

Jag ska inte mer försöka tvinga dig att slakta grisen. Men om du inte vill slakta den så låt då bli den, låt någon annan stiga fram och göra jobbet. Gå inte och stick den om och om igen på fel sätt. Det är alltför plågsamt att se.

Någon annan än LEAD som vill ge sin analys av sakfrågan?
(Förtydligande: alla som läst talet förstår ju att Hitler inte sätter "livskvalite i motsatsförhållande till ekonomi", så som Blåöga säger, utan att Hitler menar att skapar man livskvalite kommer god ekonomi som en naturlig följd, istället för idag då god ekonomi anses skapa livskvaliten.)

[Blåöga]

Blåöga: Jag har i tre inlägg speciellt för dig tydliggjort de tre strategier jag vill att du (och andra) skall ge synpunkter på.

Sant.

Du har i alla dina inlägg bemödat dig om att inte utveckla något svar på frågeställningen, utan istället i varje inlägg hänvisat till att du inte kan tolka strategierna utan att blanda in det "allmänna tankegods" som finns om "Hitlers gärningar efteråt".

Falskt.

När jag då sagt att vi kan ju låtsas som att det är någon annan som givit strategierna, t.ex. Tage Erlander eller E-Type, så väljer du att redoföra för dina tankar om planhushållning på 60-talet och vilket parti du tror att E-Type röstar på, hellre än att diskutera sakfrågan.

Falskt.

Du verkar inte förstå att hela poängen är just att det inte spelar någon roll vem som framfört strategierna, istället verkar du värja dig med en föreställning om att en diskussion om de tre strategierna är en hyllning av Hitler och utgår helt sonika ifrån att jag är nationalsocialist eftersom jag vågar mig på fräckheten att citera något karln sagt.

Falskt.

En annan återkommande ursäkt du framfört mot att ge dina synpunkter på de tre strategierna har varit att människor med diametralt motsatta åsikter kan ha en annan förståelse av vad abstrakta begrepp som t.ex nation innebär...

Falskt. Det du betecknar som ursäkt är i själva verket mina synpunkter på din strategiformulering.

Det hela liknar något jag såg en gång då en människa tvingade en annan att slakta en gris. Den andra ville inte skada grisen vilket ledde till att istället för att slå grisen hårt i huvudet så att den ramlade ihop och dog så slogs och stacks grisen om och om igen på sätt som var för sig inte dödade den. Grisen skrek givetvis så som endast grisar kan göra och torterades långsamt till döds. Det hela tog kanske 20 minuter men det kändes som 7 svåra år...

Jag ska inte mer försöka tvinga dig att slakta grisen. Men om du inte vill slakta den så låt då bli den, låt någon annan stiga fram och göra jobbet. Gå inte och stick den om och om igen på fel sätt. Det är alltför plågsamt att se.

Irrelevant. Detta är en något osympatisk vändning i diskussionen som du borde klarat av att undvika. Du har inte förstått att jag redan har svarat på din fråga om lämpligheten i att anta din formulerade strategi om tre punkter. Svaret var nej och jag har förklarat varför.

Någon annan än LEAD som vill ge sin analys av sakfrågan?
(Förtydligande: alla som läst talet förstår ju att Hitler inte sätter "livskvalite i motsatsförhållande till ekonomi", så som Blåöga säger, utan att Hitler menar att skapar man livskvalite kommer god ekonomi som en naturlig följd, istället för idag då god ekonomi anses skapa livskvaliten.)

Förtydligande: Jag har inte påstått att Hitler satt livskvalitet i motsatsförhållande till ekonomi.

Falskt. Om alla som läst talet och förstått det så som du förstått det, utom jag - då har alla inte förstått det så som du förstått det. Kuriosa: När ordet ”ju” blandas in skall man vara mycket skeptisk, även om budskapet ändå kan vara sant.

Analys: Inget av orden ekonomi och livskvalitet återfinns i Hitlers tal, men du har använt dem på ett sätt som jag invänder mot. Du har försökt koncentrera Hitlers tal men inte lyckats - något jag vågar påstå eftersom Hitler hänsyftar på en tid före "kriget" där du, såvitt jag kan förstå, har utvecklat det till ett resonemang kring livskvalitet före ekonomi. Jag påstod att du inte förstår det olämpliga i att i ett politiskt resonemang ställa begreppen i motsatsförhållande till varandra. Det har du gjort i din tredje punkt, trots att Hitler i sitt tal aldrig berör denna kontext så som du har formulerat den. Mitt påstående finner jag snarast bekräftat genom att du svarar på andra saker än just mitt påstående, men det ligger i varje betraktares ögon att instämma i eller förkasta. Att du inte håller med där vet jag redan och behöver inte upprepas även om det skulle vara stort av dig att erkänna en sådan insikt. I övrigt anser jag att det blotta faktum att du själv har uttolkat andra innebörder av Hitlers tal än vad jag kan hitta är ett tecken på att såväl semantisk värdering som sammanhang har större betydelse än vad du vågar inse eller ens närma dig i en diskussion, trots att jag bjöd in dig på det spåret.
När du själv också utvecklar din tredje punkt i parentesen ovan (Gud vet att jag ogillar parenteser) blir det uppenbart att du från början inte formulerat dig så som du själv hade för avsikt att uppfattas från början. Utvecklingen liknar frågeställningen om hönan och ägget, men du gör kardinalfelet att bestämt ta ställning för den ena parten vilket är ett självmål i sig. Världen är inte så enkel. Det ger vid handen att du faktiskt är i behov av att utveckla din förmåga att kommunicera ditt budskap i skrift, men det har jag redan försökt förklara i tidigare inlägg. Notera att jag inte med nödvändighet menar att du är fel ute vad gäller innebörden när du vill skapa en strategi efter Hitlers tal, bara att du är dålig på att formulera den.

Metaanalys: Att tala inför en stor massa är enklare än att övertyga i text där kontrahenten kan ta tid på sig att både analysera och värdera samt ställa motfrågor. Den stora massan låter sig med enkelhet ledas in i formulerade sanningar genom enkla samband. En intellektuell diskussion har däremot större behov av ett nyanserat förhållningssätt. Makten ligger således i konsten att både vara övertygande i sina formuleringar så att en större massa förstår och accepterar det enkla budskapet samtidigt som det håller för en intellektuell granskning och inte minst en praktisk tillämpning. Man bör vara försiktig med det sätt som man avser skapa förtroende genom. Erfarenhetsmässigt är hitlercitat inte rätt sorts analysgrund när man vill övertyga en större mängd personer i Sverige idag, vilket är den allra mest rimliga målgruppen för ett politiskt strategiskt budskap, även om hans ord kan ha varit nog så kloka i vissa sammanhang. Har man inte förstått det så är det inte mycket jag kan göra.

[-Gladsheim-]

Blåöga: Som tidigare vidhåller jag att du gör ditt bästa för att svara på alla världens frågor före sakfrågan så som den klart och tydligt är formulerad i kursiv stil i denna tråds första post.

Ditt spammande i den här tråden med bland annat överlägsna smått grandiosa påståenden och mig, Hitler, Tage Erlander, E-Type m.m. talar sitt tydliga språk. Jag håller dock hela tiden kursen och låter därför bli att bemöta dina sidospår och regnbågsskimrande beten.

Om du tycker att du behandlat sakfrågan och "Svaret var nej" så kan de övriga 19606 krumelurer du lyckats plita ned i den här tråden då tyckas vara rätt onödiga, liksom eventuellt kommande krumulerande om denna sak från din sida.

Du förstår till exempel inte att man inte kan ställa livskvalitet i motsatsförhållande till ekonomi i ett politiskt strategiskt resonemang. Därmed får du försöka argumentera vidare med någon annan.

Famous last word ;)

Eftersom det senaste inlägget av Blåöga dock ändå presterade ett, om än indirekt och i förbigående, ifrågasättande av kvaliteten hos själva översättningen höjer jag insatsen och publicerar så i nästa post en engelsk tolkning av Hitlers tal.

[-Gladsheim-]

Frågeställning för diskussion i denna tråd:

Nedan är ... Hitlers tal den 16 September 1930, efter att hans parti vunnit över 6 miljoner röster i riksdagsvalet. Jag tycker att den bakomliggande situation han beskriver är träffande för dagens situation i samhället. Vad tycker ni andra om den strategi och de lösningar Hitler redogör för?

This election means that the circle is now complete. And the question at this time is: what are the aims of this opposition and its leaders?

It is a fight for an idea: and in the forefront stands a fundamental principle: Men do not exist for the State, the State exists for men. First and far above all else stands the idea of the people: the State is a form of organization of this people, and the meaning and the purpose of the State are through this form of organization to assure the life of the people. And from this there arises a new mode of thought and thus necessarily a new political method.

We say: a new mode of thought. Today our whole official political outlook is rooted in the view that the State must be maintained because the State in itself is the essential thing; we, on the other hand, maintain that the State in its form has a definite purpose to fulfill and the moment that it fails to fulfill its purpose the form stands condemned. Above everything stands the purpose to maintain the nation's life - that is the essential thing and one should not speak of a law for the protection of the State but for the protection of the nation: it is of this protection that one must think.... In the place of this rigid formal organization - the State - must be set the living organism - the people. Then all action is given a new untrammelled freedom: all the formal fetters which can today be imposed on men become immoral directly they fail to maintain the people, because that is the highest purpose in life and the aim of all reasonable thought and action.

If today our action employs among its different weapons that of Parliament, that is not to say that parliamentary parties exist only for parliamentary ends. For us Parliament is not an end in itself, but merely a means to an end . . . we are not on principle a parliamentary party - that would be a contradiction of our whole outlook - We are a parliamentary party by compulsion, under constraint, and that compulsion is the constitution. The Constitution compels us to use this means. It does not compel us to wish for a particular goal, it only prescribes a way - a method, and, I repeat, we follow this way legally, in accordance with the Constitution: by the way laid down through the Constitution we advance towards the purposes which we have set before us.

Never can Constitutions determine for all time the content of a purpose, especially when this content is not identical with the vital rights of a people. If today the Constitution admits for its protection laws which are headed, 'Laws for the Protection of the Republic,' then it is demonstrated that the most which our present Constitution can prescribe is nothing but the protection and the maintenance of a form, and that does not touch the maintenance of the nation, of a people. This purpose is therefore free: this is the goal which we proclaim and to which we shall attain. . .

From blood, authority of personality, and a fighting spirit springs that value which alone entitles a people to look around with glad hope, and that alone is also the condition for the life which men then desire. And when that is realized, then that too is realized for which today the political parties strive: prosperity, happiness of the individual, family-life, etc. First will come honor and then freedom, and from both of these happiness, prosperity, life: in a word, that state of things will return which we Germans perhaps dimly saw before the War, when individuals can once more live with joy in their hearts because life has a meaning and a purpose, because the close of life is then not in itself the end, since there will be an endless chain of generations to follow: man will know that what we create will not sink into Orcus but will pass to his children and to his children's children. And so this victory which we have just won is nothing else than the winning of a new weapon for our fight.... It is not for seats in the parliament that we fight, but we win seats in the parliament in order that one day we may be able to liberate the german people....

Do not write on your banners the word 'Victory': today that word shall be uttered for the last time. Strike through the word 'Victory' and write once more in its place the word which suits us better - the word 'Fight.'