Hur mycket frihet har vi egentligen i det moderna samhället? Det verkar för mig som om staten nuförtiden behandlar oss som barn; vi bör inte laga maten själv, städa huset själv, uppfostra våra egna barn, dra våra egna slutsatser om politik och nyheter, och utveckla oss själva som individer. Vad beror detta på?



Civilisationens nackdel är på så sätt att den i sin nuvarande form gör att vi drabbas av apati förr eller senare, inte bara för att det är svårt att leva upp till verklighetsfrånvända förväntningar, utan också för att vi inte har någon möjlighet att påverka vår omgivning eftersom vi är små, små kuggar i ett enormt centraliserat maskineri. Dagens unga människors egoism blir därför ganska förklarlig: Vi berövas de mest basala sätten att ta vara på oss själva, varför vi måste söka självförverkligande genom själviska sysselsättningar som kan få förödande konsekvenser. Vi matas av staten när vi borde mata oss själva, medan den där särskilda meningen med livet, som liksom fanns inbyggd förr, är det enda som staten inte tillåter oss att få.

Ungdomens grymma öde