Fina dikter

[CarolineRahowa]

Någon här som gillar att skriva dikter?
Det måste inte vara någon som du har kommit på själv utan skriv ner bara allt som du tycker låter bra.
Skriv gärna ner lite dikter.

Lite dikter!

Hon älskade någon så högt på jorden.

Någon som aldrig sa dem tre små orden.

Hon ville alltid i hans närhet vara.

Han brydde sig inte ignorerade henne bara.

Hon står på vägen och tänker på sin vän.

En bil kommer och hon tänker aldrig mer igen.

Han står vid hennes grav med en ros som är röd.

Ja nu är hon borta nu är hon död.

Han viskar tyst dem tre små orden.

Men nu är hon inte kvar på jorden...


Killar är som:

Getter, dom är alltid hungriga.

Bin, sticker när man minst anar det.

Blommar, finast när DEN står.

Blommor, när de kommer ut i skogen blir de vilda.

Brödrostar, de kan skänka stor njutning, men så fort de krånglar byter man ut dem.

Fiskmåsar, de äter, skiter och för ett jävla liv.

Gulliga små djur, tjejer kan inte stå emot dem.

Hundvalpar, alltid lika roliga att leka med.

Kolor, först är de sega sen kladdar de.

Kortlekar, styva i början.

Krig, de slutar aldrig att existera.

Lastbilar, det är farligt att komma under dem.

Skor, först trampar man på dem, och sedan byter man ut dem.

Sniglar, antagligen har de någon funktion, men det är svårt att inse vilken.

Tandborstar, används flitigt och byts ofta.

Vattenslangar, sprutar när man sätter på dem.

[Hannah]

Det som ligger bakom oss
och det som ligger framför oss
är små saker i jämförelse med vad som finns inom oss´.


Vi skulle klara vad som helst, vi skulle aldrig säga nej
och vad du anförtror åt mig, ska jag anförtro åt dig
Och alldeles nyss fick jag lyssna till ditt skratt
och det berättade, du saknar mig inatt, det gör jag med. Det är så tyst nerifrån gatan som det aldrig annars är det är som om natten här har sett allting och stilla sjunger med.

[Andreas N.]

Jag passar också på att bjuda på lite egenhändigt komponerad lyrik. Håll till godo. All kritik är av positiv karaktär.


En visa om ett fartyg.

Vi bränner vårt skepp, det har stuckits i brand
Fartyget kastas mot kusten
Det knarrar och brister, kapsejsar mot strand
Och masten är sprucken och brusten

Det skakar och rister i varje tum
Snart slocknar skorvens lyster
Och genom böljornas dansande skum
Betraktas en färd så dyster

Vi tömmer våra bägare och ser vår plats
Genom glasets tummade botten
Här seglar vi muntert på en sista seglats
Och sväljer den djävulska lotten

Det smakar bittert, det smakar gift
Vi är hundar helt utan herre
Och smattret av stövlar med nötta stift
Gör vetskapen allt värre

Vi är fria som boskap utanför hagen
Men marken är bränd och naken
Vi hör det vackla i andetagen
För vi har väl aldrig sett på maken

Vi skriker, vi gråter och sparkar
Så det hörs genom en hel kontinent
Vi vet mycket väl vart det barkar
Och att styrman är inkompetent

Skepp ohoj, nu siktar vi landet
Mina artiga resenärer
På kransen och det gyllene bandet
Skall ni kallas för pionjärer

Snart ligger ni stilla i torven
Bland vrakdelar rätt och slätt
Och av den en gång ståtliga skorven
Finns bara ett naket skelett



The iron dream.

You said we would meet again
Where the ironcrosses grow
And marble crenels in stellar light
Throb with serenity aglow

Beyond these dismal downs
And ruins dull and stern
That triumphant empire
My weathered funeral urn

Remember Europe in splendor and grace
A sun that glows with piercing rays

Diamond hearts sanguine but still
In times of yore a rushing stream
Racing forth with ravenous will
I dream the iron dream

Beneath these stale sanctuaries
Piteous and sunk in night
The vast clutch of memories
Strike with pitiless might

Turning and turning in the widening gyre
The falcon cannot hear the falconer*

I wrote this down with ashes
From bones of those I knew
In this moldering stronghold
I feel them passing through

Orchards sere and damp
No life but a mere fable
Oak leafs in the purest silver
With runic bolts on sable

The one undying dream for which we live
While we never forget, never forgive*

Amongst the feral mandrake
On this placid mound of green
I mourn the wreck below
And dream the iron dream



Black Eye.

Three broken fingers, one black eye
Seems like words are useless in these fights
We’re children fighting our fathers war
In the blaze of flashing Molotov lights
We’re the desperate, the wounded and poor
We’re the sick and hungry, starving for more

There’s no windows except for the broken
And no wounds but the bleeding
I’ve written your name on this dusty floor
’Cos you’re the thing keeping me alive

You’re my summer in may, everything that I say
And I will always be there for you
You’re my angel, my friend, and my fear for the end
Making sure I’m always okay

Four smashed teeth, one black eye
The pencil didn’t serve as M16 this time
We’re the babies born in the dumpster
With gasoline, bricks and bombs
We’re the nuked, the blanched and burned
We’re the raped, abused and molested


*Från The second coming, av William Butler Yeats.

[stolt--svensk]

Någon som har en bra text som man hade kunnat läsa upp till dopet?? Har tagit på mig "gudfars rollen" och dom vill att jag ska läsa upp något. Så jag undrar om någon har något kort och enkelt som man hade kunnat läsa upp?!

Tacksam för all hjälp.

[Anja09]

Här är en liten grej som man har skrivet =)

Den 7 åriga flickan sitter på sitt rum gråter och skriker: vad ont har min far gjort?
Han skriker av smärta, han höjer sin hand : bevara mitt Sverige mitt fagra land.
Skriken dog och allt vart tyst det ända man hörde var det som inte fans.

Det är lite av den i alla fall orkar inte skriva mer

[mike64]

Ett folk.
Diktcykel av Verner von Heidenstam. Publicerad i Svenska Dagbladet år 1899. Tonsatt av Wilhelm Stenhammar 1905.

Medborgarsång

Så sant vi äga ett fädernesland,
vi ärvde det alla lika,
med samma rätt och med samma band
för både arma och rika;
och därför vilja vi rösta fritt
som förr bland sköldar och bågar,
men icke vägas i köpmans mitt,
likt penningapåsar på vågar.

Vi stridde gemensamt för hem och härd,
då våra kuster förbrändes.
Ej herrarna ensamt grepo till svärd,
när varnande vårdkase tändes.
Ej herrarna ensamt segnade ner
men också herrarnas drängar.
Det är skam, det är fläck på Sveriges banér,
att medborgarrätt heter pengar.

Det är skam att sitta som vi har gjort
och tempel åt andra hälva,
men kasta stenar på egen port
och tala ont om oss själva.
Vi tröttnat att blöda för egen dolk,
att hjärtat från huvudet skilja;
vi vilja bliva ett enda folk,
och vi äro och det vi vilja.

[*Snövit*]

Jag hittade den här för länge sedan på nätet och jag tycker den är så otroligt fin och verklighetstrogen.

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Till min tonåring
Skriven av Siv Andersson.


Jag födde dig raring, du kom ifrån mig
Och hela mitt liv ska jag älska just dig
Din hy är så fjunig din kropp är så varm
Jag håller dig nära intill på min arm
Du somnar så nöjd och så trygg vid mitt bröst
Jag nynnar små visor till glädje och tröst
Gyllene lockar och ögon så blå
Knubbiga armar och fingrar så små
Din hand i min hand, ditt gurglande skratt
För mig är du lyckan, en värdefull skatt


Du växer var dag, liten blir stor
Jag gläds åt din framgång, jag är ju din mor
Jag räddar för spöken som kommer om natten
Jag vänder din kudde och hämtar dig vatten
Snart springer du lätt på smidiga ben
Och kroppen blir knotig som förr var så len
Du pratar och skrattar och sjunger och gråter
Jag tröstar, förmanar och lyssnar, förlåter
Du frågar om livet och allt runtomkring
Jag svarar på allt och på ingenting


Du börjar i skolan med ryggsäck och allt
Och vantar och mössa ifall det blir kallt
Jag står där i fönstret och ser hur du går
Jag ler fast i ögonen skymtar en tår
Vart tog de vägen, de år som försvann
Vad stor du har blivit, vad mycket du kan
Snart blir du förälskad och kinderna glöder
Och sen blir du sviken och hjärtat det blöder
Jag tröstar och lyssnar och minns alltför väl
Hur sårbar man är i hjärta och själ


Snart flyttar du ut, strax lämnar du mig
Och livet går på, fast nu utan dig
Vi träffas ibland, du gör små besök
Du sitter som förr vid mitt bord i mitt kök
Får nybakta bullar och dricker choklad
De minnena värmer, de gör mig så glad
Och nu har du gift dig, har egen familj
Och jag har små barnbarn som jag tittar till
Fast pannan den rynkas och håret blir grått
Så minns jag med glädje de åren som gått
Jag tackar för lånet - för stort och för smått
Du är den vackraste gåva jag fått!

[*Snövit*]

Någon som har en bra text som man hade kunnat läsa upp till dopet?? Har tagit på mig "gudfars rollen" och dom vill att jag ska läsa upp något. Så jag undrar om någon har något kort och enkelt som man hade kunnat läsa upp?!

Tacksam för all hjälp.

ETT GUDBARN
Av: Siv Andersson

Att få ett litet gudbarn
är en gåva och en ära
- att man är så betrodd
att stå ett liv så nära.

Man länkas till varandra
med ett gudomligt band.
Så själsligt är man nära
fast man bara ses ibland.

Ett gudbarns liv man följer
av omtänksamma skäl.
För man har fått till uppgift
att se till barnets väl.

Och även i det tysta
finns detta alltid kvar
- att man känner något särskilt
för det gudbarn som man har.

Siv Andersson har många fler fina dikter. om du inte just gillar den där så kanske du finner något mer passande här
Här är ännu en som heter Älskade barn från samma länk som ovan. Tänkte att den kunde bli lagom bra om du delar den på mitten och behåller följande text.

Ditt liv skall vi följa och finnas för dig
och dela din glädje och sorg.
När skuggorna hotar ditt solsken,
så är vi din tryggade borg.

Idag vill vi visa för vänner och släkt,
den gåva vi fått att bevara;
Ett barn att få älska och skydda från ont,
en lycka för stor att förklara

Lycka till! önskar *snövit*

[stolt--svensk]

Då dom inte är så nationella så får jag ta någon som är lite mer neutral. Gärna någon fin dikt där de inte står något om mamma eller pappa då jag ej är far till barnet utan ändast gudfar.

[Andreas N.]

Oh! Breathe Not His Name

Oh! breathe not his name, let it sleep in the shade
Where cold and unhonoured his relics are laid
Sad, silent, and dark, be the tears that we shed
As the night-dew that falls on the grass over his head

But the night-dew that falls, though in silence it weeps
Shall brighten with verdure the grave where he sleeps
And the tear that we shed, though in secret it rolls
Shall long keep his memory green in our souls.

- Thomas Moore

[MuPpE]

Jag gick till dödens plats
försökte höra de tystas andetag
letade efter den sista vilan
ville minnas styrkan som blivit svag

jag såg en sten gömd av träd
ett namn och datum gick att utfå
funderade en stund om hans liv
viskade "hur var allt då"

Jag såg ett namn så välbekant
när jag fortsatte min färd
kände minnen som blev verklighet
och tappade fästet i min värld

Jag drömde mig bort
från död och tystnad jag gick
önskade tider tillbaka
och fick en tår i min ungdomliga blick.

-

Jag vill känna smaken av helvetet
och lida omänskliga kval
låta regnet falla på min bleka kropp
och aldrig mer ha lyckans hoppfulla val

Jag vill sluta tro på kärlek
och låta mina drömmar långsamt dö
Se min själ brinna och förtvina
och be allt gott i livet adjö

sluta se livets skönhet
och aldrig igen förälska mig i ting
glömma blickar som du gav mig
och känna svekets mörka sting

Jag ber dig, den störste av ondskans Gudar
om frälsning till en tapper kropp
så giv mig färjekarlens nästa tur
och ta ifrån mig allt mitt hopp

Amen.

-

I sommarnattens sista suck
såg vi solens tappra strålar
och hörde sången om livet,
likt ett minne en konstnär målar

I den ljumma smekande vinden
gav och tog vi båda två
jag hade ingen ärlig chans
och blev förälskad i dina ögon blå

Där vid älvors trollbundna dans
och näckens vackra stämningsfulla sång
låg vi nakna och hungrigt nära
för att blidka kärleken dagen lång

Med min hand runt ditt mjuka bröst
och mina läppar mot din sköna hals
gav vi liv åt Faunus varma själ
och dansade kärlekens underbara vals

I förälskelsens synd vi njöt
och fåglarna hyllade vår stund
två trasiga själar blev en
och vi förlorade från kristilund

Till himlen kommer vi nog ej
men en morgon vid solen oss fann
och vi hittade mer än glöd
för en stund vi av varandra brann

Din ljuva blick jag bär med mig
den som både var ledsen och glad
för vi gick på rosor den dagen
jag fick tagg och du rosenblad...

[To_valhall]

En Fröding

Fylgia

Fylgia, Fylgia, fly mig ej,
när jag drags av det låga mot dyn,
du skygga, förnäma, sky mig ej,
när med lumpna tankar jag skymmer din rena gestalt,
som svävar i skönhet och stjärnglans
och drömmar av ljus för min syn
så nära mig,
men så fjärran dock
som den fjärran, fjärran skyn,
du eftertrådda, du oåtkomliga,
du flicka av skönhetslängtan,
du väsen i dräkt av livets skiraste silverskir
med lyckliga drag och kärlekens skäraste törnrosskimmer i hyn.
Fylgia, Fylgia, fly mig ej,
du skygga förnäma, sky mig ej,
du min skönhetslängtan,
som mot dagens sorger
är min skyddande tröst i nattens syn!

[Fredrik K]

46 år i fängelse blev ditt öde! För fred och frihet ditt hjärta glöde! Din övertygelse mörker männen frukta! I fängelset dem lät dig ruttna! Men för Rudolf Hess martyr skall vi hämnas för deras tortyr!// Fredrik

[Carro]

En personlig favorit:

Var inte rädd för mörkret
ty ljuset vilar där.
Vi ser ju inga stjärnor
där intet mörker är.

I ljusa irisringen
du bär en mörk pupill,
ty mörkt är allt som ljuset
med bävan längtar till.


Var inte rädd för mörkret,
ty ljuset vilar där,
var inte rädd för mörkret,
som ljusets hjärta bär.

Erik Blomberg
ur diktsamlingen "JORDEN", 1920

[Idealisten]

En dikt jag skrev till en flicka en gång :P försökte till och med få den publicerad i Nationell Idag men den kom aldrig med :( Så jag publicerade den på min blogg men väljer nu att lägga upp den här på Nordisk. Så kanske någon finner nån glädje av den. Uppskattar också konstruktiva kommentarer, om det är någon som har någon kommentar så hör av er :)

Dikten heter "Du blonda ängel":

Du blonda ängel
Du blonda ängel bördig från götaslätt,
lika vän som solens livsbringande strålar som leker längs åns
glasklara vatten.
Du blonda ängel, du som kom från ingenstans,
likt en behaglig sommarbris.

Du blonda valkyria i änglalik uppenbarelse, som lyser klarare
än stjärnorna en stjärnklar natt.
Du fagra Valkyria som dök upp som en ängel,
en gång för länge sen.

Och trollband mig med din behagliga änglalika röst o skratt,
som förtär allt mitt förnuft och sätter mitt hjärta i brand!
Jag föll för din hand du Valkyria i gudomlig änglaskepnad,
med din klara blå blick, ljusa håg och leende.

Du fulländad av gudomlig hand i naturlig skönhet, du mitt förstånd förtär.
Du blonda ängel du gör din plikt i sanningens tjänst uti Mannheim,
om du nu är en ängel eller rent av självaste Vanadis?