Traditionalism & Konservatism

[Hrimfaxe]

Jag tänkte att ni kunde diskutera ämnet Traditionalism vad det innebär för er. Och hur man kan kombinera det med viss konservatism.

Jag avvaktar lite med att skriva då jag vill se till så att tråden får lite fjutt först! :)

[Trolltyg]

Visst ska man bevara sina seder och traditoner men man får fortfarande inte vara bakåtsträvande. Enligt mig så måste människan utvecklas och det är väl just därför vi "styr" planeten?

[Oskorei]

Det finns två definitioner på traditionalism, och ska man diskutera frågan bör man först avgöra vilken man använder. Dels kan man mena att man ska bevara traditioner. En sådan traditionalism är per definition konservativ.

Den andra traditionalismen är den som herrar som Guenon och Evola står för. Då avser man att det finns en Tradition med många tusen års historia, och att diverse "traditioner" som att dansa runt granen eller äta surströmming är tämligen ointressanta. En sådan Traditionalism blir knappast konservativ, den blir istället revolutionär eller uppgivet opolitisk.

[Corrupt]

Radikal traditionalism är en syn på traditionen, med den moderna tiden i åtanke. Den inser att, för att kunna undfly den moderna krisen, måste vi först undfly den moderna sinnesstämningen, detta är den radikala delen, vilket innebär en total avskiljning från de värden och förväntningar som den moderna världen har att erbjuda. Radikal, behöver inte (nödvändigtvis) i det här sammanhanget innebära extremistiska aktioner, istället betyder det ett tänkande som ligger extremt långt ifrån normen. För de flesta människor, vilka lever i en modern tid, är traditionen inte något som förstås vid den första läsningen, eller för den delen den andra, utan snarare någon gång under de dagar som följer efter dessa. Detta är den barriär som radikalismen är tänkt att gå bortom. Som en naturligt följd av detta, kan radikal traditionalism verka ”radikal” för dem som lever i en modern tidsålder, eftersom den ligger bortom det de är tränade för att förstå.

Den radikala traditionalismen är en bra lösning eftersom den, till skillnad från andra politiska plattformar, vilka hoppas på att åstadkomma ett par förändring för att sedan tillkännage sin seger och gå hem, erkänner behovet av att börja tänka på helt nytt sätt angående hur vi gör saker. Den skulle ta den moderna världen som en helhet, för att sedan omskapa den till något mer vettigt, utan att överge vår teknologi (även om den garanterat skulle begränsa dess användning). Vidare kommer inte radikal traditionalism inte heller att begränsa sig till rasen, även om rasen är en oskiljbar del av ideologin. Den begränsar sig inte heller till miljöaktivism, även om engagemang för och vård av vår miljö är en essentiell del av den radikala traditionalismen. Det är en holistisk filosofi, i det att den riktar sig till alla mänskliga bemödanden, och gör detta inte från individens perspektiv, eller kollektivets, utan från det helas perspektiv. Den placerar in mänskliga individer, kollektiv, till och med vår planet i en större kosmisk ordning.

Den här kosmiska ordningen baseras, till skillnad från mänsklighetens dito, på redan existerande samband, vilka återfinns i naturen. Den är inte godtycklig, som kommunismen, inte heller enkelspårig, som kapitalismen eller alla andra tillstånd baserade på ekonomisk tävlan. Den har inte heller sitt ursprung i tron på jagets herravälde över naturen, inte heller sätter den människan mot den naturliga världen. Och, till skillnad från vit nationalism, är dess syn på rasen flexibel, radikala traditionalister anser att raserna borde bevaras, eftersom skillnaderna emellan dem är ett utryck för en kosmisk ordning, kallad ”karma” av vissa, vilket är en andlig approximation av det som vi kallar för evolutionen. Till skillnad från de moderna människorna, ser traditionalister evolutionen som en väg som kan gå åt två håll, man kan utvecklas mot något högre, eller förfalla till något mer grundläggande och mindre nobelt. Naturligtvis ser de den moderna tiden som ett exempel på det senare, och majoriteten av alla trovärdiga bevis ger dem rätt.

Dock har den radikala traditionalismen i slutändan, trots sitt fokus på kosmiska ideal, ett stort försprång över moderniteten eftersom den fokuserar på verkligheten. Inte bara den fysiska verkligheten, vilket innebär berörbara ting framför oss, utan hur den fysiska verkligheten och vårt universum faktiskt fungerar. Den ersätter inte kunskap med flummig ”ideologi”, och den förlorar sig inte på sidospår genom att slåss för likhet bland folk med olikartad förmåga. Moderna tankesystem har en tendens att ta sig till uttryck som ”Vi borde göra (aktion) eftersom (ideal)”, men i traditionen, är livet självt idealt, och det som borde göras är det som är effektivt med tanke på hur livets ordning själv fungerar...

Fullständig artikel

(Notera att detta är Spinoza Ray Prozaks syn på radikal traditionalism, och inte en absolut sanning, men den kanske kan vara intressant iaf)

[retroaktivist]

Med tradition menas en samling accepterade mänskliga värderingar, vanor och principer som hör till en speciell kultur och förs vidare - men prövas och förnyas - från generation till generation. Det är något helt annat än vad traditionalisterna kallar Tradition (med stort 't') vilket är eviga och oföränderliga "transcendenta sanningar" som är universellt giltiga och inte har formats av människor.

Den förstnämnda traditionen är den som de flesta konservativa håller varmt om hjärtat. Den är ett slags kontinuitetsskapande arv av tidigare erfarenheter som skapar en känsla av mening genom att fungera som ett band genom historien. Men tradition handlar inte om att konservera gamla fördomar utan är lika mycket bevarande som innovation. Russel Kirk beskriver traditionen som en "vital kraft" som influerar framtiden genom att filtrera bort allt nya idéer som visade sig vara dåliga.

Visst är tradition också traditioner (vanor) som att dansa kring midsommarstången, men det viktiga är det grundläggande sätt att leva som förfäderna fört vidare - traderat - genom uppfostran etc.

[Schtekaren]

Så som jag ser på konservatism och den konservatism som jag skulle kunna sålla mig till, är som så att det bygger inte efter att bibehålla några fördomar eller samtidsvärderingar eller dylikt utan snarare som den verkliga väg att gå för ett samhälle som syftar till att uppnå perfektion. Jag tror att Augustus citat "Skynda långsamt" beskriver denna tanke väl. Var förändring som sker måste ske succesivt och motiveras för att äga rum, annars kan det medföra en turbulens som sätter hela samhället i sig i svaj. Detta är mer utav mitt recept för att undvika att samhällen förblir "statiska"(läs:degenerande, då inget kan förbli statiskt, passiv förändring), därav går under till förmån för de som är positivt förändliga(läs:utvecklande, aktiv förändring). Denna tanke grundar jag i Herakleitos tes att det enda statiska är förändringen i sig, således är evigheten en våt dröm som tillhör ingen annan än de misslyckade drömmarna. Kruxet ligger endast i att se till att förändringsfaktorn förblir på en sådan nivå att förändringarna i sig aldrig någonsin skulle kunna utgöra ett hot mot det uppkommit och finslipats genom år...

[Adoremus]

Anser jag att den romersk-katolska traditionalismen såsom den framställs på: http://www.adoremus.se är den enda värdefulla och vägledande för dagens människor. Visst utvecklas människor, men man kan inte vara alltför förmäten och tro att Gud kan anpassa sig efter oss!:yes:

[Tobias Struck]

Anser jag att den romersk-katolska traditionalismen såsom den framställs på: http://www.adoremus.se är den enda värdefulla och vägledande för dagens människor. Visst utvecklas människor, men man kan inte vara alltför förmäten och tro att Gud kan anpassa sig efter oss!:yes:

Är du medveten om att begreppet "kärnfamilj" började användas och vara ideal på 1900-talet? I det gamla bondesamhället var storfamiljen idealet, något som skyddade individen socialt och ekonomiskt bättre än två vuxna och en vovve - även om rollerna var mer fixerade förr och ofta fungerade som fängelser för ambitiösa själar.

Men kärnfamilijen kom alltså att bli ett ideal efter industrialiseringen och urbaniseringen. Denna människofientliga uppdelning av den lilla familjen och världen utanför, är bara ett sätt för korporativ makt att skapa förutsägbara ekonomiska strukturer baserade på konsumtion och skatt. Så mycket för din tradition.

TS

[Adoremus]

Storfamilj är tyvärr något som förknippas med den kollektiva tanken från 60-70 talen. Men visst; storfamijen är också det en god tanke, att värna om sin familj innebär ju inte att bara skydda de egna ätteläggen!

http://www.adoremus.se

[Tobias Struck]

Adoremus. En utvidgad familj behöver varken vara som en kuridisk klan, en gammal svensk 1600-talsgård eller ett hippie-kollektiv. Mitt ideal är fria individer med jämlika rättigheter och skyldigheter som helt enkelt har fattat att de var och en tjänar på att hålla en solidaritet inom en utvidgad familj och vara lojala främst mot denna grupp. Cirklar i cirklar vidare, kommer ju till slut nationen att vara denna solidaritet, även om du sätter familjen före nationen.

TS

[Slaavfs_Babe]

Som reaktionär känner jag mig manad att svåra, traditioner är vad vårat samhälle är byggt på, och går därför inte att förbise, trolltyg säger att vi inte ska stoppa "utvecklingen", vad är det vi inte ska stoppa? AIDS? Skövling av vår natur? Bosättning av andra planeter? Trams och dumheter, låt oss gå tillbaka sisådär 500 år.

[*Fas*]

Traditionalism är både en filosofisk/andlig idéströmmning, en uppsättning politiska attityder till den moderna världen och det moderna samhället p.g.a. av de förra och används ibland för att beteckna något trivilat som färskpotatispremiär.

[nnnc]

Det finns för all del ingen orsak att förringa de "enkla" traditionerna i vardagen. När vi dansar runt granen (offelunden) knyter vi på ett enkelt sätt samtidigt an till en djupare indo-arisk Tradition.

På samma sätt finns det ju djup i modernare av de enkla traditionerna. Färskpotatis har vi börjat äta i samband med den senaste urbaniseringsvågen i samband med industrialismen. Här blir det plötsligt intressant att den moderna ateistiske storstadsmänniskan kolletivt knyter an till aggrokulturen och tävlar på aktioner om att få byta tusentals av de slantar han trode livet gick ut på att sammla för att få de första knopparna av bondesamhällets basföda. Penningoffret vid och firandet av den första grödan tycks mig som en ren fruktbarhetsdyrkan.

[SolGuru]

Tror det är ganska viktigt att uppskatta bägge dessa aspekter.

Här är också ett problem med t ex Evola - att man så extremt radikalt försöker bryta loss en transcendent tradition från en fysisk, och på så vis riskerar att skapa något helt abstrakt. Allt ifrån det kristna dopet till midsommarstångsdans är en del av "traditionen" med litet "t", men de allra flesta uttryck för den anknyter åtminstone indirekt på något sätt till Traditionen med stort "T". Den transcendenta realiteten - "Gud", "Gudarna", "Det Absoluta" eller vad man nu vill kalla det är SANNING, och existerar alltid, över allt, överallt. Det enda som kan förändras är vår och vårt samhälles förmåga att knyta an till detta, något som tycks försämras för varje decennium, och varje århundrade.

Att sitta och teoretisera själv och hitta på att det ena eller det andra i historien är "ren ondska" (typ kristendomen eller vad det nu kan vara) är inte direkt konstruktivt när den stora sjukdomen - liberalismen, demokratin och ytterst bolsjevismen och liknande manifestationer av kollektivism existerar idag och syns. "Individen" eroderas hela tiden inom den liberala individualismen, eftersom hans driftsliv och köttslighet, egenskaper han har gemensamma med ALLA, sätts i centrum och blandas ihop med hans "själv" - det leder enkelt uttryckt till att alla anses mer och mer "lika" - alla känner ju smärta och njutning på samma sätt - och i slutänden blir hela individbegreppet ointressant och upplöses i tyranni.

[EDIT:Kanske ska AVSLUTA det jag skriver också? Sitter just och läser inlägget och inser att det bara rinner ut i sanden, heh]

För att anknyta det här till hur T kan kombineras med konservatism: konservatism måste i så fall förstås som trofasthet till en serie värden som är sanna oberoende av tillfälliga samhälleliga förhållanden (i motsats till Marxismen som ser värderingar som relativa den materiella samhällsutvecklingen, och liberalismen som är korkad - ledsen om jag fuskar bort det här lite, men det är ju inte de ideologierna detta handlar om). Med andra ord kan det inte handla om att bevara vilken aspekt som helst av samhällsordningen, och man måste skilja på sådant som princip och praktik. Exempelvis är det i min mening inte alls ok att avskaffa monarkin, eftersom den representerar en traditionell institution i både lägre och högre mening. Det hindrar inte att nuvarande knugen är en rätt ömklig tölp, och att hela institutionen är mer eller mindre genomkorrumperad och meningslös i dagsläget. Men avskaffandet av den drar i annan riktning - det grundar sig i idéer om att "varje individ ska göra rätt för sig på samma sätt", eller kanske till och med "alla ska vara jämlika" - bägge två är uttryck för modernistiskt-egalitärt tänkande som är oförenligt med traditionalismen som sådan.

Detsamma gäller mycket annat - själv tycker jag att den protestantiska kyrkan är bara ett "snäpp" ifrån upplysningens vansinnigheter, men icke desto mindre måste man se att kyrkan har varit en enormt samhällsbevarande kraft (i positiv mening) i Sverige fram tills alldeles nyligen, och att kristna vanligen står för otroligt mycket bättre värderingar vad gäller sexualitet och bara vanligt jävla folkvett, jämfört med både vanligt folk och "nationella" (som ju ofta pratar stort om "ren moral" och liknande, men beter sig helt osannolikt illa). Till och med om man är riktigt radikalt "anti-kristen" måste man inse det, och därför är det alltid så att konservatism och traditionalism är sammanlänkade, även om INGEN institution som inte i något avseende vänder människan mot Gud/det Absoluta/osv har något existensberättigande, oavsett hur anrik den är, vilket skiljer en traditionalistisk konservatism från ett blint hyllande av vad som än har funnits länge.

[LaDecima]

Konservatism, att bevara det gamla, går inte riktigt ihop med traditionalistens längtan efter den gyllene tidsåldern och att t.ex rida tigern. Har inget emot konservatism, men det är som Evola skriver i Ride the Tiger, varför hålla uppe det som håller på att falla? Bidra istället till den moderna världens kollaps, kali yugas slut, och välkomna den gyllene tidsåldern.