Asatroende?

[1waytofreedom]

Jag har haft fullt upp med att läsa om Förintelsen och kommunismen och mycket annat på ett bra tag, så därför har jag inte haft tid att läsa om Asatron. Är inte asatroende...
Varför tror ni på asagudar, och vad tror ni på egentligen...?
Är du asatroende så skriv varför du blev det osv...

[Thul]

Asatro är egentligen helt fel benämning. Vi troende brukar väl snarare kalla det för den forna seden, eller helt enkelt seden.
Det finns väl inga "logiska" argument för att man har svurit sig till seden, likväl som jag inte tror att du får ett vettigt svar från kristna, muslimer eller hinduer...alla har vi olika anledningar.
För mig handlar det om ett andligt uppvaknande när jag var ute och vandrade i skogen för ca åtta år sedan. Jag hade blivit nästan maniskt intresserad av vikingatiden, dess historia och kultur, och när jag var ute och vandrade så...ja, det kändes så naturligt. För mig handlar det om att lyssna på blodets viskningar, en känsla av att vi är en del i något så mycket större än det vi ser. Seden och naturen går hand i hand, ingen klarar sig utan den andra...dessutom så har seden brukats av germanska stammar långt innan en halvnäck man hängdes på korset. Det är sålunda naturligt att vi, i en tidsålder av konsumeringshysteri, söker oss till våra rötter. Seden är våra rötter. Våra livsfrågor besvaras av den.

[Goblim]

Väldigt enkelt. Hedendom (som jag föredrar att kalla det, innefattar förutom asatro dvs. Nordisk mytologi/sed även Keltisk, Romersk etc.) är religion för Européer. De har sitt ursprung här. Judendom, Kristendom och islam har sina ursprung i semitiska ökenländer, och hör således inte hemma i Europa. Som Bobwire sa, det är viktigt att vi lär känna våra rötter, såväl blodets, jordens och andlighetens. Annars är vår existens blott en rotlös irrfärd, utan mening eller mål.

[Ulv]

Även jag föredrar att kalla det jag tror på "Hedendom". Jag har haft hedendomen runt mig från mor och far från början och är uppvuxen med den. Dock så har den vuxit med mig och ändrats genom åren. Från början var hedendom bara en naturreligon(och är fortfarande) för mig; Det är från naturen jag har kommit och det är med den jag ska leva och dö osv.
Hedendomens största byggsten för mig är fortfarande naturreligons biten men vad som lades till när man blev äldre än "bara barnet" var intresset för gudarna. Visst visste jag om att de fans och vad de hade för bedrifter, men de var i princip bara namn för mig då.
Det som lades till för mig med åren var visdoms törsten. Det var därför gudaberättelserna blev så angelägna för de är sprängfyllda med visdom, det gäller bara att kunna läsa mellan raderna.

Det jag tycker är bra med hedendomen är att den skolar folk till ett naturnära liv och skapar rakryggade, stolta och ärliga indevider.

[Drämmaren]

Jag har haft fullt upp med att läsa om Förintelsen och kommunismen och mycket annat på ett bra tag, så därför har jag inte haft tid att läsa om Asatron. Är inte asatroende...
Varför tror ni på asagudar, och vad tror ni på egentligen...?
Är du asatroende så skriv varför du blev det osv...

Ja, vad tror jag egentligen, jag tror att gudarna finns inom oss, i vårt blod och våra sinnen, i det naturliga och övernaturliga. Finns dom som övermäktiga gudar som kan ta mänsklig form och vandra bland oss vanliga? Vet ej, bäst att inte utesluta något i alla fall :yes:
Jag kryper inte inför mina gudar eller ber om hjälp så fort jag inte klarar något eller behöver hjälp, dom har gett mig allt jag behöver och klarar jag inte av att hantera livet med det utan att försöka eller göra mitt bästa så förtjänar jag ingen hjälp. Det jag får skall dom åter få igen.

Hur? Ja, vikingatiden har varit ett intresse sedan jag var ung. På senare tid när det politiska och nationalistiska tänkande växt har det sedermera övergått till en övertygelse om att en form av återgång och rekonstruktion av vårt forna levnadssätt och sedutövande är av största vikt. Så det rent politiska intresserar mig inte särskilt mycket längre, utan har ersatts av en mer andlig helhetssyn på livet.
Varför? Jag drivs av en stark intuition av att det är rätt väg. Att t.ex. beskåda naturen kan väcka starka och överväldigande känslor. För mig är all natur helig.

[Ulv]

Jag kryper inte inför mina gudar eller ber om hjälp så fort jag inte klarar något eller behöver hjälp, dom har gett mig allt jag behöver och klarar jag inte av att hantera livet med det utan att försöka eller göra mitt bästa så förtjänar jag ingen hjälp. Det jag får skall dom åter få igen.

Ja jag håller absolut med. Som hedning är man inte skyldig sina gudar något, till skilnad från många andra religoner... Förutom respekt men det betyder ju inte att man ska krypa på sina knän för dem.

[Thul]

En sanning med modifikation. Jag vet inte hur ni gör...men när jag känner mig lycklig pga vissa omständigheter, t.ex. träffat en kvinna, skaffat ett bra jobb, träningen ger kanonbra resultat osv, så kan jag hålla ett mindre blot för mig själv, där jag tackar för vägledningen. Visserligen brukar jag då sitta ned, men det handlar mer om att jag älskar att sitta där en längre tid. =)

[z999]

1waytofreedom:
"Varför tror ni på asagudar, och vad tror ni på egentligen...?
Är du asatroende så skriv varför du blev det osv..."

Redan när jag var liten så undrade jag en del över vårat julfirande med julspel med kameler och ökenfolk, jag ansåg att det inte hörde ihop med det som jag upplevde runtomkring mig. Julen var snö och kyla.

I kristendomen så uppmanas de troende till att vara ständigt förlåtande plus en massa andra moralbegrepp. Dessa moralbegrepp stämde inte för mig och jag ansåg inte att de belönades på något sätt heller. Det var moralbegrepp satta utan att ha människan som måttstock.

I asatron så fann jag en helt annan mentalitet, en som var enkel att förstå. Rätt saker belönas, och ondska förlåts inte som någon självklarhet.

Hela vårat rättsystem bygger på gammalt kristet tankegods och även "ateisternas" tänkande är kraftigt präglat av kristendomen. Man hör ibland "ateister" säga att man inte ska behandla vissa på ett visst sät med olika hänvisningar till att de inte själva vill bli illa behandlade. Som om de trodde att det fanns någon garanti för att bli vänligt bemött bara för att man själv är snäll.

Vi har idag i rättsystemet att det är ok att begå brott och sedan betalar samhället kostnaderna för det. Även de som vill ha hårdare straff är blinda för detta. Om man misshandlar en person så betalar samhället kostnaderna med en subventionerad sjukvård samt alla andra kostnader och rättegångskostnaderna. Om asatrons mentalitet hade fått råda så skulle förövaren få betala fullt ut vad allting kostat för samhället först, och därefter så kan man börja tala om rimliga straff.

Enda möjligheten till någon form av benådning skulle vara baserat på förövarens vilja att kompensera brottsoffret.

Jag tror på asatrons entiteter som varelser starkt förknippade med våran jord (=Norden). Dom har ett syfte att upprätthålla jorden här i förhållande till det som finns runtomkring, synligt och osynligt med mänskliga ögon. För att komma i kontakt med asarna så går vägen via jorden, att du ökar din kontakt med landet/jorden. Detta är svårare idag än tidigare eftersom civilisationen har lagt en fernissa över landet som inte är baserad på asatron. Men det går.

Om man vill komma i kontakt med någon av gudarna så bör man först försöka hitta dens mentalitet så att man talar samma språk. Offer är en bra grej, men det är ett stort misstag att offra något levande eftersom det är då i så fall ofefrgåvan som gör det största offret och får mest del av handlingen (och så var det väl inte tänkt?).

Stoppar där, vill inte skriva ett aplångt inlägg som ingen kanske orkar läsa och som sen försvinner vartefter inläggen rullar på. Jag har utlämnat massor men jag rekommenderar asatron för de människor som är svenskar och som vill ha ut något extra av sitt liv.

[Henrik]

Varför tro på en semtisk religion med bara en gud när man kan ta alla Valhalls gudar och gudinnor till hjälp?
Alla ariska religioner har flera gudar, semiter ofta bara en. Behövs inte mer när man lallar runt i öknen.

Många av de nordiska gudarna har motsvarighter i romersk/grekisk, persisk och indisk religion.

[Thul]

z999

Skriv på, jag läser allt som hedningar skriver. Jag älskar att höra hedningars tankar. Vi är alldeles för få som lyssnat på blodet och anammat det sunda förnuftet...

[z999]

Bobwire:
Jag kunde ju ge er en kort analys av Tors fiskafänge med Midgårdsormen. Historien handlar egentligen om att Tor får möjligheten att utrota en stor del av världens ondska men kommer på bättre tankar och släpper den. Ondska och vedermödor är det som de olika religionerna har svårast att förklara eftersom gudarna alltid utmålas som goda och som vill oss väl.

Asatron skiljer sig på det sättet eftersom där är gudarna med människan i kampen mot ondskan och segern är inte given på det sättet som den är i bibeln (ok, omen-filmerna vill påskina att den kristna kampen mot Djävulen inte är given för att skapa en spänning i filmerna).

I asatron så är kampen mot ondskan evig men inte meningslös. Åskvädren har som bekant (väl?)tolkats som Tors kamp mot jättarna (ondskan). Men blixtarna och tordönet är också en påminnelse om att vi (nordbor) har en plikt i kampen och den främsta kampen är att bevara det område vi bor på.

När jag läser asatrons skapelseberättelse så känner jag en djup vördnad inför det som skapades och i synnerhet för den svenska jorden.

Bobwire, kommer bara att tänka på en sak till som har förstört nordbornas naturliga rättskänsla. I svensk lag så säger man "hellre fria än fälla" och detta är kommet ur kristendomen. På vikingatiden så tog tingen hand om rättstvisterna, men deras berättigande var grundat på en rättvisa som alla förstår. Det *är* viktigt för brottsoffer att få upprättelse och det är minst lika viktigt (eller mer) än att en oskyldig döms. Om inte tingen kan skydda dig mot brott så har de förverkat sitt existensberättigande. Har du blivit utsatt för brott så är det ytterst viktigt att du får upprättelse. Och den kriminelle ska själv få betala *allt* vad hans handlande har kostat. I det område som jag tyvärr råkar bo i så är ungdomsbrottslighet den mest subventionerade ungdomsverksamheten i pengar räknat. På vikingatiden hade det knappast varit så.

Och en mycket viktig sak. Asatron handlar inte om något tvång att tro på entiteter som existerande varelser. Kristendomen bygger på tro, eller hela läran vilar på det. Asatron är helt skild från kristendomen på det sättet, och egentligen så är det så att ingen människa tror på riktigt på något utan att ha upplevt det med sina sinnen (varav jag räknar in två extra, intuition och medvetandet. 7 sinnen alltså).

"Många av de nordiska gudarna har motsvarighter i romersk/grekisk, persisk och indisk religion."

Ja, beroende på att vi alla lever i Midgård. Men det är bara en ytlig betraktelse, nästan i stil med när vissa säger att raser inte existerar inom människan.

[Thul]

z999

Nu raderades hela min text. Jag är sådär måttligt road över det...men jag skriver kortfattat:

Tor och Midgårdsormen är en intressant saga, men i det stora hela är Vaftrudnersmål det som får mitt blod att koka över. Det är Vaftrudnersmål jag och mina bröder brukar läsa högt ur vid blot.
Något jag älskar med seden och vår forna kultur var även offerviljan, och hur högt ansedd eftermälet blev vid ett sådant offer. Jag talar om vikingen som stod och nedkämpade över 40 man vid en bro för att hålla undan fienden, så att hans egna styrka kunde omorganisera sig. Men även Tyr som ger sin högerhand för att fängsla Fenris...sant hjältemod.
För övrigt så håller jag med dig i det du skriver. Kanon!

[PeterH]

Jag är antagligen agnostiker, då jag inte har en aning om ifall det finns gudar. Det finns inga bevis varken för eller emot. Det är inte konstigt att de flesta profeter och personer som fått budskap från gudar levde under tider då människor var otroligt vidskepliga, och samtidigt hade dålig vetenskaplig förståelse för omgivningen.

För mig är främst naturen, och respekt för den evolution som gjort att vi existerar idag, som är ledstjärnan för mitt tänkande.

Jag har inte fördjupat mig så mycket i den så kallade asatron, men hedniska religioner bygger ofta på naturen och mystiken kring den, sammanblandat med stammens syn på ära, rätt och socialt umgänge.

[Thul]

Jag är antagligen agnostiker, då jag inte har en aning om ifall det finns gudar. Det finns inga bevis varken för eller emot. Det är inte konstigt att de flesta profeter och personer som fått budskap från gudar levde under tider då människor var otroligt vidskepliga, och samtidigt hade dålig vetenskaplig förståelse för omgivningen.

För mig är främst naturen, och respekt för den evolution som gjort att vi existerar idag, som är ledstjärnan för mitt tänkande.

Jag har inte fördjupat mig så mycket i den så kallade asatron, men hedniska religioner bygger ofta på naturen och mystiken kring den, sammanblandat med stammens syn på ära, rätt och socialt umgänge.

I grund och botten kan ju den forna seden, "asatron", kallas för naturreligion, med tanke på att allt är grundat av naturen. Det var ingen gud som skapade världen, utan det handlade om en reaktion i.o.m. eldriket och dimriket.

[z999]

Bobwire:
"Nu raderades hela min text. Jag är sådär måttligt road över det..."

:-)
Surt! (Som i sur, inte jätten :-))

"men jag skriver kortfattat:

Tor och Midgårdsormen är en intressant saga, men i det stora hela är Vaftrudnersmål det som får mitt blod att koka över. Det är Vaftrudnersmål jag och mina bröder brukar läsa högt ur vid blot."

Jag blir väldigt glad när jag läser det. Om du kan så försök få tag i boken Gerpla, det är en helt underbar mentalitet i den boken. Jag älskar den delen när vikingarna helt missförstår den kristne prästen som förösker beskriva jesus :-)

"Något jag älskar med seden och vår forna kultur var även offerviljan, och hur högt ansedd eftermälet blev vid ett sådant offer."

Du har ju en signatur som berör det där. Något mycket tänkvärt om hur fel man kan värdera olika saker och bara famla efter den lättaste vägen in i ett liv som bara leder till mer och mer illamående utan att man förstår varför.

"Jag talar om vikingen som stod och nedkämpade över 40 man vid en bro för att hålla undan fienden, så att hans egna styrka kunde omorganisera sig. Men även Tyr som ger sin högerhand för att fängsla Fenris...sant hjältemod."

Ja, dom där är verkligen sedelärande. Tyvärr så har civilisationen (mångkultur +resten av sånt skit) lagt en fernissa över landet som gör att det kan vara väldigt svårt att hitta det där som är värt att kämpa för. Att vistas i den nordiska naturen och bara låta intrycken komma av sig själv kan vara väldigt upplyftande, helst på något ställe där inte livet är så självklart.

"För övrigt så håller jag med dig i det du skriver. Kanon!"

Tackar!