Psykologins förutsättningar - Jung kontra Freud

[Niflung]

Carl Gustav Jung grundade den analytiska psykologin i konstrast till sin mentor Sigmund Freud och dennes Freudianska psykologi.

För att kortfattat ta ut något av kärnan i dessa olikartade teorier, kan de förklaras i olika uppfattningar om människan och dennes (undermedvetna) förutsättningar.

Sigmund Freud förklarade människan som en enbart kausal varelse, där händelser i barndomen ger direkt återverkning i det undermedvetna och påverkar den vuxna individen.

Jung förklarar att det inte enbart finns ett individuellt undermedvetet, utan även ett kollektivt undermedvetna, med akausal inverkan. Detta kollektiva undermedvetna är likaledes grundläggande i uppfattningen om jaget och identiteten.

Att Freud och Jung kommer till så olika slutsatser skulle kunna förklaras med deras helt olika uppfattning och livet, individen och världen omkring dem. Jung och Freud framstår som motsatserna och kontrasterna i germansk respektive judisk psykologi. Deras olika perspektiv bygger inte bara på två helt olika världsbilder, utan även på ett underlag, det vill säga patienter, som ger uttryck för skillnaderna.

Det kan tas som sannolikt att Freuds patienter mestadels bestod av judar i det kosmopolitiskt laddade Wien. Kring detta kommenterade också Jung: ”Det är ett oförlåtligt misstag att acceptera konklusionen av en judisk psykologi som allmänmänsklig.”

Den stora och ofrånkomliga betydelsen av det judiska för Freud är väl omvittnad. Den judiska historikern Howard Sachar framhåller exempelvis:

"the unconscious desire of Jews to unmask the respectability of European society which closed them out... The B'nai B'rith Lodge of Vienna for example delighted in listening to Freud air his theories." (Sachar, The Course of Modern Jewish History).

Forskare som Max Scharnberg och Lennart Jönsson har dessutom visat på att Freud även förfalskat underlag för att passa sina teorier. Detta beteende är kanske heller inte så svårt att förstå om man reflekterar över Freuds självuppfattning, tillika uppfattning om judar och icke-judar.

Förhållandet mellan Jung och Freud visar på de stora motsatserna och riktlinjerna inom den moderna psykologins framväxt. Det är först i Jung vi kan finna en meningsfull uttolkare av detta sammanhang. På samma sätt är det djupt meningsfullt att åter finna sig själv - i sammanhanget och ur brottet med det som bedrar vår tillvaro...

[Sköldmö]

Måhända är jag väldigt trög, men jag förstod inte riktigt diskussionsfråga/påståendet? Vill du utveckla vart du vill komma? Låter som det kan bli en intressant diskussion.

[Niflung]

Det är inte säkert att det kan bli en fråga för diskussion, men det jag vill belysa är konflikten i förståelsen av vårt inre ur freudianskt perspektiv. Det är fel att tillämpa en freudiansk analys i ett germanskt samhälle eftersom det inte tar hänsyn till skillnaden mellan olika folks karaktärsdrag.

I kontrast till Freud vill jag framhäva ett jungianskt perspektiv som ser till folkpsykologin i det kollektiva undermedvetna.

Jag är övertygad om att det finns flera främmande "perspektiv" som vi måste befria oss från.

[Lage]

Niflung, du tror inte att detta inlägg, om än intressant, hade gjort sig bättre i en blogg på din presentationssida? Ditt inlägg innehöll nämligen ingen frågeställning och, som Sköldmö påpekade, således inget underlag för diskussion.

Om vi nu ändå skall försöka skapa en diskussion, skulle frågan annars kanske kunna vara fördelarna med den Jungianska modellen? Eller skall det vara vikten av att befria oss från "främmande perspektiv"? Du skapade tråden så du väljer riktning(även om jag helst ser att du gör det i orginalposten framöver) ;)

[Niflung]

Kanske hade det varit så Lage, men jag tror att detta just i formen av ett inlägg kan generera en, eller rent av flera frågeställningar.

Min frågeställning rör frågan om vetenskap och världsbild i stort, liksom bilden av oss själva och vår egen självuppfattning, både individuellt och kollektivt. Frågeställningen rör hur ett väsenfrämmande perspektiv kan rota sig i förståelsen av omvärlden, men också hur alternativ kan spira och skapa tolkningar som är alternativa och relaterade till sitt sammanhang, såsom i exemplet Freud och Jung.

Det finns flera andra perspektiv som vunnit plats i den moderna människans världsbild, såsom kontrasten mellan mellan evolutionslära och judisk/kristen skapelseberättelse eller cyklisk kontra linjär tidsuppfattning.

- Är till exempel relativitetsteorin allmänt relevant, eller är det en subjektiv vetenskap?

[Sköldmö]

Min frågeställning blir då, tycker du att det är fel med kontraster? Eller vart vill du komma? Jag är fortfarande inte helt med? Men jag spånar lite fritt.

När det gäller de sista exemplen du tog upp så kan man tänka att antingen är livet cykliskt eller så är det linjärt. Men jag i min relativt humanistiska uppfattning, om död, är ganska övertygad om att det kan vara både och. Livet efter det här behöver inte nödvändigtvis styras av samma regler, förutsättningar och ordningar som detta livet. De flesta religioner som ju får ses som de som står bakom de huvudsakliga teorierna om vad som händer efter döden, har alla en uppfattning om ett liv eller ett inte liv, som är uppbyggt utanför ramarna av vårt förstånd. Så för mig blir det då inte heller otänkbart att några människor har cykliska liv andra linjära. Eftersom allting som rör livet eller ickelivet efter döden, är utom vår möjlighet att uttala oss om eller förstå oss på, blir liknande kontraster inte motsägelsefulla utan mer helt naturliga. Människor tror olika, thats it.

Men om vi tittar på just psykologin. Så är den i mångt ingen vetenskap utan just teori. Det finns många teorier som skaffat sig mer eller mindre vetenskapliga stöd. Men mången psykologi är fortfarande bara rena förklaringsmodeller, teorier och hypoteser om hur det kan vara.
Det ser du tex på hur en psykoterapeut arbetar. Den enskilda terapeuten väljer en teori och förklaringsmodell som han eller hon själv tror på, och patienten väljer en terapeut med den förklaringsmodell som passar denne bäst. Här finns det ingen vetenskap som säger välj det ena eller välj det andra utan var och en väljer själv efter eget individuellt tycke. Men framför allt väljer man efter behov. Vad är problemet och hur ska det lösas? Du går ju inte till en psykodynamiker om du har spindelfobi. Och du går inte till en KBT:are om du blivit våldtagen som spädbarn (iaf inte i första hand).

På samma vis blir det då med Freud och Jung. Att Freud tror på individens undermedvetna och Jung på kollektivets undermedvetna, betyder ju inte att den ena har fel och den andra har rätt. Snarare är det ena en utveckling av det andra, och förmodligen har både individen som sådan ett undermedvetet, liksom folket som sådant har ett undermedvetet, och båda dessa är livsviktiga var för sig.

Så, om folket har ett kollektivt undermedvetet blir det intressant först när det är frågor som rör hela folket. Dessa frågor är förvisso många, och folkets kollektiva undermedvetna borde ju lyftas oftare än det gör, eller skall vi säga på ett sundare sätt än det gör. I dagsläget utnyttjas ju vårt folks undermedvetna i propaganda syfte för att bryta ner och förslava oss.

Men oavsett hur folket undermedvetna används eller inte används, är det ju inget som säger att individen inte har ett undermedvetet som kan och bör användas. Enda skillnaden är ju att individens undermedvetna berör just den enskilda individen, och indirekt dennes närmaste omgivning. Medan folkets undermedvetna berör hela folket och indirekt andra folk.

Jag kanske har missuppfattat dig helt, har jag inte det, så har jag fortfarande lite svårt att se vart du ville komma, eller vad det var du tänkte :)

[Lage]

- Är till exempel relativitetsteorin allmänt relevant, eller är det en subjektiv vetenskap?

Inom tredje riket rackade man ner lite på kvantmekaniker och relativister då man såg den moderna fysiken som "judisk". Jag har till och med läst att Werner Heisenberg blev allmänt trakasserad och kallad halvjude för sitt arbete inom kvantmekaniken, men att han likväl stannade och fäderneslandet troget hjälpte Hitler med atombomben som var baserad på samma judiska moderna fysik som drabbats av sådan märklig avsky i Tyskland. :-)

Att den moderna fysiken i själva verket är jättetrevlig vet väl alla som använt en mikrovågsugn. Jag ser det mest som barnsligt eller bondrasistiskt då alla judiska framsteg på området skall trivialiseras eller annars förklaras vara plagiat eller något.

För att rikta uppmärksamhet mot sakfrågan specifikt insåg man att med den elektromagnetiska teori som fanns sedan James Clerk Maxwells utmärkta sammanfattning av teorin i fyra vektorekvationer fanns ett problem vid koordinattransformationer till referensramar i andra hastigheter. Lorentz lyckades lösa det här problemet genom en rent matematisk transform. Han visste inte varför det skulle vara så, men han märkte att det blev rätt.

Albert Einstein lägger istället för en förklaring på varför(vissa amerikanska kvasiintellektuella bonnrasister framhäver här att hans förklaring är samma sak som att plagiera Lorentz). Han formulerar två enkla postulat. Fysikens lagar är lika i alla referensramar och att ljushastigheten är densamma i alla referensramar. Det fanns hyggligt bra experimentellt stöd för dessa två postulat. Implikationerna av dessa postulat var emellertid chockerande, men kan man inte acceptera implikationerna kan man inte acceptera postulaten. Vilket man kan.

Relativitetsteorin är som i all seriös naturvetenskap ingen fråga om märkligt judiskt perspektiv och konstiga åsikter, såsom är fallet när man sysslar med mer oseriösa ämnen som samhällsvetenskap. Det är en fråga om att beskriva många fenomen, göra många korrekta och intressanta förutsägelser, med hjälp av en grund baserad på ett par få enkla postulat som kan styrkas i empiri. Det är den vetenskapliga metoden. Sett härifrån är relativitetsteorin en väldigt bra teori som givit oss mycket.

Sedan skall vi förstå att Einstein hade rätt när han sade att alla våra vetenskapliga teorier endast är ett väldigt primitivt och klumpigt försök att beskriva den fantastiska värd runt oss, likväl är de det käraste vi har. Samma sak gäller för hans egen teori, relativitetsteorin har sina begränsningar. Han utvidgade sin teori till allmän relativitet som skulle gälla för accelererade referensramar och kompletterade med ett till postulat i form av ekvivalensprincipen. Som resultat kom teorin såsmåningom i konflikt med kvantmekaniken som gör andra förutsägelser rörande gravitation. Detta problem kämpar forskare fortfarande med idag, framförallt då med hjälp av strängteorin. Så sammanfattningsvis, självklart är inte relativitetsteorin universellt bäst och gudomligt, absolut rätt i minsta detalj. För det är inget. Det var dock en mycket användbar och nyskapande teori som väl har styrkts i många mätningar.

[Niflung]

Nej, jag menar inte att kontraster är felaktiga, inte om de agerar mot utveckling. Om de stagnerar är de skadliga. Jag är dock övertygad om att ett folk måste fulfölja sin bana och utvecklas utifrån sina förutsättningar. I denna bana förekommer hinder som begränsar utveckling och hämmar den enskilde. Ett sådant exempel är brottet från cyklisk-polaristisk världsuppfattning till ett linjär-dualistisk. Detta, menar jag, är brottet från hedendom till kristendom, som varit avgörande för europeisk kollektiv självuppfattning.

Uppfattningen om cyklisk tidsuppfattning i förhållande till linjär skiljer sig genom att den senare ser en början och ett slut. Ett judisk-kristet perspektiv är exempelvis linjärt och avvisar möjligheten till cyklisk förlopp, liksom dess motsvarighet i utvecklingsläran (evolutionen). Ett cykliskt perspektiv erkänner detta eftersom livet roterar i en rörelse, där en manifestation kan uppenbara sig på nytt i annan sammanställning. Sanning är då blott de värden som kan gå oförändrade genom cyklerna.

Ett terapeutiskt perspektiv förutsätter helst en problemformulering. Det som jag skulle kalla "folkspsykologi" eller undersökning kring gemensamma arketyper kräver inte nödvändigtvis ett problem och en lösning. Det är däremot ett sätt att nå förklaring till undermedvetna och kollektiva mekanismer. Dessa kan ses individuellt eller i grupp, liksom i uttrycket mellan olika nationer eller raser. Det förklarar grunderna till varför vi agerar som vi gör och hur gruppen interagerar organiskt.

Kollektiva arketyper är inget som vi kan eller ens bör försöka behandla eller förtrycka. De kommer bara att återvända till oss på ett eller annat sätt tills dess att de försvunnit i sin slutliga skymning. Detta sker genom uppblandningen av olika folk och dödandet av särart.

[-Gladsheim-]

Kollektiva arketyper är inget som vi kan eller ens bör försöka behandla eller förtrycka. De kommer bara att återvända till oss på ett eller annat sätt tills dess att de försvunnit i sin slutliga skymning. Detta sker genom uppblandningen av olika folk och dödandet av särart.

Kollektiva arketyper kan ses som en brygga mellan ras och kultur, och att återupptäcka och synliggöra denna brygga kan bli en oerhörd framgång för vår identitet och välmående.