Inspirationen från Amerika.

[_Anders_]

Jag har funderat över, hur så många svenska nationalister verkar vara mycket inspirerade av den amerikanska "white nationalism" rörelsen.

När folk ska rekommendera böcker för nationalister om nationalism på nordisk.nu tex, så är det oftast böcker från Amerika med "white nationalism" tema. Jag tycker det sällan pratas om verk av svenska nationalister, som handlar om Sverige, svensk kultur, historia, etnicitet, folklynne osv. Detta tycks mest glömmas bort, och istället verkar inspirationen komma från Amerika.

(Här har ni ett exempel:

"Har ni någon nationell favoritbok att rekommendera?


Susann: Den judiska rasismen av David Duke.


Eva: Turners dagböcker av Andrew MacDonald (dr William Pierce)."

Källa: http://www.frihet.nu/grupp/177216858...482913886.html )


Jag tänker mycket på tex personer som William Pierce och David Lane, som många verkar vara inspirerade av och anses vara viktiga personer för svenska nationalister.

Jag undrar på vilket sätt dessa ska ses som förebilder och inspiratörer och nu lär jag få ta emot en massa kritik och minus men.

Jag läste "Folknationalism" av Dr William Pierce.Visst, ganska intressant bok. Intressanta artiklar om varför konservativa inte kan vinna över vänstern. Propaganda osv.


Men jag tycker han verka ha haft allt för extrema åsikter. Läste mer texter, tex här:


"Till exempel måste någon som förblir socialhjälpsberoende under en så lång tid som ett år steriliseras; om ett barn föds av en mor med socialhjälp måste både modern och barnet steriliseras; om en ärftlig defekt rättas till genom medicinskt ingrepp, måste ingreppet åtföljas av sterilisering."

http://www.natvan.com/swedish/html/001216.html

Herregud säger jag bara.

Sedan läste jag även hans roman "Turners Dagböcker". Riktig vidrig bok faktiskt. "Vita nationalister" som avrättar oskyldiga rasfrämlingar i massor, som spränger folk i luften, skär halsarna och hänger civilia hur som helst. Verkligen sjukt. Känns verkligen som Hollywoodnationalism.

Mumma för alla mångkulturförespråkare som vill framställa oss nationalister som "mörka krafter, med onda avsikter".

Sedan tycker jag inte han verkar ha varit konsekvent i sitt budskap. Han skriver att hobbynationalister, och hakkors osv inte ska vara tillåtet att det skrämmer bort folk. På samma gång ville han locka med sig skinheads och den typen av musik lät han ge ut och sprida från sitt skivbolag.

Han var emot feminsmen, för familjen och äktenskap, men skiljde sig själv sådär tre-fem gånger.

Man ska inte ha ett så brutalt budskap, men skrev själv om massmord på svarta och rasblandade människor i sina romaner, och pratade i radiotal om en värld utan icke-vita osv och om de fick makten och vann så skulle judarna upphöra att existera. Osv.

Känns som han gav mycket dubbla budskap. Han har skrivit en del intressant, men gillar inte hans brutala och extrema åsikter. Och tycker han verkade ha varit en som inte var så speciellt konsekvent, utan gav dubbla budskap känns det som när man läser hans texter, tal osv.

Angående David Lane, läste jag om om boken "Det tysta brödaskapet - Deras egna ord". Och detta reagerade jag starkt på och tyckte detta borde tas upp, eftersom många tycks se honom som en inspirationskälla. Från intervjun med David Lane skriver han bla:

"Dock, i det stora hela så erkänner jag inte ens en artificiell indelning av vita folk i nationalstater eller språkmässiga stater. För mig finns inte en amerikansk nation, tysk nation, holländsk nation, frank nation och så vidare. Det finns enbart de vita nationerna. Vårt folk har letts, under outsägliga århundraden, till att kriga mot varandra över streck på marken, flaggor, nationalsånger, religioner och andra artificiella indelningar. Varje gång har en uråldrig fiende profiterat. Detta måste få ett slut. Vår hud skall vara den enda uniform vi behöver när Ragnarök närmar sig."

Han skriver även också i de "88 naturlagarna":

"41. Folket, en ras medlemmar, är nationen. Raslig lojalitet måste alltid ersätta geografiska och nationella gränser. Om detta utläres och förstås kommer det att förhindra onödiga inbördeskrig. Krig skall inte föras till en annan ras fördel. "

David Lane, menar alltså att nationalism är splittrande, alltså riktig nationalism, svensk nationalism, tyska nationalism, fransk nationalism osv. Förvisso har han en poäng att vi inte bör kriga mot varandra utan att vi bör respektera varandra. Men det han pratar om, så kallad "white nationalism" (vit nationalism) är ju ingen nationalism, utan snarare en slags rasism. Han erkänner inga nationer alltså, etnicitet och kultur, språk är bara påhitt, en svensk och fransman tillhör samma nation "den vita rasen". "Vårt folk" är alltså rasen. Amerikanare, tyskar, fransmän, svenskar, och förmodar även italienare och ryssar (William Pierce kallade dem för rasfränder/folkfränder har jag för mig) , ja de är samma "folk", det "vita folket", "vårt folk", det sitter i hudfärgen, alltså inte i en nations gemensamma historia och utveckling, detta förnekas.

Tyvärr verkar "den nationella rörelsen" i Sverige mer inspirerad av denna typ av "nationalism", än riktig nationalism, som erkänner Europas alla nationer, länder och kulturer. Det finns faktiskt en viss likhet tycker jag mellan "vita nationalister" som David Lane och mångkulturförespåkare, de tycks båda förneka nation som något artificiellt, påhittad och oviktigt som man inte bör bry sig om, och därför gör det inget om nationerna och dess kulturer blandas hur som helst. Med skillnaden att Lane inte vill att den ska blandas med icke-vita raser. Men finns en likhet, att båda sidor inte bryr sig om nationen och anser att nationalism är något bakåtsträvande och inte något att bry sig om. Endast rasism eller anti-rasism är det som gäller.

Så när svenska nationalister pratar om "vårt folk", vet man inte längre om de menar det svenska folket, eller "det vita folket" och alltså menar att ryssar, italienare, amerikanare osv är "vårt folk".

Han spred även budskap om och förespråkade Polygami. Vilken jag finner mycket märkligt.

Jag ser inte att personer som dessa blir svenska nationalisters förebilder och tycker att denna sortens extrema personer och dess idéer från Amerika, har fått för mycket utrymme i svensk nationalism och att man istället borde lyfta fram svenska nationalistiska skrifter och böcker istället och inte sådan propaganda som förnekar den svenska nations värde, dvs förnekar nationalismen och vill ersätta den med någon amerikansk rasism.

Vad anser ni andra om detta?

[_Anders_]

Många har ju börjat ifrågasatt monarkin och vill avskaffa kungafamiljen. Vad blir nästa steg från svenska nationalister, inspirerade av utländska rörelser?

Ta bort den svenska flaggan? Sluta sjunga nationalsången?

[Dreamweaver]

Jag vet inte riktigt, jag tycker att minst lika stor inspiration tycks vara hämtad från 30 och 40-talets Tyskland. Vad gäller David Lane så känns han ganska ovidkommande för mig personligen, likaså Pierce. Det samhälle jag eftersträvar har en nolltolerans för våld etc. Jag vill se ett Sverige växa fram som samarbetar med sina europeiska grannar. Europeiska unionen är för mig inte fel, så länge det inte går så långt att det blir en enda statsbildning. Därför kan jag inte ställa mig bakom tanken om att alla "vita" människor bör leva i en stor union eller dylikt. Att krig våra nationer emellan däremot inte bör få förekomma är en annan sak och fred oss emellan bör inte vara så svår att upprätthålla.

Tyvärr tror jag att det en dag kan bli nödvändigt att bruka våld mot statsapparaten, för den regim som styr Sverige är oresonlig. Samtidigt sker invandringen i ett så katastrofalt tempo att svensken till slut kommer att finna sig i minoritetsställning i sitt eget land. Den dagen är teoretiska möjligheter om ett fredligt maktskifte inte längre rimligt och därmed finns endast två vägar att gå. Det ena är att bilda enklaver, det andra är att ta till vapen. Förmodligen skulle båda vägarna vara snarlika.

[_Anders_]

Jag vet inte riktigt, jag tycker att minst lika stor inspiration tycks vara hämtad från 30 och 40-talets Tyskland. Vad gäller David Lane så känns han ganska ovidkommande för mig personligen, likaså Pierce. Det samhälle jag eftersträvar har en nolltolerans för våld etc. Jag vill se ett Sverige växa fram som samarbetar med sina europeiska grannar. Europeiska unionen är för mig inte fel, så länge det inte går så långt att det blir en enda statsbildning. Därför kan jag inte ställa mig bakom tanken om att alla "vita" människor bör leva i en stor union eller dylikt. Att krig våra nationer emellan däremot inte bör få förekomma är en annan sak och fred oss emellan bör inte vara så svår att upprätthålla.

Tyvärr tror jag att det en dag kan bli nödvändigt att bruka våld mot statsapparaten, för den regim som styr Sverige är oresonlig. Samtidigt sker invandringen i ett så katastrofalt tempo att svensken till slut kommer att finna sig i minoritetsställning i sitt eget land. Den dagen är teoretiska möjligheter om ett fredligt maktskifte inte längre rimligt och därmed finns endast två vägar att gå. Det ena är att bilda enklaver, det andra är att ta till vapen. Förmodligen skulle båda vägarna vara snarlika.

Jo, det är sant även från 30-40 talets Tyskland. Men de verkar ändå mer inspirerade av Amerika än Hitler faktiskt. De pratar mycket om Hitler, men de verkar som om det finns mycket som de inte har koll på i tex "Mein Kampf", vad han stod för osv. Istället tycks de hämta mest inspiration av Pierce och liknande icke-tyska nationalsocialister i efterkrigstiden och deras tolkningar av nationalsocialismen.

För övrigt utesluter inte jag heller våld som sista utväg, men det bör inte glorifieras och överdrivas som i den "amerikanska rörelsen".

[BuB]

Att vi - som svenskar, européer mm. - finner amerikansk litteratur så relevant som vi gör säger också något om hur allmängiltiga de problem som vi står inför är. Det som förenar oss är kampen för att få existera på egna villkor i samhällen formade av oss själva för oss själva.

Dagens nationella kamp är inte bara en kamp för ett svenskt Sverige utan den är större än så. Det är inte bara Sverige som är hotat utan hela den vita rasen, och lösningen på det problemet är inte en fråga för enskilda nationer. Så var inte fallet 1914 eller 1939, och så är inte heller fallet nu. Våra möjligheter att upprätthålla ett svenskt Sverige beror på den vita rasens förmåga att hävda sig på det internationella planet, i annat fall kommer ett nationellt Sverige att nå ungefär samma grad av framgång som Nordkorea.

Faktum är att man nog kan hävda att USA på många sätt och vis är en viktigare arena för svensk nationalism är vad Sverige är. USA är den moderna supermakten som minst två gånger förut har ingripit i Europa för att säkerställa mångkulturen och internationalismen, och kommer säkerligen att göra så igen om behov uppstår. Tanken att Sverige -- vi svenskar -- på egen hand (demokratiskt) skulle kunna genomföra en nationalsocialistisk omdaning (eller vad just du drömmer om) av vårt samhälle och upprätthålla det statsskicket utan militär intervention från mångkulturens beskyddare faller på sin egen orimlighet.

Think local, act global. Så kan man nog sammanfatta läget för den svenska nationalismen, eller vilken annan form av europeisk nationalism som helst. Och ur det perspektivet är det bra att svenskar -- vita människor överlag -- låter sig inspireras av en och samma idéströmning. Kampen är global, och om vi skall lyckas så behöver vi gemensamma utgångspunkter och referensramar.

[G.llo]

Alltså _Anders_, du som enligt egen uppgift läst Mein Kampf mfl och förstått dess innebörd fullständigt(även om jag drar mig till minnes att du tolkat den ytterst märkligt i någon tråd) så verkar det inte som du förstår skillnaden på nationalism och nationalsocialism. Det som inspirerar mig i Turners dagböcker är att de vita reser sig, och vinner! Den kanske är en smula orealistisk i dagens tekniska samhälle(den skrevs ju trots allt 1978) men likförbannat inspirerar den, tänk, ett samhälle bestående av endast vita!

Och precis som BuB skriver så är den amerikanska kontinenten en styrande faktor, precis som Tyskland är en viktig skådeplats, så våra inhemska framgångar är lite beroende av dessa. Annars har du ett realistiskt scenario i Uppmarsch mot Ragnarök and Magnus Söderman.

Och jag förstår inte var du får att han förnekar olika språk och kulturer. Tänk bara inom Sverige, pratar alla likadant? Hur lätt är det för en norrlänning att förstå en helsingborgare? För båda talar ju svenska. Gör vi samma saker eller finns det regionala kulturella skillnader? Är lokalpatriotism skadligt för nationalismen? Varför skulle alla skillnader raderas ut i en nationalsocialistisk värld?

[Bertil]

Jag kan inte påstå att jag märker av någon större inspiration från USA. Snarare verkar det vara så att många inspireras av vad nationalister i andra europeiska länder gör. Främst då länder som Tyskland med tex Junge Nationaldemokraten som inspirerat Nordisk Ungdom, Frankrike med sin identitarism, Italien med Tredje positionen och det ökade intresset för Evola och Storbritannien med sitt BNP, tänker då främst på ND:s kontakter med dessa. Så har det egentligen alltid varit. Svenska nationalister har alltid inspirerats av andra nationalister, framför allt tyska nationalsocialister och italienska fascister.
Att svenska nationalister inte ser Sverige som en ö i havet, utan en del av något större ser jag bara som sunt. Vi har otroligt mycket gemensamt med övriga européer och deras ättlingar i världen. Och vi behöver varandra, det har vi alltid gjort.

Dock ska man komma ihåg att USA är ett land med många olika européer i. Där finns grupper med engelska amerikaner, irländska amerikaner, italienska amerikaner, östeuropeiska amerikaner och så vidare. Alltså amerikaniserade européer. "White nationalism" är därför nödvändigt i USA. Varför amerikanska nationalister också förespråkar just vit nationalism. Man kan alltså tänka sig att de amerikanska nationalisterna har ett annat perspektiv än vad vi har.

[_Anders_]

Att vi - som svenskar, européer mm. - finner amerikansk litteratur så relevant som vi gör säger också något om hur allmängiltiga de problem som vi står inför är. Det som förenar oss är kampen för att få existera på egna villkor i samhällen formade av oss själva för oss själva.

Dagens nationella kamp är inte bara en kamp för ett svenskt Sverige utan den är större än så. Det är inte bara Sverige som är hotat utan hela den vita rasen, och lösningen på det problemet är inte en fråga för enskilda nationer. Så var inte fallet 1914 eller 1939, och så är inte heller fallet nu. Våra möjligheter att upprätthålla ett svenskt Sverige beror på den vita rasens förmåga att hävda sig på det internationella planet, i annat fall kommer ett nationellt Sverige att nå ungefär samma grad av framgång som Nordkorea.

Faktum är att man nog kan hävda att USA på många sätt och vis är en viktigare arena för svensk nationalism är vad Sverige är. USA är den moderna supermakten som minst två gånger förut har ingripit i Europa för att säkerställa mångkulturen och internationalismen, och kommer säkerligen att göra så igen om behov uppstår. Tanken att Sverige -- vi svenskar -- på egen hand (demokratiskt) skulle kunna genomföra en nationalsocialistisk omdaning (eller vad just du drömmer om) av vårt samhälle och upprätthålla det statsskicket utan militär intervention från mångkulturens beskyddare faller på sin egen orimlighet.

Think local, act global. Så kan man nog sammanfatta läget för den svenska nationalismen, eller vilken annan form av europeisk nationalism som helst. Och ur det perspektivet är det bra att svenskar -- vita människor överlag -- låter sig inspireras av en och samma idéströmning. Kampen är global, och om vi skall lyckas så behöver vi gemensamma utgångspunkter och referensramar.

Jag har inte påstått att jag är emot samarbete med andra nationalistiska organisationer i Europa eller USA och jag förstår din poäng att Sverige inte kan klara av detta ensam. Det var inte detta jag ifrågasatte, du måste ha gjort egna felaktiga tolkningar av det jag skrev.

Detta kräver ju dock inte att vi ska förkasta nationalismen och ersätta den med någon vit rasism (white nationalism), som Lane mfl förespåkar. Samt att jag tycker att det är för mycket inspiration från den amerikanska rörelsen från svenska nationalister, och att vi istället borde kolla mer på inhemska förebilder, ideologi osv, detta behöver ju inte betyda att vi ska förkasta samarbete i framtiden med amerikanska nationalister osv.

Jag kan inte påstå att jag märker av någon större inspiration från USA. Snarare verkar det vara så att många inspireras av vad nationalister i andra europeiska länder gör. Främst då länder som Tyskland med tex Junge Nationaldemokraten som inspirerat Nordisk Ungdom, Frankrike med sin identitarism, Italien med Tredje positionen och det ökade intresset för Evola och Storbritannien med sitt BNP, tänker då främst på ND:s kontakter med dessa. Så har det egentligen alltid varit. Svenska nationalister har alltid inspirerats av andra nationalister, framför allt tyska nationalsocialister och italienska fascister.
Att svenska nationalister inte ser Sverige som en ö i havet, utan en del av något större ser jag bara som sunt. Vi har otroligt mycket gemensamt med övriga européer och deras ättlingar i världen. Och vi behöver varandra, det har vi alltid gjort.

Dock ska man komma ihåg att USA är ett land med många olika européer i. Där finns grupper med engelska amerikaner, irländska amerikaner, italienska amerikaner, östeuropeiska amerikaner och så vidare. Alltså amerikaniserade européer. "White nationalism" är därför nödvändigt i USA. Varför amerikanska nationalister också förespråkar just vit nationalism. Man kan alltså tänka sig att de amerikanska nationalisterna har ett annat perspektiv än vad vi har.

Ja, men det perspektivet bör vi inte importera till Sverige.

Alltså _Anders_, du som enligt egen uppgift läst Mein Kampf mfl och förstått dess innebörd fullständigt(även om jag drar mig till minnes att du tolkat den ytterst märkligt i någon tråd) så verkar det inte som du förstår skillnaden på nationalism och nationalsocialism. Det som inspirerar mig i Turners dagböcker är att de vita reser sig, och vinner! Den kanske är en smula orealistisk i dagens tekniska samhälle(den skrevs ju trots allt 1978) men likförbannat inspirerar den, tänk, ett samhälle bestående av endast vita!

Och precis som BuB skriver så är den amerikanska kontinenten en styrande faktor, precis som Tyskland är en viktig skådeplats, så våra inhemska framgångar är lite beroende av dessa. Annars har du ett realistiskt scenario i Uppmarsch mot Ragnarök and Magnus Söderman.

Och jag förstår inte var du får att han förnekar olika språk och kulturer. Tänk bara inom Sverige, pratar alla likadant? Hur lätt är det för en norrlänning att förstå en helsingborgare? För båda talar ju svenska. Gör vi samma saker eller finns det regionala kulturella skillnader? Är lokalpatriotism skadligt för nationalismen? Varför skulle alla skillnader raderas ut i en nationalsocialistisk värld?

Ett samhälle bestående av bara vita, var inte det enda han ville ha, utan en värld bestående av bara vita. Tja, tror vi skulle klara oss fint om tex britterna och fransmännen skulle resa sig, sedan de nordiska länderna ect.

Vart han förnekar nationalismen? Läs citaten ovan, hur annars ska man tolka dem?

Jag som norrlänning förstår Helsingborgare fint. Nej jag tycker inte känslan för hembygden (lokalpatriotism) är skadligt för nationen, tvärtom. Däremot är mångkulturen och andra ideologier som förkastar nationen det, även Lanes tankar om att inte erkänna nationernas betydelse, känns främmande, för mig som svensk nationalist.

[marcandrew]

Jag ser inte att personer som dessa blir svenska nationalisters förebilder och tycker att denna sortens extrema personer och dess idéer från Amerika, har fått för mycket utrymme i svensk nationalism och att man istället borde lyfta fram svenska nationalistiska skrifter och böcker istället och inte sådan propaganda som förnekar den svenska nations värde, dvs förnekar nationalismen och vill ersätta den med någon amerikansk rasism.

?

Kan ju säga att jag ser inget större värde med den svenska nationen utan förespråkar ett enat skandinavien, och ett Europa i samverkan. Gränser är bara linjer på en karta. Kan dock hålla med om att den vore bättre med en svensk nationalism och ett Europa med fria stater i samverkan, som behåller sin nationell identitet och sitt folks traditioner. Ett Europa som är en blandning mellan alla europeiska folk är knappast något att sträva efter.


Sen det du skrev om monarkin. Den är knappast något att bevara med nuvarande kungafamiljen som vurmar för mångkultur och umgås med en degenererad och korrupt maktelit, samt tar utvikningsflickor till flickvänner.

Är själv för monarki men inte för släkten Bernadotte.