Narkomaner

[Parabellum]

Hur ser ni på problemet med narkomaner? Jag tänker på det här med att ge narkomaner rena sprutor, behandling med metadon och liknande. Är rena sprutor bara ett sätt att skjuta problemet framför sig - att underlätta livet för knarkarna? Att rena sprutor håller nere hiv-spridningen verkar experterna dock vara ganska så ense om. Hur stort ansvar och tålamod bör ett samhälle ha mot dessa människor?

FAKTA
Metadonbehandling:

Metadon är ett syntetiskt morfin som används för att få heroinister att bryta sitt beroende. Sjuklighet och dödlighet hos missbrukarna minskar drastiskt. Även asocialitet, kriminalitet och prostitution minskar eller upphör helt.

850 patienter får idag metadonbehandling i Stockholm, Uppsala, Lund och Malmö. Kriterierna för att få behandling är stränga och väntetiderna för behandling långa, i Malmö 3-4 år. Många hinner dö i kön och många skaffar sig metadon i Köpenhamn.

Det finns cirka 26 000 tunga narkomaner i landet, av dem är hälften heroinister. Årligen dör årligen 200-300 narkomaner av sitt missbruk.

[Fanny]

Det är ett väldigt komplicerat ämne du tar upp!
Jag har varit i hetsiga disskusioner med medlemmar på nordisk som velat legalisera cannabis, vilket jag är totalt emot!
Jag utbildar mig i riktning mot att jobba med ungdommar som hamnat snett i livet. Bland dem är det inte alls ovanligt med missbruksproblem!
Min poäng är att det är så lätt att säga att pundare bara är kräk.
De behöver hjälp!
Det kan lika gärna vara någon i ens närhet som hamnar i ett missbruk.
Det finns inget som säger att det bara är de hemlösa, kriminellt belastade eller deprimerade ungdommar som börjar missbruka.

Frågan är bara om det är en rätt sorts hjälp med att dela ut rena sprutor?
När man pratar om missbrukare som skall nå förändring så är det ingen lätt sak...
De måste vilja sluta själv, annars går det aldrig!
För att vilja det måste de inse vad de håller på med.
För att kunna inse det behöver de vara rena och få stöd och hjälp.

Utan möjlighet att behandla dem som behöver hjälp så klarar de flesta oftast inte processen själva.
Ett som är säkert är att de lär ju inte ens försöka om de kan få gratis sprutor och knark!
Det skulle vara som att få en invandrare att jobba när han får bidrag av att sitta på röven hela dagarna!

Jag säger; Lägg pengarna på att förbättra möjligheten till behandling istället för att bekosta missbrukarnas missbruk!

[Derivative]

Jag anser att allt lagstiftningen idag gällande vilka substanser som anses olagliga är korrekt. Sen anser jag att ge sprutor till narkomaner är bra på ett sätt gällande att man kan slippa sjukdomar som kan komma att kosta staten/folket mer pengar. Sen kanske man borde bekosta mer pengar på vård av narkomaner, sen även kanske införa något liknande som Usa har att man efter 3 domar får livstidsfängelse.. visst kostar pengar, men inte mer än att denne person kan gå ute och sälja knark, konsumera knark vilket medför som sagt sjukdomar och ofta behandling.

[Fanny]

Jag anser att allt lagstiftningen idag gällande vilka substanser som anses olagliga är korrekt. Sen anser jag att ge sprutor till narkomaner är bra på ett sätt gällande att man kan slippa sjukdomar som kan komma att kosta staten/folket mer pengar. Sen kanske man borde bekosta mer pengar på vård av narkomaner, sen även kanske införa något liknande som Usa har att man efter 3 domar får livstidsfängelse.. visst kostar pengar, men inte mer än att denne person kan gå ute och sälja knark, konsumera knark vilket medför som sagt sjukdomar och ofta behandling.

Det är ju just det där med sjukdommar de för vidare som är det starkaste argumentet för att de ska få sprutor anser jag.
Hade man kommit underfund med en lösning på det problemet så tror jag inte att det hade varit så mycket som talade för fria sprutor!

[SSmm]

Den humanistiska delen av mig säger:

Tvångsbehandla alla narkomaner i minst ett år. Subutex/Metadon fungerar bra men då blir de beroende av en annan drog istället. Hm...

Den antihumanistiska delen av mig säger:

Låt naturen ha sin gång och låt dem dö.

[Mikael]

Att ta narkomanen ur sin skadliga miljö och tvångsvårda denne är det enda som fungerar.

Alternativt kan man göra scientologer av narkomanerna, tydligen ska scientologernas drogavvänjingsprogram vara skiteffektivt, men med den bieffekten att man blir scientolog:)

[Schtekaren]

Per definition har samhället inget som helst ansvar inför dem här individerna. Jag skulle emellertid tro att du åsyftar statens "ansvar" för de här individerna och därigenom även statens inflytande över en individs liv, här blir återigen svarat inget alls.

Om vi vill fostra ett starkt folk med starka individer som inte är handikappade eller behov av en "dadda", så måste det ligga i vårt intresse att var man får stå för sina egna handlingar och bära frukten av dem. Det kan på intet sätt tolereras att det blir en statens angelägenhet att lägga sig i enskilda individers privatliv, en sådan ordning är direkt individ och därigenom folkfientlig genom att det blir som ett omyndigförklarande av individen i fråga samt belägger övriga individer skulden för den enskildes egna val i en större utsträckning än vad som behöver vara möjligt. Det är således inte bara orättvist utan även direkt oönskat med ett storebrorssamhälle som tagit som sin självutnämnda uppgift att leka med invånarnas liv.

Det enda ansvar folket i helhet har gentemot sådana här individer är det ansvar den enskilde individen tar sig. Om en individ önskar att bruka otillåtna preparat så ligger det på varken ditt eller mitt bord att ha någon vidare åsikt om det, eftersom det ligger utanför ramarna för vad en individs ansvarsområde. Om situationen bedöms vara av sådan karaktär att individen i fråga utgör ett samhällsfara, så måste där föreligga möjligheten till exkludering ur gemenskap, vilket måste kunna tas med kvalificerad majoritet.

[Dristigheten]

Den humanistiska delen av mig säger:

Tvångsbehandla alla narkomaner i minst ett år. Subutex/Metadon fungerar bra men då blir de beroende av en annan drog istället. Hm...

Ja. Hospitalisering är nog den enda lösningen för många. Jag som bor i Stockholm ser ofta dessa utslagna narkomaner på gatorna, i gångtunnlar och tunnelbaneuppgångarna. Det är skamligt att de inte tas hand om på ett bra sätt. Politikerna prioriterar ju annat onödigt.
Dessutom är knarkarna än smittorisk och en samhällsfara.

EDit:
Scientolog-metoden bör endast användas som sista utväg :p Dock visar väl metoden i princip hur effektiv indoktrinering är som behandlingsmetod?

[SSmm]

http://www.nordisk.nu/showthread.php?t=12432

[Schtekaren]

Frågan jag ställer mig är den, vad ger er rätten att bestämma vad som är bäst för den här individen ifråga? Vem har satt er på en sådan position att ni är att döma över vem som ska mot sin egen vilja omhändertas, vari ligger rätten till det? Många nationalister håller som högsta argument mot abort att barnet måste ha rätten att bestämma över sitt eget liv, ter det sig då inte paradoxalt när inte en individ ska ha rätten att bestämma över sitt eget liv i vuxen ålder, då hon utvecklat reella möjligheter till självbestämmande, vilket vart omöjligt i fosterstadiumet? Var finns där syftet med att tvångsföda individ till ett liv i slaveri, där din vilja alltjämt är underställd en krets självutnämnda moralisters önskemål?

[Lanz]

Dubbelpost. Sammanfogade trådarna. /Mod.

[SSmm]

Frågan jag ställer mig är den, vad ger er rätten att bestämma vad som är bäst för den här individen ifråga? Vem har satt er på en sådan position att ni är att döma över vem som ska mot sin egen vilja omhändertas, vari ligger rätten till det? Många nationalister håller som högsta argument mot abort att barnet måste ha rätten att bestämma över sitt eget liv, ter det sig då inte paradoxalt när inte en individ ska ha rätten att bestämma över sitt eget liv i vuxen ålder, då hon utvecklat reella möjligheter till självbestämmande, vilket vart omöjligt i fosterstadiumet? Var finns där syftet med att tvångsföda individ till ett liv i slaveri, där din vilja alltjämt är underställd en krets självutnämnda moralisters önskemål?

Visst, en knarkare KAN sköta sig men till slut går det åt HELVETE och det drabbar inte bara en person utan alla som står knarkaren nära.

Hur många är är det som klagar efter att de blivit tvångsvårdade och rena? INGEN! Tror nog de flesta knarkare är glada efteråt att någon tog tag i deras liv då denne själv inte kunde.

[Martin]

Som tidigare påpekats är det viktiga att knarkarna tas ur den destruktiva miljö de vistas i. Pengarna bör i stor mån riktas mot att hjälpa dem bort från just den.
Visst är det bra om människor klarar sig ifrån sjukdomar genom orena sprutor, för får en heroinist ex. aids så tror jag inte att han blir mer motiverad till att sluta med knark. Däremot kan en ökad lättillgänglighet av sprutor bryta ner en av de trösklar som vissa tidigare haft svårt att gå över när de funderat på att prova intravenösa droger. Jag har faktiskt ingen aning om vilken effekt sprutprogram haft där de använts, men har det varit en överlag pistiv effekt så varför inte?

Det finns något som heter Suboxone som jag förstått skall ha mindre missbrukspotential än Metadon och Subutex, så det skulle väl vara att föredra. Något som jag tycker är betydligt mer intressant är Ibogain. Knarkarna på flashback har talat en hel del om denna hallucinogen som uppenbarligen skall ta bort suget efter opiater helt och hållet. Det vore en fantastisk lösning på ett stort problem om Ibogain håller vad som utlovas.

Angående att tvinga narkomaner att sluta knarka, eller att avhålla andra från att börja: Då droger leder till ett beroende som gör dig ofri så är det ganska absurt att hävda individens frihet till att knarka.

[Dristigheten]

Rätt och rätt. Det handlar om samhällets bästa och i det här fallet även narkomanernas bästa. Går de på droger kan de knappast anses vara myndiga, likt som sinnessjuka, då deras sinnen påverkas av preparaten. Därmed är tvångsvård berättigat eftersom narkomanerna knappast kan anses förmögna att fatta egna beslut.

[Schtekaren]

Visst, en knarkare KAN sköta sig men till slut går det åt HELVETE och det drabbar inte bara en person utan alla som står knarkaren nära.

Hur många är är det som klagar efter att de blivit tvångsvårdade och rena? INGEN! Tror nog de flesta knarkare är glada efteråt att någon tog tag i deras liv då denne själv inte kunde.

Jag tror inte folk generellt sätt klagade efter att de blivit omdoktrinerade i Sovjetunionen heller, men för den skullen så kanske dem inte ville det?

Martin: Med den logiken så borde ju vi försöka sluta käka, för vi är ju i praktiken beroende av att äta annars dör vi? Jag kan köper alla era argument om att det är inte bra för individen, samhället etc etc. men likväl kan någon förklara vad som är moraliskt rätt i att tvinga någon till något den själv inte valt?

[Martin]

Martin: Med den logiken så borde ju vi försöka sluta käka, för vi är ju i praktiken beroende av att äta annars dör vi? Jag kan köper alla era argument om att det är inte bra för individen, samhället etc etc. men likväl kan någon förklara vad som är moraliskt rätt i att tvinga någon till något den själv inte valt?

Vi är naturligt beroende av mat för vår överlevnads skull. Vi är inte naturligt beroende av heroin för någon som helst skull. Skillnaden är enorm.

Jag ser inte något moraliskt tveksamt i att tvinga en person som inte är sig själv på grund av ett drogmissbruk att återfinna sin sanna personlighet.

[Dristigheten]

Narkomanerna tvingar oss att leva med dem. Det är de som gör fel. All behandling av narkomaner sker i omtanke om dem. Att vårda dem mot deras vilja är ungefär som att tvinga ett barn att äta grönsaker (ungefär ;)). Så låter det när jag försöker diskutera etik...

Annars kan man ju utvisa narkomanerna till Nederländerna om man inte vill tvinga folk att ta tag i sina liv.

[Patrioten]

Narkomaner är en samhällsgrupp som jag personligen skulle förespråka eutanasi för. Problemet kan liknas vid en hög med infekterade och använda kanyler som ska rengöras och tas bort en och en med bara händer, det är ett otacksamt och smutsigt arbete som inte borde behöva utföras.

Som jag redan redogjort för i en tidigare tråd så är narkomanerna en integral del utav samhällsförfallet i stort, och detta enbart på grund av deras egen antisociala karaktär och likgiltighet inför allt vad ansvar, lagar och normer heter. De fyller ingen som helst funktion annat än att de förpestar vår livsmiljö och förvandlar bostadsområden till slumområden, finansierar och deltar i kriminalitet, sprider smittor emellan sig, utgör en fara för ambulanspersonal, poliser och väktare etc.

Det sista jag skulle vara för vore att göra det enklare för dem att skjuta i sig knark.

[Schtekaren]

Vi är naturligt beroende av mat för vår överlevnads skull. Vi är inte naturligt beroende av heroin för någon som helst skull. Skillnaden är enorm.

Jag ser inte något moraliskt tveksamt i att tvinga en person som inte är sig själv på grund av ett drogmissbruk att återfinna sin sanna personlighet.

Likväl rör det sig om ett beroende. Men för att ytterligare praktisera din logik så skulle vi kunna vidga exemplet till samma resonemang som etablisemanget för mot oss, att man blir "nazist" eftersom man inte valt det själv, tvingats in i det etc. etc. därav så måste ligger det samhällets bord att vi ska försöka finna oss själva åter. Anser du det vara berättigat och sunt handlande? På vilka grunder underkänner du en annan individs handlande, bortsett från att du tycker det är fel? Jag tycker det är fel att folk serverar kladdkaka istället för bullar, jag gillar inte det förstnämnda det sistnämnda är mycket bättre, men likt förbannat så kan jag inte begära bullar för att det är godare.

Dristigheten: Om du kikar ovan i tråden i tråden så ser du att jag argumenterar för att man ska kunna med kvalificerad majoritet exkludera individer ur folket om det föreligger adekvata skäl för det.

[Martin]

Det är inte ett subjektivt faktum att man blir beroende av heroin. Vad är det för sorts "faktum" att man blir tvingad till nazism?

Rent subjektivt kan jag tycka att det är helt vansinnigt att servera bullar istället för kladdkaka, eftersom att kladdkaka i min mening är mycket godare. Rent objektivt blir det svårare. Det är dock inte fallet när det kommer till heroin. Frågan är inte så svår tycker jag.

[Alia]

Jeg vil ikke ha disse parasittene i byen min, eller noe sted der jeg står og går. De koster milliarder av kroner. De fins åpenbart ikke ansvarlige for sitt eget liv eller sine egne handlinger.

Jeg tror alt som finnes for dem er bunnløs selvmedlidenhet. De lever ikke, de er som levende døde som snylter på dem som faktisk har vett til å gjøre noe fornuftig med livet sitt. Derfor fortjener de ikke å eksistere.

Det beste man kan gjøre med dem er å lage fossilt brensel ut av dem, så tjener de iallfall ett formål. De tigger på gatene, horer seg og stjeler. Deretter bruker de pengene på å ødelegge kroppen og livet sitt enda mer. De fortjener simpelthen ikke alle sjansene de får. Og vi trenger dem ikke.

[Dristigheten]

Narkomaner är en samhällsgrupp som jag personligen skulle förespråka eutanasi för.
Sådant förförande ger många Bad Boy-poäng. Hospitalisering ger samma effekt och är dyrare, men bättre för de diplomatiska relationerna.



Dristigheten: Om du kikar ovan i tråden i tråden så ser du att jag argumenterar för att man ska kunna med kvalificerad majoritet exkludera individer ur folket om det föreligger adekvata skäl för det.
Det kan jag ställa upp på :)

[Patrioten]

Likväl rör det sig om ett beroende. Men för att ytterligare praktisera din logik så skulle vi kunna vidga exemplet till samma resonemang som etablisemanget för mot oss, att man blir "nazist" eftersom man inte valt det själv, tvingats in i det etc. etc. därav så måste ligger det samhällets bord att vi ska försöka finna oss själva åter. Anser du det vara berättigat och sunt handlande? På vilka grunder underkänner du en annan individs handlande, bortsett från att du tycker det är fel? Jag tycker det är fel att folk serverar kladdkaka istället för bullar, jag gillar inte det förstnämnda det sistnämnda är mycket bättre, men likt förbannat så kan jag inte begära bullar för att det är godare.

Dristigheten: Om du kikar ovan i tråden i tråden så ser du att jag argumenterar för att man ska kunna med kvalificerad majoritet exkludera individer ur folket om det föreligger adekvata skäl för det.Vad det handlar om är att alla som lever inom den svenska nationalstaten är en del av ett samhälle, det går inte att undkomma detta faktum. Är det en statslös anarki man är ute efter så får man köpa sig en bit mark av någon välvillig utländsk stat eller någon liten ö någonstans. Så länge som man bor innanför Sveriges gränser så lever man dock i ett samhälle. I detta samhälle skall en uppsättning regler, lagar, normer och värderingar råda.

Detta för att främja olika saker och värden såsom trygghet, stabilitet, ordning, renlighet etc. som syftar till att göra livet så drägligt som möjligt för den hederliga och hedervärda delen av befolkningen. Individer som verkar destruktivt mot detta samhälle kommer att drabbas av sanktioner som är menade att hindra individen från att fortsätta med sitt destruktiva leverne. Så länge som du följer lagarna, reglerna, normerna och värderingarna så ska du få leva ditt liv i fred, men om du bryter mot samhällets uppsatta regler så kommer det att resultera i konsekvenser. Gillar man inte detta upplägg så är man fri att söka sig en fristad utanför Sveriges gränser.

[Patrioten]

Sådant förförande ger många Bad Boy-poäng. Hospitalisering ger samma effekt och är dyrare, men bättre för de diplomatiska relationerna.Jo det är ju tyvärr så. Inlåsning på obestämd tid är dock ett alternativ, straffarbete likaså. Fängelserna skulle kunna reserveras åt dem som vi inte vill ha ut i samhället någonsin igen, medans arbetsläger kunde användas för fångar som vi anser kunna rehabilitera till att leva ute i samhället igen.

[Stormöverland]

I ett sånt här dilemma får man aldrig fråga sig vad som är bäst för narkomanen i sig utan vilket alternativ som främjar folket som helthet.
Helhetstänkande är alltid den bästa lösningen, är det bäst för folket attt vårda knarkarna eller att låta dem gå mot sin egen undergång?
Kostar narkomanen någonting om man låter honom fortsätta knarka:
Givetvis, han ska ju ha sitt socialbidrag och sin "rättmätiga" del i samhället.
Men om man vårdar honom och sätter honom i arbete är han då längre en last för samhällskroppen?:
Nej de e han inte han måhända vara kostsam under perioden då han vårdas men om den perioden är kort så blir hans återbetalning lik väl större.

Det är iaf vad jag tror, och jag tror inte någon skulle uppskatta om man bara lät dem rädda sig själv eftersom ingen vill ha en halvrutten knarkare ligga på stan och lukta helvete.
Och om han inte får pengar av staten kommer han bli ännu kriminellare och det främjar defenetivt inte folket. Rånade pensionärer och ungdommar är inget vi vill ha.

[anvihl]

Jag har varit i Holland många, många gånger och sett en del av detta. Metadonprojektet i Amsterdam spårade ur, vi behöver inte gå in på det här.

I coffee-shops såldes röka fritt med myndigheternas goda mine. Problemet var dock att dessa shop-innehavare med tiden fick allt flottare bilar och lägenheter. Vet ej hur det är just nu då jag inte varit där på ett tag - men så var det då.

Jag tycker man kan göra såhär: man frågar knarkaren: vill Du rehabilitera Dej eller knarka?

Om han nu VILL knarka.... ut på en plattform i havet, där finns ett bostadshotell med inlåst sjukhuspersonal som ger allt de behöver - det är bara att köra in armen.
Givetvis måste de städa rummen och laga mat själva.

Där kan de fungera över alternativet - rehab. För - om de verkligen VILL knarka, ska de få göra det, men ingen vanlig person ska behöva lida för det.

Det är precis som när vissa gäng vill göra upp - hyr en ö åt dem, ge dem alla vapen som finnns och så blir det riktig paintball. Ge dem tre timmar att panga på för glatta Livet. De får göra upp, ingen av oss andra (Som egentligen inte har med saken att göra) skadas.

En knarkare är säkert innerst inne en juste o fin människa men man kan inte alltid sträcka sej hur långt som helst, inte heller lyfta en person i håret i all oändlighet.

[Stormöverland]

Jag tycker man kan göra såhär: man frågar knarkaren: vill Du rehabilitera Dej eller knarka?



Knarkaren ska inte ha något att säga till om. Det är inte hans sak att avgöra, om han knarkar vet han uppenberligen inte vad som är bäst för vare sig honom eller folket.
Alltså ska han omyndigföklaras och sedan tas han om på bästa möjliga sätt, då både sett ur knarkarens perspektiv och folkets.:yes:

[D.C.A]

...kan någon förklara vad som är moraliskt rätt i att tvinga någon till något den själv inte valt?[/QUOTE]

Que?

Om en människa "inte vill" avtjäna ett fängelsestraff, ska hon slippa då?
Alla livsformer föds med plikten att föröka, förbättra och försvara sin säregenhet, det är priset vi har att betala för våra liv...en skuld dels till naturen, men också gentemot våra respektive artfränder.
Befolkningen är den enda relevanta beståndsdelen i varje samhälle, och det går inte att vara en del utav den, utan att bidra till samhällsbilden som helhet.
Du tar inte livet av dig själv, utan ifrån folkstammen.

Folket framför individen!

[Parabellum]

Tokigee_Tor:

Per definition har samhället inget som helst ansvar inför dem här individerna. Jag skulle emellertid tro att du åsyftar statens "ansvar" för de här individerna och därigenom även statens inflytande över en individs liv, här blir återigen svarat inget alls.

Precis. Jag menar staten. Det är en omöjlighet för vilken stat som helst att bestämma och kontrollera andra människors liv på ett givande sätt. Det är dessutom förnedrande för majoriteten av befolkningen att storebror ska lägga sig i vad du vill göra med ditt liv. Att samhället däremot har vissa s.k. skyddsnät, som i ett tidigt skeende kan göra vissa försök att rädda vilsna människor tycker jag är bra.

Sedan har vi, som du själv säger, absolut inget ansvar alls för dessa människor. Jag kan däremot känna en väldig sorg när jag ser utslagna människor på stan.

[Fanny]

Den humanistiska delen av mig säger:

Tvångsbehandla alla narkomaner i minst ett år. Subutex/Metadon fungerar bra men då blir de beroende av en annan drog istället. Hm...

Den antihumanistiska delen av mig säger:

Låt naturen ha sin gång och låt dem dö.

Tyvärr är det två i nuläget ofungerande lösningar eftersom att det inte ens finns möjlighet till behandling för dem som vill så finns det inte till att tvångsbehandla alla...
Att låta naturen ha sin gång kanske hade varit mer tänkbart innan missbruket och drogerna blev så spritt...
Om någon i din familj skulle falla i ett missbruk så hade du inte velat se dem droga sig till döds, eller hur?
Jag menar att barn som växer upp och kommer i ålder till att vilja testa på saker (typ alkhol och ciggaretter/snus) kan inte osannolikt hamna i ett missbruk istället.
Droger finns ju till och med på barnens skolor!

[Fanny]

Att ta narkomanen ur sin skadliga miljö och tvångsvårda denne är det enda som fungerar.

Alternativt kan man göra scientologer av narkomanerna, tydligen ska scientologernas drogavvänjingsprogram vara skiteffektivt, men med den bieffekten att man blir scientolog:)

Vad är en scientolog?

[Fanny]

Per definition har samhället inget som helst ansvar inför dem här individerna. Jag skulle emellertid tro att du åsyftar statens "ansvar" för de här individerna och därigenom även statens inflytande över en individs liv, här blir återigen svarat inget alls.

Om vi vill fostra ett starkt folk med starka individer som inte är handikappade eller behov av en "dadda", så måste det ligga i vårt intresse att var man får stå för sina egna handlingar och bära frukten av dem. Det kan på intet sätt tolereras att det blir en statens angelägenhet att lägga sig i enskilda individers privatliv, en sådan ordning är direkt individ och därigenom folkfientlig genom att det blir som ett omyndigförklarande av individen i fråga samt belägger övriga individer skulden för den enskildes egna val i en större utsträckning än vad som behöver vara möjligt. Det är således inte bara orättvist utan även direkt oönskat med ett storebrorssamhälle som tagit som sin självutnämnda uppgift att leka med invånarnas liv.

Det enda ansvar folket i helhet har gentemot sådana här individer är det ansvar den enskilde individen tar sig. Om en individ önskar att bruka otillåtna preparat så ligger det på varken ditt eller mitt bord att ha någon vidare åsikt om det, eftersom det ligger utanför ramarna för vad en individs ansvarsområde. Om situationen bedöms vara av sådan karaktär att individen i fråga utgör ett samhällsfara, så måste där föreligga möjligheten till exkludering ur gemenskap, vilket måste kunna tas med kvalificerad majoritet.

Det var ju ett praktiskt sätt för att slippa känna ansvar för dina medmänniskor!
Om det skulle vara din dotter som hamnat i ett missbruk då? Skall det inte daddas då heller?
Ska det vara upp till henne att ta ansvar?
Förstår du inte hur mycket droger påverkar en person?
Det är inte bara ett rus utan en sjujävla massa bieffekter! Medlen stimulerar hjärnan på ett onormalt sätt. En missbrukande person tänker, resonerar och handlar inte på samma sätt som du och jag!

Skiter du i det eller är det jag som missuppfattat dig helt?

[solkors]

Vad är en scientolog?

En som är scientolog Bekänner sig till Religionen Scientologi.Det är en religion alltså.

[Fanny]

En som är scientolog Bekänner sig till Religionen Scientologi.Det är en religion alltså.

Ok tack!

[von Luckmann]

Att ta narkomanen ur sin skadliga miljö och tvångsvårda denne är det enda som fungerar.

Alternativt kan man göra scientologer av narkomanerna, tydligen ska scientologernas drogavvänjingsprogram vara skiteffektivt, men med den bieffekten att man blir scientolog:)Haha, jag undrar vad som är värst. Det är ett svårt val. Undernärd knarkare som går omkring i nerspydda kläder eller predikande scientolog som tror på tomtar, troll och eskimåer. :)

Visst, en knarkare KAN sköta sig men till slut går det åt HELVETE och det drabbar inte bara en person utan alla som står knarkaren nära.

Hur många är är det som klagar efter att de blivit tvångsvårdade och rena? INGEN! Tror nog de flesta knarkare är glada efteråt att någon tog tag i deras liv då denne själv inte kunde.Nåja, det är väl inte helt riktigt. Många ÄR glada. Men många är rena så länge de får någonting ut av det. Så snart du slutar dadda dem så faller de samman och återgår till knarket.

Rätt och rätt. Det handlar om samhällets bästa och i det här fallet även narkomanernas bästa. Går de på droger kan de knappast anses vara myndiga, likt som sinnessjuka, då deras sinnen påverkas av preparaten. Därmed är tvångsvård berättigat eftersom narkomanerna knappast kan anses förmögna att fatta egna beslut.

(...)
Angående att tvinga narkomaner att sluta knarka, eller att avhålla andra från att börja: Då droger leder till ett beroende som gör dig ofri så är det ganska absurt att hävda individens frihet till att knarka.
Jag skriver helt och hållet under på dessa två. För övrigt anser jag att en knarkare på inget sätt är fri, utan är en slav och skall som en slav behandlas och har förverkat sin rätt till självbestämmande. Lägerverksamhet och tvångsbehandling under längre period är det som gäller, sen en enkelbiljett till den kommun som är så långt borta från allting i den gamla livsmiljön som möjligt.

I ett sånt här dilemma får man aldrig fråga sig vad som är bäst för narkomanen i sig utan vilket alternativ som främjar folket som helthet.
Helhetstänkande är alltid den bästa lösningen, är det bäst för folket attt vårda knarkarna eller att låta dem gå mot sin egen undergång?
Kostar narkomanen någonting om man låter honom fortsätta knarka:
Givetvis, han ska ju ha sitt socialbidrag och sin "rättmätiga" del i samhället.
Men om man vårdar honom och sätter honom i arbete är han då längre en last för samhällskroppen?:
Nej de e han inte han måhända vara kostsam under perioden då han vårdas men om den perioden är kort så blir hans återbetalning lik väl större.
(...)Mjae.. inte nödvändigtvis. En narkoman kan kosta samhället flera tiotusentals kronor varje dag under en behandslingsperiod, under ogynnsamma förhållanden. Det är ganska svårt att arbeta in till samhällets förmån.

Men det är snarare ett problem med dagens samhälle i stort, med sjukt stora statliga utgifter utan anledning. Jag ville bara poängtera det.

Och jag anser inte att narkomaner under några omständigheter ska få socialbidrag. Jag förspråkar snarare en form av statlig A-kassa. Narkomanen ska omgående tas om hand, spärras in och behandlas. Att det överhuvudtaget finns fria knarkare är helt sjukt.

Det var ju ett praktiskt sätt för att slippa känna ansvar för dina medmänniskor!
Om det skulle vara din dotter som hamnat i ett missbruk då? Skall det inte daddas då heller?
Ska det vara upp till henne att ta ansvar?
Förstår du inte hur mycket droger påverkar en person?
Det är inte bara ett rus utan en sjujävla massa bieffekter! Medlen stimulerar hjärnan på ett onormalt sätt. En missbrukande person tänker, resonerar och handlar inte på samma sätt som du och jag!

Skiter du i det eller är det jag som missuppfattat dig helt?Jag ska inte tala för TT här, men om det var min dotter så skulle jag dömma henne tolv resor till helvetet hårdare än någon annan.

[Patrioten]

En rätt så viktig faktor i narkotikaproblematiken är den upplösning av familjen som skett, där individen frigörs från familj och släkt, och där föräldrar och andra släktingar inte tar sitt ansvar för sitt eget kött och blod, och för att värna släktens goda rykte.

En släkt med stark sammanhållning och en auktoritär struktur tillåter inte destruktiva utsvävningar hos dess ättlingar.

En stor del av narkomanerna kommer ju naturligtvis från familjer som är helt urartade, men många kommer trots allt från relativt välmående familjer som inte ingriper på ett resolut sätt när deras avkomma löper amok. Vi kunde behöva ett nytt synsätt på individen som en del av en släkt och en familj, och inte som en trådlös skapelse.

[Kompani X]

De dugliga i samhället bär på en enorm ryggsäck så som politiken förs idag. Standarden för de dugliga hade varit paradislik om de inte tvingades bära runt på denna ryggsäck (missbrukare, asylsökande vårdpaket och andra invandrare det ska daddas med istället för att skicka ut).

Det hade varit önskvärt att iallafall bli av med en del tyngd och knarkare är en grupp som man bekvämt kan kasta bort. Iallafall om målet är att inte långsamt sänka befolkningens kvalitet. Knarkare för ju över en massa genetiska förutsättningar till sjukdomar till ev barn.

[demon]

Många här tycks grunda sina resonemang på att tvångsvård är ett effektivt sätt att bryta med narkomani. Vad man dock ska ha klart för sig är att tvångsvård är ganska verkningslöst om missbrukaren inte själv VILL sluta droga. Och inte bara till viss del, för det vill alla i någon mån, utan till hundra procent. Tvångsvård hindrar missbrukaren från att droga under tiden denne är inlåst, men så länge viljan (helt eller delvis) att knarka finns kvar kommer avhållsamheten med största sannolikhet inte vara längre än under denna period. Kostnaderna, åtminstone för dagens narkomanvård, är dessutom väldigt stora. Att tvångsvårda narkomaner med "fel" inställning är alltså till allra största del att slänga pengarna i sjön. Om de en dag ska släppas ut i samhället igen dvs.

Faktum är att det finns väldigt lite kunskap om vilka metoder, program och institutioner som fungerar. Objektiva studier där resultaten utvärderas både efter avslutad behandling och på längre sikt lyser med sin frånvaro. Den lilla uppföljning som förekommer sker i behandlingshemmens egen regi, och vem som helst kan räkna ut hur villiga de är att kritisk granska sig själva. Speciellt då de ekonomiska anslagen grundas på (bl.a.) de framlagda resultaten, i bästa fall(!!). Vad som däremot står klart är att just missbrukarens egen vilja att sluta är avgörande, oavsett behandlingsform (precis som i behandlingen/vården av alla former av psykisk ohälsa).

Jag är förvånad över hur ni kan svälja Scientologernas reklam och propaganda och använda denna för att påvisa hur effektiva de skulle vara i sina behandlingsformer. Hur vet ni det? Har någon utomstående instans någonsin på vetenskapliga grunder studerat deras ”narkomanvård”? Vart tog det kritiska tänkandet vägen?

Visst har förekomsten av narkotika en viss betydelse för antalet missbrukare, det är dock långt ifrån den främsta orsaken. ”Drogkulturen” existerar för det finns människor som upprätthåller den, precis som andra uttryck för ohälsa (missbruk av andra preparat, alkohol, ätstörningar och andra självskadebeteenden etc.). Grundproblemet är dock inte att droger existerar, utan att vissa människor väljer att missbruka. Sådana självdestruktiva val grundas på en personlig ohälsa som står i direkt relation till ett samhälle som skapar och återskapar denna ohälsa. Visst behövs kortsiktiga insatser, men man bör vara införstådd i att dessa endast kan ge begränsade resultat och framförallt så handlar det enbart om att försöka åtgärda symptom, inte att begränsa ”nyrekryteringen” på längre sikt. Den största förändringspotentialen och utmaningen ligger således i att skapa ett samhälle där sådan omfattande ohälsa och påföljande självdestruktivitet inte förekommer.

Och för att svara på grundfrågan: Ja, jag är positiv till insatser som minskar lidandet som kommer som en följd av missbruk. Både för missbrukarens del och för oss andra ”oskyldiga” som drabbas indirekt av sjukdomar, brott etc. Eftersom jag inte ser drogers existens som det primära problemet utan individers självdestruktiva val, anser jag inte heller att sådana insatser ökar missbruket. Jag har inte heller sett några studier som påvisar ett sådant samband, har ni det?

[von Luckmann]

Många här tycks grunda sina resonemang på att tvångsvård är ett effektivt sätt att bryta med narkomani. Vad man dock ska ha klart för sig är att tvångsvård är ganska verkningslöst om missbrukaren inte själv VILL sluta droga. Och inte bara till viss del, för det vill alla i någon mån, utan till hundra procent. Tvångsvård hindrar missbrukaren från att droga under tiden denne är inlåst, men så länge viljan (helt eller delvis) att knarka finns kvar kommer avhållsamheten med största sannolikhet inte vara längre än under denna period. Kostnaderna, åtminstone för dagens narkomanvård, är dessutom väldigt stora. Att tvångsvårda narkomaner med "fel" inställning är alltså till allra största del att slänga pengarna i sjön. Om de en dag ska släppas ut i samhället igen dvs.
(...)I min mening så är det fullt acceptabelt. Om narkomanen inte visar någon önskan till förbättring så kommer han helt enkelt att fortsätta att arbeta i lägret och på sätt bidra till allmänyttan, om han insisterar på att bryta mot lagen.

[Oscha_Wallin]

Sådant förförande ger många Bad Boy-poäng. Hospitalisering ger samma effekt och är dyrare, men bättre för de diplomatiska relationerna.


Det kan jag ställa upp på :)

Jag tror, och nu gissar jag vilt, att om dom flesta här inne fick som dom ville så skulle eutanasi av narkomaner inte vara den värsta nageln i ögat på dom diplomatiska relationerna. Men det är ju bara vad jag tror...


Tokigee_Tor:


Precis. Jag menar staten. Det är en omöjlighet för vilken stat som helst att bestämma och kontrollera andra människors liv på ett givande sätt. Det är dessutom förnedrande för majoriteten av befolkningen att storebror ska lägga sig i vad du vill göra med ditt liv. Att samhället däremot har vissa s.k. skyddsnät, som i ett tidigt skeende kan göra vissa försök att rädda vilsna människor tycker jag är bra.

Sedan har vi, som du själv säger, absolut inget ansvar alls för dessa människor. Jag kan däremot känna en väldig sorg när jag ser utslagna människor på stan.

Jag kan själv känna att det är en folkkamrat som ligger där i sin förnedring i sina spyor och nerskitna byxor och stinker avfall. Om det inte varit för drogerna och all annan skit som många av dom har en förmåga att pilla i sig så är det ju faktiskt en del av mitt folks gener som går till spillo och som jag ser det med minskande nativitet och ökad invandring ett offer som vi inte har råd, som folk, att ge.


En rätt så viktig faktor i narkotikaproblematiken är den upplösning av familjen som skett, där individen frigörs från familj och släkt, och där föräldrar och andra släktingar inte tar sitt ansvar för sitt eget kött och blod, och för att värna släktens goda rykte.

En släkt med stark sammanhållning och en auktoritär struktur tillåter inte destruktiva utsvävningar hos dess ättlingar.

En stor del av narkomanerna kommer ju naturligtvis från familjer som är helt urartade, men många kommer trots allt från relativt välmående familjer som inte ingriper på ett resolut sätt när deras avkomma löper amok. Vi kunde behöva ett nytt synsätt på individen som en del av en släkt och en familj, och inte som en trådlös skapelse.

I det samhälle som i alla fall jag vill skapa, så är individen och individens intresse helt och hålet underordnat samhällets och folkets intresse. Så att tvångsvårda folkkamrater som drogar ner sig eller är på dekis av en eller annan orsak nödvändigt.


Många här tycks grunda sina resonemang på att tvångsvård är ett effektivt sätt att bryta med narkomani. Vad man dock ska ha klart för sig är att tvångsvård är ganska verkningslöst om missbrukaren inte själv VILL sluta droga. Och inte bara till viss del, för det vill alla i någon mån, utan till hundra procent. Tvångsvård hindrar missbrukaren från att droga under tiden denne är inlåst, men så länge viljan (helt eller delvis) att knarka finns kvar kommer avhållsamheten med största sannolikhet inte vara längre än under denna period. Kostnaderna, åtminstone för dagens narkomanvård, är dessutom väldigt stora. Att tvångsvårda narkomaner med "fel" inställning är alltså till allra största del att slänga pengarna i sjön. Om de en dag ska släppas ut i samhället igen dvs.

Problemet idag är att det saknas riktiga incitament för en knarkare. Vad är det han eller hon "kommer tillbaka till". Är det folkgemenskap, en känsla av samhörighet eller vad?
Nej, i bästa fall är det tillbaka till Rat-racet och tyvärr så kan jag nog tro att vissa av dessa känner att det ju är det samhället som dom lämnat bakom sig. Det är svårt, det ska jag erkänna.

[Ladyhawke]

Det är kanske lite vanskligt att staten ska bidra med verktyg till olagligheter. Dock gynnar det samhället att förse narkomaner med rena sprutor, inte minst ekonomiskt (som brukar vara den avgörande faktorn för beslutsfattning). Kortfattat så minskar det helt uppenbart smittspridning, narkomanerna får en naturlig kontakt med vården och med tiden kanske de börjar känna tillit och söker behandling. Sen har vi även aspekten att det antagligen är lättare att uppbåda en gnista hopp om ett värdigt liv, och styrkan att genomgå behandling, om man inte bär på HIV eller hepatit.

[Ladyhawke]

Är helt klart för läkemedelsbehandling vid både alkohol- och narkotikaberoende, samtidigt skall man erbjuda terapeutisk behandling. Varför göra det svårare än det behöver vara?

Så, nu är jag väldigt kortfattad på grund av tidsbrist... har bara så svårt att hålla mig ifrån ämnet. :yarr:

[Ladyhawke]

Äh slänger in en till!:p

Givetvis tycker jag att alla har ett ansvar. Individen ansvarar självklart för sitt liv men mår man inte bra gör man ofta inte bra val. Många fastnar som väldigt unga (särskilt de från dysfunktionella hem) i missbruk, vad har de för mognad och erfarenhet att ta sunda väl avvägda beslut? Det må vara synd om dem medan de är små men som i ett trollslag så anser samhället att de nu är "vuxna" och ska göra produktiva val... var och när skulle de ha lärt sig hur?

Så, enligt mig så har vi en folklig plikt att hjälpa de våra som lider. Är det inte vad kampen går ut på?

[majortyrann]

De narkomane bør få fri tilgang til metadon og liknende.
Dette av to grunner.Den ene er at de slipper å stjele for 1500 kroner om dagen. de slipper å selge kroppen sin.
den andre grunnen er at heroin penger gå rett inn på på kontoen til mafia og taliban.

De narkomane fortjener verdighet.De er også vårt folk!

[Fanny]

Jag ska inte tala för TT här, men om det var min dotter så skulle jag dömma henne tolv resor till helvetet hårdare än någon annan.
Det förstår jag mycket väl!
Det jag menade gentemot TT var ifall han fortfarande skulle ha en ignorerande kall attityd om det handlade om någon som han älskar!

[demon]

Ni som tycker man ska spärra in alla narkomaner i arbetsläger och slänga bort nyckeln: Jag antar att ni är samhällskritiska och medvetna personer, men bör man då inte också vara medveten om att det samhälle ni kritiserar i mångt och mycket är roten till den misär som narkomanerna befinner sig i? Hur kan man å ena sidan vara djupt samhällskritisk och medveten om de problem som vårat samhälle för med sig, både för vårat folk som helhet och för de individer som ingår däri, och å andra sidan när yttringar av detta sjuka samhälle visar sig, i detta fall genom missbruk, så är det plötsligt individen som man skyller på och som ska få sona för detta samhälleliga förfall? När jag ser en missbrukare blir jag i första hand förbannad på det samhälle och de styrande makthavare som skapar sådana förutsättningar för människor, för våra folkfränder. Jag ser en människa som troligtvis hade kunnat vara en fungerande samhällsmedborgare, och jag sparkar hellre uppåt än på dem som redan ligger ner.

Ni pratar om svaga individer, som om det här var en fråga om individuell svaghet och inte om ett sjukt samhälle. Självdestruktivitet är inte automatiskt ett tecken på svaghet, det är inte så enkelt som att vissa föds svaga och andra starka. En stark individ är i hög grad något man görs till genom rätt förutsättningar, sådana förutsättningar är ett måste att utforma om vi vill skapa både ett sunt samhälle och rimliga överlevnadschanser för vårat folk. Visst, jag kan säga att jag i mångt och mycket också föraktar svaghet. Svaghet är dock så mycket mer än så enligt min mening. Som brist på empati, som okunskapen och dumheten i förenklade resonemang och uttalanden i komplicerade frågor i svartvita termer och tankar. Eller att dra så snäva ramar att man hellre utesluter stora delar av det svenska folket på grundval av deras påstådda ”svaghet”. Vilka förutom narkomanerna ska kastas på soptippen? Alkoholister? Sjuka? Feta? Fysiskt svaga? Dumma? Handikappade? Fula? Jag kan komma på så många grupper med ”brister” att det knappt blir några kvar som kan dela ”folkgemenskapen”. Så många att det knappt är tal om någon folkgemenskap längre, än mindre chanser för oss att överleva som folk.

Dessutom, vilka räknas till desssa narkomaner som ska spärras in eller avlivas? Ni pratar om dessa människor som om alla var smutsiga, äckliga, kriminella heroinister. Det är att göra det enkelt för sig. Hur är det med en femtonårig flicka som på grund av sina minnen från en styvfar som i hemlighet våldtog henne, nu bedövar sitt självhat och sin ångest med tjack, sprit och Rohypnol? Ska hon spärras in på livstid tillsammans med alla andra missbrukare, som troligtvis har liknande eller andra upplevelser i sitt ”bagage” och på så vis gör det omöjligt för dessa personer att bryta med sin självdestruktivitet? För narkoman är som sagt inget som vissa ”bara blir” för att de är födda svaga, i de allra flesta fall börjar en neråtgående spiral i ung ålder, och barn är per automatik inte ”starka”. Genom att omyndigförklara dessa individer, behandla dem som icke-människor vars rättigheter för alltid är förverkade fördjupar man bara denna spiral och ser dessutom till att den aldrig kommer att sluta snurra nedåt. Genom att anamma en sådan människosyn och strategi att åtgärda symptom istället för orsak, i kombination med förakt istället för empati, blir det ganska ointressant att fånga upp dessa individer som barn och göra någonting redan då - innan de sitter på en smutsig toalett med en heroinspruta i venen. För har man intresset, kunskapen och resurserna så kan man fånga upp detta innan det går så långt, det är sällan svårt att se redan i ung ålder vilka som det kommer att gå åt helvete för. För detta krävs dock, som sagt, empati, förståelse och kunskap, och hey, det är väl bättre att bara avliva de svaga kräken så slipper man dem en gång för alla?!

Jag kan ju tillägga att jag inte ser narkomaner som några helgon. Med missbruk följer oärlighet, brottslighet, medberoende och lidande för både första, andra och tredje part. Jag vill inte "dalta" med brottslingar och peka på alla narkomaner som stackars offer. Som jag skrivit massa gånger förr så gör missbrukaren sina självdestruktiva val på eget initiativ, och alla måste ta konsekvenserna av sitt eget handlande. Jag är dock starkt kritisk till den människosyn jag upplever vissa har och jag eftersträvar inte ett samhälle där sådan brist på empati för det egna folket och förenklade förklaringar och åtgärder ligger till grund. Inte när det finns andra alternativ som jag dessutom anser vara mer fruktbara och fungerande i det långa loppet. Vi kan välja att stärka varandra eller bryta ner varandra, inte alla, men betydligt fler.

[Patrioten]

Ni som tycker man ska spärra in alla narkomaner i arbetsläger och slänga bort nyckeln: Jag antar att ni är samhällskritiska och medvetna personer, men bör man då inte också vara medveten om att det samhälle ni kritiserar i mångt och mycket är roten till den misär som narkomanerna befinner sig i? Hur kan man å ena sidan vara djupt samhällskritisk och medveten om de problem som vårat samhälle för med sig, både för vårat folk som helhet och för de individer som ingår däri, och å andra sidan när yttringar av detta sjuka samhälle visar sig, i detta fall genom missbruk, så är det plötsligt individen som man skyller på och som ska få sona för detta samhälleliga förfall?Man kan vara medveten om det samhällsförfall som erbjuder gynnsamma förhållanden för antisociala och svaga individer att urarta, och samtidigt inse att narkomanerna är en problemgrupp som måste hanteras. Narkomanernas negativa påverkan på samhället försvinner inte bara för att vi skyller mer på samhället än på individen. Samhället ska åtgärdas, men medan detta pågår så måste symptomen av samhällsförfallet tas om hand.




När jag ser en missbrukare blir jag i första hand förbannad på det samhälle och de styrande makthavare som skapar sådana förutsättningar för människor, för våra folkfränder. Jag ser en människa som troligtvis hade kunnat vara en fungerande samhällsmedborgare, och jag sparkar hellre uppåt än på dem som redan ligger ner.Jag ser en individ som gjort ett val, och vars val resulterar i mycket negativa konsekvenser för oss andra.


Ni pratar om svaga individer, som om det här var en fråga om individuell svaghet och inte om ett sjukt samhälle. Självdestruktivitet är inte automatiskt ett tecken på svaghet, det är inte så enkelt som att vissa föds svaga och andra starka.Men något är det som får vissa att urarta medans majoriteten av de individer som har det än värre ställt än samma individ lever ett hederligt liv.



En stark individ är i hög grad något man görs till genom rätt förutsättningar, sådana förutsättningar är ett måste att utforma om vi vill skapa både ett sunt samhälle och rimliga överlevnadschanser för vårat folk.Ett ordnat och friskt samhälle kan hjälpa de svaga att hålla sig borta från dekadens och förfall, men svagheten kommer fortfarande att finnas där, redo att bryta ut i vanart om de rätta (felaktiga) förutsättningarna ges.


Som brist på empati, som okunskapen och dumheten i förenklade resonemang och uttalanden i komplicerade frågor i svartvita termer och tankar.Jag har inga problem med att känna empati, men jag begränsar den till dem som förtjänar den. I övrigt så intar jag en rationell, problemlösande hållning som inte fördunklas av missriktade känslosvall.


Eller att dra så snäva ramar att man hellre utesluter stora delar av det svenska folket på grundval av deras påstådda ”svaghet”. Vilka förutom narkomanerna ska kastas på soptippen? Alkoholister? Sjuka? Feta? Fysiskt svaga? Dumma? Handikappade? Fula? Jag kan komma på så många grupper med ”brister” att det knappt blir några kvar som kan dela ”folkgemenskapen”. Så många att det knappt är tal om någon folkgemenskap längre, än mindre chanser för oss att överleva som folk.Narkomaner befinner sig dock i en annan kategori än de ovan nämnda. Narkomanerna är närmare de kriminella elementen och där påverkan är kraftigt negativ, för att göra bilden tydlig, i samhället än de som du radar upp.




Dessutom, vilka räknas till desssa narkomaner som ska spärras in eller avlivas? Ni pratar om dessa människor som om alla var smutsiga, äckliga, kriminella heroinister.De jag talar om är etablerade, självständiga narkomaner som lever ett liv i vanart.


Det är att göra det enkelt för sig. Hur är det med en femtonårig flicka som på grund av sina minnen från en styvfar som i hemlighet våldtog henne, nu bedövar sitt självhat och sin ångest med tjack, sprit och Rohypnol? Ska hon spärras in på livstid tillsammans med alla andra missbrukare, som troligtvis har liknande eller andra upplevelser i sitt ”bagage” och på så vis gör det omöjligt för dessa personer att bryta med sin självdestruktivitet?Visst bör barn få hjälp för problem med självdestruktivitet, att lämna dem vind för våg kommer inte på fråga, men samtidigt måste det finnas en klarsyn som säger oss när individen inte medverkar till att förbättra sin situation trots de hjälpinsatser som sätts in.


För har man intresset, kunskapen och resurserna så kan man fånga upp detta innan det går så långt, det är sällan svårt att se redan i ung ålder vilka som det kommer att gå åt helvete för. För detta krävs dock, som sagt, empati, förståelse och kunskap, och hey, det är väl bättre att bara avliva de svaga kräken så slipper man dem en gång för alla?!Stryk empati och den sista delen av den avslutande meningen så är jag med dig helt och hållet. Det är inte svårt att se vilka som kommer att utgöra de urartade i samhället genom att följa dem genom deras skolgång, och det är på detta stadie som insatser måste sättas in, kraftiga sådana. Hjälp till dem som vill medverka till ett förändrat beteende (men det blir inga tusen chanser som idag där dessa skickliga manipulatörer utnyttjar vår empatiska förmåga till att gång på gång bryta mot reglerna och falla tillbaka i det gamla beteendet), inlåsning av dem som inte gör det. Vi måste sluta vara så naiva och godtrogna i hanteringen av dessa individer. Klarsyn, målinriktade hjälpinsatser för dem som förtjänar dem, ett avlägsnade av dem som är bortom all räddning. Det skulle vara min paroll.

[Parabellum]

Alla människor skall ha en chans och möjlighet till hjälp och förbättring. Om det sedan handlar om fettma, alkohol, droger eller kronisk arbetsrädsla spelar ingen större roll.

Att ha ett samhälle och folk som visar att de faktiskt bryr som om sina medmänniskor är givetvis en grundläggande värdering. Och som Demon sa, så kan detta drabba även den starkaste. Ingen är på något vis garderad mot droger osv.

Frågan är bara hur länge man ska engagera sig i dessa människor? Om en människa gång på gång visar att hon inte är bered eller villig att ändra sitt leverne, utan istället fortsätter att missbruka efter ett flertal sociala insatser från samhället? Ska man då bara släppa den människan till sin egen undergång? Låta henne leva i utkanten av samhället tills hon en vacker dag hittas ihjälfrusen utanför en port?

Jag ser inte ned på människor som drogar. Jag har på tok för mycket erfarenhet av bl.a psykiatrivården för att kunna generalisera och fördöma dessa människor. Men samtidigt så har jag sett så himla många "omöjliga fall." Människor som har varit institutionaliserade i över 30 år, som aldrig under denna tid har visat någon vilja -eller kapacitet till förbättring. För vissa människor har faktiskt inte den kapacitet som behövs. Det kan handla om allt från schizofreni till manodepressiva människor.

Jag är moraliskt kluven..

[demon]

Jag har inga problem med att känna empati, men jag begränsar den till dem som förtjänar den. I övrigt så intar jag en rationell, problemlösande hållning som inte fördunklas av missriktade känslosvall.

Det där är ett grundlöst och löjligt retoriskt knep. Varför skulle mina resonemang baseras mer på känslor och mindre på rationalitet än dina? Jag baserar min ståndpunkt bl.a. på en hel del av den forskning som skett på området och som visar på mycket bristfälliga resultat vad gäller tvångsvård, symptomåtgärder och nolltollerans - både vad gäller befintliga narkomaner och nyrekryteringen av nya. Om du vill få det till att jag håller på och bölar och tycker synd om de stackars missbrukarna så är du ute och cyklar. Tala istället om vad du baserar dina resonemang på, för för mig låter dina påstått rationella argument mer som förenklat tyckande med bristande empirisk grund.


Narkomaner befinner sig dock i en annan kategori än de ovan nämnda. Narkomanerna är närmare de kriminella elementen och där påverkan är kraftigt negativ, för att göra bilden tydlig, i samhället än de som du radar upp.

Nej, dessa kategorier har mental ohälsa som minsta gemensamma nämnare. En annan gemensamhet kan i enhet med dina resonemang vara att de är svaga och på olika sätt innebär en belastning, socialt och/eller ekonomiskt, för samhället. Alla narkomaner är inte kriminella, bland dem som är det beror det på att de inte kan få tag på sin drog på någon annan väg, och du är väl antagligen även kritisk till sådana lagliga alternativ som påtalades i trådstarten. Narkomaner är hur som helst inte kriminella bara för sakens skull.




De jag talar om är etablerade, självständiga narkomaner som lever ett liv i vanart.

Du pratar om en ytterlighet av narkomanin. Det finns inte en kategori narkomaner - de utslagna horsepundarna på Plattan, utan en hel rad olika missbrukare. Har man något som helst intresse att påverka dessa människor kan man inte förespråka samma åtgärd för alla dessa grupper/individer.




Stryk empati och den sista delen av den avslutande meningen så är jag med dig helt och hållet. [...]

Låt oss då i konsekvensens namn spinna vidare på denna logik: Om missbrukare är ett sinnessvagt avskräde som bör dödas eller låsas in borde ju rimligtvis även alla människor med olika former av ätstörningar snabbast möjligt avlägsnas, klarar man inte ens av en av de mest fundamentala livsbetingelserna - att äta, är man givetvis för svag för att inneha existensberättingande. Kvinnor med så lite självbevarelsedrift och styrka att de inte lär sig adekvata sätt att försvara sig mot sexuella övergrepp borde gå samma öde till mötes. Är man handikappad så är man självskriven som en sådan svag och felande länk. Alkoholister är självklart exakt samma skrot och korn som pundarna osv, osv. Jag gillar konsekvens, gör inte du? Eller menar du att just narkomaner, trots deras gemensamheter med dessa påtalade grupper, innehar någon sorts särställning? Vissa följder av ohälsa ska straffas bort och resas ut genom avlivning, medan andra ska få vård och omhändertagande? Är det en politik du tror är fruktbar, något som en majoritet av befolkningen kan ställa sig bakom. Det tror inte jag.



Parabellum>> Det är inte en fråga om att låsa in alla eller ingen. Självklart måste inlåsning finnas som en sista utväg. Det finns, som du säger, personer som efter flertalet försök bevisligen inte har något som helst intresse att förändra sitt leverne och som dessutom utgör en allmänfara. Sådana måste man låsa in, troligtvis för alltid, för att hålla borta från gatorna rent fysiskt. Man ska dock ha klart för sig att detta med stor sannolikhet varken får denna individ att bli "frisk" eller påverkar andra människor från att inte välja samma rigida och destruktiva livsstil, utan handlar enbart om att skydda allmänheten. Detta är dock som sagt inte som en första åtgärd och långt ifrån samtliga narkomaner tillhör denna grupp.

[Dristigheten]

@Demon:

De åtgärder du förespråkar, jag kallar dem 'snälla åtgärder, och de åtgärder 'Patrioten' förespråkar, jag kallar dem 'hårda åtgärder'; kan inte dessa åtgärder ses som lämpliga för olika personer?
Visa förtjänar 'snälla åtgärder' medan på andra biter inget annat än 'hårda åtgärder'?
EDIT: Med hårda åtgärder innefattar jag inte dödshjälp.

Jag kan föra över samma resonemang på brottslingar. Förstagångsförbrytaren Kalle skall inte få sitt liv förstört för att han rånade en obemannad kiosk under natten. Slentrianförbrytaren Assar förtjänar dock ingen empati när han mycket tydligt visat var han står då återigen bryter sig in i ett hus.

[Parabellum]

demon:

Parabellum>> Det är inte en fråga om att låsa in alla eller ingen. Självklart måste inlåsning finnas som en sista utväg. Det finns, som du säger, personer som efter flertalet försök bevisligen inte har något som helst intresse att förändra sitt leverne och som dessutom utgör en allmänfara. Sådana måste man låsa in, troligtvis för alltid, för att hålla borta från gatorna rent fysiskt. Man ska dock ha klart för sig att detta med stor sannolikhet varken får denna individ att bli "frisk" eller påverkar andra människor från att inte välja samma rigida och destruktiva livsstil, utan handlar enbart om att skydda allmänheten. Detta är dock som sagt inte som en första åtgärd och långt ifrån samtliga narkomaner tillhör denna grupp.

Givetvis! En individuell vårdplan ska finnas för alla sjuka människor. Att låsa in människor gör inte heller folk friska. Det vet jag. Som du själv sa; en människa måste vilja bli frisk. Precis som det är med våldtäktsmän. En våldtäktsman som ska kastreras på kemisk väg måste vilja sluta våldta, han måste vara medveten om att det han gör är fel. Att ha sjukdomsinsikt helt enkelt.

Jag hoppas och tror att forskningen kommer att hjälpa dessa människor (tillsammans med en egen vilja) att undslippa ett liv i allmän misär. För jag unnar ingen människa att vara inlåst på en institution i 30-40 år.

[von Luckmann]

Givetvis! En individuell vårdplan ska finnas för alla sjuka människor. Att låsa in människor gör inte heller folk friska. Det vet jag. Som du själv sa; en människa måste vilja bli frisk. Precis som det är med våldtäktsmän. En våldtäktsman som ska kastreras på kemisk väg måste vilja sluta våldta, han måste vara medveten om att det han gör är fel. Att ha sjukdomsinsikt helt enkelt.

Jag hoppas och tror att forskningen kommer att hjälpa dessa människor (tillsammans med en egen vilja) att undslippa ett liv i allmän misär. För jag unnar ingen människa att vara inlåst på en institution i 30-40 år.Jag tror det är här den fundamentala skillnaden ligger. Du ser det som en sjukdom som vilken annan. Många av oss andra gör inte det. En sjukdom är en olycka. En sjukdom är någonting som drabbar en annan människa utanför hans egna försorg.

Jag ser en knarkare lika lite drabbad av en sjukdom som någon som skjuter sig själv i ansiktet, medvetet. Personen i fråga är en sjukdom på samhällskroppen, inte sjuk i sig själv. Individuella vårdplaner för narkomaner, alkoholister och liknande kan aldrig existera; bör aldrig existera då de de facto inte är sjuka och en önskan om tillfriskning aldrig kan existera. Det ena utesluter inte det andra och en allomgripande generell vårdplan i form av tvångsomhändertagande och lägerverksamhet intill "tillfrisknande" är det enda jag kan se som allomverkande effektivt.

[Parabellum]

Jag tror det är här den fundamentala skillnaden ligger. Du ser det som en sjukdom som vilken annan. Många av oss andra gör inte det. En sjukdom är en olycka. En sjukdom är någonting som drabbar en annan människa utanför hans egna försorg.

Jag ser en knarkare lika lite drabbad av en sjukdom som någon som skjuter sig själv i ansiktet, medvetet. Personen i fråga är en sjukdom på samhällskroppen, inte sjuk i sig själv. Individuella vårdplaner för narkomaner, alkoholister och liknande kan aldrig existera; bör aldrig existera då de de facto inte är sjuka och en önskan om tillfriskning aldrig kan existera. Det ena utesluter inte det andra och en allomgripande generell vårdplan i form av tvångsomhändertagande och lägerverksamhet intill "tillfrisknande" är det enda jag kan se som allomverkande effektivt.

Människor som försummar, slår och fullständigt skiter i sina barn bara för att kunna droga är inte att anses som friska i mina ögon. Människor som lämnar jobb och precis allt bakom sig enbart för att få känna drogens kickar är inte frisk.

Sedan är detta till vis del även ärftligt. Vissa människor har helt enkelt en större risk att landa i droger. Samma sak vad gäller spelmissbruk och depressioner, som indirekt kan leda till drogmissbruk pga s.k egenmedicinering.

Inte alla. Men jäkligt många är att anses som sjuka!

[Stormöverland]

Narkomanen ska omgående tas om hand, spärras in och behandlas. Att det överhuvudtaget finns fria knarkare är helt sjukt.



Det var ungefär de jag försökte säga med min inlägg.

[Patrioten]

Det där är ett grundlöst och löjligt retoriskt knep.Hört talas om talesättet 'kasta inte sten i glashus'?


Varför skulle mina resonemang baseras mer på känslor och mindre på rationalitet än dina? Jag baserar min ståndpunkt bl.a. på en hel del av den forskning som skett på området och som visar på mycket bristfälliga resultat vad gäller tvångsvård, symptomåtgärder och nolltollerans - både vad gäller befintliga narkomaner och nyrekryteringen av nya. Om du vill få det till att jag håller på och bölar och tycker synd om de stackars missbrukarna så är du ute och cyklar. Tala istället om vad du baserar dina resonemang på, för för mig låter dina påstått rationella argument mer som förenklat tyckande med bristande empirisk grund.Att sätta dagens socialistiskt tramsliberala halvmesyrer i motsats till ditt supereffektiva vårdalternativ blir lite skevt eftersom jag inte ställer mig bakom den politik som nu förs, helt tandlös och utan de propra befogenheterna när det gäller tvångsåtgärder och utan den konsekventhet som behövs.

Den kamp mot narkotikan som jag skulle vilja se bli implementerad handlar inte om någon enskild insats mot plattans narkomaner eller liknande, utan om ett helhetsgrepp på samhället. Först och främst ett homogent Sverige där problemgrupperna minskar och därtill blir mer homogena och lättare att sätta in punktinsatser mot. Ett Sverige där vi upprätthåller våra gränser med en tull som har den finansiering som den behöver, och med ett rättsväsende som gör processen kort med smugglare och narkotikahandlare.

En ordningsmakt som får de befogenheter som krävs för att kampen mot den organiserade brottsligheten ska kunna föras på ett effektivt sätt. Ett skolväsende där det inte råder anarki utan där ordning och diciplin råder och där avvikande, destruktiva individer blir sedda och propert hanterade redan på ett tidigt stadium.

Sociala myndigheter som identifierar urartade individer och har befogenheterna att sätta in tvångsåtgärder för individer som är i behov av detta.

Om jag skulle beskriva den politik som förs idag med ett ord så skulle det vara slapphänthet. Gång på gång så ger vi samhällets bottenskrap alla möjligheter att fortsätta leva rövare utan några egentliga konsekvenser. Ett rättssystem som inte på något sätt verkar för att skydda oss medborgare eller samhällets intressen, istället delar det ut farsartade sanktioner mot samhällets värstingar, gång på gång på gång in absurdum. Ett skolväsende som ser mellan fingrarna, som ger upp inför problemens omfattning, som daltar och har sig. Den socialistiska rötan har nått in i snart sagt varje hörn av samhället, naivitet, kvalificerad dumhet och hjälplöshet präglar de institutioner som är menade att värna samhällets fundament.




Nej, dessa kategorier har mental ohälsa som minsta gemensamma nämnare. En annan gemensamhet kan i enhet med dina resonemang vara att de är svaga och på olika sätt innebär en belastning, socialt och/eller ekonomiskt, för samhället. Alla narkomaner är inte kriminella, bland dem som är det beror det på att de inte kan få tag på sin drog på någon annan väg, och du är väl antagligen även kritisk till sådana lagliga alternativ som påtalades i trådstarten. Narkomaner är hur som helst inte kriminella bara för sakens skull.Det är skillnad på belastning och belastning. De flesta samhällsgrupper kostar pengar, men den slags samhällsförstörelse som narkomanerna står för är de närmast ensamma om, endast matchat av de rent kriminella elementen.



Du pratar om en ytterlighet av narkomanin. Det finns inte en kategori narkomaner - de utslagna horsepundarna på Plattan, utan en hel rad olika missbrukare. Har man något som helst intresse att påverka dessa människor kan man inte förespråka samma åtgärd för alla dessa grupper/individer.Det må finnas en miljon olika kategorier narkomaner, de som vi lättast kommer åt är dels de som nyss börjat, dels de som hållit på ett tag och som båda genom ett destruktivt beteendemönster avslöjar sitt narkotikaanvändande och därmed möjliggör för oss att sätta in insatser. Det är svårt att sätta in individuella åtgärder mot människor som man inte har identifierat. Eller menar du att det finns grupper som mer eller mindre öppet brukar narkotika och som vi bör ha koll på och som jag enligt dig förbiser i min argumentation? I så fall får du gärna upplysa mig.





Låt oss då i konsekvensens namn spinna vidare på denna logik: Om missbrukare är ett sinnessvagt avskräde som bör dödas eller låsas in borde ju rimligtvis även alla människor med olika former av ätstörningar snabbast möjligt avlägsnas, klarar man inte ens av en av de mest fundamentala livsbetingelserna - att äta, är man givetvis för svag för att inneha existensberättingande. Kvinnor med så lite självbevarelsedrift och styrka att de inte lär sig adekvata sätt att försvara sig mot sexuella övergrepp borde gå samma öde till mötes. Är man handikappad så är man självskriven som en sådan svag och felande länk. Alkoholister är självklart exakt samma skrot och korn som pundarna osv, osv. Jag gillar konsekvens, gör inte du? Eller menar du att just narkomaner, trots deras gemensamheter med dessa påtalade grupper, innehar någon sorts särställning? Vissa följder av ohälsa ska straffas bort och resas ut genom avlivning, medan andra ska få vård och omhändertagande? Är det en politik du tror är fruktbar, något som en majoritet av befolkningen kan ställa sig bakom. Det tror inte jag.Om dessa grupper skulle påverka samhället på samma sätt som narkomanerna gör så skulle också de komma på fråga för de åtgärder jag framfört (och individer ur de grupper du nämnt har otvetydligen en liknande negativ livsföring, vissa alkoholister exempelvis, även om den på intet sätt är lika svårartad som narkomani, men individer ur denna grupp som uppvisar ett samhällsdestruktivt beteende i klass med det som en narkoman uppvisar, ska naturligtvis också avlägsnas från samhället), men det gör de inte. Det är inte svagheten hos narkomanerna som gör att dessa åtgärder behöver sättas in, utan den påverkan som de har på samhället.


Kvinnor med så lite självbevarelsedrift och styrka att de inte lär sig adekvata sätt att försvara sig mot sexuella övergrepp borde gå samma öde till mötes.Har du en tendens till att avläsa ords betydelse på ett för sammanhanget inkorrekt sätt? Vi talar här om antisocialitet, vanart.

[von Luckmann]

Människor som försummar, slår och fullständigt skiter i sina barn bara för att kunna droga är inte att anses som friska i mina ögon. Människor som lämnar jobb och precis allt bakom sig enbart för att få känna drogens kickar är inte frisk.Inte friskt, men inte något jag skulle vilja beteckna som varken juridiskt eller medicinskt sjukt. SJUKT som i verklighetsfrämmande och oacceptablet, jo, det är sant och en nyans av ordet "sjukt" som jag inte tog i beaktning. Men den nyansen används sällan i ordet "sjukdom" därav den möjliga förvirringen.
Sedan är detta till vis del även ärftligt. Vissa människor har helt enkelt en större risk att landa i droger. Samma sak vad gäller spelmissbruk och depressioner, som indirekt kan leda till drogmissbruk pga s.k egenmedicinering.Det är med andra ord en genetisk defekt. Människor med stark genetisk predisposition till återfallsförbrytande och kriminalitet ska förvägras privilegiet att föröka sig och föra sina sjukdomsalstrande gener vidare i samhällskroppen.

Sen innebär detta naturligtvis inte att en narkoman som omedelbart ger god respons på en behandling och arbetar sig ut ur lägret via gott uppförande ska utsättas för detta öde. Genetisk predesposition får heller inte bli ett argument för mildare straff eller att samhället på något sätt är förpliktigat att hålla denna människa i handen genom hela livet. Det är för argumentationen relativt irrelevant hurvida någon har lättare för att bli ett kriminellt samhällsmissfoster som rånar och förstör.

Inte alla. Men jäkligt många är att anses som sjuka!Ok. De är sjuka. Men det är alltjämnt ingen sjukdom!

För övrigt vill jag uttrycka mitt fullständiga, totala, ovillkorliga och samfällda tycke gentemot Patriotens inlägg. Något hårt uttryckt, men jag håller med till 100%. Jag tror inte jag kan finna ett enda ont ord att anmärka på och det är minst sagt anmärkningsvärt, för att vara från mig.

[Schtekaren]

Det är inte ett subjektivt faktum att man blir beroende av heroin. Vad är det för sorts "faktum" att man blir tvingad till nazism?

Rent subjektivt kan jag tycka att det är helt vansinnigt att servera bullar istället för kladdkaka, eftersom att kladdkaka i min mening är mycket godare. Rent objektivt blir det svårare. Det är dock inte fallet när det kommer till heroin. Frågan är inte så svår tycker jag.

Då fortsätter vi serien applicera Martins logik på ytterligare företeelser: Man blir väl i sig inte beroende, utan får abstinensbesvär vilket man även kan få av allt från socker till kaffe eller i praktiken konsumtion av varor/tjänster utav vilken karaktär som helst. Konsekvent så torde då förbjuda allting som ger abstinensbesvär och tvångsomhänderta samtliga individer som har det för behandling?

Är det alltså önskvärt att begränsa den individuella handlingsfriheten ytterligare? Varför i så fall inte rent av kontrollera individens handlande från början till slut, så slipper vi riskera att folk hamnar i situationer som gör dem "ofria"?

Patrioten: Vore det inte effektivare och bättre att följa upp mitt förslag på att exkommunicera individerna och alienera dem från samhället genom låta folket med kvalificerad majoritet deklarera att de inte är önskvärda.

Stormöverlevnad: Men du menar att vi vill ha sinneslösa zombies som går omkring i samhället utan att få välja själv? Ditt idealsamhälle gick på stöpet 1992...

Parabellum:Absolut kan vi känna sorg och medlidande för individerna, men vi kan fortfarande inte klä oss i deras problem.

Fanny: Jag delar Luckmanns åsikt där. Förstår du inte att alla människor har ett val och konsekvensen av vårt val och våra handlingar ligger till grund för vår framtid, om ständigt man skulle "dadda" med individer som gjort "fel val" så skulle det behövas en jättelik kontrollappart som bestämde vad människor skulle tycka och hur dem skulle tycka och när dem skulle tycka det. Är det önskvärt?

Herr Luckmann: Med din logik så kanske vi skulle internera sisådär 90-95 % av befolkningen i rent förebyggande syfte?

Oscha moscha: Här kan vi ställa oss frågan om det är önskvärt med kvantitet eller kvalitet när det kommer till gener, jag personligen sällar mig till den grupp som håller det sistnämnda som grunden för vår fortlevnad. Det skulle för mig inte göra någon direkt skillnad om folket gick under eller om vi tvingades leva i ett samhälle där alla bara de mest skrämmande genetiska defekter, skulle du?

Demon: Vi är alla en del av det förruttnade samhället, vi bär alla skörd av dess återverkningar på oss som individer och vår livsglädje, vårt handlande och värderingar. Det torde vara uppenbart för oss alla att vi drabbas, men likväl med din logik och pathos-resonemang så är individen helt emanciperad från sig själv och sin egen förmåga att ta ett beslut. Individen kan därigenom inte heller hållas som ansvarig för vad hon gör och hur hennes handlingar påverkar samhället. Men är inte ett sådant resonemang som till den mildra har utrönat vår kommande undergång, vår undfallenhet att ställa individer till svars för deras handlingar. Att inte längre acceptera att vi skylla vår destruktivitet på yttre faktorer, likväl står där framför oss ett vägkorsning där vi måste välja vår fortsatta väg. Allas våra handlingar har sin grund i våra tidigare erfarenheter, vad skulle de annars ta sin grund i? Men samtidigt bär vi vidare vårt arv och vårt ansvar gentemot oss själva att välja den väg som vi måste välja för att nå fram till vårt mål, ett lyckligt liv. En väg som vi på intet sätt kan förlita oss på att andra ska välja åt oss, att en hjälpsam nepalesisk guide skulle gå med oss på vägen, det är något vi måste välja som individer och även stå till svars för som individer.

[von Luckmann]

Herr Luckmann: Med din logik så kanske vi skulle internera sisådär 90-95 % av befolkningen i rent förebyggande syfte?Naturligtvis ska vi inte internera människor i förebyggande syfte. Det måste finnas andra aspekter i ett sunt samhälle som finns där för att forhindra att beroendet uppstår till att börja med. Men diskussionen gällde narkomaner och hur de ska behandlas, inte narkomani och hur det ska förhindras. Det är bara ett litet sidospår (och helt naturligt att det tas upp).

Ett sunt samhälle kommer att verka för en frisk befolkning och i det långa loppet avskaffa de flesta beroendeframkallande preparat. Detta gäller även koffein, drycksetanol och nikotin. Men faktum kvarstår att inget du har nämnt är direkt skadligt för personerna i fråga. Det är de stora drogernas omedelbara destruktiva verkan som är det största hotet. Alltså inte beroendet i sig själv utan vad beroendet resulterar i både för privatpersonen och samhället.

Jag har te.x. aldrig hört talas om någon som mördat för att de inte kunde få sin "fix" med choklad under just en dag. Inte några rån baserat på "JAG MÅSTE HA KAFFE! KAFFE! KAFFE!". Inga AIDSepidemier bland den cigarettrökande befolkningen.

Dessa individer kan vara grymt irriterande, men det stannar i regel med det.

[demon]

Dristigheten>> Jo, olika metoder behövs. Det var bl.a. det jag försökte få fram. Men som du säger(?); att döda alla missbrukare känns inte som ett alternativ.

Parabellum>> Låter som vi är överens (som vanligt).



Hört talas om talesättet 'kasta inte sten i glashus'?

Ja, men vad fasen, börjar du slänga sand i mina ögon så slänger ju jag tillbaks såklart! :p



Den kamp mot narkotikan som jag skulle vilja se bli implementerad handlar inte om någon enskild insats mot plattans narkomaner eller liknande, utan om ett helhetsgrepp på samhället. Först och främst ett homogent Sverige där problemgrupperna minskar och därtill blir mer homogena och lättare att sätta in punktinsatser mot. Ett Sverige där vi upprätthåller våra gränser med en tull som har den finansiering som den behöver, och med ett rättsväsende som gör processen kort med smugglare och narkotikahandlare.

En ordningsmakt som får de befogenheter som krävs för att kampen mot den organiserade brottsligheten ska kunna föras på ett effektivt sätt. Ett skolväsende där det inte råder anarki utan där ordning och diciplin råder och där avvikande, destruktiva individer blir sedda och propert hanterade redan på ett tidigt stadium.
[...]

Håller med om ovanstående.



Det är skillnad på belastning och belastning. De flesta samhällsgrupper kostar pengar, men den slags samhällsförstörelse som narkomanerna står för är de närmast ensamma om, endast matchat av de rent kriminella elementen.

Om det är just kriminaliteten som är huvudsaken så borde du ju vara positiv till metadonbehandling och liknande. Tar man bort behovet av att begå brott för att få sin drog så kommer merparten av dessa brott inte begås (av missbrukarna, langare, producenter etc. ska behandlas som "vanliga" brottslingar), de gör det ju inte för att det är kul att stjäla och prostituera sig. Men du är inte positiv till det, du vill hellre att de fortsätter vara kriminella och att man dödar dem istället?



Det må finnas en miljon olika kategorier narkomaner, de som vi lättast kommer åt är dels de som nyss börjat, dels de som hållit på ett tag och som båda genom ett destruktivt beteendemönster avslöjar sitt narkotikaanvändande och därmed möjliggör för oss att sätta in insatser. [...]

Nu blir jag lite förvirrad här. Med "kommer åt" menar du kommer åt att döda då eller? Ska man döda missbrukarna eller ska man försöka hjälpa dem i någon mån? För du skrev ju ovan att du var positiv till det förstnämnda. Hur ska detta dödande gå till då enligt din plan? Vilka ska dödas? Alla missbrukare över 18 år? De som går på vissa preparat? De som bekostar sitt missbruk genom kriminalitet (för det är det inte alla missbrukare som gör)? Hur är det med den stora gruppen brukare, alltså de som drogar ibland, men inte kan klassas som "missbrukare"? Om det inte är så att alla ska dödas: Spelar ingen roll för dig att forskningen indikerar att "hårda" metoder inte tycks ha den verkan du tillskriver dem? Eller menar du att det finns någon gräns där metoderna är så pass hårda att de plötsligt får betydelse för personer som redan befinner sig på botten? För som jag skrev innan; vad sådana metoder gör är bara att fördjupa det levnadsmönster och den destruktiva självbild som dessa individer i de flesta fall levt med sedan barnsben. De är redan socialt stigmatiserade och det enda man gör är att säkerställa att de aldrig någonsin tar sig ur sin utsatthet och sin självdestruktivitet. Man behöver bryta med detta levnadsmönster, inte fördjupa det genom att bidra till ökad ohälsa, när just ohälsan är grundproblemet.

Aja, den stora särskillnaden i våra resonemang tycks ju vara den grundläggande människorsynen, även om jag också håller med om en hel del saker. Exempelvis stycket jag kommenterade ovan.

Tok_Torsten>> Jag tror att du missuppfattat mig en aning. Jag ser inte missbrukare som objekt, vare sig i förhållande till drogen eller till samhället (även fast människor inte enbart är subjekt heller). Jag vänder mig starkt emot den förhärskande synen i dagens narkotikapolitik där man ser individen som en slags slav under narkotikans kemiska egenskaper, som helt tar över missbrukarens sinne och vilja. En missbrukare gör ett aktivt val varje gång h*n drogar. Vad jag försöker säga är att det finns orsaker till varför vissa agerar självdestruktivt (på olika sätt) och att man bör ta dessa orsaker i beaktning om man ska kunna åtgärda problemet på sikt. Människor handlar vare sig slumpmässigt och opåverkat av omgivningen eller enbart utifrån genetiska betingelser. Och jag ser som sagt inte "avlivning" som ett speciellt bra lösning på sociala problem (med vissa undantag möjligtvis).

[Schtekaren]

Luckan: Martin anförde som argument att det var absurdt att hävda individens fria rätt att ta narkotika om hon önskar eftersom narkotika ger abstinens besvär. Jag besvarade det här genom att implentera Martins logik på andra tillfällen. Således hörde det mycket väl samman med trådens ämne om vad vi har för ansvar gentemot narkomaner.

Att det är direkt osunt att skjuta heroin råder det föga tvekan kring, frågan var rätten om att den som behagar göra det även så har rätten att göra det eftersom individen kommer göra det oberoende om det är lagstiftat eller inte, "finns det en marknad så finns det en distrubitör...". Därav bedömer jag det som ett enda slöseri med allmänna resurser att jaga efter narkomaner hit och dit, däremot så yrkar jag att det torde finnas en möjlighet att exkommunicera dessa individer ur gemenskapen då deras handlingar kan bedömas som inkräkta på andra individers frihet.

Rörande lägerfrågan Luckmann, så jag vet att det är råder en djup splittring mellan våra båda samhällsåskådningar och syn på individens frihet, varav att jag tror vi knappast kommer komma någon längre vart på den här diskussionen och avstår från att replikera vidare.

Demon: Jo det är nog sant, då hade du inte så fel och en sådan absurd uppfattning som det först såg ut som då.

[Martin]

Då fortsätter vi serien applicera Martins logik på ytterligare företeelser: Man blir väl i sig inte beroende, utan får abstinensbesvär vilket man även kan få av allt från socker till kaffe eller i praktiken konsumtion av varor/tjänster utav vilken karaktär som helst. Konsekvent så torde då förbjuda allting som ger abstinensbesvär och tvångsomhänderta samtliga individer som har det för behandling?

Är det alltså önskvärt att begränsa den individuella handlingsfriheten ytterligare? Varför i så fall inte rent av kontrollera individens handlande från början till slut, så slipper vi riskera att folk hamnar i situationer som gör dem "ofria"?

En heroinist är visst beroende. En heroinist får abstinensbesvär, han ökar ständigt sina doser eftersom att tidigare använda dos inte längre är sufficient för att ge honom det rus han behöver, han lägger ner mycket möda på att skaffa fram heroinet och försummar viktiga sociala aktiviter, sitt arbete m. m. Han använder sig av drogen trots att han vet att den är farlig för honom. Detta är beroende enligt DSM IV. Vad har du för definition egentligen?

Skulle kaffe förstöra någons liv helt och hållet så vore jag givetvis för ett omhändertagande av även denna person. Alla droger ger inte samma form av beroende, eller styrka av abstinens, och inte heller samma konsekvenser för varesig person eller samhälle. Därmed ser jag inte någon anledning till den sortens konsekvent agerande som du talar om.
När en person är beroende av heroin har hans förmåga till att välja begränsats så oerhört att han behöver hjälp att återkomma till ett stadium där han på nytt har en friare möjlighet till val.

[onkel_lava]

Man kan börja undra vilken människosyn vissa här inne har,klart man bör hjälpa folk som hamnat i beroende vilka ågärder som bör tas är olika i fall till fall,vissa är i behov av mkt vård där det kan vara aktuellt med ett tvångs omhändertagande ett exempel på detta kan vara en djupt gången heroinist som har många års erfarenhet av missbruket och som genom det inte kan välja bort drogen av egen kraft pga den kraftiga abstinensen.Medans andra bara behöver samtalsterapi.

Det finn idag också väldigt bra medeciner mot abstinens som kan vara ett bra hjälpmedel i början av en persons nykterhet det finns också framgångsrika behandlings metoder mot olika former av beroende.

Men alla former av behandling kräver att patienten själv vill sluta missbuka annars hjälper det inget,en missbrukare kan inte få hur många chanser som helst och dom som själva tar initiativ till behandling bör få förtur än dom som man måste ta in med tvång.

Om en person visar att denne inte vill ha nån behandling och fortsätter missbruka trots ett flertal försök av samhället så bör denna person spärras in för allmänhetens säkerhet och dennes egen,men möjligheten till vård och därmed ett "frisläppande" bör alltid finnas tillgängligt.

Att ta ihjäl alla missbrukare är ohumant och det är väl knappast att påstå att detta skulle vara förenligt med "folkgemenskapen" missbrukare kommer alltid finnas oavsett hur långa straff det är för innehav och bruk.

[Grungne]

Alla former av missbruk beror på svaghet.... Och frågan är om svaghet bör uppskattas eller bekämpas?


Nå?

[onkel_lava]

Alla former av missbruk beror på svaghet.... Och frågan är om svaghet bör uppskattas eller bekämpas?


Nå?

En svag person bör väl få hjälp till att bli stark?

[Grungne]

En svag person bör väl få hjälp till att bli stark?

Tror du missuppfattade mig... Jag menar att missbruk beror på svaghet - Alltså man har lätt för att falla(luras) i en grop - Men jag menar inte att man ska "utrota" folk som faller däri utan i första skedet försöka hjälpa... Men om de fortsätter att missbruka... ja, då finns ju ingen hjälp! Eller hur?

En svaghet är en svaghet... Styrkan ligger i att låta bli eller ta sig ur - Eller hur? :yes:

[onkel_lava]

Tror du missuppfattade mig... Jag menar att missbruk beror på svaghet - Alltså man har lätt för att falla(luras) i en grop - Men jag menar inte att man ska "utrota" folk som faller däri utan i första skedet försöka hjälpa... Men om de fortsätter att missbruka... ja, då finns ju ingen hjälp! Eller hur?

En svaghet är en svaghet... Styrkan ligger i att låta bli eller ta sig ur - Eller hur? :yes:

Jag missförstod dig helt och hållet ber om ursäkt för detta jag skyller på den sena timmen och alldeles för mkt kladdkaka,precis som du skriver ska man iförsta hand hjälpa men om personen gång på gång uppvisar likgiltighet inför all sorts vård så bör man sätta in andra åtgärder.

[Grungne]

Jag missförstod dig helt och hållet ber om ursäkt för detta jag skyller på den sena timmen och alldeles för mkt kladdkaka,precis som du skriver ska man iförsta hand hjälpa men om personen gång på gång uppvisar likgiltighet inför all sorts vård så bör man sätta in andra åtgärder.

:grin: ... De e lugnt, jag förlåter för denna gång... Men du vet vad som händer om du faller i gropen igen :lol: .... ;)

[Damage Case]

Håller fullständigt med SSmm.Låt Naturen ha sin gång...

[Schtekaren]

En heroinist är visst beroende. En heroinist får abstinensbesvär, han ökar ständigt sina doser eftersom att tidigare använda dos inte längre är sufficient för att ge honom det rus han behöver, han lägger ner mycket möda på att skaffa fram heroinet och försummar viktiga sociala aktiviter, sitt arbete m. m. Han använder sig av drogen trots att han vet att den är farlig för honom. Detta är beroende enligt DSM IV. Vad har du för definition egentligen?

Skulle kaffe förstöra någons liv helt och hållet så vore jag givetvis för ett omhändertagande av även denna person. Alla droger ger inte samma form av beroende, eller styrka av abstinens, och inte heller samma konsekvenser för varesig person eller samhälle. Därmed ser jag inte någon anledning till den sortens konsekvent agerande som du talar om.
När en person är beroende av heroin har hans förmåga till att välja begränsats så oerhört att han behöver hjälp att återkomma till ett stadium där han på nytt har en friare möjlighet till val.

Så var vi tillbaka på ruta ett i diskussionen, brottandes med samma problematik som demokraten i meningen "Kan folket på demokratisk väg avskaffa demokratin?", en fullständigt filosofisk fråga som precis som denna; "Har en individ friheten att ta beslut som innebär minskad frihet för individen?". Vi kommer inte så mycket längre än så är jag rädd. Rätten till medveten självhjälp eller tvångshjälp, det är frågan. :cool:

[seablue]

Det finns en sak som jag inte fattar.... varför ska folk alltid klanka ner på narkomaner???? Är man alkolist eller pillertriller så ser många det som en sjukdom som man har rätt att få behandling för men är det narkotika så är det många som anser att man inte har rätt till behandlig. Vad är skillnaden??? beronde som beronde jag tycker inte det är någon skilnad på det. Jag är själv narkoman som har ståt 1 år på kö för att få hjälp. Jag ser mig själv som rätt stark att jag fortsätter att kämpa mot soc för att få hjälp. tänker inte ge mig förren jag får den hjälp jag vill ha.
Sen så är alla värda lika mycket å det spelar ingen roll om man är narkoman eller vd. Det är en sak som alla borde lära sig å inte döma folk direkt

[Ladyhawke]

Det är sorgligt vilka folkfientliga åsikter som yttras härinne... Menar ni att friska människor väljer ett liv i misär och smärta?? Visst har man ett eget ansvar i vuxen ålder, att försöka ta tag i problemen. Dock kan man inte göra det själv i den situationen utan behöver hjälp och vägledning, och där brister tyvärr vården som den ser ut idag.
En stor del av missbrukarna har hemskheter med sig sen tidig ålder och fastnade i missbruk långt före vuxen ålder, hur ska dessa ha lärt sig att göra sunda val? Hur svårt är det att inse att vi behöver ta hand om varandra? Eller vilka är de enda som skall få leva enligt er? Blir knappt en kotte kvar... kanske inte ens ni själva.

Grungne - En missbrukare är inte en svag människa, en missbrukare är svag inför drogen... Har du inga svagheter? Jag är enligt de som känner mig mycket stark vad gäller att klara ett hårt liv, ändå levde jag som missbrukare från cirka 12 års ålder till 25.
Visst kan det anses som svaghet att inte orka med att möta livet utan självmedicinering... men som sagt, kan man hjälpa sig själv när man inte har en aning om hur? När man inte upplevt ett "vanligt" liv.

[Mats_81]

Så länge dom inte själva vill sluta så kommer du att fortsätta att knarka har själv haft problem med droger innan men har varit ren nu i lite mer än 6år. Som sagt om dom nu vill knarka ihäl sig låt dom göra de för att det är inte lönt att lägga en massa pengar på dom som inte vill sluta.
Nu är detta min åsikt!

[Alsing]

Det finns en sak som jag inte fattar.... varför ska folk alltid klanka ner på narkomaner???? Är man alkolist eller pillertriller så ser många det som en sjukdom som man har rätt att få behandling för men är det narkotika så är det många som anser att man inte har rätt till behandlig. Vad är skillnaden??? beronde som beronde jag tycker inte det är någon skilnad på det. Jag är själv narkoman som har ståt 1 år på kö för att få hjälp. Jag ser mig själv som rätt stark att jag fortsätter att kämpa mot soc för att få hjälp. tänker inte ge mig förren jag får den hjälp jag vill ha.
Sen så är alla värda lika mycket å det spelar ingen roll om man är narkoman eller vd. Det är en sak som alla borde lära sig å inte döma folk direkt



Varför folk rackar ner på missbrukare? Kan det kanske bero på att de utgör en belastning på samhället i stort och/eller förpestar tillvaron för nära och kära... Jag själv har vuxit upp i en familj med en far som missbrukat både alkohol och droger och det är verkligen inget jag kan säga något positivt om. En individ som prioriterar sitt missbruk framför sina barn är väl knappast en god människa. Därför "klankar" jag ner på knarkare och dylikt...

En annan tanke: varför känner du att du är stark om du kämpar mot soc.?


En person blir dömd efter sina gärningar och sitt uppförande, inget annat....

[Ladyhawke]

Varför folk rackar ner på missbrukare? Kan det kanske bero på att de utgör en belastning på samhället i stort och/eller förpestar tillvaron för nära och kära... Jag själv har vuxit upp i en familj med en far som missbrukat både alkohol och droger och det är verkligen inget jag kan säga något positivt om. En individ som prioriterar sitt missbruk framför sina barn är väl knappast en god människa. Därför "klankar" jag ner på knarkare och dylikt...

En annan tanke: varför känner du att du är stark om du kämpar mot soc.?


En person blir dömd efter sina gärningar och sitt uppförande, inget annat....


Många gånger är ens åsikter inte helt objektiva när man vuxit upp med en missbrukare som skadat en... För du baserar nu på känsla och inte fakta, appropå hur en missbrukare "prioriterar".

Och hur en person döms/bedöms ligger ju också i betraktarens ögon. I en domstol och inför vissa människor döms du efter dina handlingar men i en annna aspekt kan man gå djupare än så och se underliggande problem och människans inre.