Visa fullständig version : Sange og digte for fællesnordisk kultur
Vær hilsede Nordiske brødre og søstre.
Håber I vi bidrage med sange og digte der dyrker vores fælles kultur og fælles sag.
Denne hjemmeside hedder jo Nordisk.nu, og jeg ser personligt håbet for vores overlevelse i at vi står sammen mod de ydre og indre fjender.
En god måde er at dyrke vores fællesnordisk kunst og kultur.;)
Her en dejlig sang, som udtrykker en fin kærlighedstilkendegivelse overfor vores broderfolk i Norge og Sverige
Lad os sammen skåle med mjødhornet for det blinkende søernes bånd :beer:
melodien findes også her http://www.ugle.dk/en_skaal_for_de_blinkende.html
.....
Chr. Richardt skrev denne sang til en nordisk fest i Studenterforeningen den 13. juni 1860. Første vers hylder Sverige, andet vers Norge og tredie vers Danmark. Fjerde vers foreslår en sammensmeltning af de tre lande. Den tanke var vidt udbredt i sidste halvdel af 1800-tallet, da Danmark var trængt fra syd.
En skål for det blinkende søernes bånd
Tekst: Chr. Richardt, 1860
Melodi: Fransk, ca. 1700
En skål for det blinkende søernes bånd,
som folder sig om Sveriges skulder,
for stålet, som fra dybet vokser helten i hånd,
for sangen, som med fosserne ruller.
Og er der lidt pynteligt ved gossarne der:
det kommer af de nysselige birketræ'r!
Svensken er os god,
med ham vi blanded blod,
Sverrig har vi kært,
thi længe har vi lært:
For "sanning och rätt"
bliver armen ikke træt,
og hjertet har brodersind mod Danmark.
En skål for den mægtige højenloftshal,
med sneflokker tavlet og tjeldet,
hvor nordlyset tænder i tusindetal
med julelys granerne på fjeldet!
Og er der lidt stikkent ved gutterne der:
det kommer af de mange, mange nåletræ'r!
Norsken er os god,
med ham vi blanded blod,
Norge har vi kært,
thi længe har vi lært,
at fjeldbunden mand
har ej trælbunden stand,
men frihed og brodersind mod Danmark.
En skål for de roser blandt klitternes rad,
som lunt mellem lyngen sig dølger.
En skål for hvert gyngende åkandeblad
til ankers i Østersøens bølger!
Og er der lidt mageligt ved svendene her:
det kommer af de skyggefulde bøgetræ'r!
Danmark er vor mo'r,
vor egen dyre jord!
Sjælen i vor røst
og slaget i vort bryst!
Og sner det med fjender,
så tø'r det med blod,
så tit det gælder kampen for Danmark.
Ja, vel er der langt fra studenternes bord
til fyrsternes kongelige taffel,
og vel er der langt til et sejrende Nord,
og treforken er kun en gaffel, -
men dog skal der tændes en lysere dag,
da Kattegat skal lystre det nordiske flag!
Vi er kun en flok,
men folket kommer nok.
Derfor kun på vagt
og altid uforsagt!
Og skål for de to
bag den gyngende bro,
med dem vil vi kæmpe og sejre!
Selv om den Nordiske familie er større, så er Sverige, Norge og Danmark meget tæt forbundne i blod og ånd.
Heill Skandinavia :viking: :viking: :viking:
Håber det er rette tråd, ellers må Moderator gerne flytte den
Jeg vil værge mit land
Tekst: Bjørnstjerne Bjørnson, 1868
Melodi: Lars Nielsen, 1868
Jeg vil værge mit land,
jeg vil bygge mit land,
jeg vil elske det frem i min bøn, i mit barn,
jeg vil øge dets gavn,
jeg vil søge dets savn
ifra grænsen og ud til de drivende garn.
Her er sommersol nok,
her er sædejord nok,
bare vi, bare vi havde kærlighed nok.
Her er digtende trang
gennem arbejdets gang
til at løfte vort land, blot vi løfter i flok.
Og, vor fremtid er stor,
thi det trekløv'de Nord,
det skal samles igen, det skal blive sig selv.
Hvad du evner, kast af
i det nærmeste krav,
det skal bæres helt frem af en voksende elv.
Denne bostavn er vor,
og vi elsker den for,
hvad den var, hvad den er, hvad den bliver igen.
Og som kærlighed gror
af den hjemlige jord,
skal den gro af vor kærligheds frøkorn igen.
--------------------------------------------------------------------------------
Her melodien
Et pragtfuldt digt af den store svenske mester
Viktor Rydberg
Her:
http://66.102.9.104/search?q=cache:Z6NrcjGZ--IJ:www.muslib.se/hand/fort/tegner.html+rydberg+vaknen&hl=da&ct=clnk&cd=1&gl=dk
Vaknen! (Vaknen, Nordens alla hjärtan). Viktor Rydberg <Efter O. Viig.>. [För manskör och piano?]. Part. Se även Ej med klagan
Ser det ud som om at der også er sat melodi til.
Er der nogen her der kan linke til et sted man kan høre denne melodi??? Det burde jo være oplagt for Nordiskpatrioter at synge ved enhver vigtig lejlighed:) :viking:
VAKNEN!
Viktor Rydberg
(Efter O. Viig.)
Vaknen, Nordens alla hjärtan,
ur den långa vinterdvala!
Lyssnen åter till de röster,
som om ädla bragder tala!
Vaknen, vaknen upp till livet,
I som drogens hårt med döden,
morgonrodnans fana svajar,
upp och följen hennes öden!
Vaknen upp och leten idogt
i de kämpekummel höga,
i de stora minnesmärken,
anden ställde för vårt öga!
Vaknen upp till syn och sinne
för det stora, för det ljuva,
som kan smälta kvinnohjärtan,
som kan hjältehjärtan kuva!
Hör de djupa ljud från Nordens
barndomsdagars Baldershage,
kämpeluren, Heimdalshornet,
silverharpans klang hos Brage!
Hör, det är den vaggsång, nornan
fordom kvad för folkets öra
och ett nordiskt barnahjärta
ännu glädes av att höra.
Lyssna, lyssna, djupt ur fjällen
hörs en ton, ej än förgången,
från den gamla Valas harpa,
kämpevisan, skaldesången!
Vindens kvad i askens krona,
viskningen vid Baldersbålet,
Frejas suck och svärdens stålklang
ljuda än i modersmålet.
Vaknen upp och skåden klarligt,
huru fädren här i Norden
strävade till mer än ära
och till mer än glans på jorden,
ja, till mer än Valhalls glädje
och ett rum i fadershuset -
till att dö vid gudars sida
den sista strid för ljuset!
------
Stort!:viking: :viking: :viking:
1800-tallets skandinavisme havde til formål at fremme fællesskabet mellem Danmark, Norge og Sverige. Romantikkens interesse for folkenes ældste historie kombineret med et dansk ønske om støtte fra nord mod den tiltagende dansk-tyske spænding gav bevægelsen medvind, ikke mindst blandt de nordiske studenter. Den 12. juli 1862 holdtes et fællesnordisk studentermøde i København, og ved den lejlighed overraktes faner skænket af danske kvinder. Fanerne var dekoreret med symboler fra den nordiske mytologi. Nærværende sang stammer fra denne begivenhed.
Åndesyn fra gamle dage
Tekst: Carl Ploug, 1862
Melodi: August Winding
Åndesyn fra gamle dage,
Valhals guder, kom tilbage!
Drot for stammen,
fylk os sammen!
Spænd dit bælte, stærke Tor!
Lyse Frej, dit sværd du svinge!
Højt lad, Hejmdal, hornet klinge!
Når I skue
Surturs lue
nærme sig til eders Nord!
Kom tilbage med de høje
mål for mandens sind og øje,
med de milde
længslers kilde,
med bedrifters sejerskor!
Kom tilbage med det stærke
præg af stammens modermærke,
med det rige
broderlige
hjerteslag i hele Nord!
Fælles minder, som vi eje,
lyser på vor fremtids veje!
Så vi hildes
ej og skilles,
men gå frem i samme spor.
Fælles skal vor stræben være!
Én vor tro og én vor ære!
I den gamle
ånd vi samle
vil et frit og mægtigt Nord!
Med melodi
http://www.ugle.dk/aandesyn_fra_gamle_dage.html
--------------------------------------------------------------------------------
Hvad siger I? Er det ikke høj klasse eller hur? :evilgrin:
linker lige til denne tråd, hvor mange gode sange er med:)
http://www.nordisk.nu/showthread.php?t=5035
:viking:
I ovennævnte tråd var denne dejlige sag:
Hell dig, du höga Nord!
Hell dig, du höga Nord!
Hell dig, vår fosterjord!
Kraft och mod,
Liv och blod
Vi offra för din ära
Hell dig, du fria strand!
Hell dig, du hjältars land!
Enighet,
Trofasthet
Är dina söners lära!
Hell er, ni gamla berg,
Jättar med järn till märg!
Fjäll och hav,
Aldrig slav
Ni Manhem skola bära!
Leve, leve, leve vårt fosterland!
-------
Pragtfuld:D:viking::yes:
Er der nogen der kan linke til melodien?
Vi fortsætter ufortrødent og håber på at flere fællesnordiske patriot-sange vil strømme til:evilgrin:
Høje Nord, friheds hjem!
Tekst: Chr. Hostrup, 1869
Melodi: Joseph Glæser, 1869
Høje Nord, friheds hjem!
ej for mørket til at true,
men for solen til at lue
og for liv til at gro frem.
Lad det bryde, lad det gære!
Stem ej strømmen, tål dens brag!
Den vil bære
grøde til en sommerdag.
Høje Nord, sangens bo!
ikke den, der dvalebinder,
den, der tænder glød på kinder,
først gør fri og så gør fro.
Kald dit kor fra skovens sale!
Lær i sky det vinger slå!
Lær det dale
dybest ned i bondevrå!
Høje Nord, håbets borg!
hvor det op i mulmet vælder,
hvor utrættelig det melder
vårfryd efter vintersorg.
Nyn det ind i drenge kække,
så de ler ad jætters larm!
Lad det lægge
lys i tanken, stål i arm!
Høje Nord, kæmpehal!
Det er tid, at kraften kendes,
det er tid, at sener spændes,
tid til stigen eller fald.
Kald på heltene, der blunde!
Saml i ét de skilte råd!
Og i munde
læg os ordet, som er dåd!
--------------------------------------------------------------------------------
MELLOM BAKKAR OG BERG.
Mellom bakkar og berg ut med havet
heve nordmannen fenge sin heim
der han sjØlv heve tuftene grave
og set sjØlv sine hus oppå deim
Han såg ut på dei steinute strender
det var ingen som der hadde bygt;
"Lat oss rydja og byggja oss grender
og så eiga me rudningen trygt"
Han såg ut på det bårute havet
der var ruskut å leggja utpå
men der leikade fisk nedi kavet
og den leiken den ville han sjå
Fram på vetteren stundom han tenkte:
"Gjev eg var eit varmare land!"
Men når vårsol i bakkane blenkte
fekk han hug till si heimlege strand
Og når liene grØnkar som hagar
når det laver av blommar på strå
og når netter er ljose som dagar
kan han ingen stad venare sjå.
Længe var Nordens herlige Stamme
Længe var Nordens
Herlige Stamme
Spaltet i trende
Sygnende Skud;
5 Kraften, som kunde
Verden behersket,
Tyggede Sul fra
Fremmedes Bord.
Atter det Skilte
10 Bøjer sig sammen,
Engang i Tiden
Vorder det Et;
Da skal det frie
Mægtige Norden
15 Føre til Sejer
Folkenes Sag!
Carl Ploug
1842. Sunget i København ved et besøg af studenter fra Lund.
---
Kan I se pointen Nordiske bødre og søstre?:evilgrin::cool::viking:
En hilsen fra Danmark til Sverige;)
Fra København til Lund
Til Lundenserne.
(1839).
Kors! hvad maa de tro derom,
Tordenskjold og Kong Carl i de Saliges Himmel,
Hvis de gjennem Tid og Rum
Skue ned paa vor lystige Vrimmel?
Sundets dengang røde Val -
Nu et blinkende Baand, som forbinder Nationer!
I den danske Bøgesal
Hilses "Grossar" med jublende Toner!
Brunkebjerget og Svarteraa
Glemt' i Fortidens Mørke staa;
Paa de gramme Fædres Grav
Haand i Haand Sønnesønnerne slaa.
Men - hvo fælded Krigens Ravn?
Hvad udslukkede Tvedragtens knittrende Flamme?
Hvi blev Lund og Kjøbenhavn
Atter Søstre af selvsamme Stamme?
Hvor fik Broderfolket lært
Broderfolket i Hu og i Tanke at kjende,
Og at se, det var nok værdt
Aaben Favn mod hinanden at vende.
Vær hilsede Nordiske brødre og søstre.
Håber I vi bidrage med sange og digte der dyrker vores fælles kultur og fælles sag.
Denne hjemmeside hedder jo Nordisk.nu, og jeg ser personligt håbet for vores overlevelse i at vi står sammen mod de ydre og indre fjender.
En god måde er at dyrke vores fællesnordisk kunst og kultur.;)
Her en dejlig sang, som udtrykker en fin kærlighedstilkendegivelse overfor vores broderfolk i Norge og Sverige
Lad os sammen skåle med mjødhornet for det blinkende søernes bånd :beer:
melodien findes også her http://www.ugle.dk/en_skaal_for_de_blinkende.html
.....
Chr. Richardt skrev denne sang til en nordisk fest i Studenterforeningen den 13. juni 1860. Første vers hylder Sverige, andet vers Norge og tredie vers Danmark. Fjerde vers foreslår en sammensmeltning af de tre lande. Den tanke var vidt udbredt i sidste halvdel af 1800-tallet, da Danmark var trængt fra syd.
En skål for det blinkende søernes bånd
Tekst: Chr. Richardt, 1860
Melodi: Fransk, ca. 1700
En skål for det blinkende søernes bånd,
som folder sig om Sveriges skulder,
for stålet, som fra dybet vokser helten i hånd,
for sangen, som med fosserne ruller.
Og er der lidt pynteligt ved gossarne der:
det kommer af de nysselige birketræ'r!
Svensken er os god,
med ham vi blanded blod,
Sverrig har vi kært,
thi længe har vi lært:
For "sanning och rätt"
bliver armen ikke træt,
og hjertet har brodersind mod Danmark.
En skål for den mægtige højenloftshal,
med sneflokker tavlet og tjeldet,
hvor nordlyset tænder i tusindetal
med julelys granerne på fjeldet!
Og er der lidt stikkent ved gutterne der:
det kommer af de mange, mange nåletræ'r!
Norsken er os god,
med ham vi blanded blod,
Norge har vi kært,
thi længe har vi lært,
at fjeldbunden mand
har ej trælbunden stand,
men frihed og brodersind mod Danmark.
En skål for de roser blandt klitternes rad,
som lunt mellem lyngen sig dølger.
En skål for hvert gyngende åkandeblad
til ankers i Østersøens bølger!
Og er der lidt mageligt ved svendene her:
det kommer af de skyggefulde bøgetræ'r!
Danmark er vor mo'r,
vor egen dyre jord!
Sjælen i vor røst
og slaget i vort bryst!
Og sner det med fjender,
så tø'r det med blod,
så tit det gælder kampen for Danmark.
Ja, vel er der langt fra studenternes bord
til fyrsternes kongelige taffel,
og vel er der langt til et sejrende Nord,
og treforken er kun en gaffel, -
men dog skal der tændes en lysere dag,
da Kattegat skal lystre det nordiske flag!
Vi er kun en flok,
men folket kommer nok.
Derfor kun på vagt
og altid uforsagt!
Og skål for de to
bag den gyngende bro,
med dem vil vi kæmpe og sejre!
Selv om den Nordiske familie er større, så er Sverige, Norge og Danmark meget tæt forbundne i blod og ånd.
Heill Skandinavia :viking: :viking: :viking:
Glad før o læsa det hær.
Har letat efter den hær i øver ett halvår.
Tack o hilsen mot sør.
Selv tak, svenske broder, glad for at det bliver 'upskattet';-)
Lidt udenfor kategori, mmen rigtig godt:yes:
v8nGk68v4jk
Text: Verner von Heidenstam (Ur diktcykeln “Ett folk” 1899)
Musik: Solblot
Åkallan och löfte
Och ropade trenne grannfolk: Glöm
den storhet du bäddat i jorden!
Jag svarade: Res dig, vår storhetsdröm
om herraväldet i Norden!
Den storhetsdrömmen lyster oss än
att leka i nya bedrifter.
Låt upp våra gravar, nej, giv oss män
i forskning, i färger och skrifter!
Ja, giv oss ett folk på ett bråddjups rand,
där en dåre sin nacke kan bryta.
Mitt folk, det finns annat att bära i hand
än en bräddfull egyptisk gryta.
Det är bättre, den grytan rämnar itu,
än att levande hjärtat förrostar;
och intet folk får bli mer än du,
det är målet, vad helst det kostar.
Det är bättre av en hämnare nås
än till intet se åren förrinna,
det är bättre att hela vårt folk förgås
och gårdar och städer brinna.
Det är stoltare våga sitt tärningskast,
än tyna med slocknande låge.
Det är skönare lyss till en sträng, som brast,
än att aldrig spänna en båge.
Jag vaknar om natten, men kring mig är fred.
Blott vattnen storma och sjuda.
Jag kunde i längtan kasta mig ned
som en bedjande stridsman av Juda.
Ej vill jag tigga om soliga år,
om skördar av guld utan ände.
Barmhärtiga öde, tänd blixten, som slår
ett folk med år av elände!
Ja, driv oss samman med gisselslag,
och blåaste vår skall knoppas.
Du ler, mitt folk, men med stela drag,
och sjunger, men utan att hoppas.
Du dansar hellre i sidenvåd
än tyder din egen gåta.
Mitt folk, du skall vakna till ynglingadåd
den natt du på nytt kan gråta.
Må främst du stiga, du dotter av nöd,
som skygg ditt öga vill täcka.
Så älska vi dig, att vore du död,
vår kärlek skulle dig väcka.
Om natten blir sömnlös, om lägret blir hårt
vi svika dig ej på den färden,
du folk, du land, du språk, som blev vårt,
du vår andes stämma i världen.
Tak til Johan Björnson!
http://johanbjornsson.motpol.nu/?p=63
Og God midsommer til alle hedninge på Nordisk:viking::yes::cool:
Bolle_Bollason
2008-06-22, 21:20
Vintersorg - För Kung Och Fosterland
Själafränder, norden rungar
Vapenbröder vid Svea strand
Stridskamraters kamprop ljungar
För upphöjd kung och fosterland
Ett härnadståg svor ed
I tätt uppslutna led
Till den ädla hembygdsprakt
Till moder jords omdrömda trakt
Från korpgudslärans borg
Och norrskenrikets horg
Trofasthetens frejd
Göts i bröst för strid och fejd
Med oblid eldsblick de betraktar
Hjältelandets offerbål
Den sammansvurna hären vaktar
Nu segervissa lag
Till taktfast trummas slag
Styr stolta Naglfar
På vikingsfärd de vreda drar
I djärva stormars fång
Fylld av tordönsång
Av forna gudar krönt
De, som ledstjärnan utrönt
När fiende fallit, varhelst de än finnes
Konungen kallar mannarna till
När norden omnämnes, smärta minnes
Ty bloddränkta bredsvärd är vårt sigill
Ett härnadståg svor ed
I tätt uppslutna led
Till den älda hembygdsprakt
Till moder jords omdrömda trakt
Från korpgudslärans borg
Och norrskenrikets horg
Trofasthetens frejd
Göts i bröst för strid och fejd
Månegarm - Ursjälens Visdom
I mina fäders mull
Lever minnen ljuva
En glödande själ
Fyller detta land
Bergen talar dovt
I fjärran norden
Uråldrig visdom
Som anas i vinden
Trummor och galder
I ekens salar
Fylgior och väsen
Dansar och talar
I vindlande bäckars bo
Hörs felan susa
Dansande toner
Som sinnet berusa
Lockande rop
Hörs i skogen
Den fagraste stämma
-Bli min älskogsvän...
Det gamla som talar
I runors kraft
Binder oss samman
I ursjälens makt
Thyrfing - Urkraft
En stärkande känsla som håller anden vid liv
Som överlever nornornas alla nycker
En kraft som segrar över alla fiender
Den slumrar i dina blodsband, men finns där kvar
Ett naturens väsen, själens bärande stomme
En förnimmelse från förr, i arv från vara förfader
En ymnigt strömmande styrka, lika gammal som tiden själv
En odödlig energi, som i naturen frodas
i varje levande fors och sjö, i varje mäktig ek och reslig gran
Stilla den andas, lugnt och starkt
men ett vaket sinne ser och hör, hur den vacker själaminnen
I glömska den ligger, men ger givmilt när du är redo att ta emot
Redo att väcka din ande till liv
Dess källa ar outsinlig, evig och öppen åt alla som bär den inom sig
Låt den ej for evigt sova!
Känn dess återkomst, likt något som saknats
En del av den du är, ett kall från ditt blod
Känn ditt arv, och hur nordens själ flyter genom dina ådror
Ett fåtal är vi som urkraften minnes
Evigt styrkta av en flamma som aldrig slocknar
Världen är höljd i mörker
men nordstjärnan leder oss till slaget på Vigrids slätt
:viking::viking::viking:
Bolle_Bollason
2008-07-20, 22:14
Man kan ju inte ha en sån här tråd utan lite Otyg.
Förövrigt jäkligt bra musik också.
Fjälldrottningens Slott
[Musik: Vintersorg]
[Lyrik: Vintersorg & Norberg]
Mäktigt skimmerregn över fjällsilhuetters höjd
Ett slott bland klippor synes ifrån kustlandets istäckta fjord
Där vederstyggelsens skuta tidlöst blevo förtöjd
Dess skrov står sargat av den renande stormen dräpande hård
[Refräng:]
En islupen dimbild mot bergstupen vätter
På stenbädden ligger vår fjälldrottning djupt i dvala
Nu är det långt till solvita nätter
De av älvefärden dansar på hällarna hala
träget ekar rösters rop genom natten tom
De ljuda skall över rikets vidd till dess högborgs kungliga torn
Snart så skall de väcka urbergets slumrande gnom
Vida skola höras furstliga stötar från bronsgjutna horn
Mörka skuggor rör sig över berg och häll
Månens strålar brytes genom tigande lövgrensverk
Dyster skepnad vandrar i den sena kväll
Skådar troget över himlabrynet mantlad i särk
[Refräng:]
En islupen dimbild mot bergstupen vätter
På stenbädden ligger vår fjälldrottning djupt i dvala
Nu är det långt till solvita nätter
De av älvefärden dansar på hällarna hala
Stillhet råder från dung till skär
Mörka moln sig dock vidgar
Härar samplas och blodsfanan svär
Trohet, och tronen blidkar
Mäktigt skimmerregn över fjällsilhuetters höjd
Ära åt de dräpta som förhindrade fjällrikets fall
Där vederstyggelsens skuta tidlöst blevo förtöjd
Nu hon vaknat ur sin dvala och åter härska skall
Allfader Vise
[Musik: Vintersorg]
[Lyrik: Norberg & Vintersorg]
De sändebud
Allfader vise
Vid blotklippans harg de svävar
För den högste gud
Allfader vise
Nu nidingen han bävar
I ljungeldars sky
Allfader vise
De ögon skall han styra
Från ovan ty
Allfader vise
Ett offrat men vunnit fyra
I kvalvädrets mist
Allfader vise
Om natten då trollen ströva
Av ravnarnas list
Allfader vise
De lockas att dagern pröva
En dimma så grå
Allfader vise
Himmel och hord förenar
Så kall och rå
Allfader vise
Bland liktyngda grenar
[Refräng:]
Ut på de svarta hav
Sjögriftens lågor
Stiger från hövdings grav
Rök famnar natten sval
Likbål i vågor
Färd går mot högan sal
Kampeldens kung
Allfader vise
Med dvärgsmidda svärdet strider
I sinnet så tung
På åtta hovar rider
När Valan spår
Allfader vise
Om förutbestämda öden
Ett undergångs år
Allfader vise
Leder oss in i döden
Fjällstorm
[Musik: Vintersorg]
[Lyrik: Vintersorg & Norberg]
Av nordlig prägel först höres viska
Den arga vind som fimbultrakter skola piska
I kulet väder
Den härdar dem som pinad ödemark beträder
Dess karga klagan så ödesdiger
Nu likt ett härskri emot himlabågen stiger
Dess grymma iver
En höstlig årstidssång som tystnaden fördriver
Dess makt nu stegras, de veka fasar
Inför den stormblåst som i luftfärder rasar
Nu sorg befaras
Inunder olycksmoln där död skall vederfaras
De dystra toner som ekar åter
Besjungs av fagra stämmor som för vinden gråter
Den omlit kväver
Då, liikt en vredgad gudom som sitt dödsgarn väver
[Refräng:]
Ensligt land
Vid himlabrynets rand
Där tysta furor tyngda står av trolska vemodsband
Fjällets gnom
Betyngd i ålderdom
I bergets valv, vindens alv
Rik i fattigdom
Det råder vargtid och bråda dagar
Ej ens den rovlystne järv i blodtörst jagar
För regnets ilar
Bland klippors skydd då han i blodruset vilar
När nordlig fornmakt sig framåt bryter
I raseri då ilsket fimbulstormen ryter
Den själaprövar
Det starka folk som i förgätna marker strövar
Den piskar nu fjällets snöklädda rygg
Där rimfrostgrå jökeltungor består
Den isande kraft så vederligt stygg
Varslar om vinter dräpande svår
[Refräng:]
Ensligt land
Vid himlabrynets rand
Där tysta furor tyngda står av trolska vemodsband
Fjällets gnom
Betyngd i ålderdom
I bergets valv, vindens alv
Rik i fattigdom
När Älvadrottningens Kröns
[Musik och lyrik: Vintersorg]
Vid mosslaggan blöt och lömsk
En margfalsfärgad dimma
Älvakungens här, så drömsk
I underskön dans
Dannejungfruars stilla gång
I gåtfullt skimmer glimma
Jordens puls, en kröningssång
Förkunnas av månglans
I det guldbevingade bivist
En kringljungad gudinna
Vandrande i leden sist
Blott skuggorna ser
Uti de blidaste ögonpar
Norrskenslågor brinna
Med sidenröst och stämma klar
Natursång hon ger
[Ref:]
Och när nymfer sin drottning i daggskrud klätt
Invid solvridna torrfurors knotiga skellett
Nu alverna omsvärmar henne tätt
Men de äro blott synliga för hedning och vätt
En ceremoni hålls vid bäckens rand
Ljungdoft när vart sinne
Till kungasätet hon ger sin hand
Under gycklande stjärnljus
De ädla väsen med nattens kraft
I det spindelvävda linne
Dricker daggdroppars näringssaft
I föreningens rus
[Ref:]
Och när nymfer sin drottning i daggskrud klätt
Invid solvridna torrfurors knotiga skellett
Nu alverna omsvärmar henne tätt
Men de äro blott synliga för hedning och vätt