Visa fullständig version : Vilken tro och religion har ni?
Jag är protestant och tror på gud och jesus.
Jag ber inte men jag tror ändå att det finns något mer där ute:hmmm:
Det händer att man går in i kyrkan ibland, om det t.e.x. är någon konsert osv att lyssna på.
Vilken religion eller tro har ni därute?
Ateist, men nordisk folktro intresserar mig men vill inte kalla mig för troende då jag inte är allt för påläst om ämnet ifråga.
Hyddan92
2012-04-03, 23:08
Atheist, men svensk lutheranism och nordisk folktro finns det ju en koppling respektive intresse för, inget jag någonsin kommer tro på dock.
Jag är också ateist, men är samtidigt född protestant och vill inte att kristendomen i sverige ska utbytas mot islam och judiskt som framtiden verkar visa.
Skogstrollet
2012-04-04, 09:33
Jag är också ateist, men är samtidigt född protestant och vill inte att kristendomen i sverige ska utbytas mot islam och judiskt som framtiden verkar visa.
Du skriver först att du är protestant och tror på Gud och Jesus, sen skriver du att du är ateist vilket betyder avsaknad av eller avståndstagande från tro på någon gud, gudar eller högre makter. Hur får du ihop det?
Själv tror jag inte på Gud, jag är döpt protestant men känner obehag i kyrkan m.m så jag har helt tagit avstånd från den. Men jag tror på en högre makt, att det finns något där - men det är definitivt inte Gud - det är helt bortom vår fattningsförmåga.
Du skriver först att du är protestant och tror på Gud och Jesus, sen skriver du att du är ateist vilket betyder avsaknad av eller avståndstagande från tro på någon gud, gudar eller högre makter. Hur får du ihop det?
Själv tror jag inte på Gud, jag är döpt protestant men känner obehag i kyrkan m.m så jag har helt tagit avstånd från den. Men jag tror på en högre makt, att det finns något där - men det är definitivt inte Gud - det är helt bortom vår fattningsförmåga.
Jag är nog i mitten mellan protestant och ateist. Är född protestant och går ibland i kyrkan om det är några konserter eller andra tillställningar, på det viset tror jag på andlig makt i form av någon sorts gud som förenar människor.
I vardagen tror jag inte på någon gud, jag är nog någon sorts ateistisk protestant. Protestantism och ateism är ju lite besläktade med varandra, så steget är inte så långt från dessa båda.
Varför känner du obehag inför kyrkan, och att besöka dessa?
Adoremus
2012-04-04, 10:39
Jag är nog i mitten mellan protestant och ateist. Är född protestant och går ibland i kyrkan om det är några konserter eller andra tillställningar, på det viset tror jag på andlig makt i form av någon sorts gud som förenar människor.
I vardagen tror jag inte på någon gud, jag är nog någon sorts ateistisk protestant. Protestantism och ateism är ju lite besläktade med varandra, så steget är inte så långt från dessa båda.
Varför känner du obehag inför kyrkan, och att besöka dessa?
Jag tycker att du luktar troll lång väg. Protestantism är iofs en sorts ateism eftersom "lärofadern" Luther en gång avvek från moderkyrkan. Denna protestantiska "kyrkas" frukter kan vi se idag.
Jag tycker att du luktar troll lång väg. Protestantism är iofs en sorts ateism eftersom "lärofadern" Luther en gång avvek från moderkyrkan. Denna protestantiska "kyrkas" frukter kan vi se idag.
Jag är både protestant och ateist, det har man rätt att vara. Hälften troende och hälften icke troende, olika dagar beroende på hur man mår. Däremot är alla extrema religioner som islam, luciferism och judismska trosbekännelser tabu för mig.:dåligt:
Adoremus
2012-04-04, 11:17
Jag är både protestant och ateist, det har man rätt att vara. Hälften troende och hälften icke troende, olika dagar beroende på hur man mår. Däremot är alla extrema religioner som islam, luciferism och judismska trosbekännelser tabu för mig.:dåligt:
Ena stunden troende, andra ateist. Antingen är man det ena eller det andra, även om "svenska kyrkans tro" vittnar om det senare. Kristus sa: "Jag känner dina gärningar: du är varken kall eller varm. Jag skulle önska att du vore antingen kall eller varm. Men nu, då du är ljum, och varken varm eller kall, skall jag utspy dig ur min mun". Upp. 3:15-16
Skogstrollet
2012-04-04, 11:33
Redskap:
Även den mest gudfruktige av människor har dagar då de tvivlar, av olika anledningar. Detta är helt naturligt. Men inte skulle de kalla sig ateister för det. Det låter snarare som om du är lite förvirrad på den punkten. Tvivel kan uppstå, men är man troende så är man. Jag skulle snarare, av det du beskrivit, dra slutsatsen till att du är troende protestant men att du inte tänker på det hela tiden, det är något som är med dig. Du väljer dina tillfällen när du utövar din tro (som att t.ex gå i kyrkan vid vissa tillfällen), bara för att man är troende behöver man inte utöva sin tro dygnet runt alla dagar i veckan.
Anledningarna till att jag känner obehag och undviker kyrkan m.m är många. På låg- och mellanstadiet i skolan blev vi på sätt och vis påtvingade tron, prästen var och besökte skolan titt som tätt (inte för att det var en kristen skola, utan för att den låg 100m från kyrkan), och vi besökte kyrkan ganska ofta, psalmer m.m var en del av musikundervisningen, och delar av bibeln lästes då och då. Jag avskyr att bli påtvingad något, och tar oftast avstånd från det någon försöker tvinga på mig.
När jag var 8 eller 9 år var jag på min första begravning, en begravning för ett dödfött barn. Detta satte extremt djupa sår i min själ, vilket jag lider för än i dag i vissa sammanhang. Att begrava ett spädbarn - som dessutom aldrig fått se dagans ljus - är fruktansvärt, onaturligt. Redan då tänkte jag att det inte kunde finnas någon gud, för om det hade funnits en gud hade han inte gjort så mot något så själsligt rent som ett litet barn.
Det var bara två av anledningarna, resterande väljer jag att hålla för mig själv.
Men som jag skrev innan, jag är troende men inte till någon religion.
Gautthiod
2012-04-04, 11:46
Kristen, utan förbehåll.
Jag har starka drag mot den forna nordiska religionen men inte uteslutande, så jag skulle nog beskriva mig som andlig eller hedning. "Skald och hedningarna" som farbror Hartlepool uttryckte det.
Redskap:
Även den mest gudfruktige av människor har dagar då de tvivlar, av olika anledningar. Detta är helt naturligt. Men inte skulle de kalla sig ateister för det. Det låter snarare som om du är lite förvirrad på den punkten. Tvivel kan uppstå, men är man troende så är man. Jag skulle snarare, av det du beskrivit, dra slutsatsen till att du är troende protestant men att du inte tänker på det hela tiden, det är något som är med dig. Du väljer dina tillfällen när du utövar din tro (som att t.ex gå i kyrkan vid vissa tillfällen), bara för att man är troende behöver man inte utöva sin tro dygnet runt alla dagar i veckan.
Anledningarna till att jag känner obehag och undviker kyrkan m.m är många. På låg- och mellanstadiet i skolan blev vi på sätt och vis påtvingade tron, prästen var och besökte skolan titt som tätt (inte för att det var en kristen skola, utan för att den låg 100m från kyrkan), och vi besökte kyrkan ganska ofta, psalmer m.m var en del av musikundervisningen, och delar av bibeln lästes då och då. Jag avskyr att bli påtvingad något, och tar oftast avstånd från det någon försöker tvinga på mig.
När jag var 8 eller 9 år var jag på min första begravning, en begravning för ett dödfött barn. Detta satte extremt djupa sår i min själ, vilket jag lider för än i dag i vissa sammanhang. Att begrava ett spädbarn - som dessutom aldrig fått se dagans ljus - är fruktansvärt, onaturligt. Redan då tänkte jag att det inte kunde finnas någon gud, för om det hade funnits en gud hade han inte gjort så mot något så själsligt rent som ett litet barn.
Det var bara två av anledningarna, resterande väljer jag att hålla för mig själv.
Men som jag skrev innan, jag är troende men inte till någon religion.
Då förstår jag varför du inte känner något samband till kyrkan när erfarenheterna av kyrkan har varit såpass negativa :(
Ena stunden troende, andra ateist. Antingen är man det ena eller det andra, även om "svenska kyrkans tro" vittnar om det senare. Kristus sa: "Jag känner dina gärningar: du är varken kall eller varm. Jag skulle önska att du vore antingen kall eller varm. Men nu, då du är ljum, och varken varm eller kall, skall jag utspy dig ur min mun". Upp. 3:15-16
Man kan vara både ateist och protestant i dag, ibland tror man och ibland inte. Humöret spelar in mycket tror jag, är man på glatt humör är det lättare att tro än när man är nere. Så fungerar det för mig, det är nog olika från person till person.
Med tanke på ditt ordstäv från ovan, hur tolkar och tyder man det?
Adoremus
2012-04-04, 13:30
Man kan vara både ateist och protestant i dag, ibland tror man och ibland inte. Humöret spelar in mycket tror jag, är man på glatt humör är det lättare att tro än när man är nere. Så fungerar det för mig, det är nog olika från person till person.
Med tanke på ditt ordstäv från ovan, hur tolkar och tyder man det?
Att det inte finns något mellanting. Antingen är man troende eller också inte. I dagens samhälle är det säkert så som du säger, men dagens samhälle är ingen måttstock på äkta andlighet.
Jag har starka drag mot den forna nordiska religionen men inte uteslutande, så jag skulle nog beskriva mig som andlig eller hedning. "Skald och hedningarna" som farbror Hartlepool uttryckte det.
Det finns ju inga kyrkor att utöva asatro i, men asarna var mäktiga:viking:
Att det inte finns något mellanting. Antingen är man troende eller också inte. I dagens samhälle är det säkert så som du säger, men dagens samhälle är ingen måttstock på äkta andlighet.
Jag är medveten om att det är så:dåligt:
Det finns ju inga kyrkor att utöva asatro i, men asarna var mäktiga:viking:
Man måste inte heller ha några kyrkor för att kunna utöva sin tro, och var det inte gud som sade att man inte skulle bygga varken kyrka eller huvudstad? Sedan så anser jag också att man inte kan vara både troende och ateist, att vissa dagar tvivla är inte detsamma som att sluta tro. Och ja, Asarna både var och är mäktiga :popcorn:
Där ser man vilken stor makt gud hade och har som inte kunde förhindra människan att bygga kyrkor och städer.:hmmm:
Där ser man vilken stor makt gud hade och har som inte kunde förhindra människan att bygga kyrkor och städer.:hmmm:
Han gav dem ju en fri vilja så de väljer själva om de vill följa honom eller ej, det är väl först på slutet som han visar sin makt genom att sortera bort oss hedningar, syndare och troslösa (människor utan tro, inte moderna kvinnor).
Hur vet man att gud är en han eller hon? Man säger att gud är allsmäktig, men samtidigt ger gud människan frihet att göra olika val i livet. Enligt gud ska alla människor följa hans läror och tolka dessa utifrån sitt eget perpektiv?
Hur vet man att gud är en han eller hon? Man säger att gud är allsmäktig, men samtidigt ger gud människan frihet att göra olika val i livet. Enligt gud ska alla människor följa hans läror och tolka dessa utifrån sitt eget perpektiv?
Är inte det ett väldigt bra exempel på hur dumt det låter?
Hyddan92
2012-04-04, 14:30
Jag är nog i mitten mellan protestant och ateist. Är född protestant och går ibland i kyrkan om det är några konserter eller andra tillställningar, på det viset tror jag på andlig makt i form av någon sorts gud som förenar människor.
I vardagen tror jag inte på någon gud, jag är nog någon sorts ateistisk protestant. Protestantism och ateism är ju lite besläktade med varandra, så steget är inte så långt från dessa båda.
Varför känner du obehag inför kyrkan, och att besöka dessa?
Det känns som att agnostiker kanske skulle passa bättre in på dig än ateist.
Är inte det ett väldigt bra exempel på hur jävla dumt det låter?
Hur menar du då:hmmm:
Det känns som att agnostiker kanske skulle passa bättre in på dig än ateist.
Det går att vara både agnostiker och ha en kristen syn samtidigt. Jag bekänner mig till den kristna tron och dess värderingar, samtidigt som jag hyser tvivel på vissa regler inom kristendomen. Skillnaden är att jag inte tar avstånd från det kristna som agnostiker gör.
Hur menar du då:hmmm:
Då säger ju Gud i princip "Gör det du vill och tro på dig själv och dina egna åsikter" Då behöver man ju ingen Gud, eller hur?
Då säger ju Gud i princip "Gör det du vill och tro på dig själv och dina egna åsikter" Då behöver man ju ingen Gud, eller hur?
Jo, man behöver något att tro på och sätta sin tillit till, och då är gud den allsmäktige närmast till hands. Fadern(modern,den,det) till alla människor som man kan vända sig till när man känner för det, gud finns alltid där på något vis:hmmm:
Adoremus
2012-04-04, 16:17
Jo, man behöver något att tro på och sätta sin tillit till, och då är gud den allsmäktige närmast till hands. Fadern(modern,den,det) till alla människor som man kan vända sig till när man känner för det, gud finns alltid där på något vis:hmmm:
Du är expert på meningslöst pladder och borde erkänna att du är religionssynkretist. Du anpassar Gud till människorna och inte tvärtom.
Jo, man behöver något att tro på och sätta sin tillit till, och då är gud den allsmäktige närmast till hands. Fadern(modern,den,det) till alla människor som man kan vända sig till när man känner för det, gud finns alltid där på något vis:hmmm:
Behöver man det?
Du är expert på meningslöst pladder och borde erkänna att du är religionssynkretist. Du anpassar Gud till människorna och inte tvärtom.
Jo, jag gör nog det, alltså anpassar gud så att människor lättare ska ta till sig hans ord. Jag är fortfarande ateist och kristen samtidigt, inget utöver detta.:bow:
Behöver man det?
Vad bekänner du till för tro? Något måste man tro på, annars är man en robot.:trollkarl:
Vad bekänner du till för tro? Något måste man tro på, annars är man en robot.:trollkarl:
Jag har ingen direkt tro, jag tror på att leva och ha kul, jag tror att mångkultur är något dåligt, jag tror att vi behöver kämpa för att bevara svenskar som folk och Sverige som vårat land.
Ateist. Jag anser dock att det vore bättre för samhället att ha en stark statsreligion (lämpligen kristendom eller seden).
Jag har ingen direkt tro, jag tror på att leva och ha kul, jag tror att mångkultur är något dåligt, jag tror att vi behöver kämpa för att bevara svenskar som folk och Sverige som vårat land.
Jag tycker precis likadant själv:tummeupp: Mångkultur är:dåligt:
Ateist. Jag anser dock att det vore bättre för samhället att ha en stark statsreligion (lämpligen kristendom eller seden).
Vi är redan ett kristet land :smart:
Menar du utrensning av andra religioner som islam och judicism? :brajobbat:
Gautthiod
2012-04-04, 19:58
Protestant.:kung:
Nej, inget jävla humördattande eller personliga utsvävningar. Ortodoxt kristen.
The Sentinel
2012-04-05, 10:49
Tråden har nästan en chatt- liknande karaktär, ett flertal skribenter skriver endast ett ord eller ett fåtal, då får jag påminna om att man lika gärna kan ha en pm- diskussion, då forumet är till för de som vill skriva konstruktiva inlägg. Enstaka ord och "oneliners", kommer hädanefter att resultera i en varning.
/Supermod.
Adoremus
2012-04-05, 13:59
Jag är traditionell romersk-katolik. Vilket medför en naturlig förkärlek till mitt land och folk. Jag ber att påpeka att jag inte har någonting gemensamt med nyrom och deras acceptans av den nya världsordningen. Ett bevis för den moderne antipåvens ovilja till att fördöma kommunistiska regimer visades med önskvärd tydlighet vid dennes besök på Kuba nyligen.
http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=304551
Den moderna "katolska kyrkan" är en enda synkretistisk villfarelse där Kyrkans sakramentslära djupt förvanskats och man kan med fog säga att dess lära är en enda förvillande sådan i olika färger, här står sig "rödgröna" allianser slätt.
Mladic14
2012-04-05, 20:08
Jag kan inte säga att jag är särskillt religiös, går väl i kyrkan nån gång om året. Men jag tror väl inte nåt särskillt mycket på någon gud.
Annars så är väl min ras min religion.
Polyfymus
2012-04-05, 22:44
Troende luthersk Kristen här.
Traditionalist
2012-04-21, 09:25
REDSKAP & SKOGSTROLLET: Jag anser mig ha auktoritet nog att svara på vissa av era funderingar, vilka är vanliga missuppfattningar inom hela den "laodikeanska" kristendomen, som är ljummen, varken varm eller kall (Som Adoremus citerade, Uppb. 3:15-16).
Denna missuppfattning rör främst dig, Skogstrollet, och dina upplevelser i kyrkan med dödfött barn. Ondskan är inte bevis på Guds icke-existens, ty Gud är Absolut God, vilket är ett positivt (katafatiskt) konstaterande om en del av Guds natur, ett av få vi kan göra. En del ur Guds Uppenbarelses Kanon, som läses och sjunges vid den tid då Jesus döptes av Johannes i Jordanfloden, av Johannes av Damaskus, är värd att citera: "Han som i en tid tog form av en illvillig orm och planterade döden i skapelsen, är nu förkastad till mörkret av Kristi ankomst i kroppen".
Döden kom till världen genom att de första människorna, vilka hade en kropp av odödlig karaktär vars antropologi inte helt kan utrönas eller förstås (därav de många kulturminnena i hela världen om guldåldern, då 'människor var som gudar'), lurades av Satan till en synd - vilken inte är helt klar den heller - som gjorde att människan degenererade och deras kroppar förlorade sin odödlighet, och med tidens gång antog alltmer fysiska och materiella former.
Synd, det är ondska. Satan, det är ondska. Döden, det är ondska. Inget av detta kommer från Gud, ty genom Gud kom omsorg om människan, och människan kände till de gudomliga och naturliga lagarna - vilka man ständigt bröt emot; inte endast Adam och Eva, utan även deras ättlingar, och endast några få levde enligt naturlagarna och Guds ordning: och dessa belönades!
Döden i den mänskliga världen, då våra kroppar är materiella och fallna, är inte möjlig att undvika, men den "andra döden" kan vi undvika. Ty Gud sände sin Ende Son till världen för att med sitt blod rena våra synder, och genom sin död öppna vägen från Hades till Paradiset för de kommande generationerna.
I en yttersta tid, som vi inte vet något om, är de som lever enligt Guds lagar och naturlagarna i det mänskliga livet lovade att deras själar skall uppstå i en ny kropp: den odödliga, som Adam hade, i Paradiset innan degenerationen inleddes.
Så döm inte Gud för ondskan eller döden, ty den är vårt egna fel, och den fallna änglasfärens.
Gud är även absolut transcendent enligt den kristna och förkristna (hebreiska) läran, och ingen gubbe på molnen. Inte förrän renässansen blev Gud antropomorf i kulturen och målningar, främst i väst, och som reaktion på det uppstod deismen: "Gud som mekanik". Inte ens i paradiset, eller himlaskarans sfärer, känner man Guds essens - blott hans 'energier'. Därför brukar sann teologi beskriva Gud apofatiskt, d.v.s vad Gud inte är.
Men Gud har uppenbarat sig i människosfären (för Adam, för Set(enligt apokryfer), för Noa, för Abraham "som tre personer", för Mose "ansikte" och "brinnande eld" i Egypten och Sinai, m.fl), i former som människor endast kan beskriva med mänskliga ord, men det gör inte Gud antropomorf. Endast med Jesu, som hade Adams kropp, var Gud till hälften antropomorf. Men det var en uppenbarelse och inkarnation; inte en i sanskrits språkbruk "avatar".
Så glöm inte Gud p.g.a människans fel och det daemoniska och satanskas vilseledningar!
Jag känner att alla människor som har någon sorts tro är av godo. Har man en gudatro så är man oftast en ödmjukare person. Jag var väldigt intresserad av katolicismen runt tiden jag konfirmerades, dock så var jag intresserad av judendomen med så mitt tonåriga själv ska man nog inte ta så seriöst, hehe. Fastnade sedermera för den forna seden, vilket jag hållit fast vid de senaste 8 åren. Där finner jag de flesta svaren jag söker. Detta betyder inte att jag tror på jättar och troll, snarare har jag anammat de värderingar som präglar den hedniska livsstilen. När jag blev introducerad till traditionalismen så har mitt intresse väckts kring hinduismen med., även ifall jag inte är intresserad av att bli någon hindu. Trots allt så får man hålla sig lite i sin egen planhalva.
Men som sagt så respekterar jag alla gudfruktande människor. Att det finns något större än vårt ego är vad separerar oss från djuren, i mitt tycke.
Kan ju nämnas att jag är uppvuxen i ett någorlunda kristet hem (underförstått då jag är konfirmerad), min mor är troende och kristdemokrat, även ifall att jag försöker locka över henne till min sida. Gav henne till och med ett radband på hennes födelsedag trots min starka hedniska tro. Men vad gör man inte för tradition och nationalism?
Jag hade ganska religiös barndom (luthersk) men jag är ateist.