Visa fullständig version : Elitism som fenomen
Slaavfs_Babe
2007-10-10, 17:46
Det är många som talar vitt och brett om elitism, för den icke insatta är elitism:
"Elitism är en tro på eller ett förhållningssätt till en elit (en utvald grupp av personer vilkas personliga förmågor, specialiserad träning eller andra egenskaper placerar dem i det övre skiktet av sitt verksamhetsområde); denna elit anses av förespråkare ha bättre åsikter som bör tagas mer allvarligt, eller anses vara de enda som passar som ledare. I ett samhälle som styrs av elitism erhåller denna grupp människor en särskild position eller särskilda privilegier i gruppen, i motsats till majoriteten av folket som inte har förmågor eller förutsättningar av att leva upp till kraven. Medlemmar av en ärvd elit kallas aristokrater.
Förmågorna eller förutsättningarna som legitimerar eliten varierar. De inkluderar, men är inte begränsade till:
höga akademiska meriter
goda yrkesmässiga meriter och stor erfarenhet i elitområdet
hög intelligens
goda fysiska förutsättningar
hög kreativitet
god smak
personligt välstånd, ofta erhållet som belöning för de kvalifikationer som utgör eliten.
Elitism kan ta sig många uttryck, positiva (t ex när elitens förmågor kommer alla till del) och negativa (t ex vid diskriminering).
Elitism förknippas ofta med socialklass; överklassen kallas ofta den sociala eliten."
http://sv.wikipedia.org/wiki/Elitism
Problemet med vissas så kallade elitism, är att den går ut på att trycka ned det understa skiktet istället för att ge den en chans att utvecklas, jag påstår inte att ALLA har samma kapacitet, däremot påstår jag att mångas kapacitet inte tas tillvaro på grund av vissas mobbarmentalitet.
Vad tror ni, är det några fler som upptäckt detta? Eller är allt frid och fröjd och jag har fel?
Frostheim
2007-10-10, 17:59
Finns ju elitism inom alla områden och klasser.
Någon måste ju tex vara bäst på att vara sämst.
Lite trött......sorry ;)
Slaavfs_Babe
2007-10-10, 18:01
Finns ju elitism inom alla områden och klasser.
Någon måste ju tex vara bäst på att vara sämst.
Lite trött......sorry ;)
Ja, det var inte det jag talade om, jag talade om att den eliten trycker ned de övriga, och på så vis kan tappa viktiga resurser för samhället genom att de inte vågar utveckla sig själva.
Självfallet är det en risk med att "eliten" trycker ned "underklassen". Men detta fenomen anser jag personligen att fascism och NS inte är belastade med på samma sätt som ex kommunismen.
Klasskampen är ju kraftigt sekundär till folkgemenskapen i de två nämda vettiga ideologierna.
Men jag är snarare böjd att lägga mer ansvar på individen. Ett starkt folk kan inte bli starkt om inte individen är villig att offra och leva upp till höga förväntningar/mål. Självfallet är det skönare att ligga hemma i soffan och slappa, än att bli den bästa i det man önskar bli bäst i. Även om några trycker ned andra så är det ju upp till de nedtryckta att låta sig tryckas ned, bli bättre eller ge upp. Jag säger nu inte att det är bra med förtryck, utan att det krävs två i ett sådant förhållande (om man inte har att göra med en övermäktig "fiende").
Vad det gäller elitisterna inom den nationella rörelsen har jag svårt att se att någon av dem skulle vara övermäktig.
Men jag står fortfarande för att det ledande skitet skall vara kommen ur eliten, men detta inom alla områden! Att staten ska ledas av den mest kompetenta ledaren är för många ganska självklart, men det samma ska gälla företag, myndigheter, sjukhus, militären etc.
Legionär
2007-10-10, 18:35
Jag anser mig vara elitist och tänkte komma med lite egna tankar kring den här ideologin.
Jag ser elitismen i första hand som ett personligt val, en strävan efter konstant förbättring, vilket tar sig uttryck i olika former av självförbättring, ökad kompetens, kunskaper, erfarenheter, färdigheter etc som som slutmål gör en till en bättre individ. Dessto fler individer som höjer sig över massans medelresultat dessto bättre blir även genomsnittet och de generella fördelarna för dels rörelse samt samhället blir större.
En del av detta är att konstant utsätta sig för utmaningar, för min del har de allt mer på senare tid kommit att ta uttryck av fysiska utmaningar, men även mentala då jag tex tycker om att fortsätta bilda mig och i nuläget satsar mycket på att förbättra min förmåga till att agitera/tala etc.
Att vara elitist är enligt mig inte att se sig som bättre än alla andra, det är snarare att inse att vi inte är bundna av jante-lagen, man kan resa sig över massan och nå ett högre potential. Att uppnå sitt fulla potential är en frihet vi har, men likväl en plikt om vi är sanna nationalsocialister främst (då elitism har mycket gemensamt med nationalsocialismen) men även andra nationella i olika grad.
Jag hade även tänkt skriva ett längre inlägg om elitismen, som personlig samt samhällsutformande ideologi lite längre fram. Men då det dykt upp en tråd om ämnet så kanske jag bör lägga på några kol ;)
När man tillhör eliten på något fält, vilket det än må vara (och även om man inte gör det för den delen) så skall man alltid sträva efter att förbättra ens kamrater runt om kring en med. Elitism sammanbunden endast med själviskhet utan ideologi och idealism ger tyvärr den effekten att man trycker ner andra för att på sådant viss höja sig själv högre upp, men det är moraliskt samt logiskt förkastligt om man är nationalsocialist eller tror på folkgemenskapen.
Tyvärr är det även så att samhällets strävan efter liberalism och kampen för endast de svaga drabbar de starka i en allt högre grad. I samhället i stort, och även i de nationella leden ser man apati och svaghet varthän man vänder sig, personlig, mental, fysisk och värst av allt en generell ovilja att bättra sig själva.
Vilket då gör det till en återkommande punkt att det är just ens eget ansvar att förbättra sig själv. Ett mål längre fram är ju att instilla den här känslan och behovet av självförbättring och elitism i det framtida samhället. Men då makten inte är vår än får vi inse att det är upp till var och en att själv sörja för sin privata utveckling och eftersträva en förbättring därav.
Jag kommer som sagt skriva ett längre inlägg om detta lite längre fram.
Slaavfs_Babe
2007-10-10, 18:55
Druznil: Indivden har ett ansvar, men likaså staten och eliten gentemot individen, om staten inte banar väg för individens utveckling kommer individen "gå över lik" för att nå sitt mål och det skapar mer oreda än det gynnar samhället.
Och vissa indivder ger upp när de gång på gång möter motgångar, visst alla möter motgångar, men om man hela tiden motarbetas när man försöker utvecklas och klättar högre upp kommer man till slut att bryta ihop.
Legionär: För dig handlar det om utveckling inom dig själv, men om den utvecklingen stiger dig åt huvudet och du börjar trycka ned andra som inte har samma kapacitet som du trots att de försöker gång på gång, det är då elitismen blir farlig för folkgemenskapen.
Det finns dylika rötägg överallt, oavsett ideologisk tillhörlighet, som gärna höjer sig själv på andras bekostnad, det finns säkerligen minst en här på nordisk statistiskt sett, och jag vet av empirisk erfarenhet att vissa har svårt att skaka av sig om de blir sänkta i marken.
Patrioten
2007-10-10, 19:31
Ja, det var inte det jag talade om, jag talade om att den eliten trycker ned de övriga, och på så vis kan tappa viktiga resurser för samhället genom att de inte vågar utveckla sig själva.Kan du utveckla detta resonemang att eliten trycker ned de övriga (på olika sätt i olika samhällen får jag förmoda, menar du samhället idag eller som det var för 100 år sedan eller liknande)?
Legionär
2007-10-10, 19:37
Legionär: För dig handlar det om utveckling inom dig själv, men om den utvecklingen stiger dig åt huvudet och du börjar trycka ned andra som inte har samma kapacitet som du trots att de försöker gång på gång, det är då elitismen blir farlig för folkgemenskapen.
Det finns dylika rötägg överallt, oavsett ideologisk tillhörlighet, som gärna höjer sig själv på andras bekostnad, det finns säkerligen minst en här på nordisk statistiskt sett, och jag vet av empirisk erfarenhet att vissa har svårt att skaka av sig om de blir sänkta i marken.
Man skall inte behöva trycka ner andra, men det betyder heller inte att man likt en liberalist skall förespråka svaghet och mjäkighet. Jag anser mig ha rätten att förakta svaga individer som gör valet att fortsätta vara svaga, precis som det finns många som föraktar mig för att jag eftersträvar förbättring, tex av avundsjuka etc.
Det ger en inte rätten enligt germansk moral att förudmjuka eller trycka ner dessa individer. Ett påpekande av vad man tycker om dem, ett par ord om behovet av förbättring räcker gott och väl i de flesta fall. Faktum är att de flesta människor innerst inne drivs av en vilja att förbättras, och vad man kan göra är att hjälpa dem med att uppnå detta. Det är tex därför jag skriver en träningsblogg... (som jag dessutom borde uppdatera snart igen..)
Att det finns sådana rötägg förnekar jag inte, det finns rötägg i alla grupper i samhället. Det kommer man inte undan. Men då elitism är i första hand en personlig förbättringsprocess så skall andras förmågor inte vara av större vikt för en själv. Man bör sopa framför egen dörr innan man går till grannens så att säga.
Slaavfs_Babe
2007-10-10, 19:44
Kan du utveckla detta resonemang att eliten trycker ned de övriga (på olika sätt i olika samhällen får jag förmoda, menar du samhället idag eller som det var för 100 år sedan eller liknande)?
Det sker både idag och förr, det fanns rötägg inom aristokratin och det finns rötägg idag som ser sig själv som mer värda för att de läser högskola, även om personen i fråga läser Queer-teori.
Legionär
2007-10-10, 19:48
Fast aristokrati och elitism är rätt olika saker, den ena är en form av darwinistisk personevolution för att uppnå ens potential, den andra är en form av "befattningsrunkeri" där titlar väger mer än ens verklig förmåga ;).
Slaavfs_Babe
2007-10-10, 19:57
Fast aristokrati och elitism är rätt olika saker, den ena är en form av darwinistisk personevolution för att uppnå ens potential, den andra är en form av "befattningsrunkeri" där titlar väger mer än ens verklig förmåga ;).
Eller där generna ger dig befattningen. ;)
Problemet med vissas så kallade elitism, är att den går ut på att trycka ned det understa skiktet istället för att ge den en chans att utvecklas, jag påstår inte att ALLA har samma kapacitet, däremot påstår jag att mångas kapacitet inte tas tillvaro på grund av vissas mobbarmentalitet.
Vad tror ni, är det några fler som upptäckt detta? Eller är allt frid och fröjd och jag har fel?
Intressant ämne. Vad man kan konstatera är ju att i gamla tider var samhällena så gott som alltid elitistiska, om man med detta menar att det fanns en elit. Men denna elit hade samtidigt ett mycket stort ansvar för samhället som helhet. Inte sällan fanns det handlingar som bestraffades hårdare när eliten utförde dem, och fler regler att leva efter. Man kan ta de indiska brahminerna som exempel, de har så många regler att följa, och så många plikter mot samhället och kosmos att de flesta av oss nog ogärna skulle vilja byta med dem. Det skulle vara otänkbart för en medlem av en sådan traditionell elit att håna den som inte tillhör eliten, då skryt och hån med rätta ses som bristande självkontroll.
I modern tid har däremot fördelarna med att tillhöra olika eliter vuxit, medan plikterna minskat något otroligt (enligt många liberaler har man till exempel inga som helst plikter mot övriga samhället även om man är extremt rik). Dessutom har man blandat ihop begreppen, och våra "eliter" är inte sällan det som i gamla samhällen sågs som köpmän. Och köpmän är nödvändiga för ett samhälle, men de utgör inte en elit på samma sätt som präster, konstnärer, krigare och ledare.
I vårt samhälle har också elitstatusen ofta blivit något man föds in i, vilket innebär att rena undermänniskor kan födas in i politikens eller finansens innersta kretsar, medan människor som har väldigt goda kvaliteter istället får leva sina liv i skuggan. Detta är något som brukar hända i åldrande samhällen och system, innan de drabbas av någon katastrof som för in nytt blod i eliten. "Vår" idétradition har länge varit positiv till att just föra in nytt blod i eliten, och man kan märka dessa krav hos så vitt skilda figurer som Strindberg och Mussolini.
Man kan sammanfatta modern elitism i sin lägsta form som "jag är bättre än dig, och därför ska jag ha det bättre än dig", medan traditionell elitism snarare skulle sammanfattas som "jag har vissa talanger, och det är min plikt att använda dem för samhällets bästa".
Druznil: Indivden har ett ansvar, men likaså staten och eliten gentemot individen, om staten inte banar väg för individens utveckling kommer individen "gå över lik" för att nå sitt mål och det skapar mer oreda än det gynnar samhället.
Och vissa indivder ger upp när de gång på gång möter motgångar, visst alla möter motgångar, men om man hela tiden motarbetas när man försöker utvecklas och klättar högre upp kommer man till slut att bryta ihop.
(Allt detta gäller ett framtida samhälle, dagens samhälle diskuterar jag inte här om jag inte skriver det)
Det beror, enligt mig, på vad du menar. Jag ser inget syfte med att tränga mig före andra som försöker "komma upp sig", oavsett på vilket sätt. Men jag kan heller inte se att man ska anpassa hela samhället till den som inte vill.
Jag förstår fullt och fast att man blir sjuk, skadad eller liknande och att samhället måste ha skyddsnät för dessa personer. Men jag kan inte tillåta att någon utnyttjar de sociala skyddsnäten, dessa personer stödjer inte samhället! Verkliga exempel från dagens samhälle vet dem flesta om:
-grannen som är förtidspensionär för ryggvärk men kan spela golf
-alkoholisten/narkomanen som påstår att missbruket inte går att bryta
-mannen som "bränt ut sig" då han inte orkar ta tag i sin situation
-etc
En person som bara ger upp har jag inte så mycket för. Jag kan förstå att man ger upp det man höll på med, alla passar inte som snickare eller psykologer eller något annat. Men att bara ge upp och kräva att andra ska ta hand om en är ju samhällsfientligt!
Ger man upp en sak ska man försöka med andra saker.
Sedan är det självklart samhället ska stötta, uppmuntra och ta hand om sitt folk!
Eller där generna ger dig befattningen. ;)
Jag har lite svårt att se att man kan få in gener i elitismtänkandet, du får gärna utveckla dina tankar!
Slaavfs_Babe
2007-10-10, 20:42
Oskorei: De som föds in i finansens innersta kretsar vaggas ju också in i en övertygelse om att de faktiskt kan göra vad som helst, trots att de är helt värdelösa på mattematik och egentligen är estetiskt lagda. Deras sanna resurser tas inte tillvara på grund av det här.
Fast om man ser till kastsystemen är det väl meningen att nämnda finansson skall födas in i familjens fotspår?
Slaavfs_Babe
2007-10-10, 20:45
Jag har lite svårt att se att man kan få in gener i elitismtänkandet, du får gärna utveckla dina tankar!
Vissa föds matematiker, vissa till ledare medans andra föds till esteter.
Genom att ta tillvara på dessa individer som har de genetiska förutsättningarna att utvecklas till något stort, som i aristokratin då de skolades från barnsben, kan man få en oerhört kompetent elit.
Man kan sammanfatta modern elitism i sin lägsta form som "jag är bättre än dig, och därför ska jag ha det bättre än dig", medan traditionell elitism snarare skulle sammanfattas som "jag har vissa talanger, och det är min plikt att använda dem för samhällets bästa".
Kan vi verkligen med gott samvete påstå, att exempelvis den europeiska adeln styrde för böndernas skull? Att bönder på kontinenten tvingades stiga ner i diket när en adelsman kom ridande, och buga djupt samtidigt som adelsmannen låtsades att bonden inte existerade. Är inte det en extremt romantiserad efterhandskonstruktion, att bonden såg detta som en harmonisk del av en slags högre gemenskap?
Folkgemenskap
2007-10-10, 21:05
Problemet med vissas så kallade elitism, är att den går ut på att trycka ned det understa skiktet istället för att ge den en chans att utvecklas, jag påstår inte att ALLA har samma kapacitet, däremot påstår jag att mångas kapacitet inte tas tillvaro på grund av vissas mobbarmentalitet.
Vad tror ni, är det några fler som upptäckt detta? Eller är allt frid och fröjd och jag har fel?
:beer: det ligger mycket i det du säger
Vissa föds mattematiker, vissa till ledare medans andra föds till esteter, genom att ta tillvara på dessa individer som har de genetiska förutsättningarna att utvecklas till något stort, som i aristokratin då de skolades från barnsben, kan man få en oerhört kompetent elit.
Haha det har jag faktiskt inte tänkt på, på det sättet. Såg du något problem i detta?
Slaavfs_Babe
2007-10-10, 21:13
Haha det har jag faktiskt inte tänkt på, på det sättet. Såg du något problem i detta?
Nej jag ser klara fördelar med det hela faktiskt, problemet blir alla humanistiska muppar som predikar om allas "lika förutsättningar" när man lägger resurser på att utveckla nämnda genetiska förmågor.
Nej jag ser klara fördelar med det hela faktiskt, problemet blir alla humanistiska muppar som predikar om allas "lika förutsättningar" när man lägger resurser på att utveckla nämnda genetiska förmågor.
Men varför då denna oro för elitism? Jag tror ingen här inne vill ha ett "Brave new world" eller Gattaca.
Slaavfs_Babe
2007-10-10, 21:43
Men varför då denna oro för elitism? Jag tror ingen här inne vill ha ett "Brave new world" eller Gattaca.
Jag är för elitism, det jag fruktar är människan och dennes vana att missbruka maktpositioner.
benvolio
2007-10-10, 21:53
Det är skillnad på elit och elitism. En elit är helt enkelt ett ord för de som är bäst på någonting, men används speciellt i de fall då dessa umgås och på något sätt verkar tillsammans.
Elitism är när en grupp, som kan bestå av vilka som helst utan några egentliga meriter, beter sig som om de på något sätt utgjorde en elit och anser att det ger de rätt att stänga ute alla andra från att t.ex yttra sig i vissa sammanhang.
En verklig elit behöver inget sådan beteende, det är bara en falsk elit som sysslar med elitism.
[...]
Problemet med vissas så kallade elitism, är att den går ut på att trycka ned det understa skiktet istället för att ge den en chans att utvecklas, jag påstår inte att ALLA har samma kapacitet, däremot påstår jag att mångas kapacitet inte tas tillvaro på grund av vissas mobbarmentalitet.
Vad tror ni, är det några fler som upptäckt detta? Eller är allt frid och fröjd och jag har fel?
Makt kräver ansvar. En maktutövare som missbrukar sin makt är ingen bra ledare, och skall inte heller förbli ledare. Elitism förutsätter bra ledare och elitismen i sig sållar bort de dåliga. I ett elitistiskt samhälle är det konkurrens som manar fram eliten, och det innebär att vissa får en tuffare uppförsbacke i livet. Den som kräver absolut rättvisa i livet skall nog tänka om och fundera på att komma till Niangijala eller nå´t annat ickevärldsligt.
Elitism är resultatet av en sund konkurrens. Konkurrens går inte att sätta ur spel helt, men man kan ställa om parametrarna för konkurrensens utveckling i ett samhälle. Den socialdemokratiska modellen innebär att svaghet skall bli styrka och tvärt om. Blir jag kung så skall det löna sig att prestera.
Den som vill racka ner på eliten skall fundera på vad som händer om alla kapitalägare och investerare, toppchefer och kvalificerade forskare lämnar Sverige. Det man stimulerar ekonomiskt får man mer av.
Vissa föds matematiker, vissa till ledare medans andra föds till esteter.
Genom att ta tillvara på dessa individer som har de genetiska förutsättningarna att utvecklas till något stort, som i aristokratin då de skolades från barnsben, kan man få en oerhört kompetent elit.
Nja inget av dessa är något man enbart föds till, det handlar snarare om förutsättningar som, om de förvaltas väl, gör att man kan komma att bli det. Ett av problemen med dagens samhälleliga skiktning i socioekonomiska samhällsklasser, är just att det begränsar många individer att utveckla sådana medfödda förmågor. Samtidigt som andra utan sådana grundförutsättningar innehar ett socialt-, kulturellt- och/eller ekonomiskt kapital som gör att deras chanser att tillhöra den samhälleliga ”eliten” är avsevärt mycket större. En person som föds med genetiska förutsättningar att bli t.ex. matematiker kan mycket väl hamna på ett "slitkneg" precis som sina föräldrar, och även om det finns undantag så kan man se hur sådana mönster generellt återskapas i det nutida samhället. Detta medför många gånger fel person på fel plats, vilket i ett större perspektiv ger negativa återverkningar på både samhällets och de ”felplacerade” individernas hälsa, utformning och utveckling.
Vad det också visar på är hur ”elitism” (till viss del en definitionsfråga) i dagens samhälle skiljer sig från hur den skulle kunna tillämpas i ett framtida samhälle. Jag ser inte elitism i första hand en slags ”ideologi”, utan ett kontextuellt förhållningssätt och en samhällsstruktur, både sett till samhället och individen. I dagens samhälle där det råder en generell brist på folkgemenskap, homogenitet, ansvar, pliktkänsla etc, ett samhälle som istället präglas av maktlöshet, uppgivenhet, oärlighet, splittring, förakt för makthavare och mellan samhällsklasser samt samhällelig och folklig ohälsa (eller alienation om jag får använda det begreppet) är det varken orimligt eller irrelevant att relatera elitism med maktkorrumpering och privilegier som tillskansas eller reproduceras på andras bekostnad (och då inte bara andra medborgares, utan ofta på djur, natur och miljö). Ej heller är det en fråga som ska kringgås eller förbises i ett samhälle av något slag, men för mig ligger det i elitismen en inbyggd konkurrens som gör att olämpliga (enligt samhällsmoral och normativitet) sållas bort.
Till saken hör också att även fast elitism till viss del kan vara problematiskt att tillämpa på det personliga planet (som Legionär beskrev) i dagens Sverige, så är elitism sett ur samhälleligt perspektiv ännu mer en fråga om en process. Vi kan bara se till reaktionerna här på forumet i och med ”Idavallen”; även om man teoretiskt kan tro på de elitistiska värdegrunderna så står ingen av oss opåverkade av det ”sossesamhälle” vi socialiserats in i. Detta varken kan eller ska ignoreras, utan måste ha en bredare förankring för att över huvudtaget fungera (nej, nu pratar jag inte om forumet längre här kan det nog snarare vara ett nyttigt ”prov”).
Jag är medveten om att detta kan låta lite som en naiv övertro, men nu har jag redan skrivit så mycket så då får det vara….
Edit: Såg nu att Blåöga hann före med vissa saker.
Schtekaren
2007-10-11, 09:50
I modern tid har däremot fördelarna med att tillhöra olika eliter vuxit, medan plikterna minskat något otroligt (enligt många liberaler har man till exempel inga som helst plikter mot övriga samhället även om man är extremt rik).
Just det här stycket gör mig en smula konfunderad, varför skulle man vara direkt tvungen att dela med sig av sin framgång till andra, som man likväl kan betrakta som oduglingar? Är inte en sådan ordning kontraproduktiv då framstående individer ska tvingas underkasta sig icke-framstående individer?
Jag menar inte att en extremt rik individ ska strunta i övriga samhället och folket, men jag menar likväl att man ska ha rätten att skörda frukten av sina framgångar och distribuera den på vilket sätt man än behagar. Rimligtvis inser individen i fråga att den kan tjäna på att gynna allmänna institutioner som sjukhus, skolor etc, eftersom att individen vinner sympati och på så sätt åtnjuter respekt från övriga folket.
Legionär: Att inte eliten kommer att trycka ner andra är en smula naivt att tro. För att exemplifiera: Vem av oss alla i lågstadiet som var exceptionella inom matematik exempelvis, såg inte ner på de som satt där med dominobrickor och räknade på sina fingrar tio plus fem? Det är ofrånkomligt att vi utvecklar en sådan mentalitet eftersom att allt annat skulle stå i motsägelse till naturen. Hur vi sedan ska göra det bästa av det är en annan femma. Några förslag?
Det är skillnad på elit och elitism. En elit är helt enkelt ett ord för de som är bäst på någonting, men används speciellt i de fall då dessa umgås och på något sätt verkar tillsammans.
Elitism är när en grupp, som kan bestå av vilka som helst utan några egentliga meriter, beter sig som om de på något sätt utgjorde en elit och anser att det ger de rätt att stänga ute alla andra från att t.ex yttra sig i vissa sammanhang.
En verklig elit behöver inget sådan beteende, det är bara en falsk elit som sysslar med elitism.
Så vitt jag kan se så har vi en definition av "elitism" ovan, och förutsätter att de som inte själva definerar begreppet i sin text talar utifrån denna.
Nu har du själv definerat elitism till något jag aldrig sett tidigare, men det är helt ok. När jag tänker efter så har den vissa likheter med det vanliga begreppet "elit" om våra kära brats runt Östermalm och Karlaplan.
Men ditt resonemang skulle med andra ord en person som inte anser sig tillhöra en elit, kunna förespråka elitism?
Slaavfs_Babe
2007-10-12, 05:42
Nja inget av dessa är något man enbart föds till, det handlar snarare om förutsättningar som, om de förvaltas väl, gör att man kan komma att bli det. Ett av problemen med dagens samhälleliga skiktning i socioekonomiska samhällsklasser, är just att det begränsar många individer att utveckla sådana medfödda förmågor. Samtidigt som andra utan sådana grundförutsättningar innehar ett socialt-, kulturellt- och/eller ekonomiskt kapital som gör att deras chanser att tillhöra den samhälleliga ”eliten” är avsevärt mycket större. En person som föds med genetiska förutsättningar att bli t.ex. matematiker kan mycket väl hamna på ett "slitkneg" precis som sina föräldrar, och även om det finns undantag så kan man se hur sådana mönster generellt återskapas i det nutida samhället. Detta medför många gånger fel person på fel plats, vilket i ett större perspektiv ger negativa återverkningar på både samhällets och de ”felplacerade” individernas hälsa, utformning och utveckling.
Du föds med möjligheten att bli det, du föds med en hjärna för matematik, du föds med en hjärna för konst.
Dagens socioekonomiska samhälle? Samma problem torde infinna sig inom kastsystemet då du föds in i en roll, om två bönder får en matematiker till son kommer de få en son som kan räkna boskap, men inte gör något mer av sin förmåga.
Vad det också visar på är hur ”elitism” (till viss del en definitionsfråga) i dagens samhälle skiljer sig från hur den skulle kunna tillämpas i ett framtida samhälle. Jag ser inte elitism i första hand en slags ”ideologi”, utan ett kontextuellt förhållningssätt och en samhällsstruktur, både sett till samhället och individen. I dagens samhälle där det råder en generell brist på folkgemenskap, homogenitet, ansvar, pliktkänsla etc, ett samhälle som istället präglas av maktlöshet, uppgivenhet, oärlighet, splittring, förakt för makthavare och mellan samhällsklasser samt samhällelig och folklig ohälsa (eller alienation om jag får använda det begreppet) är det varken orimligt eller irrelevant att relatera elitism med maktkorrumpering och privilegier som tillskansas eller reproduceras på andras bekostnad (och då inte bara andra medborgares, utan ofta på djur, natur och miljö). Ej heller är det en fråga som ska kringgås eller förbises i ett samhälle av något slag, men för mig ligger det i elitismen en inbyggd konkurrens som gör att olämpliga (enligt samhällsmoral och normativitet) sållas bort.
Ansvar existerar i högsta grad, skillnaden är att i dagens samhälle måste du välja att ta dig an ansvar, och på så vis väljer många bort det. Men det i sig är inget konstigt, vissa föds helt enkelt till följeslagare, det är en del i den sociala hierarkin.
Konkurens kan vara hälsosam, om alla planeter står rätt till, men ibland leder det enbart till att människor trampar över lik och djur, natur och medmänniskor blir lidande.
Självklart skall alla sträva att vara sitt yttersta, så länge ödmjukhet ingår.
Till saken hör också att även fast elitism till viss del kan vara problematiskt att tillämpa på det personliga planet (som Legionär beskrev) i dagens Sverige, så är elitism sett ur samhälleligt perspektiv ännu mer en fråga om en process. Vi kan bara se till reaktionerna här på forumet i och med ”Idavallen”; även om man teoretiskt kan tro på de elitistiska värdegrunderna så står ingen av oss opåverkade av det ”sossesamhälle” vi socialiserats in i. Detta varken kan eller ska ignoreras, utan måste ha en bredare förankring för att över huvudtaget fungera (nej, nu pratar jag inte om forumet längre här kan det nog snarare vara ett nyttigt ”prov”).
Idavallen är ett urmärkt exempel där pöbelmassan känner sig utanför, och visst, redan på barnsben får man lära sig att alla är lika bra på precis allt, även om du är skitkass på fotboll, klart det sätter sina spår. Därför måste man lägga fokus på individen, och driva den till att vara sitt yttersta istället för att klappa denne på axeln och säga "gud vad duktig du är!" hela tiden.
Du föds med möjligheten att bli det, du föds med en hjärna för matematik, du föds med en hjärna för konst.
Dagens socioekonomiska samhälle? Samma problem torde infinna sig inom kastsystemet då du föds in i en roll, om två bönder får en matematiker till son kommer de få en son som kan räkna boskap, men inte gör något mer av sin förmåga.
Japp, det var det jag skrev.
Även kastsystem har väl en ekonomisk och/eller social grund, där nedärvd skiktning härrör till det senare. Men problematiken är ju snarlik där ja, med skillnaden att individen i vårat samhällssystem har aningens större handlingsutrymme och chans att göra olika "klassresor".
Ansvar existerar i högsta grad, skillnaden är att i dagens samhälle måste du välja att ta dig an ansvar, och på så vis väljer många bort det. Men det i sig är inget konstigt, vissa föds helt enkelt till följeslagare, det är en del i den sociala hierarkin.
Konkurens kan vara hälsosam, om alla planeter står rätt till, men ibland leder det enbart till att människor trampar över lik och djur, natur och medmänniskor blir lidande.
Självklart skall alla sträva att vara sitt yttersta, så länge ödmjukhet ingår.
Det finns vissa ansvarsfulla individer, absolut. Jag talade dock i mer generella termer och då måste jag säga att många "vuxna" män och kvinnor idag, enligt mina erferenheter, beter sig som förvuxna bebisar. Att vara mogen, vuxen, ansvarsfull och förståndig tycks ses som något negativt och tråkigt, istället ska man vara evigt "ungdomlig" och "fri".
Ja vissa föds med egenskaper mer lämpade att följa andra, men jag anser också att vårat samhälle passiviserar folk i högre grad än vad som skulle kunna vara fallet, och där dessa egenskapers chans att komma till sin fulla rätt begränsas. Detta relaterar jag också till det motstånd som finns gentemot elitism, då detta i hög grad handlar om att agera, sticka ut hakan och inte nöja sig med att vara en del av en passiv massa som endast är ett objekt i förhållande till en redan utstakad väg.
Håller med om vikten av ödmjukhet.
Idavallen är ett urmärkt exempel där pöbelmassan känner sig utanför, och visst, redan på barnsben får man lära sig att alla är lika bra på precis allt, även om du är skitkass på fotboll, klart det sätter sina spår. Därför måste man lägga fokus på individen, och driva den till att vara sitt yttersta istället för att klappa denne på axeln och säga "gud vad duktig du är!" hela tiden.
Hehe, tvivlar på att det uppskattas av forummedlemmarna att omnämnas som "pöbelmassa". :rolleyes:
Slaavfs_Babe
2007-10-12, 13:32
Japp, det var det jag skrev.
Även kastsystem har väl en ekonomisk och/eller social grund, där nedärvd skiktning härrör till det senare. Men problematiken är ju snarlik där ja, med skillnaden att individen i vårat samhällssystem har aningens större handlingsutrymme och chans att göra olika "klassresor".
Jag vet att du skrev det, jag ville bara klargöra att det var så jag menade.
Det finns vissa ansvarsfulla individer, absolut. Jag talade dock i mer generella termer och då måste jag säga att många "vuxna" män och kvinnor idag, enligt mina erferenheter, beter sig som förvuxna bebisar. Att vara mogen, vuxen, ansvarsfull och förståndig tycks ses som något negativt och tråkigt, istället ska man vara evigt "ungdomlig" och "fri".
Jo, det är lite skillnad mot för Spartas äldreråd där ålderdom och vishet hyllades.
Ja vissa föds med egenskaper mer lämpade att följa andra, men jag anser också att vårat samhälle passiviserar folk i högre grad än vad som skulle kunna vara fallet, och där dessa egenskapers chans att komma till sin fulla rätt begränsas. Detta relaterar jag också till det motstånd som finns gentemot elitism, då detta i hög grad handlar om att agera, sticka ut hakan och inte nöja sig med att vara en del av en passiv massa som endast är ett objekt i förhållande till en redan utstakad väg.
Håller med om vikten av ödmjukhet.
Ja, men vissa är passiva från barnsben och kommer inte att sticka ut hakan, det är sådana jag menar som föds till att följa.
Hehe, tvivlar på att det uppskattas av forummedlemmarna att omnämnas som "pöbelmassa". :rolleyes:
Pöbel (av lat. plebs "folk")
Tror du de föredrar att kallas fä?
benvolio
2007-10-12, 22:38
Men ditt resonemang skulle med andra ord en person som inte anser sig tillhöra en elit, kunna förespråka elitism?
Varför inte det? Det sker väl hela tiden....
[...]
En person som föds med genetiska förutsättningar att bli t.ex. matematiker kan mycket väl hamna på ett "slitkneg" precis som sina föräldrar, och även om det finns undantag så kan man se hur sådana mönster generellt återskapas i det nutida samhället. Detta medför många gånger fel person på fel plats, vilket i ett större perspektiv ger negativa återverkningar på både samhällets och de ”felplacerade” individernas hälsa, utformning och utveckling.
[...]
Att ha en läggning och en förmåga att lösa vissa sorters uppgifter är en sak. Att passa för att sköta just sådana uppgifter kan vara något helt annat.
Socialdemokratin beslutade 1950 om införandet av den nioåriga enhetsskolan i syfte att tillvarata den så kallade begåvningsreserven som man ansåg fanns i samhället. Intelligenta arbetarbarn skulle beredas väg och höja landet än mer. Nu krävs det dock mer än mvg i matematik och svenska för att bli företagsledare, forskare eller produktionschef. Istället har skolans struktur och andemening lärt ut att alla är lika och att ingen är förmer än någon annan. I själva verket är det just den lektionen som många saknar - att alla inte är lika. Det spelar roll vem du är släkt med, vilka kretsar du rör dig i, hur du klär dig och vilka intressen du odlar. Det är inte främst fråga om vem som är adlig, bor på Norrmalm och skall ärva ett aktiekapital på några miljoner även om just sådana exempel blir ytterligheter i sammanhanget. Vem kan man lita på? Anderssons pojk, eller en Ahmed Abdullah som kommer in från sidan?
Överlag så tar det generationer att bygga upp en position i samhället för en enskild individ, just för att individen med rykte och förväntningar är en del av sin kultur, släkt och sitt genetiska arv - likaväl som att individen själv har byggt upp sin egen kompetens. Alla har således inte samma chanser (Det är märkligt att man skall behöva poängtera en sådan sak). Visionen om enhetsskolan har avsevärt för lite markkontakt, vågar jag påstå. Nu står vi här i långa rader, indoktrinerade, på den socialdemokratiska supertankern och tror att vi kan tänka i andra banor. Det finns land i sikte, men det är inte föröver kan jag avslöja, och vi kan inte hoppa över bord och simma dit. Ny kurs gäller och med gemensamma krafter så kanske vi kan stiga i land om ett par ytterligare generationer eller så. Må detta ske i nationalismens anda.
Livet är rättvist. Vi skall alla dö.
"Elitism" är en naturlig del i ett konkurrensförlopp som vi inte kan förhindra. Däremot kan vi ställa om parametrarna för vad som är en konkurrensfördel och inte. Socialdemokratin är samhällets expertinstitution när det gäller att göra svaghet till styrka och tvärt om. De utnyttjar demokratins svaga punkt som gör att femtioen procent kan leva på de övriga fyrtionio. Det konceptet har dock ett bäst föredatum eftersom det inte håller i längden. Må vi ha funnit denna brytpunkt, och att denna tid är nu, det är min morgonbön.
EDIT: Detta inlägg var inte ämnat att argumentera emot Demon, snarare en reflektion som dök upp när jag såg hennes stycke ovan. Att få bra betyg i matematik är inte nödvändigtvis detsamma som att man är lämplig för att bli ingenjör, redovisningsekonom eller liknande.
Kan vi verkligen med gott samvete påstå, att exempelvis den europeiska adeln styrde för böndernas skull? Att bönder på kontinenten tvingades stiga ner i diket när en adelsman kom ridande, och buga djupt samtidigt som adelsmannen låtsades att bonden inte existerade. Är inte det en extremt romantiserad efterhandskonstruktion, att bonden såg detta som en harmonisk del av en slags högre gemenskap?
Av naturliga skäl syftade jag inte på varenda samhälle och situation som föregick 1789. Alla samhällssystem degenererar och korrumperas med tiden, och då är det dags att de reformeras för att bättre överensstämma med de ideal de en gång förverkligade.
Man kan trots detta urskilja två huvudsakliga sätt att se på elitism och eliter. En är den moderna, en är den traditionella.
Av naturliga skäl syftade jag inte på varenda samhälle och situation som föregick 1789. Alla samhällssystem degenererar och korrumperas med tiden, och då är det dags att de reformeras för att bättre överensstämma med de ideal de en gång förverkligade.
Man kan trots detta urskilja två huvudsakliga sätt att se på elitism och eliter. En är den moderna, en är den traditionella.
Har ett traditionellt samhälle - vid någon tidpunkt i historien - haft en så idyllisk syn på sin maktutövning som den du beskrev? Ge gärna exempel på ett feodalt system som inte enbart har sett de underlydande klasserna som ett förbrukningsbart verktyg
Slaavfs_Babe
2007-10-19, 11:16
Har ett traditionellt samhälle - vid någon tidpunkt i historien - haft en så idyllisk syn på sin maktutövning som den du beskrev? Ge gärna exempel på ett feodalt system som inte enbart har sett de underlydande klasserna som ett förbrukningsbart verktyg
Alltså, om man skulle nämna en adelsman som såg bönderna som sina bröder med en annan plats i samhället skulle du nämna en annan som såg de som resurser, det finns alltid rötägg för att kontra de övriga.