De riktigt fördomsfulla: Vänstern och liberaler

[ReGoGeR]

Ni som bemött de allra mest antinationella och "internationalistiska" bråkstakarna på den någorlunda verbala fronten har säkert märkt att vårt "hatande" inte alls kan jämföras med den vänstern visar för sina meningsmotståndare, varav nationalister nog kan räknas som den största motpolen.

De lider av någon slags projektion oftast. De får gärna för sig att nationalister är något av följande: arbetslösa, socialbidragstagare, alkoholister, smygbögar, sexuellt undermåliga och därmed avundsjuka på främlingar (ni vet vad jag menar att de menar), tonårsrebeller (nästan uteslutande en vänsterprojektion av förståeliga skäl), obildade (vilket går stick i stäv med att påstå sig värna arbetarklass), psykiskt sjuka (medan de håller om hjärtat den judiska sinnessjukdomen kommunismen i varierande grad), onda (medan de helhjärtat stödjer mångkulturalismens helvete), xenofoba (medan de som sagt är helt främmande till våra värderingar som de hatar).

Man behöver inte ens säga mycket om vad det är man specifikt tror på i en debatt, de har redan hela bilden klar för sig: bilder på Balkan, Förintelsen, Hitler m.m börjar direkt rulla inför deras indoktrinerade inre öga när man nämner nationalism, debatten är över innan den ens börjar.
Går man dock och försöker loda lite på djupet med information som de säkerligen inte har att tillgå i de kretsar och informationsflöden de bevistar och tar del av så avvisas allting kategoriskt som "konspirationsteorier", "propaganda" eller något dylikt.
Så inte för att låta vidare konspiratorisk men systemet/ZOG vad man nu vill kalla det har verkligen gjort ett grundligt jobb på den "proletära massan", framförallt här i Sverige även om en ljusning syns på horisonten.

What goes around comes around som man brukar säga. Med deras knapphänta kunskap om "människor" (de som vistas i vänsterkretsar) har de bildat sig en skev uppfattning av världen som om den vore full av samma typ av avskum som de själva ofta är exempel på, därför kan de inte förlika sig med hur någon skulle kunna uppfatta världen på nationalistiskt vis utan paradoxer.
Moral likställs i en febrig vänsterhjärna med religion och därmed kastas det ut med badvattnet, så deras handlingar blir inte upprätta, inte heller blir deras leverne särskilt mänskligt i slutändan, såsom kan skönjas ju extremare deras yttring blir.

När man pratar med vänsterpack lyser något med sin frånvaro i debatten från deras håll ständigt: nämligen saklighet. Allting de tror att nationalister tror eller anser är alltid ogrundat, hämtat från deras egen propaganda om oss. De går helt enkelt alltid till basala personangrepp eller förlöjligande av vad de tror skulle vara våra åsikter, när det de facto bara är deras egen inbillning om dem. De försöker alltid desperat att sätta oss i fack för att förenkla för sig själva och försöka sätta oss på plats vilket de misslyckas väldigt pinsamt med om nationalisten är en seriös och vuxen person.
Detta tillvägagångssätt är också något som vänstern smittat ned andra debattörer med när det gäller att "bemöta" nationalister, även moderater och andra alliansare har plockat upp på det, som att det är något annat än väldigt barnsligt och kontraproduktivt för deras egen framgång, om än dock egentligen väldigt bra för oss då det bara bevisar att deras argument är luftslott.

Så till vänsterpack som läser här vill jag gärna fråga när ni ska vakna upp och åtminstone börja förstå hur vi nationalister ser på verkligheten, för vi vet hur ni ser på den, fastän vi inte håller med om exempelvis jämlikhetsdogmen, som går rakt mot allt sunt förnuft, naturlig ordning och erfarenhet.
Vi har hajat era floskler, sen gått vidare, ni har däremot fastnat i att tro att man hjälper människor bäst genom att bara ge, ge och ge hela tiden utan några betänkligheter kring vilka man ger till, om de gjort sig förtjänta av det, om ekonomin håller för det, om de hjälps bäst genom att rotas upp och importeras eller få hjälp på hemmaplan, om man kan driva klasskamp till sin logiska slutsats utan att riva upp sitt land i ett blodigt inbördeskrig.

När ska vänstern ta steget ut i det vanliga samhället som alla andra lever i?
Välkomna in i värmen då det dagas, krya på er tills dess.
Frid i Folkgemenskapens tecken!

[airik]

Eftersom hela deras världsbild är uppbyggd av information från judisk media och en väldigt politiskt skola med vänsterextrema lärare så är det väldigt svårt för dem att inte vara fördomsfulla.

[Gere13]

De kommer aldrig att komma ut i verkligheten, eller att omfamna den vanliga människan. Det hela bottnar åtminstone i frakfurtskolans inflytande. Kolla för lättillgänglig information om denna t ex på detta föredrag av William S Lind: http://video.google.com/videoplay?docid=8630135369495797236#

[Flow]

De flesta i mitt sociala sammanhang är politiskt vänsterinfluerade, och de är inga dåliga människor på något sätt utan tvärt om. Det är människor som tror gott och vill väl, och vi delar egentligen samma värdegrund och samhällssyn. Det som skiljer mig från dem är att jag vet att det som vi delar tillsammans hotas av utomstående. Att det sociala välfärdssystemet med den svenska modellen havererar i förmån mot en människo- och kvinnosyn som krockar med vad valfri gapig vänsterfeminist brinner för.

En vän till mig som alltid har sjungit på melodin kvinnor ni måste höja era röster för att höras, deltagit i varje vänsterdemonstration som hon haft tillfälle till, och som jag genom åren har haft otaliga dispyter som avslutats med att förr eller senare så kommer du att drabbas av det samhälle som du propagerar för. I förra veckan blev hon också det. Mitt på blanka eftermiddagen i utkanten av centrala Malmö kände hon sig förföljd att tre stycken utländska killar, strax därefter fick hon en spark vid knävecket, föll ihop och fick fler sparkar. De rånade henne inte, utan skrattade och sprang sedan därifrån. Jag fick mitt tillfälle att säga; vad var det jag sa? Förstår du nu? Men det gjorde hon inte. Idén med mångkulturen är så otroligt djupt rotad i människors själar.

[1972]

Jag har en del vänner som umgås med (i många fall radikalt) vänsterfolk och brukar hamna på en del fester med dessa. En del av dem vet var jag står politiskt, men det finns en del undantag. Dessa ger mig oftast mer nöje än man kan tänka sig. Jag brukar lugnt starta ett lätt samtal om någon västerperson eller relaterad incident. Samtalet glider sakta in på ideologi och dess motsatser. Klimax kommer när jag ställer den relevanta frågan om vem fienden verkligen är och svaret ALLTID blir "Internationella kapitalister" och jag ställer motfrågan "Menar du judarna?"

[ReGoGeR]

Just svaret på "Vad har hänt?" och "Vilkas fel var det?" rör alltid upp, men avslöjar också gemensamma beröringspunkter oss emellan.
Kan förstå att man inte tycker om allt för småsint despotiska kapitalister vars girighet tar död på folkets självständighet, leverne, glesbygdens näring och ibland hela nationer, dock om hela den fria marknaden är att anklaga eller bara den kortsynta etiken som vägleder deras plånböcker borde vara självklart, har man inte rätt till privat egendom och eget företagande vad har man då att hävda sig med ekonomiskt ens i en statskapitalism?

Vänstern är också de bland de politiskt korrekta som är allra mest Israelkritiska, vilket förvånar då de inte verkar förstå att sionismen är en naturlig, politisk förlängning av Talmuds uppmaningar om hur gojer bör behandlas. Ja, vänstern kan se många av symptomen, men de har svårt att greppa rötterna till problemen, fruktansvärt svårt trots att de erkänner "ja, många i ledande positioner är judar" så vägrar de generalisera i det fallet, trots att socioekonomiska klasser och tredje världens behövande går utmärkt att generalisera, högst inkonsekvent.

Som Flow påpekar, de värst hjärntvättade vaknar inte ens när mångkulturens bestialitet tjuter vid porten, det måste ju betecknas som förjävla blint. När verkligheten kommer och slår in dörren och man fortfarande förnekar kan man inte annat än få det man förtjänar.