Vad vi kan göra själva - vad vi kan göra tillsammans

[Papa doc]

Vad vi kan göra själva - vad vi kan göra tillsammans

Vad vi alla kan - och måste - göra på individuell nivå är att försöka ta oss in i det samhälle vi vill omvända till fördel för oss själva och vårt folk. Ytterst handlar det om att varje individ själv måste upptäcka sin roll och sina förutsättningar att arbeta för en förändring inom samhällets ramar. Vi vill inte bidra till det nuvarande systemets bevarande, men för att ändra på samhället kan vi inte stå utanför, utan vi måste tvärtom in i det. Genom att befästa viktiga befattningar så har vi en större möjlighet att nå och påverka våra folkkamrater. Vi måste förstå och acceptera att samhällsgemenskapen utgör deras grundtrygghet i tillvaron och ifall vi vill påverka dem så måste även vi ansluta oss till den. Vi ska hjälpa och påverka våra folkkamrater inom det nuvarande samhällets ramar, och på sikt ska vi även ha som mål att förändra dessa ramar, inte bevara dem.

För att lättare förstå hur vi kan förändra systemet genom att ta oss in i det behövs en förståelse för samhällets konstitution. Enkelt uttryckt kan man säga att samhället existerar i olika skikt: På europeisk nivå, på nationell nivå, på lokal nivå och givetvis ända ner till familjens nivå. Familjen är samhällets viktigaste stöttepelare, det är också på familjenivån och den individuella nivån som man måste söka sin identitet, personliga utveckling samt kunskap för att kunna finna mening med livet överhuvudtaget. Ur detta kan vi alltså hitta förståelsen om utveckling för oss själva som individer - att hitta oss själva och forma oss själva i kampen för gemenskapen.

Vår främsta kraft måste i dagsläget ligga på den lokala nivån, det är där som den gör mest nytta i dels informationskriget men framförallt genom kampen för återskapandet av den lokala identiten som folket på den specifika platsen har blivit berövade av vår nuvarande regim.

Vi måste alla förstå att lokalpatriotismen alltid kommer att ha en större betydelse för folk än vad nationalismen någonsin kan få. Lokalpatriotismen finns inom människorna redan nu, det gäller bara att finslipa vår information och använda sig av aktioner som folket kan relatarera till och känna gemenskap i. Men även återvinna den kulturella gemenskapen som en gång funnits på orten i fråga.

I Sverige idag så kan vi se lokala sammanslutningar som skulle kunna utvecklas till ordentliga verktyg för att fånga upp människorna på orten och hjälpa dem att utvecklas och återfå den identitet som en gång har förknippats med orten. Vi har sett strålande initiativ som Helsingborgskampanjen, Göteborgs Fria Nationalister med flera. Detta är underbara initiativ som Sverige behöver se mer av.

Detta är givetvis inte det enda vi kan göra på lokal nivå men en mycket bra början. Vidare måste vi - som jag sa innan - få in människor på viktiga befattningar i samhället och då givetvis personer med god lokal kännedom om sin ort.

Lokalpatriotismen kommer i sin tur bidra till den rikstäckande nationalism och kulturella renässans som vårt land är i behov av. Detta kommer att ge upphov till vår pusselbit i det nya Europa av fria och autonoma länder. Detta är ett kortfattat första utkast i en - förhoppningsvis - långdragen och intressant debatt kring ämnet.

[Parabellum]

Money talks!

Det blir mycket siffror nu. Men jag ska försöka att knyta samman till ämnet ang. vad man kan göra på lokal nivå.

Ersättningar till kommunerna.
Kommuner som tecknar en överenskommelse om introduktionsplatser får varje år en statlig grundersättning som för 2007 är på 534 900 kronor. Till det kommer en schablonersättning på mellan 65 900 och 178 300 kronor per person, förutsatt att kommunen har en individuell introduktionsplan för den som tas emot.
Ersättningen är tänkt att täcka kommunens ökade kostnader för, i genomsnitt, tre och ett halvt år.

Schablonersättningen, enligt 2007 års nivåer:
178 300 kronor för vuxna 16 till och med 64 år
109 500 kronor för barn under 16 år
65 900 kronor för äldre från 65 år

Exempel: Stockholm
Antal mottagna 2006: 6520 st
Om man tar medelvärdet av schablonersättningen, så får man 117900 kr/per person för dryga tre år.
Detta blir 117900*6520=768708000 kr. Alltså en beräknad kostnad på 728.7 miljoner kronor över en treårsperiod bara för Stockholm. Samtidigt får Stockholm kritik för att de inte klarar av situationen: http://www.temaasyl.se/Templates/Page.aspx?id=1494
Schablonersättningen är bara en liten del av all den ersättning som betalas ut. Här nedanför är de resterande hålen i stadens plånbok. Lägg sedan till kostnaderna för de brott, sjukvårdskostnader, advokatkostnader, tolkar, fängelsekostnader och SFI som också tillkommer. Det blir många nollor.

· Grundersättning
· Särskilda kostnader för äldre, sjuka eller funktionshindrade
· Särskilda kostnader för barn utan vårdnadshavare
· Betydande extraordinära kostnader
· Vårdkostnader
· Hälsoundersökningar
· Extra ersättning för att påskynda etablering på arbetsmarknaden

Jag har på fullt allvar sökt positiva fördelar med invandringen när det handlar om arbetskraft och andra, liknande tillgångar. De som har uttalat sig i positiva ordalag är, håll i er nu, Liza Marklund och andra proffstyckande människor. Frågar man istället en nationalekonom, AMS eller SCB, så är svaret någonting helt annat. 30 % av landets invandrare är arbetslösa.
Liza Marklund & Co säger att landet aldrig skulle ha den välfärd och status som vi har idag, om inte invandringen hade funnits(?) Vilken välfärd talar hon om? Är det välfärd att ha underskott i vårdbudgeten varje år, att vi har över 10 000 hemlösa människor i vårat eget land, att en undersköterska tjänar i snitt 16000 kr/månaden, att vi har en vårdkö som genererar dödsfall under väntetiden, att många ensamstående föräldrar står på minus varje månad efter att räkningarna är betalda osv. Detta är inte en värdig välfärd. Att Liza Marklund och vissa politiker påstår att Sverige inte hade fungerat utan invandrare, då svensken aldrig hade tagit ett städjobb eller liknande vet jag inte om det stämmer. Är Sverige verkligen så ömtåligt att vi skulle braka ihop om vi inte hade några pizzerior, somaliska städtanter, Iranska bilmontörer och turkiska bilhandlare? Jag tror inte det. För svensken kommer att städa om det är det som behövs för att få en inkomst. Om inte annat så kan man faktiskt tvinga lata människor att jobba.

Som Asbjörn sa, så kan man göra väldigt mycket på det lokala planet. Ett lokalt informationsblad som behandlar invandringens alla konsekvenser per kommun och landsting, tillsammans med t.ex. brottsstatistik(alla kan hämta ut fällande domar vid tingsrätten) och som dessutom utkommer 2-3 ggr i månaden med ett nytt tema vid varje utdelning, är någonting som jag själv tror väldigt mycket på. Det ska inte stå någon avsändare på dessa blad. Inga partinamn eller organisationer skall nämnas. Det enda som ska stå är fakta och källförteckningarna.

Syftet med detta är att det inte ska gå att beskylla något enskilt parti eller liknande. Dessutom så tror jag att det är lättare att väcka ett intresse bland väljarna om det inte står SD, ND eller SMR. Sedan är det upp till läsaren att själv välja vilket parti som tilltalar honom eller henne. Men det absolut viktigaste syftet med den här tanken är att slå hål på myten om invandringens betydelse för Sverige som välfärdsstat. Att vi inte på något sett är beroende av städtanter och pizzaägare för att kunna ha en fungerande stat i framtiden. Och att det finns orsaker, stora orsaker, till att vara extremt kritisk till den nuvarande processen.

Källförteckning
http://www.migrationsverket.se/pdffiler/asylarend/overenskommelser.pdf
http://www.migrationsverket.se/
http://www.dnv.se/press/PressItem.aspx?Type=3&FileName=2006-06-12invandrare.html
http://www.drugnews.nu/article.asp?id=2483

[Gary Cooper]

Jag fortsätter väl där Parabellum inledde sitt inlägg.
Money Talks!
Jag har ofta funderat över det här med hur den nationella rörelsen skulle kunna finansiera sina aktiviteter bättre. Nu har inte jag någon större insyn i hur diverse projekt finansieras i de olika nationella organisationerna, mycket möjligt att min idé redan är omsatt i praktiken.
Jag tänker mig ett nätverk av småföretag som ägs av seriösa nationella och där en del av intäkterna går till "rörelsen" samt hjälper till att finansiera uppstart av nya företag. Lämpligtvis bedrivs verksamhet inom så många brancher som möjligt. I händelse av motvind så kan ju flera företag kanske stötta varandra. Samtidigt ges ju möjligheten att nationellt sinnade kan få jobb och inkomst så att de får möjlighet att leva ett anständigt liv utan att behöva stå med mössan i hand inför någon PK-tyrann.
Nu talar jag inte om att starta ett nytt IKEA eller Ericsson utan om ett nätverk av mindre företag med ett hanterbart antal anställda. Sen kommer ju givetvis frågan om vilka partier/organisationer som ska ha del av intäkterna.
Som sagt, uttrycket money talks är inte taget ur luften. Med pengar i kistan så öppnar sig möjligheten att nå fram till desto fler människor.
Vad tror ni? Är jag helt fel ute?

[Schtekaren]

GC: Jag skulle säga att din tanke är ypperlig, att bilda en sammanslutning av småföretag drivna av nationella är en väldigt god tanke som kan komma att gynna oss på fler en ett plan. En viktig beståndsdel som borde ligga till grund för projektet som jag ser det är emellertid att en viss del av profiten går till den här "gemensamma kassan" och sedan oavkortat till att starta fler företag som ska kunna generera arbetstillfällen för nationella och intäkter till oss, samtidigt behöver man här vara konsekvent med att projektet är ideologiskt och partipolitisktobundet. Om den gemensamma kassan skulle generera pengar åt olika politiska samfund så skulle det här mycket väl ligga grund för en schism och därigenom en splittring som skulle komma rasera hela projektet innefrån, därav är det högst nödvändigt att det sker oberoende av några andra grundvalar än önskan om vårt folks fortsatta leverne, vilket alla etniskt medvetna kan ställa upp på utan att tveka.

Alternativt skulle man kunna skapa en gemensam plattform av projektet där det beslutas om att allokera resurser till olika projeket, vilka inte nödvändigtvis behöver vara av "uttrycklig nationell karaktär" utan lika gärna att bygga en ny lekplats åt barnen i grannskapet, köpa in fotbollar, handbollar och andra redskap till att främja en aktiv ungdom eller något som vanligt folk i huvudsak kan relatera till och bära frukt av, vilket som Asbjörn mycket riktigt påpekar fokus bör läggas på lokal nivå, då det ligger individen närmast om hjärtat. Vikten är att det ska råda en konsensus till vart resurserna allokeras om man nu väljer en sådan väg, eftersom endast på det sättet kan vi garantera oss att vi undviker onödigt sönderfall företagen sinsemellan.

En annan viktig aspekt med ett dylikt projekt är att det är ett viktigt steg i ledet till att skapa ett samhälle i samhället, vilket är en förutsättning för en kommande nationell seger utifrån mitt perspektiv. Om vi någonsin ska kunna vinna över folkets hjärtan så måste det ske huvudsakligen ekonomiska och sociala incitament eftersom det tydligen inte har någon större effekt att gapa om J-konspirationer eller massinvandring.

[ljus framtid]

Nätverk och samarbete kommer bli oerhört viktigt och man kan börja på en försiktig nivå.
Det första man kan göra är att gynna svenska och nationella näringar,men det är ganska elementärt och kanske inte vad som avses i den här tråden.

I yrkeslivet finns det svenska småföretagare som vill undvika att tvingas inkvotera invandrare.
Det kommer att finnas allt fler arbetare som riskerar att bli av med/inte få jobb p g a nationell aktivism och åsikter.
Utökar vi det här nätverket får nationella en grund att stå på och får bättre ekonomi. Man kan även tänka sig fler som får lättare att arbeta arbeta deltid och vara aktivist deltid.

Sedan finns det mycket att göra inom barnomsorg och klubb/föreningsliv.

Men jag anser att det inom näringslivet är viktigast,för ekonomisk kraft är en nödvändig plattform att stå på Ekonomi och realkapital(mark och livsmedel)

[anvihl]

Det är glädjande att se dessa inlägg och jag kan bara hålla med. Nationella företag innebär pengar/möjlighet till vidare agerande. Det är ett mycket fint exempel som TT tar upp; lekplats, o. dyl då dylika handlingar även ingjuter förtroende i gemene man gentemot oss.

Att avdramatisera nationalismen är ett föreberedande moment som leder till att "vanligt folk" t ex gynnar nationell affärsverksamhet. Angående ekonomisk plattform har jag tidigare lagt ett förslag om detta i tråden om 20-kronan/insatshjälp till behövande i olika kommuner.

Nationella affärsröresler/goodwill skulle med all säkerhet ge mycket "frukt", men vi måste även ha en bra jordmån att växa i och denna utgörs som jag ser det -förutom oss själva- av "vanligt folk." Avdramatiseringen igen, alltså, och som Asbjörn tidigare här behandlat är aktivism -även ideell- från vår sida av godo.