Dagen då mångkulturen kom till Sverige (med övergrepp och tjuvande)

[Johan Björnsson]

Historien om en av de första utomeuropeiska invandrarna (om vi bortser från zigenarna som kom tidigare till Europa) i Sverige, är ganska intressant och talande:

http://sv.wikipedia.org/wiki/Tuckson




John Panzio, känd även som Tuckson, Tockson eller Toxon, var gunstling och kammartjänare hos kung Karl XV av Sverige.

Panzio var av afrikanskt ursprung. Han dök upp i Sverige vid Axvalla 1858. Han tycks först varit anställd av regementschefen, sedan hos prins August, och slutligen hos Karl XV. Han var tillsammans med Ohan Demirgian en av Karls gunstlingar, och hans närvaro vid hovet orsakade skandal. Han fick officiellt titeln "extra kammartjänare" och kungens piprensare. År 1866 avskedades han från sin tjänst. Det ryktades att hovdamerna hade klagat på att han varit närgången. Officiellt avskedades han för att i sin egenskap av piprensare ha stulit av kungens cigarrer.

1910 gav författaren Sven-Olof Roth under pseudonymen "Svante" ut en roman baserad på John Panzio:s liv. Romanen heter KARL XV:s PIPRENSARE - Interiörer från den tredje Bernadottens period. Boken gavs ut på Gamla Breflådans Förlag

[Dan B]

Historien om en av de första utomeuropeiska invandrarna (om vi bortser från zigenarna som kom tidigare till Europa) i Sverige, är ganska intressant och talande:

http://sv.wikipedia.org/wiki/Tuckson

Afrikan kommer till Sverige, begår sexuella övergrepp av något slag mot rikets kvinnor och ertappas med stöld. Vilken överraskning.

Antar att han kände sig svårt diskriminerad som arbetslös invandrare (eller vänta nu -- kungens gunstling?) och att utanförskapet drabbade honom hårt där i flyktingförläggningen (eller vänta nu -- palatset?). Måste ha varit därför han inte levde som en hedersknyffel och startade en massa företag som gav jobb åt okunniga och barbariska svenskar, som ju afrikanska invandrare annars är kända för att göra.

Allvarligt talat, det som slår mig när det gäller John Panzio och även hans gunstlings-kollega Ohan Demirgian (http://sv.wikipedia.org/wiki/Ohan_Demirgian) är hur detta samhälle har ruttnat uppifrån och ner. Adelns degenerering hade gått långt redan på 1800-talet. För lite krig och för mycket lyx och utländskt inflytande, gissar jag.