Kaninproblem

[Adoremus]

Fick en fullvuxen Vädurskanin förra helgen. Tyvärr så verkar den inte vara psykiskt tillräknelig. Bla. så verkar hon överlycklig när man kommer för att ge henne mat eller kaningodis, men istället för att äta ur handen bits hon intensivt. Finns det någon här som haft samma problem, och är det lämpligt att låta henne para sig, eller för hon över problemen till sina ungar?
Enda sättet är tydligen att prata lugnande med henne och försöka få henne att bli harmonisk.
Men som sagt; alla som har erfarenheter av kaniner är välkomna med tips!

[Shargoth]

Är den tam annars eller?

[Adoremus]

Är den tam annars eller?
Den sitter still när man klappar den, men fick värsta utbrottet igår när vi skulle klippa klorna på henne i djuraffären.
Enligt innehavaren så har "de aldrig sett en så vild vädur tidigare".

[Rebekah]

Jag har tidigare varit uppfödare av bl.a vädurs-kaniner. Alla kaniner har olika personligheter, och bör hanteras vid ung ålder för att få ett bra beteende som vuxen. Hur gammal är er? Köpt den ifrån en annan familj eller på djuraffär? Djuraffärs-kaniner har vanligtvis en tuffare attityd iom att dom inte blivit hanterade av människor på samma sätt.

Att klippa klor på en kanin, katt eller hund är väldigt lika. Dom tycker att det är obehagligt att bli fasthållna och blir rädda. Prova att ge kaninen mat samtidigt som ni klipper, beröm kaninen och ta det lugnt - ingen stress. Kaniner kan man inte likt hundar "brotta ned" och ta ledarskapet över, kaninen är ett för stressat djur för det. Handlar om att lirka.

Att låta henne para sig har ingenting med hennes attityd att göra, många av våra kaninhonor fick tom värre attityd efter att dom blivit mammor.

Nu var det ett bra tag sedan jag hade en kanin, så jag har inte allt färskt i minnet. Men det finns forum för kaninägare och något ställe som heter zoonen.com eller liknande där du kan ställa dessa frågor till erfarna kaninägare och uppfödare. Där får du säkert bra med hjälp.

All lycka till!

[Doll]

Jag tycker att du ska lyssna på Rebekahs råd, det tyckte jag var bra. Jag har själv varit kaninuppfödare och har drällt runt en del på utställningar (uppfödning av holländsk dvärgvädur) och som sagt har olika kaniner olika personligheter. Att låta henne få ungar tror jag inte skulle lösa problemet, däremot kan du sterilisera/kastrera din kanin för att få bort könsdriften vilket kan vara orsaken till att den är aggressiv

[Adoremus]

Fått den av en kompis, som i sin tur tagit hand om den för en kompis räkning. Har ingen aning om ålder, men enligt djuraffären är den fullvuxen, skulle tippa på mellan ett och ett halvt till två år gammal.
Verkar inte som om den var direkt välkommen i den första familjen och det blir nog svårt att få den att få ett bra beteende. Men vi skall försöka!
Tackar för tipset!

[Rebekah]

Bara att jobba på Adoremus. Hade själv "problem-kaniner", och honorna var faktiskt värre. Okastrerade hanar upplevde jag som trevligast. Kanske ni skulle ge henne ett marsvin eller en kastrerad hane till kompis, kaniner trivs bäst i flock.

Lycka till!

[adde]

Dock så får man tamaste djuret om man själv utgör "flocken". Djurvänner brukar förvisso säga att det är elakt mot djuret när man t.ex är på jobbet.

Även gamla hundar kan lära sig sitta, gäller även smågnagare. Tålamod, belöning och viss bestraffning.
Förklaring: Beröm djuret med ord, klappningar och godis så fort det visar tendenser till något bra, t.ex inte bitas. När väl djuret börjat förstå vad det blir belönat för kan man slänga in bestraffningsdelen. Nu menar jag INTE djurplågeri men för just kaniner vet jag att man kan ge en liten pick på nosen ifall den bits. Inte hårt naturligtvis så det skadas, utan bara just en liten pick med fingret, då dom tycker det är obehagligt.

Ta det dock med 90% belöning, 10% bestraffning. Och du måste vara säker på att kaninen förstår Varför bestraffning sker, och Bara om det rör sig om "återfall" kan läggas till.


Jag hade ett marsvin tidigare och det var nästan lika tamt som hunden jag har nu är. Behövde inte ens bur till honom, visst, skit över hela golvet men det fanns ingen bättre kamrat.
Nu kan ju inte kaniner skrika och kommunicera såsom marsvin kan men annars borde detsamma kunna lyckas.

[Doll]

Adde: Självklart blir djuret tamare om man själv utgör flocken, detta är för att djuret tvingas ty sig till en annan art än den själv, det är dock inte det optimala för djuret.

Själv tror jag inte på bestraffning, speciellt inte av gnagare, däremot har positiv förstärkning visat sig vara mycket bra. Alltså ignorera djuret när det gör fel och berömma djuret när det gör ett önskvärt beteende. På detta viset finns det ingen risk att man får ett nervöst och osäkert djur ifall man råkar bestraffa djuret utan att den vet vad den blir bestraffad för. Djur har inte logiskt tänkande som vi människor.

Jag vet inte riktigt hur du menar med att kaniner inte kommunicerar, för det gör dom. Däremot använder dom högfrekventa ljud som en människa inte uppfattar, andra kaniner gör det dock.



Adoremus: En annan kaninkompis tror jag själv kan hjälpa mycket mot aggressiviteten eftersom hon kanske känner sig ensam. Dessutom kommer du få en gladare kanin på köpet! Dock är det en kastrerad kaninhane som gäller då detta i regel brukar gå bäst. Två honor kommer slåss och en okastrerad hane kommer resultera i massor med ungar

[adde]

Doll:
Du säger ju saker som jag redan sagt :).
Jag sa samma sak gällande att själv utgöra flocken, men att djurvänner brukar tala emot det. Jag har testat båda varianterna och min åsikt är att ett djur ger mer nöje för innehavaren, det blir tamare. Låt oss leka med tanken att en kanin bor i ett hushåll ensam, dock med människor (flock) som ständigt är hemma, är det då elakt?

Jag hänger med på att kaniner inte har samma logiska tänkande (så vitt jag vet), men de kan lära sig att ett visst beteende är bra. Men inte varför.
Mitt marsvin bet en hel del i början, med belöning minskade betten, han visste således att bett var ett mindre önskad beteende och en pick på nosen påminde om det. Notera att det inte handlar om att skada djuret.

Det jag menade med kommunicerar var det att marsvin kan prestera läten i den mån att vi människor kan förstå dom och dess innebörd, mycket bättre än kaniner kan. Det var dock OT.
Man kan jämföra med hundar, de har också många läten vi kan förstå (marsvin) men också mycket gestikulik vi inte ens hinner se (kaniner).

Så jag får nog säga emot dig faktiskt! Rekommenderar inte en partner till djuret. resultatet lir då väldigt lätt att du i slutändan bara kastar in en näve mat om kvällen, eftersom du inte får någon större respons.

[Herr Vampyr]

Om ändå min kanin hade kunnat vara så kaxig. Istället är den grovt nervös och springer och gömmer sig, så fort någon annan än jag försöker ta på den.

Är det en hanne så kastrera den, brukar funka med det mesta.

[ööörkarn]

Ang. kloklippningen, jag vet inte om det är samma med kaniner som för hundar men man ska försöka få klippningen till en positiv upplevelse. Någon kan massera kaninen när man ska klippa, man kan ge godis eller mat. Och så ska man framför allt vara lugn själv. Djuren känner av våran stress och blir stressade själva.
Det kan ta sin tid och ni kanske inte ens kan klippa till en början men då får ni vänja kaninen vid att ha tången vid tassarna.

Vi hade såna problem med hunden men med godis och massage håller hon sig lugn. Även min leguan hatade att få klorna klippta men matade jag honom samtidigt så gick det riktigt smidigt. :-)