Visa fullständig version : Vad har hänt??
jimmysweden
2007-08-21, 17:14
Detta är pg.a. den film om de 2 som påstås bli avrättade...
Jag blev nationell(skinnskalle) början/mitten på 90-talet och skulle denna film visats då så skulle alla jag kände då jublat och sett det som att raskriget var här, det fanns inget "inga förtjänar dö"... det fanns inget "så kan man inte göra" utan man skulle vart stolt över att vara NS när man såg denna filmen.
Man skulle antagligen ha tittat på denna filmen innan man gick ut på stan, med katastrofala följder för den enskilda Nationalsocialisten.....
Men idag imponeras jag inte av sånt här (jag förstår varför det sker, och jag tror jag har haft samma hat som de som gjorde avrättningen),filmen äcklar mig precis som den ska göra....
Vart är mitt obevekliga hat jag en gång kände??
Är det av godo att detta hat är borta?? (jag gissa att de flesta känner likadant som är i min ålder idag)
Jag vill ha tillbaka mitt hat som jag tappat i denna vidriga vardag
(Jag skiter ifall detta är osammanhängade eller meningslöst för er men jag ville få det ur systemet)
man brukar vara mer radikal i sin ungdom... vi unga har inget tålamod o vill så snabbt som möjligt få resultat oavsett metod ;)
(sen så är filmen i fråga sinnessjuk...)
jimmysweden
2007-08-21, 17:24
Jag kan hålla med om själva idén med att filma det kan framstå sjukt men tillvängagångssättet finns det flera 1000-tals jag skulle vilja gick samma öde till mötes
Enhärjarna
2007-08-21, 17:32
jag har inte sett filmen men jag håller på att letar efter den men kan inte hitta.
Sir_vääs
2007-08-21, 17:34
Du vill nog inte se den, efter att jag själv läst de andras reaktioner efter filmen har jag själv avböjt att se den.
jimmysweden
2007-08-21, 17:34
Filmen i sig diskuteras i en annan tråd så.....
Detta är pg.a. den film om de 2 som påstås bli avrättade...
Vad är det ens för film? Ingen länk?
DesolateWastes
2007-08-21, 17:39
Det är inget fel i att känna hat så länge det är välriktat. Vad som därmeot är högst väsentligt är vilka konsekvenser hatet får. Den typen av avrättningsvideo som den du talar om gynnar inte vår kamp. Hatet kan vara en brinnande drivkraft för den som uträttar stordåd, men se då också till att det hat som du känner mot detta vidriga samhälle faktiskt får fungera som drivkraft för att bygga upp ett vackert och fint samhälle. Hat i sig är bara en känsla, det är hur hatet används som är avgörande.
Hrimfaxe
2007-08-21, 17:42
Jag har sett filmen för ett tag sedan, och eftersom jag har avsaknad av empati kan jag inte säga att filmen berörde mig på något speciellt sätt!
Det enda jag uppmärksammar är just tillvägagångssättet, finns mycket effektivare sätt. Men sånt passar sig inte att diskutera här.
Hat, rent hat bör man aldrig känna, då har man redan förlorat striden, det man bör känna är stolthet och en vilja att slåss för det som rättmätigen är vårat, en kärlek, då alla vet att kärlek är en mycket starkare känsla som inger mer mod än hat.
Våra fiender styrs av sitt hat och förakt, och jag ser gärna att vi är bättre, vilket jag vet att vi är, de flesta utav oss.
jimmysweden
2007-08-21, 17:46
Kan du ibland aldrig vilja släppa loss hatet och låta det drabba alla kräk i ens närhet??
Ibland känns allt så sjukt meningslöst.... visst vi går framåt, men det gör ju rasförräderiet också... Vet inte hur många rasblandade par jag måste "betjäna" i butiken varje dag.... Jag spyr snart alltså...
Just nu är jag inte intresserad av en fin värld, utan jag vill ha tillbaka hatet (jag vet att det är kontraproduktivt och inte är den rätta vägen men detta fina prat om en bättre värld äter upp mig inifrån....
Detta är pg.a. den film om de 2 som påstås bli avrättade...
Jag blev nationell(skinnskalle) början/mitten på 90-talet och skulle denna film visats då så skulle alla jag kände då jublat och sett det som att raskriget var här, det fanns inget "inga förtjänar dö"... det fanns inget "så kan man inte göra" utan man skulle vart stolt över att vara NS när man såg denna filmen.
Man skulle antagligen ha tittat på denna filmen innan man gick ut på stan, med katastrofala följder för den enskilda Nationalsocialisten.....
Men idag imponeras jag inte av sånt här (jag förstår varför det sker, och jag tror jag har haft samma hat som de som gjorde avrättningen),filmen äcklar mig precis som den ska göra....
Vart är mitt obevekliga hat jag en gång kände??
Är det av godo att detta hat är borta?? (jag gissa att de flesta känner likadant som är i min ålder idag)
Jag vill ha tillbaka mitt hat som jag tappat i denna vidriga vardag
(Jag skiter ifall detta är osammanhängade eller meningslöst för er men jag ville få det ur systemet)
Känner igen det där. När jag var 17-18 så skulle jag kunna döda vem som helst som gick emot saken utan att känna någon ånger alls. Det var mer straffet som hindrade en.
Men idag. Absolut inte! Har sett en del elände, kan ju vara det som formar en? Eller så är det bara så att man blir äldre och får andra värderingar?
Ibland är det svårt att sätta sig in i att det som jag och kanske du kände en gång numera finns hos de som är yngre. Men jag tror ändå att det är lite bättre nu. Idag ser man inte Ns folk slåss på det viset som vi gjorde. Idag är man mer organiserad och har blickarna på målet på ett annat sätt. Mer fritt från våld.
Men det är i alla fall skönt roligt att du fortfarande inte har lämnat vår stig, den som leder vår folk till ett fritt Sverige.
Hrimfaxe
2007-08-21, 17:49
Kan du ibland aldrig vilja släppa loss hatet och låta det drabba alla kräk i ens närhet??
Ibland känns allt så sjukt meningslöst.... visst vi går framåt, men det gör ju rasförräderiet också... Vet inte hur många rasblandade par jag måste "betjäna" i butiken varje dag.... Jag spyr snart alltså...
Just nu är jag inte intresserad av en fin värld, utan jag vill ha tillbaka hatet (jag vet att det är kontraproduktivt och inte är den rätta vägen men detta fina prat om en bättre värld äter upp mig inifrån....
Till viss del, ibland behöver man uttrycka sig, släppa ut "känslorna" det håller jag fullständigt med om, men hatet bör inte vara det som driver en, fast det kan vara en stor del i kampen.
Jag känner igen mig där, ibland så rinner bägaren över när man ser alla rasblandar par, alla whiggers, alla passiva svenskar. Så jag förstår dig faktiskt. Men hatet bör inte vara en drivkraft som sagt, men det kanske är nyttigt ibland, så länge det är produktivt och inte skadligt för en själv eller för sakens skull.
jimmysweden
2007-08-21, 17:52
Men hur skiljer man på hat och kärlek
Jag kan det inte, blir jag arg för jag hatar (te.x. henne med negern), eller arg för jag "älskar" henne ( förstår ni vad jag menar??)
Sir_vääs
2007-08-21, 17:53
Du behöver inte skilja på det, bara kanalisera det rätt.
Sir_vääs
2007-08-21, 17:59
När folk bildar aktivistgrupper som man trots motgångar i slutändan ser växa och dra till sig bra folk, inget kommer att komma som en blixt från en klar himmel.
Nu förstår jag vad du menar Jimmy.. Inte riktigt min smak om jag ska säga så, att det sen var i Ryssland kanske inte förvånar så många...?
jimmysweden
2007-08-21, 18:06
Sir Vääs...
Har inte en aning om din ålder eller bakgrund men jag avundas din framtidstro...
Jag var i unga år väldigt naiv och blåögd (jag menar inte att du är naiv eller blåögd) och jag saknar det.... Idag så är jag en pessimistisk jävel, men det betyder inte att jag gett upp på något sätt för det spelar ingen roll om vi idag alla visste att vi skulle förlora...vi måste ändå kämpa....
Sir_vääs
2007-08-21, 18:16
Jimmysweden
Jag kan också vara pessimistisk, speciellt när jag ser hur rörelsen ser ut utanför min egen stad, men mest pessimistisk blir jag när jag hör alla andra pessimister som påstår att kampen är död, kampen är långt ifrån död, Göteborg kallades innan den förlorade staden bland nationella i våra kranskommuner, en liten klick nationella pessimister faktiskt, fick nog och började göra något, dom började bygga på något som spred sig över staden, idag är stadens nationella hyperaktiva, innan såg man aldrig propagande på stan eller i förterna, idag ser man det överallt lite hipp som happ, förr kunde man inte tala om nationelism utan att disskusionen slutade med hets i bästa fall och slagsmål i värsta fall, idag mycket pågrund av alla eldsjälar pratas det ganska öppet om nationalism och man får oftare tummen upp från vanliga Göteborgare än spott och sve.
Jag förstår precis vad du menar med, vart ditt hat tog vägen, jag känner detsamma ofta, men jag skiter i vart mitt hat tog vägen, jag vet vart min kärlek finns och jag är grymt målmedveten idag istället för vad jag var innan dvs, fylld av hat och vrede.
Som du säger, "det spelar ingen roll om vi idag alla visste att vi skulle förlora...vi måste ändå kämpa...."
Vi har inget val, har man en gång sett sanningen vill man inte tillbaks till livet att famla i mörkret.
jimmysweden
2007-08-21, 18:19
touché
Hrimfaxe
2007-08-21, 18:33
Men hur skiljer man på hat och kärlek
Jag kan det inte, blir jag arg för jag hatar (te.x. henne med negern), eller arg för jag "älskar" henne ( förstår ni vad jag menar??)
Håller med Sir_Vääs, man måste kanalisera det rätt.
Sen tror jag nog mer det beror på att du "älskar" henne, än hatar, du hatar händelsen, men då kan man fråga, varför du hatar? Det är nog för att du älskar.
Lite komplicerat där. Vet inte hur gammal du är, men det är synd att du är pessemistisk. Jag själv är dryga 20, eller jag blir det om några dagar och jag är nog den mest cyniska och pessemistiska negativa djävel jag själv någonsin stött på. Det är samhällets förtjänst som format mig så, men alla dagar äro inte gråa, när man tänker på framtiden så kan man lysa upp och återfå en gnutta av det gångna hoppet.
Därför bör man alltid se framåt, och aldrig grubbla på det förflutna, eller ens nutiden, för vi kämpar för framtiden främst.
jimmysweden
2007-08-21, 18:43
jag är 27.... Och visst känner jag framtidstro, men det var ett tag sedan nu.... Bodde ju innan i Kalmar där vi är riktigt många och där folk är "vana" vid oss och inser att vi är en del av kalmars stad, När jag åker "hem" så mår jag bra... I denna stad Halmstad som jag nu bor i är det helt dött förutom 2-3 st nationella och då blir det svårare att känna hopp och tiilförsikt till framtiden
Hrimfaxe
2007-08-21, 18:47
jag är 27.... Och visst känner jag framtidstro, men det var ett tag sedan nu.... Bodde ju innan i Kalmar där vi är riktigt många och där folk är "vana" vid oss och inser att vi är en del av kalmars stad, När jag åker "hem" så mår jag bra... I denna stad Halmstad som jag nu bor i är det helt dött förutom 2-3 st nationella och då blir det svårare att känna hopp och tiilförsikt till framtiden
Förstår det. Får man fråga vad flytten berodde på? Kanske dags att flytta tillbaka till Kalmar om det är där du mår bra? Jag bor i Stockholm, så man har ju inte problem att hitta nationellt folk om man vill. Men det är så mycket annat skit. Ibland är det svårt att se genom dimman, men det kommer. Men jag förstår dina känslor helt, om du bara vill få utlopp för ditt hat så kan du alltid köpa en boxningssäck, funkar riktigt bra att avreagera sig på, och det medföljer inget straff! ;)
jimmysweden
2007-08-21, 18:55
Hehe..tyvärr får jag inte ut något av att "bara" slå på en säck....
Flytten berodde på flera olika saker men mest att få en "nystart", blev lite för känd hos vissa ;).
Hrimfaxe
2007-08-21, 18:58
Hehe..tyvärr får jag inte ut något av att "bara" slå på en säck....
Flytten berodde på flera olika saker men mest att få en "nystart", blev lite för känd hos vissa ;).
Gör som mig, rita på den, jag har ritat en AFAit :D Haha, fast säcken börjar sjunga på sista refrängen, dags för en ny.
Ah, det låter nästan bekant, förståeligt. Tänkte flytta också, men den onda cirkeln står ivägen! :p
Men åter till ämnet, sök sätt att få utlopp för det hat, eller vad du känner. Måste ju finnas något sätt.
jimmysweden
2007-08-21, 19:19
Kanske det gör...Men jag har efter 27 år ej hittat den förutom när man använder våld mot de som står i vägen...
Sorgligt men sant
Legionär
2007-08-21, 19:36
Jag känner igen mig själv i det här lite grann. När man var ung var drivkraften på topp, ens radikalism var nästan vansinnig och man kunde verkligen göra vad som helst. Sen efterhand som åren gick tror jag snarare att man blev mer mogen och insåg att man kanske skall välja sina strider. Jag själv saknar inte alls det "hat" jag brann av när jag var yngre, jag är mycket hellre en glad och trevlig prick som jag är nu. Detta hindrar inte mig från att slåss eller begå grova handlingar för det. Jag har insett att jag inte gör det för att jag hatar, utan för att jag älskar mitt eget folk. Jag ser mig som tvungen att kämpa, det är inte ett val, jag kan inte välja att bara sitta och gosa med en flicka hela dagarna och ha det supermysigt, inte när mitt folk lider.
Jag känner heller ingen som helst ånger när jag gör något "styggt" för att jag ser till att det inte drabbar oskyldiga, min starka känsla av moral blir då inte ett hinder då utan snarare en styrka. Fiender skall med ont fördrivas, vänner med gott behållas helt enkelt.
Sen är det klart att det kan vara så att man blivit så van vid det man gör att det inte längre har någon påverkan på en. När man var ung var ett slagsmål något man kunde tänka på om och om igen efteråt, likt en karamell man suger på extra länge för smakens skull. Adrenalinet pumpade och man blev skakis nästan av bara det. Numera känns det inget annat än precis under själva händelsen, man sover lika gott efter en rejäl fight som efter ett träningspass. Ibland saknar man det man hade när man var yngre när det gäller sådant, nu känns det mer tröttsamt, men som sagt, man har inget val.
Jag känner igen mig själv i det här lite grann. När man var ung var drivkraften på topp, ens radikalism var nästan vansinnig och man kunde verkligen göra vad som helst. Sen efterhand som åren gick tror jag snarare att man blev mer mogen och insåg att man kanske skall välja sina strider. Jag själv saknar inte alls det "hat" jag brann av när jag var yngre, jag är mycket hellre en glad och trevlig prick som jag är nu. Detta hindrar inte mig från att slåss eller begå grova handlingar för det. Jag har insett att jag inte gör det för att jag hatar, utan för att jag älskar mitt eget folk. Jag ser mig som tvungen att kämpa, det är inte ett val, jag kan inte välja att bara sitta och gosa med en flicka hela dagarna och ha det supermysigt, inte när mitt folk lider.
Jag känner heller ingen som helst ånger när jag gör något "styggt" för att jag ser till att det inte drabbar oskyldiga, min starka känsla av moral blir då inte ett hinder då utan snarare en styrka. Fiender skall med ont fördrivas, vänner med gott behållas helt enkelt.
What he said..! :tongue:
jimmysweden
2007-08-21, 19:48
OT....
Legionär.....
Har du nånsin suttit inne??
Legionär
2007-08-21, 19:51
Nej jag har en närmast onaturlig tur när det gäller detta (*håller tummarna för att det skall fortsätta så* )och har aldrig åkt fast, blev gripen en gång (försvarade kamrater vid en demo) men åtalet lades ner senare.
Det handlar mest om att jag tex försöker undvika att slåss på fyllan, eller eventuellt för att jag blir rätt lugn och snäll av mig då, samt att jag inser när det är dags att avlägsna sig samt inte lämna spår. Detta brukar folk åka på annars.
(Exempel: Folk och jag var i omlopp i en stad, jag ser att snuten och väktare formerar sig för att säcka oss, påkallar uppmärksamhet av mina kamrater samt säger åt dem "nu kommer snuten att säcka oss, sprid ut er!" några sekunder senare vart alla utom jag säckade då jag gått vidare ett par meter, samt att jag till skillnad från en del i gruppen gick helt casualklädd.)
Men överlag kan man ju kalla det tur tycker jag. Det är så små saker som skiljer det åt mellan att vara fri och gripen ibland kan tyckas.
Själv då?
jimmysweden
2007-08-21, 20:22
.
jimmysweden
2007-08-21, 20:32
En del har det blivit.... men det är ju mitt eget fel som inte har något omdöme på fyllan... Ser bara det jag vill se, aldrig några poliser eller vakter... Bara fienden....
Minns den tiden man sket i om man åkte in.... ALLT FÖR KAMPEN, idag är man försiktig (ibland feg till och med)
Man vill inte förstöra det man byggt upp i en "meningslös" fight, fast den kanske inte är särskilt meningslös för mitt välmående
(Do I make any sense at all?? ) Fattar knappt mina egna texter just nu
Förstår det. Får man fråga vad flytten berodde på? Kanske dags att flytta tillbaka till Kalmar om det är där du mår bra? Jag bor i Stockholm, så man har ju inte problem att hitta nationellt folk om man vill. Men det är så mycket annat skit. Ibland är det svårt att se genom dimman, men det kommer. Men jag förstår dina känslor helt, om du bara vill få utlopp för ditt hat så kan du alltid köpa en boxningssäck, funkar riktigt bra att avreagera sig på, och det medföljer inget straff! ;)
Bor också i Stockholm (känner dock inga här) men vart man än åker i landet så börjar det se bättre ut, vi utökar våra territorium varje dag, i Solna som jag bor så brukar jag se klistermärken och en del affischer men vad jag väntar på är flygbladen på i brevlådan men det kommer nog. Själv är jag inte med i någon organisation eller parti men jag stödjer dom som stödjer mig som svensk men onekligen så börjar det se bättre ut för oss!