Tro på något andligt

[svärdslag]

Japp, jag tror på något andligt. Jag inandas det, jag låter det fylla mina lungor. Jag känner något starkt band till någonting.
- Kan det vara till gud? Till gudar? Till asar?

Jag känner inte till mycket av dessa religioner, kan inte dess stadgar, levnadsregler. Kan inte namnet på alla asar samt deras uppgifter till människan. Tror inte på någon gud vars enda berättelser behandlar ett judiskt släktträd långt bortom gammelskogen och urbergens land.

Det jag däremot känner inom mig, är nationens själ. Marken som vi trampar på, där våra förfäder ligger begravda. I varje snår du trampar genom skogen, har även en av oss vandrat, kanske för tusentals år sedan, men som ändå är en del av vattnet i bägaren du givits för att kunna leva och existera. Utan dina förfäder skulle du inte finnas. Och att inte ära nationens själ och kämpar för dess framtida existens, innebär att du sviker dina fäder, din urmoder och skapare. Det innebär att du sviker plikten.

Det jag har kännt, dyrkat samt kämpat för i alla dessa år har varit utan kunskap om någon gud. Utan det jag känner när jag andas luften är Sveriges själ, Svealands själ, gammelskogens själ, urbergets själ samt nordens själ.

Vad anser ni? Är jag i fullkomlig galenskap? Eller är detta något, som någon annat här känner? Att en svensk folksjäl existerar som ett högre väsen?

[Matilda]

Det där är något som jag tror att många känner igen sig i.

Enligt mig är det en viktig byggsten för en själv att tro på något andligt. Hur och i vad man känner det kan skilja sig så mkt personer emellan, men att det ändå finns något som man kan hitta kraft och inspiration i.
Hur ska vi orka kämpa om vi inte kan grunda det i något? Man måste känna stabilitet i något för att orka vandra i motvind dag efter dag.

Hoppas att fler läser ditt inlägg och känner igen sig, det är ett viktigt ämne:yes:

[Thul]

Jag har svårt att se att det du känner i dig, det som du inandas, är en känsla för din nation, Sverige. Det du beskriver hände även mig när jag var 15 år, och jag tolkade det som mina förfäder och deras gudar.
Jag hoppas att du finner det du söker, och att du tar åt dig av den kunskapen.

[Lage]

Det där är något som jag tror att många känner igen sig i.

Enligt mig är det en viktig byggsten för en själv att tro på något andligt. Hur och i vad man känner det kan skilja sig så mkt personer emellan, men att det ändå finns något som man kan hitta kraft och inspiration i.
Hur ska vi orka kämpa om vi inte kan grunda det i något? Man måste känna stabilitet i något för att orka vandra i motvind dag efter dag.

Hoppas att fler läser ditt inlägg och känner igen sig, det är ett viktigt ämne:yes:

Jo, jag tror också klart det kan vara en viktig byggsten för en själv att tro på något andligt. Jag pratade med Thul i telefon härom månaden om en annan effekt relaterat till det där. Total sekularisering och andlig utfattighet har ju genom tiderna haft en tendens att ge utslag i form av bristande personlig etik och idealism hos människorna.

En av de där fanatiska ateisterna, de som är precis som religiösa fanatiker men det är bara det att deras religion är att inte tro på något, hade säkert bemött det jag skrev med att det verkar orimligt att försöka "utpressa" människor till rätt beteende bara genom att hota med godomliga straff. Men andlighet handlar om mer än så, och kan nog såväl tjäna till att berika personen med andlighet som tjäna samhället i stort i någon utsträckning :(