Visa fullständig version : Anorexia
Verdandi
2007-07-24, 00:19
Jag såg ikväll ett program på trean som antagligen flera människor såg. Det handlade nämligen om Anorexia och Bullimi sjukdomen, om folk som ville vara anorektiker. Tycker enormt synd om dem människorna men det sjukaste av allt var att det finns alltså hemsidor på internet som uppmanar folk att bli anorektiker!:chock: Det ä juh inte riktigt klokt.
Var det någon annan som såg den dokumentären?
nej... såg inte dokumentären, såg däremot en reklam om anorexi förut där en söt / halvmullig tjej står framför spegeln (filmat på spegeln) sen vänds kameran mot flickan som istället visar sig vara ett benrangel på typ 35 kilo... äckligaste jag sett.
sjukt att uppmuntra
edit: (reklamen var alltså inte uppmuntrande... utan menade dom där hemsidorna)
ns_värnamo
2007-07-24, 00:50
jag såg lite av den, jag klara inte av att se på sånt, man blir bara ledsen på att det finns sjuka människor som uppmuntrar främst små tjejer till att förstör sina kroppar och liv. Men det är lika sjuk med personer som matar sina sambos till att blir gigantiska, förstår inte att vad man kan få ut på att tycka om att se en på 30 kilo eller en på 300 kilo
Verdandi
2007-07-24, 00:51
nej... såg inte dokumentären, såg däremot en reklam om anorexi förut där en söt / halvmullig tjej står framför spegeln (filmat på spegeln) sen vänds kameran mot flickan som istället visar sig vara ett benrangel på typ 35 kilo... äckligaste jag sett.
sjukt att uppmuntra
edit: (reklamen var alltså inte uppmuntrande... utan menade dom där hemsidorna)
Ah den har jag också sätt tror jag!
Ah jo jag förstod vad du menade! Det är helt sjukt
Hrimfaxe
2007-07-24, 00:52
Jag såg inte dokumentären men jag har sett flera liknande. Det är ju inte så konstigt med tanke på att i dagens sociala normer så måste man vara "anorektiskt" smal för att uppskattas och respekteras. Det är bara ett exempel på hur de vill att folk ska se så tillgjorda ut som möjligt. Nästan plastigt, de uppmanar till självsvält och plastikoperationer, och det är helt sjukt.
Ja, det är väldigt fel med sidor som uppmuntrar anorexia, jag har haft flera vänner som haft det, det var en riktig kamp för dem att bli av med det, det är inte bra någonstans, även när man är sådär "benig" eller hur man ska uttrycka det så mår man inte bra, varken fysiskt eller psykiskt.
Som jag sa, samhällets normer och etik.
Verdandi
2007-07-24, 00:53
jag såg lite av den, jag klara inte av att se på sånt, man blir bara ledsen på att det finns sjuka människor som uppmuntrar främst små tjejer till att förstör sina kroppar och liv. Men det är lika sjuk med personer som matar sina sambos till att blir gigantiska, förstår inte att vad man kan få ut på att tycka om att se en på 30 kilo eller en på 300 kilo
Ah, feeders! Det är också helt jävla sjukt!
Så äckligt också! Men när jag såg att det finns sidor och en organisation som heter Pro-An alltså Pro-anorektiker blev jag helt häpen, visste inte äns om att det fanns folk som ville vara anorektiker! Helt sjukt
Verdandi
2007-07-24, 00:56
Jag såg inte dokumentären men jag har sett flera liknande. Det är ju inte så konstigt med tanke på att i dagens sociala normer så måste man vara "anorektiskt" smal för att uppskattas och respekteras. Det är bara ett exempel på hur de vill att folk ska se så tillgjorda ut som möjligt. Nästan plastigt, de uppmanar till självsvält och plastikoperationer, och det är helt sjukt.
Ja, det är väldigt fel med sidor som uppmuntrar anorexia, jag har haft flera vänner som haft det, det var en riktig kamp för dem att bli av med det, det är inte bra någonstans, även när man är sådär "benig" eller hur man ska uttrycka det så mår man inte bra, varken fysiskt eller psykiskt.
Som jag sa, samhällets normer och etik.
Ja det är sant, så som samhället ser ut idag. Det talas hela tiden om att man ska vara nöjd med sin kropp hit och dit men så ser man överallt tidningar med "Smarta bantnings knep" och en "perfekt" kropp på. Det är så irreterande. I dokumentären fick jag se en 11-årig flicka som blev anorektiker pga att hon ville vara barn ett tag till, hon ville inte utvecklas till att bli tonåring och kvinna.
Hrimfaxe
2007-07-24, 01:00
Ja, var nöjd med din kropp så länge den är perfekt borde de kanske byta till? Jag har också sett i tidningar, häromdagen läste jag något som jag faktiskt garvade åt "Banta dig smal med hypnos" samtidigt blev jag väldigt nyfiken hur det skulle gå till.
Alla borde vara nöjda med sig själva, så länge kroppen och sinnet mår bra ser jag inget fel i det. Men samtidigt stör jag mig också på att alla i samhället blivit så otroligt utseendefixerade och fåfänga, det är nästan så man skäms, visst bör man vårda sitt yttre och inte se ut som en uteliggare kanske, men det finns faktiskt gränser.
Ja det är sant, så som samhället ser ut idag. Det talas hela tiden om att man ska vara nöjd med sin kropp hit och dit men så ser man överallt tidningar med "Smarta bantnings knep" och en "perfekt" kropp på. Det är så irreterande. I dokumentären fick jag se en 11-årig flicka som blev anorektiker pga att hon ville vara barn ett tag till, hon ville inte utvecklas till att bli tonåring och kvinna.
Exakt, så ligger det till.
Såg den där dokumentären och vart äcklad av det jag såg, dom tror att det är snyggt.
Men om jag ska vara ärlig tycker jag att rävar med skabb ser kryare ut än vad dom gjorde!
Jag menar vem överlever genom att äta endast vitaminer (hänvisar till den unga kvinnan som trodde att det går att gå ner och fortfarande må bra på så vis), går för stunden men inte i längden..
Allt går för stunden men inte i längden, alla slags dieter.
Maten kompletterar varandra bäst i naturlig form, mitt motto.
Gärna självodlat..
Men tillbaka till dokumentären du nämner, den var ju fruktansvärd.
Man ser ju hur fixerade dom är av sin kropp att det på så vis blir en sjukdom, Tex hon som försökte fettsuga sig själv genom att skära sig lite här och där för att sedan suga:unsure:
Fanns en hel del konstiga saker i den där dokumentären enligt mig själv, konstigaste var hon som gillade att festa.
Jag menar festa + diet? det går inte riktigt ihop enligt min egen mening, nåja hon blir ju lätt full..
Fast hon erkände ju senare att dieten och festandet inte gick ihop eftersom hon tappat socialt intresse pga hon känner sig sliten, det förstår jag helt och hållet.
Och sen det där att det finns folk som strävar efter denna sjuka fixering, alltså det är ju helt knäppt.
Total kortslutning i hela hjärnan, visste inte tidigare att det fanns idioter som strävade efter detta tom.
Verdandi
2007-07-24, 01:23
Exakt, så ligger det till.
Såg den där dokumentären och vart äcklad av det jag såg, dom tror att det är snyggt.
Men om jag ska vara ärlig tycker jag att rävar med skabb ser kryare ut än vad dom gjorde!
Jag menar vem överlever genom att äta endast vitaminer (hänvisar till den unga kvinnan som trodde att det går att gå ner och fortfarande må bra på så vis), går för stunden men inte i längden..
Allt går för stunden men inte i längden, alla slags dieter.
Maten kompletterar varandra bäst i naturlig form, mitt motto.
Gärna självodlat..
Men tillbaka till dokumentären du nämner, den var ju fruktansvärd.
Man ser ju hur fixerade dom är av sin kropp att det på så vis blir en sjukdom, Tex hon som försökte fettsuga sig själv genom att skära sig lite här och där för att sedan suga:unsure:
Fanns en hel del konstiga saker i den där dokumentären enligt mig själv, konstigaste var hon som gillade att festa.
Jag menar festa + diet? det går inte riktigt ihop enligt min egen mening, nåja hon blir ju lätt full..
Fast hon erkände ju senare att dieten och festandet inte gick ihop eftersom hon tappat socialt intresse pga hon känner sig sliten, det förstår jag helt och hållet.
Och sen det där att det finns folk som strävar efter denna sjuka fixering, alltså det är ju helt knäppt.
Total kortslutning i hela hjärnan, visste inte tidigare att det fanns idioter som strävade efter detta tom.
Ja, tyvär så är det ju så vilket är helt sjukt.
Tänkte också på den där tjejer som "mådde" bra och gillade att festa, hon lär ju ha blivit full efter en öl med tanke på att är man tom i magen innan man festar så blir man snabbare full.
Men jag undrar vad den andra tjejen försökte fettsuga sig med faktiskt.
Ja, tyvär så är det ju så vilket är helt sjukt.
Tänkte också på den där tjejer som "mådde" bra och gillade att festa, hon lär ju ha blivit full efter en öl med tanke på att är man tom i magen innan man festar så blir man snabbare full.
Men jag undrar vad den andra tjejen försökte fettsuga sig med faktiskt.
mjo, dessvärre så är det så i dagsläget.
Ja det var en bra fråga, minns inte riktigt om hon nämnde det om jag ska vara ärlig.. Kanske dammsugaren eller sin pappas vakuumpump?:lol:
Både anorexi och sjuklig fettma är äckligt och sjukt faktiskt, förstår inte hur man kan låta sig bli hur fet som helst, eller svälta sig själv det är knäppt!
Bifogar en del från ett gammalt projektarbete från skolan där jag skrev om Anorexia. Har inte orkat läsa igenom hela innehållet så här mitt i natten, och det har en del år på nacken men postar det iallafall.
Anorexia Nervosa.
Anorexi är självsvält och den existerar för det mesta bara västvärlden och har nog funnits längre än vi kan ana. Anorexi finns och drabbar först och främst människor där tillgång på mat finns. Är det ont om mat och man lever i svält eller på gränsen till så förstår man att man att mat är viktigt för att överleva. Vilket folk där maten är överflödig glömmer bort.
Första gången anorexi dokumenterades medicinskt var 1873, men redan 1684 finns det dokument som berättar om sjukdomen hysterika som hade stora likheter med dagens Anorexia Nervosa.
Ofta börjar anorexi med bantning men kan även börja efter en infektion eller maginfluensa. Personen ifråga kanske känner oro att äta. Sjukdomen är som vanligast i tonåren men drabbar även vuxna människor, framför allt är det kvinnor som är överrepresenterade när det gäller de som drabbas av sjukdomen. Förmodligen har det nog med att göra att det ställs högre krav på kvinnors kroppsideal än på männens och det pressar dem värst.
Anorexi är en psykisk sjukdom men eftersom att man blir undernärd så drabbas hjärnan också utav det och man kan inte tänka lika klart som om man inte vart det. Alltså hamnar man i en ond cirkel, där man tappar begreppet om verkligheten, man har fortfarande en annorlunda självbild av sig själv och ser inte hur smal man är. Däremot så brukar många patienter med anorexia nervosa reagera på foton av dem själva och undra om det verkligen dom. Det är inte bara personen som lider av anorexi som drabbas utav även dess anhöriga som får se en nära anhörig svälta sig själv, trots försök att hjälpa. Kroppen tar också en massa skador av att gå på sparlåga. Den slits hårt, temperaturen i kroppen sjunker och nästan alla organ får komplikationer och men för livet.
Svensk_Seger
2007-07-24, 09:15
Väldigt tragisk sjukdom. Jag har varit tillsammans med en som hade svårt för att äta och det var inte lätt alla gånger. Det konstiga är att de tror att de är tjocka fast de är rena motsatsen. Man tycker att de borde förstå att de ska äta mer när man t.ex ser revbenen men de har intalat sig själv så många gånger att de är övervikiga att det inte spelar någon roll hur de ser ut framför spegeln.
Men ett sätt som jag märkte funkade väldigt bra var att jämföra henne med andra. T.ex om man sa till henne "tycker du hon där borta är tjock" så fick man svaret tillbaka "nä hon är smal", "ja men du är ju ännu tunnare än henne, hur kan du i så fall påstå att du är tjock?" På så vis kommer de på sig själva.
Om man vet någon närstående som har anorexi tror jag att det hjälper om man frågar och tjatar på henne, t.ex "har du ätit lunch idag", "Du ska väl middag ikväll". Självklart kan de ljuga, men det är större chans att de äter än om man bara är tyst och hoppas.
Merenwen
2007-07-24, 09:34
Jag menar festa + diet? det går inte riktigt ihop enligt min egen mening, nåja hon blir ju lätt full..
Fast hon erkände ju senare att dieten och festandet inte gick ihop eftersom hon tappat socialt intresse pga hon känner sig sliten, det förstår jag helt och hållet.
Hm, men det är väl inte så smidigt att dricka, om man nu vill ha anorexia. Speciellt inte öl, är det inte sjukt mycket kalorier i sådant? -.-
sessrumner
2007-07-24, 09:39
Grejen är, med såväl anorektiker, som sjukligt feta att de faktiskt inte vet hur de ser ut.
Jag var själv anorektisk i tonåren (slutet av). Jag minns när jag var 19 och lånade min syrras kläder. Hon hade ett par för jävla snygga byxor som jag lånade, och de satt tajtare på mig än på henne, vilket jag tog som ett bevis för att jag fortfarande var för fet.
Grejen är att min syster var en 12:årig anorektiker, rimligtvis borde ju byxorna sitta tajtare på mig oavsett vilket...
Idag är det dock tvärtom.
Jag ville inte föra över mina ätstörningar på mina barn, och i.o.m. att jag var anorektisk bulimiker så övergick det till "bulimiker utan kompensation".
Så idag ser jag ut som jag gör...
Man får faktiskt just ingen hjälp, mer än tillsägelsen att "börja äta" (om man har tur), och det gör man ju. Tyvärr.
det hjälper inte om folk tjatar att man ska äta, då blir det många gånger bara värre. De flesta med ätstörningar som festar dricker oftast sprit (mindre kalorier) och motionerar dagarna efter då samvetet spelar in. Men man kan inte hjälpa någon som inte är villig att ta emot den hjälp som erbjuds. De måste först inse att de har en sjukdom och förstå allvaret med den.
Verdandi
2007-07-24, 15:06
mjo, dessvärre så är det så i dagsläget.
Ja det var en bra fråga, minns inte riktigt om hon nämnde det om jag ska vara ärlig.. Kanske dammsugaren eller sin pappas vakuumpump?:lol:
Haha, ja du det är en bra fråga.
Haha kanske det!
Verdandi
2007-07-24, 15:12
Väldigt tragisk sjukdom. Jag har varit tillsammans med en som hade svårt för att äta och det var inte lätt alla gånger. Det konstiga är att de tror att de är tjocka fast de är rena motsatsen. Man tycker att de borde förstå att de ska äta mer när man t.ex ser revbenen men de har intalat sig själv så många gånger att de är övervikiga att det inte spelar någon roll hur de ser ut framför spegeln.
Men ett sätt som jag märkte funkade väldigt bra var att jämföra henne med andra. T.ex om man sa till henne "tycker du hon där borta är tjock" så fick man svaret tillbaka "nä hon är smal", "ja men du är ju ännu tunnare än henne, hur kan du i så fall påstå att du är tjock?" På så vis kommer de på sig själva.
Om man vet någon närstående som har anorexi tror jag att det hjälper om man frågar och tjatar på henne, t.ex "har du ätit lunch idag", "Du ska väl middag ikväll". Självklart kan de ljuga, men det är större chans att de äter än om man bara är tyst och hoppas.
Jo, det har jag också märkt.
Min "brorsa"har haft liknande Anorexia, han åt ingenting och påstod sig vara fet.
När han skulle äta en macka t.ex så bredde han på ett jättet tunt lager med smör. Han frös hur lätt som helst och blev helt blå typ. Jag gjorde även sådär som du sa att du gjorde, då kom han på sig själv och visste inte vad han skulle säga.
Robin_sweden
2007-07-24, 15:16
Jag såg det och det är hemskt :S Det vårat sammhälles fel med trådsmala modeller många unga kvinnor vill vara som dom och det är för jävligt, själv tycker jag bara dagens modeller ser sjuka ut,
Verdandi
2007-07-24, 15:16
det hjälper inte om folk tjatar att man ska äta, då blir det många gånger bara värre. De flesta med ätstörningar som festar dricker oftast sprit (mindre kalorier) och motionerar dagarna efter då samvetet spelar in. Men man kan inte hjälpa någon som inte är villig att ta emot den hjälp som erbjuds. De måste först inse att de har en sjukdom och förstå allvaret med den.
Det är sant.
Som på dokumentären igår så fanns det ju som jag nämde vissa hemsidor som typ "uppmanar" folk att börja med Anorexia, på en hemsida så stod de "Anorexia is not a decese, it's a lifestyle". Det gjorde ju att en utav tjejerna intalade sig själv att hon inte lider av en sjukdom.
Det är sant.
Som på dokumentären igår så fanns det ju som jag nämde vissa hemsidor som typ "uppmanar" folk att börja med Anorexia, på en hemsida så stod de "Anorexia is not a decese, it's a lifestyle". Det gjorde ju att en utav tjejerna intalade sig själv att hon inte lider av en sjukdom.
du menar pro-ana och pro-mia?
Ja, det är ett sjukligt beteende att se anorexi och bulimi som något normalt. Oftast vet folk inte hur de ska göra med närstående med lik. problem. Speciellt då de har bulimi eftersom det oftast inte syns på kroppsform (då magen töjs och sjunker in i stort sett hela tiden).
Haha, ja du det är en bra fråga.
Haha kanske det!
The truth is out there:innocent:
Just anorexi och bulimi är ett problem, men endå ett litet sådant.
Då är motsatsen med överviktiga personer bra mycket större, och fler blir det. Det saknas en balansgång där mellan.
Men antigen så klagar folk på att det är för alla sjuka ideal som trycks på unga tjejer i dagens samhälle, eller så klagar folk på hur svårt det är att äta sunt och hålla sig i form i dagens samhälle.
Mycket är samhällets fel, men ansvaret att ta hand om sin kropp kan endast gå till en själv. Nog för att det finns några trådsmala modeller, men majoriteten av brauds som man ser i reklam och media är inte underviktiga.
Dom har tvärtemot en hälsosam kroppsform, något jag tycker att fler borde sträva efter.
Alltså, vad jag vill komma fram till är att majoriteten svenskar har en OK kroppsform, kanske en smula överviktiga oftast, men endå helt okej!
I ett samhälle där sunda ideal för hur man ska leva och äta framålls som något positivt (vilket jag tycker det gör idag) så kommer övervikt och undervikt vara problem, men ytterst små problem.
Upskattningen av hur stort anoerxi, bulimi och andra skreva kroppsbilder och sätt att hålla sig smal är gravt överdriven. Visst finns det en press på unga tjejer i dagens samhälle att man ska vara smal och vacker, men det ser jag inte som något negativt. En hälsosam kropp ska framhållas som något eftersträvansvärt i ett sunt samhälle.
Viktigt att komma ihåg är att det finns manliga varianter av detta problem, kallat megarexi, som gör att män ser sig som väldigt små, fast de är väldigt muskulösa. Dessa brukar då knapra olagliga tillskott och grejer...tro det eller ej, men detta är en sjukdom på frammarsch. Drabbades av det själv när jag var 18.
Viktigt att komma ihåg är att det finns manliga varianter av detta problem, kallat megarexi, som gör att män ser sig som väldigt små, fast de är väldigt muskulösa. Dessa brukar då knapra olagliga tillskott och grejer...tro det eller ej, men detta är en sjukdom på frammarsch. Drabbades av det själv när jag var 18.
Har själv aldrig hört talas om detta. Hur kommer det sig att män börjar se sig själva på det sättet? (tänkte på att du kanske visste eftersom du själv har blivit drabbad). Hur vet man om man har någon i sin närhet med just det problemet? (är väldigt intresserad av de här typerna av problem och sjukdomar).
Har själv aldrig hört talas om detta. Hur kommer det sig att män börjar se sig själva på det sättet? (tänkte på att du kanske visste eftersom du själv har blivit drabbad). Hur vet man om man har någon i sin närhet med just det problemet? (är väldigt intresserad av de här typerna av problem och sjukdomar).
Det är i grund och botten bristen på självförtroende. Det som hände var att jag började styrketräna rejält på gymmet, och hela livet cirklade runt vikter och kost. Så köpte man prohormoner, som då var lagliga, och växte rejält, och man mådde guld, men hela tiden så kände man sig osäker på sig själv, för när du tittade dig i spegeln så såg du inte att du var stor, utan du lade märke till alla skavanker och tänkte, "näfan, mina armar är alldeles för små i jämförelse med min bringa" osv...det som händer är att du tränar in i absurdum. Det fungerade inte ens att övertala mig om att jag var störst i skolan, utan man slog dövörat till och fantiserade vidare om träningspasset efter skolan.
Jag tror att jag fick denna mildare form av megarexi pga att jag blev mobbad i nio år för att jag var tjock. Hjärnan fick helt enkelt problem med att hänga med.
Som tur var så rykte jag in i lumpen, och då sket sig all träning iaf...
Jag är väldigt glad för din skull att det i slutänden löste sig. Det låter inte så bra för kroppen att träna så pass ofta, sedan om man dessutom blandar in preparat, inte bra. Vet du hur man kan hjälpa en vän om det skulle drabba någon i ens närhet? (rätt så bra att veta om man skulle märka samma tendenser)
Har själv aldrig hört talas om detta. Hur kommer det sig att män börjar se sig själva på det sättet? (tänkte på att du kanske visste eftersom du själv har blivit drabbad). Hur vet man om man har någon i sin närhet med just det problemet? (är väldigt intresserad av de här typerna av problem och sjukdomar).
Det är väl bara att laborera lite med amatörpsykologi? Det kan väl t.ex. bero på att man kanske är ganska liten i grunden, har en smärt kroppsbyggnad och inte är speciellt lång (eller att man är fet, kort och fet eller vad som helst), och får jämt och ständigt hura hur "liten" (eller fet/otränad) man är. Man kan tycka sig vara åsidosatt eller komma i andra hand för att man är liten, a'la "Tjejerna tar mina kompisar istället, för att de är långa och mer muskulösa". Man kanske inte tycker att andra killar respekterar en själv, och antar att det beror på att man är liten. Det blir "en grej" helt enkelt.
Man kanske börjar träna (mycket just därför), man kanske når visst resultat, får en komplimang av t.ex. en tjej, sedan är det kört. Man går runt och hoppas på komplimanger och uppskattning. Sedan får man chansen att prova på steroider (och eftersom man har dålig självkänsla och "skiter i allt", så tackar man ja direkt - vad har man att förlora?), och nappar. Nu börjar folk överösa dig med uppskattande kommentarer, både killar och tjejer. Plötsligt hamnar du i blickfånget, och killarna flyttar på sig istället för att tränga undan dig när du går ut.
Efter en avslutad kur så minskar du naturligt i massa, och graden av uppmärksamhet osv. minskar i förhållande till detta. Därför längtar du tillbaka till detta topptillstånd, och tar kur efter kur. "Denna blir den sista", heter det alltid. Men hur det blir med ett sådant tänkande, förstår ju var och en.
Just den grava megarexin, uppstår väl för att hela grejen att bli uppskattad pga. ens fysik blir till hela ens vardag, och man tänker att man alltid kan bli lite bättre: Lite större, lite mer definierad, lite mer deffad - helst skall man ju vara bäst också. Och eftersom människan har svårt att upptäcka gradvis förändring (men någon som inte sett dig på 3 månader bara gapar, när du lagt på dig +10 kilo sedan ni sågs sist), så tycker man själv inte att man växer speciellt mycket, och fortsätter hysteriskt att träna och använda diverse preparat (se bara hur dyra alla kosttillskott är, lägg sedan till illegala medel för flera tusentals kronor).
Alla vill bli älskade och uppskattade, för vissa är behovet större, för vissa är det mindre. De flesta ätstörningar och underliga idéer om ens egen fysik bottnar väl i detta, och i det dåliga självförtroende den negativa självbilden ger.
jo, det har du naturligtvis rätt i. tänkte mest om det fanns andra bakomliggande faktorer.
Kan tänka mig hur lätt det är att hamna i den fällan likaväl som med ätstörningar. De borde ge mer information om megarexi, fetma och ätstörningar i skolor då det inte kan vara många elever som vet så mycket om dessa sjukdomar/problem.
jo, det har du naturligtvis rätt i. tänkte mest om det fanns andra bakomliggande faktorer.
Kan tänka mig hur lätt det är att hamna i den fällan likaväl som med ätstörningar. De borde ge mer information om megarexi, fetma och ätstörningar i skolor då det inte kan vara många elever som vet så mycket om dessa sjukdomar/problem.
Egentligen är det väl mycket sättet vi lever på, som ger möjlighet till sådana här störningar att uppstå. För det första är det väldigt många idag, som är överviktiga eller väldigt otränade (underutvecklad muskulatur, dålig hållning osv.), vilket är en god grogrund - sedan har samhällsklimatet samtidigt hårdnat, och blivit väldigt ytligt (storstäderna är praktexemplet). Detta bäddar ju för att de som är överviktiga eller på annat sätt avviker, blir utsållade tidigt i det sociala spelet, om man inte har en personlighet som uppväger det omedelbara intrycket personen ger vid en första anblick.
Det är sant. Det är fruktansvärt många jag ser på stan som är riktigt magra (ja, eller åt helt andra hållet). Det är väldigt få jag ser som verkar ha en sund kost och livsstil. Det är synd att det ska behöva vara så, men det är ju samtidigt ett val vi gör när vi börjar banta/lägga på oss (nej, man kan inte skylla på det genetiska, då får man helt enkelt se till att man är extra noga).
Som jag ser det finns det två grundorsaker till megarexi, anorexi och dylika psykiska sjukdomar. Det är bristen på skolidrott, där kvinnorna tillåts att ständigt ta promenader istället för att vara med och springa, och killarna bara sparkar boll, fast kanske 15% av killarna tycker det är kul, och resten lunkar fram och tillbaka på planen. Sen har vi bristande engagemang från föräldrarna, och jag tillhörde den senare. Det är viktigt som fan att vi tar tag i dagens barn och ungdomar och ser till att de tränar regelbundet, och att de har kunskap om grundläggande kostlära. Vi vill inte ha ännu fler kalorifreak springandes runt, men däremot måste vi få människor att förstå att det är nyttigare att käka sill och potatis än BigMac. Man kan nästan se det som en revolution inom den svenska husmanskosten, som faktiskt är väldigt nyttig.
Kombinerar vi en kvalitativ och kvantitativ skolidrott med ökat engagemang från föräldrarna, så kommer vårt folk bli friskt igen.
Sjukdomar som varierande ätstörningar (anorexi, bulimi, "reell fetma", ortorexi, megarexi osv) eller andra självdestruktiva åkommor och beteenden (som att skära sig, missbruka alkohol, droger och annat) har främst en psykosocial grund (jo, även till viss del biologisk enligt många, men det är inte mitt område). Mat, träning, alkohol eller smala modeller är inte den grundläggande orsaken, och det kan inte avhjälpas genom förbud, straffskatter på onyttig mat (det kan iofs motiveras genom annat också, så det behöver inte vara fel heller) eller bättre skolgymnastik i sig, så länge grundproblematiken kvarstår. Att agera mot symptomen tar inte bort de bakomliggande orsakerna och förhållningssätten. I grunden handlar det istället, i de flesta fall och åtminstone till en början, om en självvald självdestruktivitet som i förlängningen kommer som en följd av ett sjukt samhälle.
Inom flera involverade instanser ses idag den drabbade som ett handlingsförlamat offer, som slumpmässigt och mot deras egen vilja dragits in i ett sjukdomstillstånd. Att dessa personer medvetet väljer att skada sig själva är en insikt som många inte vågar eller vill se. Tyvärr får man säga för de drabbade, som många gånger därför inte får adekvat hjälp. Pga synsättet att symptomerna är orsaken satsas också väldigt lite resurser på förebyggande initiativ. Pro-ana eller självmordssajter är bara ett exempel på att sådan ohälsa inte uppstår eller fortgår slumpmässigt eller ofrivilligt.
Jag säger inte att inte bättre kunskap om kost och hälsa spelar roll, för det gör det. Jag säger heller inte att folk egentligen inte vill må bra. Men sjuka förutsättningar (som dagens samhälle producerar och reproducerar) skapar sjuka och abnorma följder. Skolgymnastikens betydelse är inte främst att få tjocka ungar att bli smalare, utan att ge barn en sund inställning till fysisk aktivitet och till kroppen, dess funktioner och möjligheter samt för att skapa hälsosamma vanor och levnadsmönster som de unga kan bära med sig vidare i livet. Men har man inte viljan att ta hand om sig själv så kvittar det hur kunnig man än är om kost, träning eller vad som helst.
Demon
Givetvis är det så, och allt detta har vi ju mångkulturen och kristendomen att skylla på. I min värld, hur som helst.
Runway 140
2007-07-27, 02:05
Jag såg ikväll ett program på trean som antagligen flera människor såg. Det handlade nämligen om Anorexia och Bullimi sjukdomen, om folk som ville vara anorektiker. Tycker enormt synd om dem människorna men det sjukaste av allt var att det finns alltså hemsidor på internet som uppmanar folk att bli anorektiker!:chock: Det ä juh inte riktigt klokt.
Var det någon annan som såg den dokumentären?
Dette er bare et av mange eksempler på den perverst lave selvfølelse europeiske mennesker får når konsumterroren rammer dem. Another reason why we fight..
Det är som demon säger, alla former av självskadebeteende är psykiska sjukdomar, och ska behandlas som sådana. Är man akut sjuk i anorexi krävs naturligtvis även vård av fysiken (då kroppen ju faktiskt inte överlever utan mat), men "det är bara att börja äta" är så jävla mycket bullshit. Det sitter inte i magen. Det sitter inte ens i kroppen, det sitter bara i huvudet. Det behöver inte ens handla om en desperat önskan att vara smal och snygg, i första hand handlar det om kontrollbehov.
När tillvaron blir för kaotisk måste man ta kontroll över något, känna att man styr något, har någon slags makt över sig själv. Det är inte helt ovanligt att kvinnor som drabbas av anorexi också ofta är väldigt prestationsinriktade, har höga betyg, sysslar med idrott på elitnivå osv. Det hänger ihop, och allt handlar om den press som sätts på ungdomar idag. Pressen att vara snygg, att prestera, att lyckas. Denna press uppfattas särskilt av unga tjejer.
I min bekantskapskrets från barndomen, vi som hängt ihop ända in i vuxen ålder, märker man många tendenser till just prestationsångest. Man måste lyckas, göra något vettigt av livet (vilket oftast är signifikant med att plugga). De som bara skaffat sig ett vanligt jobb och inte har några större planer för framtiden anses inte ha "börjat än", och man får absolut inte "fastna" i det där.
I andra samhällsskikt tror jag detta är mycket mer extremt. Det är helt enkelt väldigt väldigt svårt att vara ung idag, möjligheten att kunna välja i princip vilket liv man vill utan att ha någon som stakar ut riktlinjer åt en tror jag inte är så befriande som det verkar, snarare orsakar det förvirring, rotlöshet och en känsla av att aldrig hinna med. Detta tror jag är grunden till många psykiska problem bland unga människor, och jag är helt övertygad om att om borgarna inför betyg lägre ner i åldrarna kommer även de prestatiosngrundade sjukdomarna att sjunka i ålder.
Schtekaren
2007-08-01, 09:54
Denna press uppfattas särskilt av unga tjejer.
Har du källa på det där? För som jag upplever det så är det minst lika mycket press på unga killar som det är på unga tjejer, skillnaden är att vi är mer "mañana", vilket emellertid inte förbiser det faktum att även vi kan upptas av de här problemen. Om vi ser till exempelvis de mekanismer som ligger bakom det här så är det även sådana som triggar självmord(dåligt självförtroende, negativ självbild), är det fyra gånger så vanligt för en yngre man att ta sitt liv än en yngre kvinna enligt WHO...
Sedan Bobban så är det nog snarare 95% av killarna som gillar fotboll, men som dessvärre bara får spela det 2-3% av den så mångfascetterade och divergerade skolidrotten av idag.
Har du källa på det där? För som jag upplever det så är det minst lika mycket press på unga killar som det är på unga tjejer, skillnaden är att vi är mer "mañana", vilket emellertid inte förbiser det faktum att även vi kan upptas av de här problemen. Om vi ser till exempelvis de mekanismer som ligger bakom det här så är det även sådana som triggar självmord(dåligt självförtroende, negativ självbild), är det fyra gånger så vanligt för en yngre man att ta sitt liv än en yngre kvinna enligt WHO...
Sedan Bobban så är det nog snarare 95% av killarna som gillar fotboll, men som dessvärre bara får spela det 2-3% av den så mångfascetterade och divergerade skolidrotten av idag.
Inte under mina skolår iaf. Fotboll hela tiden...och jag har aldrig förstått grejen med att springa efter en bolljävel. Rugby och brottning är bättre, så man härdas.
Svensk_Seger
2007-08-01, 10:47
Jag hittade ett forum här om dagen för de som har anorexia. De va nästan som man började gråta, forumets slogan var "Anorexia är ingen sjukdom, det är en livsstil".. Sedan så kunde man läsa om när hur de gav ut råd för att bli smala, en på forumet fick skäll av någon annan för hon drack lightläsk. :chockad:
Ska försöka leta reda på adressen till forumet så får ni själva beskåda vansinnet..
Kännsligt ämne detta..
Utveckalde själv ätstörningar under en svårare period i mitt liv. Det är ett jävla helvete. Man får en helt sjuk syn på mat och på sig själv. I stort sätt omöjligt att lägga av utan hjälp, dock drra sig många för att söka hjälp eftersom man skämms.
Idagens samhälla är det fult att vara fet,kraftig,mullig osv. Synd kan tyckas. Inte nyttigt att vara fet, absolut inte. Men det är ju även ens egna val, om man inte är drabbad av någon sjukdom eller liknande.
Åter till ätstörningarna, eftersom jag själv lider delvis av skiten har jag läst en hel del om det både privat och kurser inom tonårspsykologi och socialkunskap där de berör sådana ämnen.
Hur lätt det 'r för en tjej att drabbas av denna vridna syn på mat och motion. Anorexi, dödlig sjukdom. Dock läggerm an oftasdt märke til lden fort (förhoppnigsvis) krävs oftast inläggning, kan ta flera år innan självförtroendet är återställt.
Bullemi, hetyästning, man tappar kontrollen. På kort sikt int särskilt farlig, men i längden ger den frätskador på tänder, tarmar och stupe, blodkärlen kan brista, man sväller upp pga ökad vätska i kroppen, benskörhet osv kan förekomma. Ska dock vara lätt att bli frisk från.
Jag själv drabbades av nåtting därimellan.
Kunde spy på veckodagarna sedan höll jag en benhård diet på torsdag-söndag då jag inte åt någonting alls. fick enbart dricka.
Har du källa på det där? För som jag upplever det så är det minst lika mycket press på unga killar som det är på unga tjejer, skillnaden är att vi är mer "mañana", vilket emellertid inte förbiser det faktum att även vi kan upptas av de här problemen. Om vi ser till exempelvis de mekanismer som ligger bakom det här så är det även sådana som triggar självmord(dåligt självförtroende, negativ självbild), är det fyra gånger så vanligt för en yngre man att ta sitt liv än en yngre kvinna enligt WHO...
Sedan Bobban så är det nog snarare 95% av killarna som gillar fotboll, men som dessvärre bara får spela det 2-3% av den så mångfascetterade och divergerade skolidrotten av idag.
Förekomsten av upplevd press och psykisk ohälsa är inte könsrelaterad, däremot är uttrycken för sådan ohälsa det. Medan killar oftare agerar utåt (är högljudda, bråkiga, våldsamma, begår brott osv), riktas tjejers ohälsa oftare inåt genom olika självskadebeteenden (anorexia, bulimi, att man skär sig osv). Detta medför att det är svårare att upptäcka och hjälpa tjejerna, men även för att den största kunskapen och de etablerade åtgärder som finns till hands är inriktade på just den utåtagerande ohälsan. Precis som inom sjukvården utgår majoriteten av forskningen från ett manligt perspektiv (mäns psyke, kropp och sjukdomar). Det har blivit aningens bättre, men fortfarande är resursfördelningen snedvriden, till stor del på bekostnad av tjejers och unga kvinnors hälsa.
Sedan angående synen på fetma i samhället så är jag rätt less på den enorma tabu och det ständiga hysch-hysch som omgärdar ämnet på de mer personliga planen. Man kan prata om att den ökade fetman är ett allt större samhällsproblem, men det är en ren dödssynd att öht använda ordet tjock/fet, eller att föra ämnet på tal med de personer det faktiskt berör - oavsett om de väger 200 pannor och tvingas vara långtidssjkskrivna som en, direkt eler indirekt, följd av övervikten. Och nu menar jag självklart inte att någon ska gå runt och peka ut folk eller trakassera dem på något sätt, eller att vi ytterligare ska fördjupa utseendefixerngen i samhället, utan t.ex. att i all välmening kunna prata med en vän eller bekant och uttrycka sin oro för personen i frågas hälsa, utan att riskera att denne säger upp kontakten för att man är "elak". För samtidigt är det helt ok att spy galla över smala personer eller muskulösa personer osv. Då är det helt ok att påtala hur fult smal någon är, "anorexia-anklagelser" haglar tätt i kvällspressen, att det är äckligt och överdrivet med rejäla muskler kan gärna sägas rakt ut till den berörde i fråga osv.
Jag tror inte ens denna utbredda tabu gör de feta en tjänst, snarare tvärtom. Jag menar att det hela behövs avdramatiseras och sättas i lite sunt perspektiv. Och det är inte krav, information eller intresse för folkhälsan som gör att vissa inte kan hantera smala modeller, bantningstips (som iofs är helt värdelösa) eller matintag, den ohälsan kommer (som jag skrev ovan) av andra, djupare orsaker. Sedan att idealen bör vara mer mänskliga och inte så jäkla likriktade etc är givetvis också av välbehövligt.
SaaraScania
2007-11-29, 20:08
Aneroxia e en helvetes sjukdom på alla jävla sätt. Har visserligen haft ortorexi som e en ätstörning, sannerligen lika helvetisk den med! passa er för sånt skit, svårt å ta sig ur sånt.
nichole86
2009-02-01, 13:45
jag såg den oxå! och ja det sjuka är oxå att det finns killar som uppmanar sina flickvänner att bli anoretikersmala. jag har stött på många killar som försöker trigga igång mig att banta ner mig till 40-45kilo. har oxå haft 2 ex som såg till att jag skulle banta.
anorexia är en väldigt jobbig och långvarig sjuksom, har själv haft den. och ja som många säger de är så frusterande att jag inte kan se den självklara bilden av mig i spegeln än, för jag tycker fortfarande att jag är fet men jag försöker intala mig varje dag att jag är fin. och det är bara min hjärna som försöker psyka ner mig ännu mer. kan bara se kort på mig själv att jag faktiskt är smal.
dom som har sjukdomen kan inte hjälpa att dom vägrar att äta det är ju tack vare all media som trycker i oss massa skit om att man ska vara smal och dom visar ju hela tiden hur man blir "kändis smal" man jämför ju sig med dom liksom.
och ja det finns massa av såna sidor, men många har stängts av eftersom det är förbjudet.det är ju som ett utdraget självmord..man leker med döden i princip!
nej men vill de se ut som krigsfångar i koncentrationläger, låt dessa idioter göra det då.
Anorexia och fetma är verkligen inga sjukdomar att leka med. Jag lider med de människorna som kan äta hur mycket som helst utan att gå upp något i vikt.
Jag brukar kolla på programmet Supersize vs Superskinny.
Golvlist_
2011-05-26, 20:24
Anorexia och fetma är verkligen inga sjukdomar att leka med. Jag lider med de människorna som kan äta hur mycket som helst utan att gå upp något i vikt.
Jag brukar kolla på programmet Supersize vs Superskinny.
Jag är ganska övertygad av att det är många av dessa programmen som påverkar yngre människor. All reklam massmedia vräker ur sig och olika tips på hur du snabbast går ner 4 kilo eller Anna Skippers "Du är vad du äter" är ju knappast några hälsosamma alternativ. Man behöver röra sig och äta vettigt, men det blir heller inte lättare för de som har ätstörningar att ta tag i problemen när de ideligen blir matade med att allt de äter är fel eller om de inte ser ut som skyltdockorna så är de överviktiga.
Om Barbie, som de flesta flickor leker med när de är små skulle varit en riktig människa skulle hon haft ett midjemått på 45 centimeter och ett bystmått på över 1 meter och vara 1.80 lång.