Visa fullständig version : Barnafödandet?
Enligt de flesta nationalistiska läror ska vi föröka oss så mycket vi kan, minst 4 barn per par enligt NS.
Det låter ju helt ok för mig som är man, men hur förhåller sig kvinnorna till det här? Det är ju faktiskt ni som bär på barnen, och står för det yttersta ansvaret.
Det skulle vara kul att få lite feedback på detta.
Therese_
2007-07-12, 09:36
Givande diskussion känner jag :P
Här klickar man in sig på en tråd som verkar intressant, och vad får man? :P
Här klickar man in sig på en tråd som verkar intressant, och vad får man? :P
Ja, jag gick också bet på det... kom med något intressant eller kom inte alls, tycker jag :P
sessrumner
2007-07-12, 17:38
Tråden handlar dock om hur kvinnorna förhåller sig till att föda många barn, tillbaks till topic. //mod.
Doktor Zook
2007-07-12, 17:40
Tråden handlar dock om hur kvinnorna förhåller sig till att föda många barn, tillbaks till topic. //mod.
Nu var det ju lite ont om mammor som svarat (än så länge) och jag anser inte att mitt svar var off-topic.
Edit: går ju alltid att döpa om tråden antar jag om kvinnorna här frågar om angränsande saker.
Trancemission
2007-07-12, 17:44
Tråden handlar dock om hur kvinnorna förhåller sig till att föda många barn, tillbaks till topic. //mod.
Oj sorry, mitt inlägg blev off-topic =/
Jag förlåter dig denna gången... ;)
sessrumner
2007-07-12, 17:46
Nu var det ju lite ont om mammor som svarat (än så länge) och jag anser inte att mitt svar var off-topic.
Edit: går ju alltid att döpa om tråden antar jag om kvinnorna här frågar om angränsande saker.
Eller ännu hellre starta upp en ny tråd om de angränsande sakerna.:yes: //mod.
Trancemission
2007-07-12, 17:49
Enligt de flesta nationalistiska läror ska vi föröka oss så mycket vi kan, minst 4 barn per par enligt NS.
Det låter ju helt ok för mig som är man, men hur förhåller sig kvinnorna till det här? Det är ju faktiskt ni som bär på barnen, och står för det yttersta ansvaret.
Det skulle vara kul att få lite feedback på detta.
Jag skulle inte kunna tänka mig att skaffa fler barn, gör ju så extremt ont!
Men, skulle det vara smärtfritt att föda barn skulle jag kunna tänka mig fler barn.
Doktor Zook
2007-07-12, 18:03
Men, skulle det vara smärtfritt att föda barn skulle jag kunna tänka mig fler barn.
Smärtlindrig som ryggmärgsbedövning och andra saker finns ju att tillgå gratis i Sverige. Jag tycker inte att det är en ursäkt, att det gör så fruktansvärt ont, för att inte skaffa fler barn - förutsatt att man har någon att skaffa barn ihop med då.
Kiwi-fågeln lägger ett ägg som är lika stort som två tredjedelar av fågeln. Tänk på den och påminn dig själv om att rasens fortlevnad skulle kunna vara betydligt mer smärtsam.
Tänk även på alla kvinnor som gått före dig och fött barn. Om alla dagens kvinnor börja fundera över vad som är bekvämast kommer vi inte att hålla ut mycket längre. Dessutom, blir du gravid har du inget val. Förr eller senare skall den lilla potatisen ut och därefter kommer det att vara över.
Missförstå mig inte, jag förringar inte hur jobbigt det är för fruntimmer att sätta barn till världen, men resultatet är så mycket mer värt att det överskuggar ansträngningen och mödan att bära och få ut dem (och det är vad frugan säger ;) )
Allt gott, mer barn,
Zook
sessrumner
2007-07-12, 18:07
Har nu flyttat era förlossningsfunderingar till en ny tråd.
//mod.
Trancemission
2007-07-12, 18:11
Smärtlindrig som ryggmärgsbedövning och andra saker finns ju att tillgå gratis i Sverige. Jag tycker inte att det är en ursäkt, att det gör så fruktansvärt ont, för att inte skaffa fler barn - förutsatt att man har någon att skaffa barn ihop med då.
Kiwi-fågeln lägger ett ägg som är lika stort som två tredjedelar av fågeln. Tänk på den och påminn dig själv om att rasens fortlevnad skulle kunna vara betydligt mer smärtsam.
Tänk även på alla kvinnor som gått före dig och fött barn. Om alla dagens kvinnor börja fundera över vad som är bekvämast kommer vi inte att hålla ut mycket längre. Dessutom, blir du gravid har du inget val. Förr eller senare skall den lilla potatisen ut och därefter kommer det att vara över.
Missförstå mig inte, jag förringar inte hur jobbigt det är för fruntimmer att sätta barn till världen, men resultatet är så mycket mer värt att det överskuggar ansträngningen och mödan att bära och få ut dem (och det är vad frugan säger ;) )
Allt gott, mer barn,
Zook
Men jag har fött ett barn, har gjort min "plikt" i livet. Tycker fyra barn är lite att ta i faktiskt..
Men men, förstår hur du menar.
Doktor Zook
2007-07-12, 18:19
Men jag har fött ett barn, har gjort min "plikt" i livet. Tycker fyra barn är lite att ta i faktiskt..
Min fru låter hälsa att ett barn inte utgör fullgjord plikt, och jag måste hålla med.
Två är ett absolut minimum. Det tar två föräldrar för att tillverka ett barn och två barn behövs för att ersätta sina föräldrar. Vidare, vill jag minnas, kommer befolkningsmängden likväl att sjunka om varje kvinna inte skaffar fler än två.
Vilket leder oss till att vilja säga att tre är ett minimum för fullgjord plikt.
Vidare, vi befinner oss i dag i den situationen att vi är utrotningshotade. Jag och min fru kommer att skaffa så många barn vi kan. Blir det svårt med ekonomin så får vi helt enkelt lösa det, för ingen ursäkt är god nog för att låta bli.
sessrumner
2007-07-12, 18:24
Jag tycker det är en ännu större plikt att se till att uppfostra sina barn, hur många de nu må vara, riktigt väl så de blir föredömen i såväl uppförande som kunskaper...
Jag har 3 barn, och skulle mer än gärna skaffa 2 till faktiskt, men min kropp har tagit så mycket stryk av mina graviditeter att jag inte tror att jag skulle klara en till, rent fysiskt.
Däremot ser vi till att verkligen uppfostra våra barn.
Många som skaffar barn verkar anse att de därigenom fullgjort sin plikt, men de kan inte ha mer fel.
Att skaffa barn är bara att lägga grundplåten till att börja fullgöra sin plikt, plikten ligger i att se till att få dugliga människor att styra framtidens samhälle.
Tråden handlar dock om hur kvinnorna förhåller sig till att föda många barn, tillbaks till topic. //mod.
Var det bara jag som inte såg åskars andra inlägg? När jag klickade in mig här såg jag bara inlägget "förlåt..". Det andra såg jag först idag, och jag är säker på att det inte fanns där från början! Så, är det min dator som krånglar (igen) eller var det något mysko på riktigt?
Trancemission
2007-07-12, 18:34
Min fru låter hälsa att ett barn inte utgör fullgjord plikt, och jag måste hålla med.
Två är ett absolut minimum. Det tar två föräldrar för att tillverka ett barn och två barn behövs för att ersätta sina föräldrar. Vidare, vill jag minnas, kommer befolkningsmängden likväl att sjunka om varje kvinna inte skaffar fler än två.
Vilket leder oss till att vilja säga att tre är ett minimum för fullgjord plikt.
Vidare, vi befinner oss i dag i den situationen att vi är utrotningshotade. Jag och min fru kommer att skaffa så många barn vi kan. Blir det svårt med ekonomin så får vi helt enkelt lösa det, för ingen ursäkt är god nog för att låta bli.
Har mycket svårt att tro att vi blir utrotningshotade bara för att man bara skaffar ett barn och inte fyra.
DesolateWastes
2007-07-12, 18:59
Har läst statistik som visar att varje kvinna måste föda 2,5 barn för att befolkningen inte ska minska. M.a.o. måste varje kvinna föda 3 barn för att befolkningen ska öka. Sedan kompenseras detta givetvis genom att många kvinnor föder upp till 5-6 barn, och vissa 0-1 barn. Jag är glad att jag inte är kvinna...
Trancemission
2007-07-12, 19:11
Har läst statistik som visar att varje kvinna måste föda 2,5 barn för att befolkningen inte ska minska. M.a.o. måste varje kvinna föda 3 barn för att befolkningen ska öka. Sedan kompenseras detta givetvis genom att många kvinnor föder upp till 5-6 barn, och vissa 0-1 barn. Jag är glad att jag inte är kvinna...
Har du någon länk där du läste det?
Har du någon länk där du läste det?
Tror nog att det är ganska sunt förnuft om du tänker efter. För att hålla befolkningen konstant måste varje kvinna föda minst två barn. Dels för att "ersätta" henne men även ett till för att "ersätta" mannen.
Det korrekta födelsetalet för att hålla en befolkning konstant är 2.1 barn per kvinna.
Att man skall föda 2.1 barn är för att kompensera för de som av olika anledningar inte kan få barn. Dvs en del kvinnor föder 3-4 barn andra bara 1 eller inget alls. Men genomsnittet blir 2.1.
Verkar som min släkt är lite extrem. Min mormor födde 10 barn, varav dom i sin tur har fött minst 2 barn var, jag själv har 4 syskon, och 3 av oss har redan barn. Vår släkt är väldigt stor. Många kusiner.
Jag vet inte själv hur många barn jag och min sambo har tänkt oss att skaffa. Vi har en och en andra på gång. Det enda jobbiga är ju garviditeten med illamående å sånt.
Trancemission
2007-07-12, 19:36
Tror nog att det är ganska sunt förnuft om du tänker efter. För att hålla befolkningen konstant måste varje kvinna föda minst två barn. Dels för att "ersätta" henne men även ett till för att "ersätta" mannen.
Det korrekta födelsetalet för att hålla en befolkning konstant är 2.1 barn per kvinna.
Att man skall föda 2.1 barn är för att kompensera för de som av olika anledningar inte kan få barn. Dvs en del kvinnor föder 3-4 barn andra bara 1 eller inget alls. Men genomsnittet blir 2.1.
I see, ville bara läsa det själv tänkte jag. -.-
DesolateWastes
2007-07-12, 20:00
Tror nog att det är ganska sunt förnuft om du tänker efter. För att hålla befolkningen konstant måste varje kvinna föda minst två barn. Dels för att "ersätta" henne men även ett till för att "ersätta" mannen.
Det korrekta födelsetalet för att hålla en befolkning konstant är 2.1 barn per kvinna.
Att man skall föda 2.1 barn är för att kompensera för de som av olika anledningar inte kan få barn. Dvs en del kvinnor föder 3-4 barn andra bara 1 eller inget alls. Men genomsnittet blir 2.1.
Ja, t.ex. finns det många som dör innan de skaffat barn eller av andra anledningar inte kan få barn här i livet.
I see, ville bara läsa det själv tänkte jag. -.-
Ska försöka få fram uppgifterna men det var över ett år sedan jag läste dem.
Trancemission
2007-07-12, 20:05
Ska försöka få fram uppgifterna men det var över ett år sedan jag läste dem.
Ah thank you
Här klickar man in sig på en tråd som verkar intressant, och vad får man? :P
Moderatorn skulle ha gjort rätt från början, jag postade ju fel först. Därav min ursäkt.
Men åter till ämnet. Att föda barn är ju väldigt viktigt för nordisk överlevnad, speciellt med tanke på att nativiteten hos invandrande grupper är dubbelt så hög som hos svenskar.
Om vi inte skaffar barn blir vi ersatta.
Därför undrar jag hur kvinnorna förhåller sig till barnafödandet som krävs för att bevara och stärka vår ras.
Har mycket svårt att tro att vi blir utrotningshotade bara för att man bara skaffar ett barn och inte fyra.
Ett barn per par skulle leda till en halvering.
Fyra barn per par skulle bli en dubblering.
Väg det här mot en negerfamilj som får åtta barn.
Trancemission
2007-07-13, 00:34
Ett barn per par skulle leda till en halvering.
Fyra barn per par skulle bli en dubblering.
Väg det här mot en negerfamilj som får åtta barn.
Börjar tro på det där nu, eftersom flera stycken har påpekat det.
Det låter ju helt ok för mig som är man, men hur förhåller sig kvinnorna till det här? Det är ju faktiskt ni som bär på barnen, och står för det yttersta ansvaret. Det skulle vara kul att få lite feedback på detta.
Det är jag som kvinna som bär barnet, det är jag som kvinna som föder barnet. Och i allt detta har jag inget ytterst eller ensamt ansvar. Fadern till barnet har delat ansvar med kvinnan precis hela tiden. Både innan under och efter. Det ligger på mannens lott att leva sunt så att hans spermier är friska. Det ligger på mannens lott att ta hans om sin kvinna så att hon mår bra under graviditeten, eftersom kvinnans välmående går rakt över till barnet. Det ligger på mannens lott att stödja sin kvinna under förlossningen så att denne blir så bra som möjligt, då en bara förlossning påverkar barnet positivt och tvärt om. Självklart har jag som kvinna otroligt mycket ansvar, men jag är inte ensam om det. Man är alltid två om en graviditet, en förlossning, ett barn. Två med lika mycket skyldigheter och rättigheter.
Visst det är jag som kvinna som rent fysiskt går igenom graviditet och förlossning, och det gör jag ju relativt ensam. Även om många män lever sig in i sina kvinnors graviditeter och får gravsymptom som t.ex. illamående och extrem hunger.
När det gäller den fysiska biten skulle jag även vilja poängtera hur otroligt överdriven denna är. Man ska absolut ha respekt för kvinnor som går igenom extrema eller traumatisk förlossningar. Men faktum är att de allra flesta går igenom HELT NORMALA förlossningar och graviditeter. Dock är det i dagens jämlika och egocentriska samhälle legitimt för kvinnor att skaffa sympati från sina män och övriga kvinnor genom att redogöra för sina fruktansvärda förlossningar, som dock skedde under full bedövning och övervakning av så väl BM (barnmorska) som läkare. Folk har fött barn i alla tider, och det är inte mer unikt eller smärtsamt att föda barn år 2007. Det enda unika nu är att man föder barn med tanke på hur få det faktiskt föds, det enda smärtsamma är att man väljer sin meningslösa karriär framför barn.
Det här är minåsikt, och jag vet att den är kontroversiell.
Personligen ser jag inte födsel och graviditet som ett hinder. För mig finns bara ett enda hinder i hur många barn jag kommer att föda, och det är ekonomin. Sorgligt men sant.
Har mycket svårt att tro att vi blir utrotningshotade bara för att man bara skaffar ett barn och inte fyra.
Trance, jag vet ju inte om Du har syskon eller så men jag har det inte.
Jag har förstått vad man lär sej genom att ha ett syskon
om barnen uppfostras kärleksfullt och bra. Själv har jag två barn och jag personligen har aldrig träffat ett "ensambarn" som bara skaffat ett barn själv. Det finns säkert många, men jag personligen har som sagt ALDRIG träffat på det.
Baserat på min barndom och på vad jag sett hemma, genom att alltså iaktta mina barn kan jag bara ge följande rekommendation: Skaffa minst två - för barnens skull. Ett ensamt barn blir lätt ensamt i Livet. Tro mej, jag vet. Sådana "barn" har jag träffat många och är själv ett.
Det är jag som kvinna som bär barnet, det är jag som kvinna som föder barnet. Och i allt detta har jag inget ytterst eller ensamt ansvar. Fadern till barnet har delat ansvar med kvinnan precis hela tiden. Både innan under och efter. Det ligger på mannens lott att leva sunt så att hans spermier är friska. Det ligger på mannens lott att ta hans om sin kvinna så att hon mår bra under graviditeten, eftersom kvinnans välmående går rakt över till barnet. Det ligger på mannens lott att stödja sin kvinna under förlossningen så att denne blir så bra som möjligt, då en bara förlossning påverkar barnet positivt och tvärt om. Självklart har jag som kvinna otroligt mycket ansvar, men jag är inte ensam om det. Man är alltid två om en graviditet, en förlossning, ett barn. Två med lika mycket skyldigheter och rättigheter.
Jag hoppas att du inte tolkade mitt inlägg som att kvinnan ska stå i köket och pumpa barn, när mannen släpar timmer och jagar älg.
Det jag menade är att kvinnan får dra det tyngsta lasset iom graviditeten och allt som följer med den.
Den dagen jag själv får barn ska jag självklart göra allt jag kan för att ge barnen en så bra uppväxt som möjligt.
Ladyhawke
2007-07-14, 06:35
Nu skummade jag bara igenom och det jag skriver finns säkert redan med.
Jag anser då lite klyschigt att kvalitét går för kvantitet. Man måste kunna ge barnen en sund uppväxt och antagligen behöver många ha några år emellan barnafödandet etc.
Eftersom vi börjar bli en minoritet så bör vi dock kanske fokusera mer på familj än på allt materiellt som vi intalats att uppfylla i våra liv i dagens samhälle.
I min utopi så skulle jordens befolkningsantal sänkas något extremt, inget sagt om hur, och då skulle det ju knappast vara vårt folk som ska stå för minskningen.
Lite miljötänk i debatten. :maskerad:
Doktor Zook
2007-07-14, 07:54
[...]Jag anser då lite klyschigt att kvalitét går för kvantitet. Man måste kunna ge barnen en sund uppväxt och antagligen behöver många ha några år emellan barnafödandet etc. {...]
Jag förstår hur du tänker, men faktum kvarstår att oavsett hur sund och god uppväxt vi kan ge våra barn, så kommer vi att dö ut - utan hjälp utifrån - om vi inte skaffar mer än två barn per par - i genomsnitt.
I min utopi så skulle jordens befolkningsantal sänkas något extremt, inget sagt om hur, och då skulle det ju knappast vara vårt folk som ska stå för minskningen.
Lite miljötänk i debatten. :maskerad:
:yes:
eftersom araberna föder 5-7 st var iaf så skulle vi som svenskar bli utnumrerade förr eller senare oavsett.
bättre med 1-2 väluppfostrade barn än 4 ungar man inte har tid att hålla koll på kanske?
Jag hoppas att du inte tolkade mitt inlägg som att kvinnan ska stå i köket och pumpa barn, när mannen släpar timmer och jagar älg.
Det jag menade är att kvinnan får dra det tyngsta lasset iom graviditeten och allt som följer med den.
Den dagen jag själv får barn ska jag självklart göra allt jag kan för att ge barnen en så bra uppväxt som möjligt.
Nej då jag förstod vad du menade. Vad jag försöker påpeka är att mannen har precis lika stort ansvar som kvinnan, även om det är kvinnan som rent fysiskt står för graviditeten och förlossningen. Men där har även mannen ett enormt ansvar att bistå sin kvinna.
Sen ville jag även få fram det att graviditet och förlossning trotts allt inte är så extremt påfrestande som många tror. Det är 1000 ggr jobbigare att utföra ett dagsverke på en byggarbetsplats än att vara gravid en dag. Ändå klagar sig många kvinnor igenom graviditeten och vill få det att framstå som om de utför en prestation i klass med att springa ett maratonlopp om dagen.
Som sagt all respekt för dem som verkligen går igenom extrema och komplicerade förlossningar/graviditeter, men den överväldigande majoriteten bär och föder barn helt normalt.
Väl inne på ämnet, vad kan man göra för att öka barnafödandet?
En kombination av högt barnbidrag och billig hemtjänst kanske?
Om man behöver hemtjänst har man skaffat fler barn än man klara av och då bör man inte ha ännu fler. Man bör heller inte skaffa så många att man inte själv klarar av att ta hand om dem. Om det nu inte är rent praktiska saker du åsyftar, men man får nog ha bra många ungar för att inte alls hinna med att utföra hemsysslorna själv. Men nu får ni inte glömma att jag hatar när folk rotar bland mina saker så jag skulle aldrig någonsin kunna tänka mig hemtjänst ed. ;) Men visst, det är upp till var och en, vill man ha hjälp i hemmet ska man väl kunna få det. Men omvårdnaden och omsorgen om barnen måste man stå för själv, anser jag.
Jag tror däremot absolut att barnafödandet skulle öka om det var med ekonomiskt gynnsamt att föda barn, eller iaf så passa ekonomiskt gynnsamt att man gavs de rent praktiska förutsättningarna.
Sen tror jag att det över lag behövs en attitydförändring när det gäller barnafödandet, samt en större möjlighet för kvinnor att slå sig in på arbetsmarknaden både innan och efter barnafödandet, så att framtida arbete inte blir ett hinder. Sverige är ju ett av de bästa länderna i världen att föda barn i, med tanke på hur långt betald föräldraledighet vi har, men ändå prioriterar svenska kvinnor annat före barnen. Kvinnorna måste ges en möjlighet att kunna göra det de vill utan att behöva prioritera bort barnen.
Väl inne på ämnet, vad kan man göra för att öka barnafödandet?
En kombination av högt barnbidrag och billig hemtjänst kanske?
Det är kanske bättre med vårdnadsbidrag och högre föräldrapenning? Jag skulle skaffa fler barn om jag visste att ekonomin gick ihop de första tre åren. Sen löser det mesta sig ändå.
Kristofer
2007-09-06, 11:08
Två är ett absolut minimum. Det tar två föräldrar för att tillverka ett barn och två barn behövs för att ersätta sina föräldrar. Vidare, vill jag minnas, kommer befolkningsmängden likväl att sjunka om varje kvinna inte skaffar fler än två.
Vilket leder oss till att vilja säga att tre är ett minimum för fullgjord plikt.
Demograferna brukar ofta tala om det så kallade reproduktionstalet när de upprättar sina prognoser över befolkningsmängd etc.
Med reproduktionstalet menas det antal flickor en kvinna har fött. Eftersom det endast är kvinnor som föder barn, "måste" varje kvinna föda minst en dotter för att befolkningen skall kunna öka.
(Tyvärr har jag inte tid att skriva något mer om detta och liknande saker just nu, men återkommer gärna till ämnet, om det blir lite kontruktiv debatt.)
Med reproduktionstalet menas det antal flickor en kvinna har fött. Eftersom det endast är kvinnor som föder barn, "måste" varje kvinna föda minst en dotter för att befolkningen skall kunna öka.
I så fall har jag fullgjort min plikt. Två blonda, blåögda små flickebarn. ;)
Kristofer
2007-10-11, 09:12
I så fall har jag fullgjort min plikt. Två blonda, blåögda små flickebarn. ;)
Man gratulerar!:D
--------------------------------------------------------
I alla fall läste jag igenom inläggen i tråden och blev något förbryllad. Till att börja med Trancemission, innebär ett barn på två föräldrar en reell befolkningsminskning på 50%. Alltså har du inte gjort din plikt riktigt än. :p Vad gäller miljötänkande, bör du nog ha i åtanke Ladyhawke, att Sverige inte är ett särskilt tätbefolkat land. Vi - till skillnad från flertalet länder - har faktiskt kapacitet för en veritabel befolkningsexplosion, även om en mer sund men alltjämt stigande befolkningskurva vore att föredra.
Kiwi-fågeln lägger ett ägg som är lika stort som två tredjedelar av fågeln. Tänk på den och påminn dig själv om att rasens fortlevnad skulle kunna vara betydligt mer smärtsam.
Att jämföra en människa med en fågel är inte rimligt och faktiskt ganska klumpigt annat än i humoristiska sammanhang. Faktsiskt har jag läst att många kvinnor verkligen oroar sig över smärtan vid förlossningar. Detta är givetvis ett område som bör prioriteras vad gäller forskning kring smärtlindring. En effektivare smärtlindring skulle sannolikt leda till en befolkningsökning bara det. I övrigt har du rätt i att två barn är ett absolut minumum. Även om det inte skulle leda till en ökning, skulle befolkningsminskningen vara förhållandevis försumbar under en överskådlig tid.
Värt att hålla i åtanke är dock att talet 2.1 som Wittman anger är att betrakta som relativt. I länder med hög mortalitet, skulle givetvis inte 2.1 barn vara tillräckligt för en befolkningsökning. I Sverige däremot vore det tillräckligt för en liten ökning. Tänk även på att 2.1 givetvis är ett genomsnittstal. Flerbarnsfamiljer "kompenserar" för barnlösa familjer, och för de som "endast" har ett barn.
I grund och botten är det dock viktigt att komma ihåg att det är människor vi talar om. Att därför tala om en tvåbarns-plikt är därför inte rimligt. Det är inget fel med att uppmuntra barnafödande, men att tala om en plikt är inte rätt. Men emden har tyvärr rätt, med tanke på främlingars höga födslotal i Sverige och i andra länder, riskerar vi på historiskt sett kort tid att hamna i minoritet. Det viktigaste är därför att undvika och minimera rasblandningen. En svensk kvinna som föder rasblandade barn, är ett mycket större hot än en svensk kvinna som av egen vilja är barnlös och ägnar all tid åt en karriär.
Ansvaret för barnafödandet ligger dock inte endast hos den kvinnliga halvan av befolkningen. Även männen måste ta sitt ansvar. Och då menar jag inte enbart så som Sköldmö skrev, utan främst genom att på ett positivt sätt föra fram familjevärden, och föregå med gott exempel.
Faktiskt har jag läst att många kvinnor verkligen oroar sig över smärtan vid förlossningar. Detta är givetvis ett område som bör prioriteras vad gäller forskning kring smärtlindring. En effektivare smärtlindring skulle sannolikt leda till en befolkningsökning bara det.
Jag ska nog ta och informera herrn om att sk smärtlindring förlänger en förlossning med upp till 24 timmar! Dessutom kan det orsaka skador hos både mor och barn, samt komplikationer. I allra värsta fall kan det leda till döden, men oftast syrebrist hos barnet.
När jag födde mitt andra barn gjorde jag det helt utan bedövning och till skillnad från alla skräckhistorier man hör så gör det inte så ont innan krystvärkarna startar och när de väl gör det så är det "försent" med bedövning.
Jag tror mer på att mödravården ska bli bättre på att informera blivande mödrar om hela förloppet. Från det att krystvärkarna startar är det "bara" ca 1-1 1/2 timme kvar. Detta var lite off topic, men jag tycker inte att förlossningssmärtor ska vara ett argument mot barnafödande lika lite smärtlindring ett argument för barnafödande!
Kristofer
2007-10-11, 11:04
Jag ska nog ta och informera herrn om att sk smärtlindring förlänger en förlossning med upp till 24 timmar! Dessutom kan det orsaka skador hos både mor och barn, samt komplikationer. I allra värsta fall kan det leda till döden, men oftast syrebrist hos barnet.
När jag födde mitt andra barn gjorde jag det helt utan bedövning och till skillnad från alla skräckhistorier man hör så gör det inte så ont innan krystvärkarna startar och när de väl gör det så är det "försent" med bedövning.
Jag tror mer på att mödravården ska bli bättre på att informera blivande mödrar om hela förloppet. Från det att krystvärkarna startar är det "bara" ca 1-1 1/2 timme kvar. Detta var lite off topic, men jag tycker inte att förlossningssmärtor ska vara ett argument mot barnafödande lika lite smärtlindring ett argument för barnafödande!
Ja då har du väl upplyst mig då. Men smärtlindring behöver inte endast vara "konstgjord". Sådan information du talar om är ett exempel på en självklarhet mödravård och forskning bör syssla med.
Jag medger dock att jag är ganska ignorant vad gäller sådant. Allt jag har att förlita mig på är vad som skrivits i diverse tidningar och tidskrifter.
Men vad gäller smärtlindring som argument mot barnafödande, bör man åtminstone ha förståelse för att det är avskräckande. Nu är jag av uppenbara biologiska skäl inte rätt person att tala om sådant, men alla upplever inte saker lika. Exempelvis har jag ingenting alls emot att gå till tandläkaren, andra personer däremot, får man i princip släpa dit.
Dristigheten
2007-10-11, 11:16
Nu skummade jag bara igenom och det jag skriver finns säkert redan med.
Jag anser då lite klyschigt att kvalitét går för kvantitet. Man måste kunna ge barnen en sund uppväxt och antagligen behöver många ha några år emellan barnafödandet etc.
Eftersom vi börjar bli en minoritet så bör vi dock kanske fokusera mer på familj än på allt materiellt som vi intalats att uppfylla i våra liv i dagens samhälle.
I min utopi så skulle jordens befolkningsantal sänkas något extremt, inget sagt om hur, och då skulle det ju knappast vara vårt folk som ska stå för minskningen.
Lite miljötänk i debatten. :maskerad:
Vi Sverige skulle lätt kunna vara 18 miljoner med tanke på all plats och alla naturresurser vi har. Vi kan knappast anses vara miljöbovar.
Gällande Indien och Kina är jag övertygad om att de snart kommer att nå bristningsgränsen med svält och törst som följd. Afrikanerna kommer att ha ihjäl varandra om vi slutar hjälpa dem med poliser och mat.
Sådan information du talar om är ett exempel på en självklarhet mödravård och forskning bör syssla med.
Men vad gäller smärtlindring som argument mot barnafödande, bör man åtminstone ha förståelse för att det är avskräckande.
Även självklarheter måste ibland uttalas.
Jag har förståelse för de som blir avskräckta när de tänker på smärtan. Det var ju inte den tanken som gjorde att jag var så lycklig över att bli mamma. Men om vi nu ponerar att vi levde i en lite bättre värld där förlossningen i sig (smärta, platsbrist mm) inte var problemet; Vad ska man göra för att öka antalet barn per svensk?
Är det pengar allt handlar om i slutändan eller finns det något annat? Hur ska man få en kvinna att frivilligt sväva mellan liv och död två eller fler gånger?
Kristofer
2007-10-11, 11:41
Även självklarheter måste ibland uttalas.
Jag har förståelse för de som blir avskräckta när de tänker på smärtan. Det var ju inte den tanken som gjorde att jag var så lycklig över att bli mamma. Men om vi nu ponerar att vi levde i en lite bättre värld där förlossningen i sig (smärta, platsbrist mm) inte var problemet; Vad ska man göra för att öka antalet barn per svensk?
Tyvärr har det nog en del med ekonomi att göra. Fast samtidigt brukar det vara vanligt med stora familjer bland fattigare människor, så det finns flera variabler. Men jag tror att problemet med dagens situation vad gäller låga födslotal, är att folk inte vill binda sig till varandra och inte heller till situationen "förälder" som många anser vara tråkig.
Vad man kan göra, är rent politiskt sett, att öka möjligheterna för föräldrar att studera. Frågan är lite kontroversiell när det gäller arbete, men även där kan förbättringar införas. Allmänna upplysningskampanjer och striktare abortlagstiftning.
Men ovannämnda exempel är inte personliga. Tyvärr krävs det nog en mentalitetsförändring, och den är svårare att genomföra. Det är tyvärr lättare att söndra än att bygga eller hur uttrycket nu lyder.
Är det pengar allt handlar om i slutändan eller finns det något annat? Hur ska man få en kvinna att frivilligt sväva mellan liv och död två eller fler gånger?
Sväva mellan liv och död? Du får det att låta som om barnsängsdöden var lika vanlig idag som på 1300-talet. Är det verkligen någonting som vållar stor oro idag?
Hur? Ja det är du nog mer lämpad att svara på än mig. Vad tycker du själv?
Barbarella
2007-10-11, 11:48
Med reproduktionstalet menas det antal flickor en kvinna har fött. Eftersom det endast är kvinnor som föder barn, "måste" varje kvinna föda minst en dotter för att befolkningen skall kunna öka.
Tur att jag fick en dotter efter tre pojkar då:)
Vad man kan göra, är rent politiskt sett, att öka möjligheterna för föräldrar att studera. Frågan är lite kontroversiell när det gäller arbete, men även där kan förbättringar införas. Allmänna upplysningskampanjer och striktare abortlagstiftning.
Sväva mellan liv och död? Du får det att låta som om barnsängsdöden var lika vanlig idag som på 1300-talet. Är det verkligen någonting som vållar stor oro idag?
Hur? Ja det är du nog mer lämpad att svara på än mig. Vad tycker du själv?
Jag tycker att man kommer ganska långt med de lagstiftningar som finns idag. Som förälder har man rätt att arbeta 75 % tills yngsta barnet är 8 år. Förbättringar behövs dock, attitydförändring hos arbetsgivare som ex. Vissa företag ser det faktiskt som en merit att man är förälder, kvinna som man. Ungefär som fullgjord militärtjänst hade betydelse förr. En annan bra grej är om det inte va ren sådan extremt hög arbetsbelastning. Den är ganska ofta "boven i dramat" när kvinnor planerar barn. En del ser det som ett ofrivillig karriärsbyte att bli mamma, den attityden måste också bekämpas.
Flera läkare jag har frågat har sagt till mig att "det är sällan en kvinna är så nära döden som när hon föder barn. Om fler kvinnor visste detta skulle vi ha fler aborter." Jag kör på det som de har sagt.
Hur man ska förändra denna negativa trend kan jag nog bara spekulera i. För mig har det varit viktigt att ha ett fast förhållande (vilket det senare visat sig att pappan inte ville), en ekonomi som höll mig strax över existensmininum men framför allt - en lagom stor bostad. Så är det kanske bostadsbristen vi ska attackera som en faktor till varför vi inte föder tillräckligt många barn?
Eller a-kassa, arbetsförmedling, socialtjänst som gör att vi knappt har råd att försörja oss? Från försäkringskassan får man numera en bra grundersättning (180kr/dag) och generöst barnbidrag + flerbarnstillägg. När min äldsta kom till världen var det betydligt lägre nivåer.
När vi ändå pratar familjeekonomi kan jag nämna att det går att försörja en familj på 2 vuxna och 2 barn till en kostnad av ca 15 000:-/månad. Då kan man räkna bort 2200:- i barnbidrag. Är ena föräldern hemma med yngsta barnet på garantinivå räknar vi bort ytterligare 4050:-.
15 000-2200-4050=8750
Den arbetande föräldern behöver mao tjäna ca 8750:- netto. Är det så svårt?
Kristofer
2007-10-11, 13:16
Jag tycker att man kommer ganska långt med de lagstiftningar som finns idag. Som förälder har man rätt att arbeta 75 % tills yngsta barnet är 8 år. Förbättringar behövs dock, attitydförändring hos arbetsgivare som ex. Vissa företag ser det faktiskt som en merit att man är förälder, kvinna som man. Ungefär som fullgjord militärtjänst hade betydelse förr. En annan bra grej är om det inte va ren sådan extremt hög arbetsbelastning. Den är ganska ofta "boven i dramat" när kvinnor planerar barn. En del ser det som ett ofrivillig karriärsbyte att bli mamma, den attityden måste också bekämpas.
Frågan är även hur långt man bör gå för att "subventionera" barnafödande? Vad gäller arbetsgivare, misstänker jag starkt att det främst är mindre företag som ser negativt på att anställa småbarnsföräldrar. I vissa fall kan jag förstå det, men det innebär inte att jag anser det vara rätt. Graviditeten och föräldraskap innebär onekligen en belastning, men förhoppningsvis överskuggar glädje och stolthet sådant. I samband med det måste jag påpeka att det är på den punkten jag invänder mot "plikten" som har nämnts tidigare i tråden. Att avla fram barn bör i ett sunt samhälle inte uppfattas som en plikt.
Flera läkare jag har frågat har sagt till mig att "det är sällan en kvinna är så nära döden som när hon föder baarn. Om fler kvinnor visste detta skulle vi ha fler aborter." Jag kör på det som de har sagt.
Uppriktigt sagt förvånar det mig. I Sverige är det enligt de uppgifter jag går efter 7 per 100000 kvinnor, alltså som dör i "barnsäng". Av dessa torde flertalet, eller åtminstone hälften vara "främlingar". I Somalien som har världens högsta förlossningsdödlighet, är talet så högt som 1600/100000, alltså 1.6% av alla kvinnor. Tydligen är det så att somaliska kvinnor är överrepresenterade vad gäller dödlighet vid förlossning även i Sverige. Sannolikheten att dö i en trafikolycka eller att bli mördad torde vara mycket högre. Faktiskt är risken förmodligen högre för kvinnor att bli våldtäktsmördade än att dö i barnsäng i dagens Sverige. Men med det sagt försöker jag inte förringa komplikationer som kan uppstå. Tvärtom bör allt som står i vår makt göras för att förhindra sådana dödsfall.
Edit: Aborter är så vitt jag vet inte helt riskfria de heller.
Hur man ska förändra denna negativa trend kan jag nog bara spekulera i. För mig har det varit viktigt att ha ett fast förhållande (vilket det senare visat sig att pappan inte ville), en ekonomi som höll mig strax över existensmininum men framför allt - en lagom stor bostad. Så är det kanske bostadsbristen vi ska attackera som en faktor till varför vi inte föder tillräckligt många barn?
Eller a-kassa, arbetsförmedling, socialtjänst som gör att vi knappt har råd att försörja oss? Från försäkringskassan får man numera en bra grundersättning (180kr/dag) och generöst barnbidrag + flerbarnstillägg. När min äldsta kom till världen var det betydligt lägre nivåer.
När vi ändå pratar familjeekonomi kan jag nämna att det går att försörja en familj på 2 vuxna och 2 barn till en kostnad av ca 15 000:-/månad. Då kan man räkna bort 2200:- i barnbidrag. Är ena föräldern hemma med yngsta barnet på garantinivå räknar vi bort ytterligare 4050:-.
15 000-2200-4050=8750
Den arbetande föräldern behöver mao tjäna ca 8750:- netto. Är det så svårt?
Många siffror där. Men jag misstänker att dem allra flesta inte skulle nöja sig med att leva "sparsamt". det är nog där ett av problemen ligger. I dagens masskonsumtionssamhälle prioriterar folk ofta materiella ting. Jag själv är inte oskyldig, utan är ibland riktigt slösaktig. Men så är jag heller ingen förälder ännu.
Frågan är även hur långt man bör gå för att "subventionera" barnafödande?
Att avla fram barn bör i ett sunt samhälle inte uppfattas som en plikt.
Många siffror där. Men jag misstänker att dem allra flesta inte skulle nöja sig med att leva "sparsamt". det är nog där ett av problemen ligger. I dagens masskonsumtionssamhälle prioriterar folk ofta materiella ting. Jag själv är inte oskyldig, utan är ibland riktigt slösaktig. Men så är jag heller ingen förälder ännu.
Måste man egentligen fortsätta att subvetionera barnafödande? Det är ju inte så att vi vill att 16-åriga flickor ska bli mödrar, utan att alla de som vill ska ha möjligheten. Naturligtvis ska det inte vara en plikt att föda barn! I ett sunt samhälle föds barn av kärlek inte plikt. Att moralisera över antalet barn kan även ge följder som ångest och att en del mödrar inte kan ta hand om alla barn de för till världen. DET om något skapar ett osunt samhälle.
Jag borde kanske ha varit tydligare med att det inte rörde sig om att man måste leva i sparsamhet, snarare att det går att överleva även om man inte har nått toppen i karriären och tjänar 30 000 i bruttolön. Sen är man ju oftast två om inkomsterna, dvs utan barn så räcker det för ett par att de tjänar 7500:- netto var för att komma upp i 15 000:-. Att slösa pengar är väl okej, så länge man tänkter på konsekvenserna. Men det är, som du sa, en diskusion om masskonsumtionssamhället. Är det så att man tillhör en av dem som lever sig in i masskonsumtionssamhället till fullo och spenderar pengar lite hej vilt och använder ekonomi som ursäkt för att inte skaffa barn... Då är man nog lite för dekadent för att vara kapabel till att ge ett barn en bra tillvaro.
Kristofer
2007-10-11, 14:23
Måste man egentligen fortsätta att subvetionera barnafödande? Det är ju inte så att vi vill att 16-åriga flickor ska bli mödrar, utan att alla de som vill ska ha möjligheten.
Nej jag säger inte att du har fel. Men det finns vissa problem som är lite svårhanterliga. Vi vill förstås att befolkningen skall öka, eller åtmintone inte minska. Samtidigt vill vi inte tvinga folk till att skaffa barn genom tvång eller moraliska föredrag och tillrättavisanden. I grund och botten ser jag dock hellre en mängd 16-åriga föräldrar än inga föräldrar alls. Subventionering är förstås ingen långsiktiglösning, kanske hjälper det inte ens, men det är i alla fall ett försök att komma tillrätta med ett problem. Trots allt växer andra befolkningar, medan vi minskar. Tanken på konsekvenserna är skrämmande.
[...]Men det är, som du sa, en diskusion om masskonsumtionssamhället. Är det så att man tillhör en av dem som lever sig in i masskonsumtionssamhället till fullo och spenderar pengar lite hej vilt och använder ekonomi som ursäkt för att inte skaffa barn... Då är man nog lite för dekadent för att vara kapabel till att ge ett barn en bra tillvaro.
Du har förstås rätt i det. Ekonomi i sig är ingen ursäkt, men ekonomiska svårigheter, eller ett oskickligt ekonomiskt synsätt är ett tänkbart problem som innebär ett hinder. Men frågan är hur sådana problem skall bemötas?
Odins_Daughter
2007-10-11, 14:36
Javisst skulle jag kunna föda 4 barn, vill ju helst ha 2 av varje så varför inte? Jag och sambon har pratat på 6 stycken men man kan ju använda 4 som mål.
Nu har jag inte fött barn, och kanske kommer det här inlägget generera en massa "har du inte gjort det själv ska du inte komma och snacka"-kommentarer från viktigpettrar, men i ärlighetens namn: det finns EN anledning till att jag sitter där jag sitter, till att du gör det, till att sex miljarder andra människor gör det, till att nordisk.nu finns, till att det finns bilar, till ALLT (i princip), och det är att däggdjur av kvinnligt kön burit mindre varelser i magen och sedan krystat ut dem. Det gjorde man för miljoner år sedan, man gjorde det för hundra år sedan, man gjorde det för tio år sedan och det är fortfarande (och så kommer det med allra största sannolikhet förbli) enda sättet att skapa nytt liv. Därför förstår jag inte varför det är sånt fuzz about it. Kvinnor har ALLTID fött barn, annars skulle vi inte finnas idag, och visst innebär det en stor påfrestning på kroppen, och säkerligen en hel massa smärta, men vore det så livsfarligt skulle naturen se till att liv kom till på andra sätt.
Så på frågan hur man ska få kvinnor att frivilligt sväva mellan liv och död två eller fler gånger finns det ett mycket bra svar: man behöver inte göra någonting. Det kommer naturligt. Det är en drift starkare än något annat, hade det inte varit det hade sex inte varit skönt och vi hade inte suttit där vi sitter idag. Däremot kan man göra en hel massa för att få kvinnor att INTE vilja föda två eller fler barn. Det är en rätt svår process det också, eftersom det fortfarande föds barn, men makthavare och andra tongivande krafter har ändå lyckats med det rätt bra. Skulle man ta bort all negativ propaganda kring barnafödande skulle det inte behövas någon peppning och uppmuntran, folk skulle göra det i alla fall. De skulle säkerligen också försöka undvika det i väldigt hög grad, men det skulle råda en perfekt balans som garanterade att livet fördes vidare från en generation till en annan.
Kristofer
2007-10-11, 15:36
Savitri: Det du skriver är förstås sant, men dilemmat är antalet barn per kvinna. Barn föds och kommer givetvis alltid att födas, med eller utan komplikationer. Men vi befinner oss i ett stadium i den demografiska transitionen där befolkningen faktiskt minskar (om man ser till etniska svenskar alltså). Frågan är hur man "löser" det?
Om nu barnafödande "inte går" att påverka i positiv riktning när det gäller oss svenskar; Vad gör man då?
Är det någon som har frågat sig vilka andra bakomliggande orsaker det finns som gör att vi svenska kvinnor väljer bort att skaffa barn?
Visst, samhället ser ut som det gör, framtidstron ligger på noll och det enda vi ser är att vi har många års kamp kvar innan vi får tillbaka ett tryggt samhälle. Men vi kvinnor måste faktiskt axla ansvaret för att föda fram nästa generation! Om inte så får vi en hel generation rödingungar som kommer att omkullkasta allt vi har kämpat för. Vi måste få till stånd en rejäl attitydförändring hos alla i rörelsen där inte bara barnafödandet utan även kärnfamiljen får en högre status! Det håller inte i längden att skaffa barn med någon och sedan pysa när det blir jobbigt (oavsett om det är i förhållandet eller med barnet/n). Det skulle vara lika idiotiskt som att uppfostra barnet till en mångkulturalist!
Om svenska kvinnor vågar lita på sina män och männen inser vilket ansvar det är, kommer nog barnafödandet igång. Som jag skrivit tidigare i tråden så finns det redan bra lagar och regler när det kommer till föräldraledighet och ekonomi. Visst blir det enklare om skatten sänks men det är ju inte reserverat för barnfamiljer.
Kristofer
2007-10-30, 10:41
Om nu barnafödande "inte går" att påverka i positiv riktning när det gäller oss svenskar; Vad gör man då?
Är det någon som har frågat sig vilka andra bakomliggande orsaker det finns som gör att vi svenska kvinnor väljer bort att skaffa barn?
Visst, samhället ser ut som det gör, framtidstron ligger på noll och det enda vi ser är att vi har många års kamp kvar innan vi får tillbaka ett tryggt samhälle. Men vi kvinnor måste faktiskt axla ansvaret för att föda fram nästa generation! Om inte så får vi en hel generation rödingungar som kommer att omkullkasta allt vi har kämpat för. Vi måste få till stånd en rejäl attitydförändring hos alla i rörelsen där inte bara barnafödandet utan även kärnfamiljen får en högre status! Det håller inte i längden att skaffa barn med någon och sedan pysa när det blir jobbigt (oavsett om det är i förhållandet eller med barnet/n). Det skulle vara lika idiotiskt som att uppfostra barnet till en mångkulturalist!
Om svenska kvinnor vågar lita på sina män och männen inser vilket ansvar det är, kommer nog barnafödandet igång. Som jag skrivit tidigare i tråden så finns det redan bra lagar och regler när det kommer till föräldraledighet och ekonomi. Visst blir det enklare om skatten sänks men det är ju inte reserverat för barnfamiljer.
Jag måste säga att jag instämmer. Men jag vill även påpeka att det är regeringen i landet som bär yttersta ansvaret till de låga födslotalen. Styr man ett land, är det ens ansvar att tackla de problem man ser framför sig. Problemet med låga födslotal försöker dock dagens politiker att lösa med hjälp av så kallad arbetskraftsinvandring och liberal flyktingpolitik. När man hör talas om sådan dårskap, har man lust att avla fram en hel drös vita barn.
Vad man måste inse, är att om barnafödandet ligger på en konstant låg nivå, där den etniskt svenska befolkningens invånarantal faktiskt sjunker, är det samma sak som att begå kollektivt självmord.
Jag är visserligen en förespråkare för individuell frihet. På så vis anser jag det inte vara rätt att tala om tvångsmetoder för att höja födslotalet. Men lite moralkakor skulle nog inte skada.
Jag måste säga att jag instämmer. Men jag vill även påpeka att det är regeringen i landet som bär yttersta ansvaret till de låga födslotalen. Styr man ett land, är det ens ansvar att tackla de problem man ser framför sig. Problemet med låga födslotal försöker dock dagens politiker att lösa med hjälp av så kallad arbetskraftsinvandring och liberal flyktingpolitik. När man hör talas om sådan dårskap, har man lust att avla fram en hel drös vita barn.
Jag kan hålla med dig till viss del. All form av invandring är en kortsiktig och enbart statistisk lösning på det låga invånarantalet. Däremot så ser jag inte invandringen i sig som problemet till låga förlossningstal bland svenskar.
Regering och myndigheter har under en ganska lång tid belönat dekadens med statliga medel och har på så sett krossat delar av den moral som fanns rotad i det svenska samhället. Istället för att satsa på assimileringsprojekt och integration med hjälp av klubbliv och andra fester borde det ha satsats, och fortfarande sättas, mer fokus på hur den svenska moralen påverkas av att en miljon människor med ibland rakt motsatt moral flyttar in på husknuten.
Ja, Maradden, hur får vi då till stånd denna enorma attityd förändring som vi är så rörande överens om måste ske? Kan det vara så att det ligger på oss, enskilda medborgare, att hålla på med kollektiv uppfostring av unga vuxna? Eller har vi någon makt att påverka politikerna i den riktningen vi vill?
Nibelheim
2007-10-30, 11:20
Jag kommer med all säkerhet inte föda fyra barn. Alla kvinnor är inte lämpade som mammor. Jag är det definitivt inte!
Kristofer
2007-10-30, 13:20
Jag kan hålla med dig till viss del. All form av invandring är en kortsiktig och enbart statistisk lösning på det låga invånarantalet. Däremot så ser jag inte invandringen i sig som problemet till låga förlossningstal bland svenskar.
Regering och myndigheter har under en ganska lång tid belönat dekadens med statliga medel och har på så sett krossat delar av den moral som fanns rotad i det svenska samhället. Istället för att satsa på assimileringsprojekt och integration med hjälp av klubbliv och andra fester borde det ha satsats, och fortfarande sättas, mer fokus på hur den svenska moralen påverkas av att en miljon människor med ibland rakt motsatt moral flyttar in på husknuten.
Regeringen ser knappast invandring i någon form som en kortsiktig lösning. Det är snarare så att det blivit ett fenomen som genomsyrar hela deras politiska verksamhet. Men det är en annan sak.
Vad gäller det jag skrivit om regeringens ansvar, är det bestämt min åsikt att det inte åligger den att diktera hur många barn en kvinna skall föda. Däremot är det regeringens uppgift att försöka lösa de problem landet och därmed folket stöter på. I detta fall är det de låga födslotalen (bland etniska svenskar). Lösningen på det problemet kan diskuteras. Men ett exempel är givetvis reklamer på teve med små söta, vita spädbarn (nej, det heter för tusan inte baby! Var tvungen att påpeka det). Kan man tvinga in turkar i var och varannat program och reklamsnutt, kan man väl lika enkelt lägga in lite bebisar. Det finns få saker som väcker modersinstinkter hos tjejer så mycket, som synen av små knattar. Åtminstone är det min uppfattning, baserat på "åååå vad sööööt" reaktionen man ofta har sett. Men visst, reklam är givetvis ingen lösning i sig, men det är en del i ett åtgärdsprogram som skiljer sig från de åtgärder du och även jag tidigare nämnt. Om jag inte minns fel var det någon politiker för några år sedan som ansåg att porrfilm kunde vara till hjälp för att komma tillrätta med fallande födslotal. Det är hittills den absolut mest bisarra, sjuka och dekadenta idé jag hört, och det visar på total inkompetens.
Ja, Maradden, hur får vi då till stånd denna enorma attityd förändring som vi är så rörande överens om måste ske? Kan det vara så att det ligger på oss, enskilda medborgare, att hålla på med kollektiv uppfostring av unga vuxna? Eller har vi någon makt att påverka politikerna i den riktningen vi vill?
Visst vore det bra om enskilda personer klev fram och läxade upp sina medmänniskor. Men i skolan skulle man kunna införa demografi som ett enskilt ämne, eller åtminstone som en större del av geografi eller samhällskunskap. Läser man om födslotal, reproduktionstal, den demografiska transitionen etc. ligger det nära till hands att tro, att man tar fasta på situationens allvar. Finns ämnet barnkunskap kvar? Kunde inte det utökas en aning i syftet att motverka den negativa bilden av föräldraskap?
Men problemet idag, är att det på många sätt anses vara töntigt eller tråkigt med föräldraskap. Det om någonting skulle regeringen och massmedia kunna ändra på. Det är trots allt teveprogram och tidningar som veckorevyn som förmedlat den bilden.
Jag kommer med all säkerhet inte föda fyra barn. Alla kvinnor är inte lämpade som mammor. Jag är det definitivt inte!
Jag är verkligen ingen förespråkare för att man skulle försöka tvinga kvinnor att föda minst fyra barn. Alla kvinnor är heller inte - som du påpekar - lämpade som mammor. Men det märkliga är att det förmodligen är många fler som säger sådana saker idag, än som verkligen skulle vara dåliga föräldrar. Kan det inte vara så att det har med samhällets tråkiga mammabild att göra?
Nibelheim
2007-10-30, 14:44
Jag är verkligen ingen förespråkare för att man skulle försöka tvinga kvinnor att föda minst fyra barn. Alla kvinnor är heller inte - som du påpekar - lämpade som mammor. Men det märkliga är att det förmodligen är många fler som säger sådana saker idag, än som verkligen skulle vara dåliga föräldrar. Kan det inte vara så att det har med samhällets tråkiga mammabild att göra?
Det har jag ingen aning om. Är nog för min del mera min personliga, tråkiga, mammabild. Vill heller inte sätta ett barn till världen, när jag inte ens själv trivs i den. Jag tror jag skulle passa bra att uppfostra ett barn. Dock tror jag inte att jag skulle stå ut mera än en dag med barnaskrik.
Sen vill man juh inte sluta som ensamma mamman, eller vad säger frostheim? ;)
Det har jag ingen aning om. Är nog för min del mera min personliga, tråkiga, mammabild. Vill heller inte sätta ett barn till världen, när jag inte ens själv trivs i den. Jag tror jag skulle passa bra att uppfostra ett barn. Dock tror jag inte att jag skulle stå ut mera än en dag med barnaskrik.
Det är ju lite det här som är problemet. Du är allt annat än ensam om din inställning och att ha en negativ bild av din mor. Våra föräldrar må ha skapat en usel värld för våra barn och att bestämma sig på de grunderna för att man inte vill ha barn alls är kanske en kraftig förenkling av denna komplexa fråga. Det är just precis detta som förespråkarna för mångkultur vill. De vill inte ha etniskt rena barn eftersom det försvårar globaliseringen.
Min fråga till dig är; Vad förutom noll invandring skulle få dig att ändra inställning till att skaffa barn?
Om jag än en gång ska vända mig till dig personligen så råder jag dig att fortsätta vara öppen i frågan. Tänk på att det är våra (läs nationella) barn som kan vända trenden!
Kan man förändra ett helt samhälle genom en individ? Javisst. Individen utgör en del av samhället.
Nibelheim
2007-10-31, 12:53
Det är ju lite det här som är problemet. Du är allt annat än ensam om din inställning och att ha en negativ bild av din mor. Våra föräldrar må ha skapat en usel värld för våra barn och att bestämma sig på de grunderna för att man inte vill ha barn alls är kanske en kraftig förenkling av denna komplexa fråga. Det är just precis detta som förespråkarna för mångkultur vill. De vill inte ha etniskt rena barn eftersom det försvårar globaliseringen.
Min fråga till dig är; Vad förutom noll invandring skulle få dig att ändra inställning till att skaffa barn?
Om jag än en gång ska vända mig till dig personligen så råder jag dig att fortsätta vara öppen i frågan. Tänk på att det är våra (läs nationella) barn som kan vända trenden!
Kan man förändra ett helt samhälle genom en individ? Javisst. Individen utgör en del av samhället.
Först och främst, tack för ett genomtänkt inlägg!
Ska försöka att svara så bra jag kan.
Så till din fråga; Mitt beslut att inte skaffa barn grundar sig inte enbart på invandring. Det är något som du måste ha missförstått. Mitt beslut grundar sig på faktumet att jag inte skulle vara någon bra mor. Men tänker man efter så har inte mina mammor vart särskilt bra för mig heller. Och jag är ändå en tänkande, självständig kvinna. Kanske är man ofta för självkritisk?
Ett annat element som spelar in är just min självständighet. Bor ensam och är fri att flytta samt göra vad jag vill. Ett barn binder upp en på ett annat sätt, då det inte är snällt mot barnet att flytta runt för mycket.
Det enda som skulle kunna få mig att ändra uppfattning på den här frågan, är att jag hittade en trygg punkt/ plats i livet. En stad jag kan tänka mig att bo i, en man vid min sida som jag kan lita på och älskar, samt ekonomisk trygghet. Då sulle jag eventuellt kunna tänka mig att sätta ett barn till världen.
Om jag på något sätt vart oklar är du välkommen att fråga mig igen. :yes:
Frostheim
2007-10-31, 13:06
Før att køra tex bil krævs ett kørkort och att man føljer en uppsjø regler och lagar, men vilken idiot som helst kan "skita ur sig" hur många ungar som helst utan att vara læmplig som førælder tyværr.
Fler borde nog tænka efter føre om man sæger så....
Nibelheim
2007-10-31, 13:10
Før att køra tex bil krævs ett kørkort och att man føljer en uppsjø regler och lagar, men vilken idiot som helst kan "skita ur sig" hur många ungar som helst utan att vara læmplig som førælder tyværr.
Fler borde nog tænka efter føre om man sæger så....
Sant! Edit på mitt inlägg dock. Det bör tilläggas att få män går att lita på ;)
Sant! Edit på mitt inlägg dock. Det bör tilläggas att få män går att lita på ;)
Det finns lika mycket idioter till kvinnor som det finns idioter till män.
Först och främst, tack för ett genomtänkt inlägg!
Ska försöka att svara så bra jag kan.
Var å god. :-)
Så till din fråga; Mitt beslut att inte skaffa barn grundar sig inte enbart på invandring. Det är något som du måste ha missförstått. Mitt beslut grundar sig på faktumet att jag inte skulle vara någon bra mor. Men tänker man efter så har inte mina mammor vart särskilt bra för mig heller. Och jag är ändå en tänkande, självständig kvinna. Kanske är man ofta för självkritisk?
Det var nog ett missförstånd ifrån min sida. Jag drog lite snabba slutsatser eftersom det är invandringen de flesta är mest kritiska till.
Självkritik är bra i viss mån, men visst kan man ifrågasätta och klandra sig själv lite för mycket ibland. Eftersom du skriver att du är en självständig, tänkande kvinna, kan det vara så att inbillat dig (som så många andra) att "ensam är stark"?
Ett annat element som spelar in är just min självständighet. Bor ensam och är fri att flytta samt göra vad jag vill. Ett barn binder upp en på ett annat sätt, då det inte är snällt mot barnet att flytta runt för mycket.
Det enda som skulle kunna få mig att ändra uppfattning på den här frågan, är att jag hittade en trygg punkt/ plats i livet. En stad jag kan tänka mig att bo i, en man vid min sida som jag kan lita på och älskar, samt ekonomisk trygghet. Då sulle jag eventuellt kunna tänka mig att sätta ett barn till världen.
Om jag på något sätt vart oklar är du välkommen att fråga mig igen. :yes:
Ett barn binder upp -- javisst! Men när man bestämmer sig för att skaffa barn så ser man det inte som ett hinder. Det är inte ett fängelse, bara ett Svenssonliv. Problemet här är att Svenssonlivet inte är "inne".
Jag kan nog se dig som en stolt nordisk förälder längre fram i tiden. :yes: Du är mogen nog att veta vad du söker och jag hoppas att vi nationella tillsammans kan ta krafttag för att hjälpas åt att skapa trygga punkter i samhället så att det inte behöver finnas någon längre period av rotlöshet för de svenska ungdomarna.
Jag tackar dig för att vi nu har ett inlägg i debatten som handlar om en annan typ av attitydproblem än de som diskuterats tidigare i tråden. Är rätt benämning "rotlöshet"?
Nibelheim
2007-10-31, 13:52
Det finns lika mycket idioter till kvinnor som det finns idioter till män.
Ja men självklart =) Vissa har lite svårt att förstå ironi på det här forumet.. Inlägget var dock riktat för att retas lite med frostheim... ;)
Nibelheim
2007-10-31, 14:06
Det var nog ett missförstånd ifrån min sida. Jag drog lite snabba slutsatser eftersom det är invandringen de flesta är mest kritiska till.
Självkritik är bra i viss mån, men visst kan man ifrågasätta och klandra sig själv lite för mycket ibland. Eftersom du skriver att du är en självständig, tänkande kvinna, kan det vara så att inbillat dig (som så många andra) att "ensam är stark"?
Så är det absolut! Men inbillning vet jag inte om det är. ;) Har blivit sårad många gånger, och har därmed svårt att lita på folk. Tror det kan vara klokt att tänka flera gånger innan man ger av sig själv till någon.:yes:
Ett barn binder upp -- javisst! Men när man bestämmer sig för att skaffa barn så ser man det inte som ett hinder. Det är inte ett fängelse, bara ett Svenssonliv. Problemet här är att Svenssonlivet inte är "inne".
Jag kan nog se dig som en stolt nordisk förälder längre fram i tiden. :yes: Du är mogen nog att veta vad du söker och jag hoppas att vi nationella tillsammans kan ta krafttag för att hjälpas åt att skapa trygga punkter i samhället så att det inte behöver finnas någon längre period av rotlöshet för de svenska ungdomarna.
Fint sagt =) Jo någon gång kanske, nån dag kanske jag lär mig att lita på någon tillräckligt för att ge den personen en del av mig själv. Jag betvivlar det stark, men man ska aldrig säga aldrig. ;)
Jag tackar dig för att vi nu har ett inlägg i debatten som handlar om en annan typ av attitydproblem än de som diskuterats tidigare i tråden. Är rätt benämning "rotlöshet"?
Jadu... rotlöshet. Vad ska man säga. Fick mig att tänka till. Jag känner mig inte rotlös, snarare rastlös. ;) Attitydsproblem vet jag heller inte om man direkt kan kalla det. Skulle kalla det visdom ;) Nej men skämt åsido. Vad menar du med attitydsproblem. :)
Frostheim
2007-10-31, 14:41
Ja men självklart =) Vissa har lite svårt att förstå ironi på det här forumet.. Inlägget var dock riktat för att retas lite med frostheim... ;)
Point taken ;)
Kataklysm
2007-10-31, 15:33
Allt fler och fler kvinnor väljer ju karriären framför att skaffa barn, när karriären sedan väl är över så är det för sent. Jag anser att det är det som orsakar det låga barnafödandet, eller iallafall till stor del.
F.ö så har jag riktigt svårt att se framför mig en "nationell plantskola", eller hur jag ska kalla det. Att enbart skaffa svenska barn gör ju ändå rätt så många ganska bra av sig själva, men att en hel hög med nationella som ska avla barn i otroliga mängder är inte så troligt. Det hade iof funkat om man gjorde så med ett gäng på 1000 kineser indelat i 50% kvinnor 50% män som fick leva instängda på en avelsgård i ett år :) När man öppnade dörrarna så skulle dom vara 2000 istället, som råttor.
Kanske skulle tillägga att det ofta ligger i de olika folkens natur om de ska skaffa 10 barn per familj eller inte. Här i Sverige kan vi försörja våra barn, vilket de inte kan i många länder i t.ex Afrika, där de föder 10 barn varav 3 överlever det första året. Vi behöver inte försäkra oss om att våra barn ska överleva för det gör de med all säkerhet om inget väldigt oväntat händer.
Frostheim
2007-10-31, 20:44
Alltid trevligt att veta vem man berør, oavsett om det gæller plus eller minus.....
Kliv fram ur skuggan mørkrets sændebud ;)
Attitydsproblem vet jag heller inte om man direkt kan kalla det. Skulle kalla det visdom ;) Nej men skämt åsido. Vad menar du med attitydsproblem. :)
Tidigare i tråden har vi diskuterat bla att ett stort problem är attityden många har till att bilda familj. Det har lyfts fram av både mig själv och andra att det behövs en rejäl attitydförändring för att öka födslotalen bland etniska svenskar. Att en del av del hela skulle vara en känsla av rotlöshet eller "rastlöshet" är något som inte har tagits upp! Vi har väl avverkat en hel del ämnen, ekonomi och förlossning bland andra.
Ditt "problem" är nog ett av de vanligaste och vi får inte glömma bort det i debatten! :-)
Frostheim
2007-11-03, 08:45
Tackar åter för alla anonyma minus för mitt tidigare inlägg ;)
För er som ej förstod så menade jag helt enkelt att det spelar ingen roll hur många barn man sätter till denna värld om man inte klarar av att ge dom en ordentlig uppfostran.
Tack för mig, lämnar tråden....har inte råd med fler minus :evilgrin:
Nibelheim
2007-11-03, 14:41
Tidigare i tråden har vi diskuterat bla att ett stort problem är attityden många har till att bilda familj. Det har lyfts fram av både mig själv och andra att det behövs en rejäl attitydförändring för att öka födslotalen bland etniska svenskar. Att en del av del hela skulle vara en känsla av rotlöshet eller "rastlöshet" är något som inte har tagits upp! Vi har väl avverkat en hel del ämnen, ekonomi och förlossning bland andra.
Ditt "problem" är nog ett av de vanligaste och vi får inte glömma bort det i debatten! :-)
Förstår hur du menar! Men så länge jag inte ser det som något problem så är det heller inget problem. Sen förstår jag heller inte varför vi skulle behöva öka födsloantalet? :unsure: Exakt vad skulle vi tjäna ¨på det? Är det inte bättre att se till att de svenska barn, som vi redan har i landet, får en säker och trygg uppväxt?
Barn är inte gratis...
Förstår hur du menar! Men så länge jag inte ser det som något problem så är det heller inget problem. Sen förstår jag heller inte varför vi skulle behöva öka födsloantalet? :unsure: Exakt vad skulle vi tjäna ¨på det? Är det inte bättre att se till att de svenska barn, som vi redan har i landet, får en säker och trygg uppväxt?
Barn är inte gratis...
Det är svårt att inte hålla med dig angående den trygga uppväxten, men hur ska du lyckas ge ett barn det när Sverige ser ut som det gör idag? Den enda tryggheten blir då att se till att hålla sig till andra svenska familjer och föda minst ett syskon till barnet så den har någon annan i nära ålder att identifiera sig med, istället för Ahmed i skolan/på dagis.
Som det ser ut i dag med antalet barn per svensk kvinna riskerar den etniskt svenska befolkningen att antingen stå still i antal eller minska. Om befolkningen minskar kan vi möta stora problem längre fram eftersom de kommer att utgöra den arbetsföra delen av vår befolkning som ska komma att bekosta vår pension, sjukvård med mera. Idag är det vi som skattebetalare betalar mormors/morfars pension, våra skattepengar subventionerar sjukvården så den blir tillgänglig för mindre bemedlade. På grund av en ökande andel äldre behövs mer skattepengar för att finansiera deras pensioner. Tyvärr är det inte så att pensionssparande innebär att man stoppar pengar i en stor spargris som man länsar längre fram i livet, utan det är snarare så att sparpengarna bekostar dagsläget.
Sen har vi de biologiska aspekterna att belysa. Vi vill ju inte att de nordiska eller svenska särdragen dör ut, pratar då inte enbart om utseende utan även beteende och mentalitet. Svenskar har en särställning i världen där flera beundransvärda drag är representerade och dessa ska inte försvinna för att mångkulturen trycker på. I slutet vill vi ändå att Sverige ska bestå av svenskar, och för att minska risken att vi blir en minoritet i vårat eget land behöver vi föda "rena" svenskar i en takt som gör att befolkningen ökar.
BornWhite
2007-11-05, 10:07
Enligt de flesta nationalistiska läror ska vi föröka oss så mycket vi kan, minst 4 barn per par enligt NS.
Det låter ju helt ok för mig som är man, men hur förhåller sig kvinnorna till det här? Det är ju faktiskt ni som bär på barnen, och står för det yttersta ansvaret.
Det skulle vara kul att få lite feedback på detta.
Jag älskar småbarn & vill så gärna ha barn, men sen är det ju så att jag går i skolan & har heller inget annat sett att försörja barnet eftersom att jag inte tjänar så mycket pengar själv mer än de jag får i månadsbidraget 1055kr. Men tillbaks till det du undrade över, jag personligen har inte direkt något emot att bära & föda 4 eller fler barn, jag har alltid velat det skulle man nog kunna säga. Men sen är jag ju inte mamma än heller så jag vet ju såklart inte hur det är att vara gravid eller att föda ett barn. Det skulle nog vara bra om mammor här på nordisk kanske kunde berätta hur de upplever hur det är att vara gravid. Om de inte har något emot det alltså, jag vill inte verka påtryckande eller hur jag ska säga, menar bara att jag iallafall skulle tycka att det kunde vara intressant om någon kunde berätta lite iallafall, (och ja jag har frågat min mamma men hon ville inte berätta för mig av någon anledning).
Men sen är jag ju inte mamma än heller så jag vet ju såklart inte hur det är att vara gravid eller att föda ett barn. Det skulle nog vara bra om mammor här på nordisk kanske kunde berätta hur de upplever hur det är att vara gravid. Om de inte har något emot det alltså, jag vill inte verka påtryckande eller hur jag ska säga, menar bara att jag iallafall skulle tycka att det kunde vara intressant om någon kunde berätta lite iallafall, (och ja jag har frågat min mamma men hon ville inte berätta för mig av någon anledning).
Din mamma ville kanske inte berätta för dig på grund av din ålder? Att vara gravid (borträknat all smärta, ständiga toabesök, kräkattacker osv) är underbart! Du är så ung att hon tror kanske att du vill skaffa barn om hon berättade hur underbart det var!?
Kristofer
2007-11-15, 20:20
Din mamma ville kanske inte berätta för dig på grund av din ålder? Att vara gravid (borträknat all smärta, ständiga toabesök, kräkattacker osv) är underbart! Du är så ung att hon tror kanske att du vill skaffa barn om hon berättade hur underbart det var!?
Ha, ha, ha! Precis. Jag tror inte direkt det bästa vore att först lära ut smärta, ständiga toabesök och kräkattacker som barnpropaganda.
Föd fler barn! Du kommer drabbas av smärta, ständiga toabesök och kräkattacker! :w000t:
Däremot bör sådana frågor lyftas fram. Upplysning är trots allt bättre än rykten. Men förekommer ens "riktig" undervisning om barnafödande i skolorna? Själv har jag inga minnen av att sådana frågor togs upp under sexualkunskapen som varade hela två dagar eller vad det nu var. :unsure:
Helst skulle jag förstås se att demografin lyftes fram mer inom samhällskunskap och geografin. Om inte den bistra demografiska verkligheten får folk att tänka till, då kommer nog inte etniska svenska kvinnor att föda så många fler barn heller. :(
Upplysning är trots allt bättre än rykten. Men förekommer ens "riktig" undervisning om barnafödande i skolorna? Själv har jag inga minnen av att sådana frågor togs upp under sexualkunskapen som varade hela två dagar eller vad det nu var. :unsure:
I skolan handlar sexualundervisningen, i alla fall när jag gick i skolan,om onani, hetro-,bi- och homosexualitet samt preventinmedel. Vi hade också två heldagar men det närmaste man kom att prata om graviditet var hur ett barn kunde skapas vid samlag. (dvs spermie möter ägg) Ingenstans fick vi dåvarande ungdomar reda på vilket ansvar ett sexuellt aktivt liv innebär. Jag har hört en del unga i dag berätta att de under sexualundervisningen fick information om aborter men ingenting om förlossningar. Försöker skolan utrota mänskligheten genom att förespråka abort? Eller är det det dekadenta levernet som lärarna anser sig ha missat?
Helst skulle jag förstås se att demografin lyftes fram mer inom samhällskunskap och geografin. Om inte den bistra demografiska verkligheten får folk att tänka till, då kommer nog inte etniska svenska kvinnor att föda så många fler barn heller. :(
Inför demografi som egen kurs i mellanstadiet med påbyggnad i högstadiet! ;) Helt seriöst så ansr jag att kvalitén över lag är usel i de "svenska" skolorna, det skulle inte skada om ett ämne som demografi, eller varför inte mer omfattande statistik, skulle införas i skolorna. Det är ämnen man lär sig ifrågasätta och att inte vara naiv borde ge ringar på vattnet även när det gäller andra delar av livet. Som att inte vara så naiv och tro att man är redo för ett barn bara för att man har sex.
Men för att halka tillbaka till ämnet; Vad skulle få oss svenska kvinnor att föda fler barn?
Vad kan vi i samhället göra för att underlätta barnafödandet? Ett förslag från mig skulle vara att skapa nätverk, gemenskap, så att tryggheten finns oavsett vad som händer i förhållandet. Vi lever inte i en perfekt värld ännu.... :unsure:
Brisingamen
2007-11-16, 21:47
Ekonomisk trygghet för kvinnor absolut! för det är ju trots allt dom som är hemma med barnen den mesta tiden.Sen informeras det inte i skolor/samhälle om att tex miljögifter påverkar vår reproduktion. Det finns ca 500 000 tusen par i Sverige som inte kan få barn och är ofrivilligt infertila.Det är en lågprioterat problem inom sjukvården(landstinget),och kan ta upp till flera år innan par kan få hjälp beroende på vart i landet det bor.
Sen informeras det inte i skolor/samhälle om att tex miljögifter påverkar vår reproduktion. Det finns ca 500 000 tusen par i Sverige som inte kan få barn och är ofrivilligt infertila.Det är en lågprioterat problem inom sjukvården(landstinget),och kan ta upp till flera år innan par kan få hjälp beroende på vart i landet det bor.
Frågan är ju hur många av dessa 500 000 par som är etniska svenskar? Målet är ju att svenskarna ska öka sin reproduktion, vi ska inte hjälpa icke-européer på bekostnad av vårt eget folk.
Du har rätt i att informationen om miljögifternas påverkan på fertiliteten inte lyfts fram nämnvärt i dagens samhälle. Jag vill påstå att bl a Folkhälsoinstitutet har underminerat sig själva genom att bara ge ut larmrapporter till höger och vänster. De borde nog starta en kampanj, liknande den de hade om munhygien för många år sedan, där de inte grips av panik och rörs till tårar så fort det är något, utan arbetar förebyggande och konstruktivt. Kanske borde de "lobba" mer tillsammans med alla miljöorganisationer för att minska gifterna i framför allt maten. Men som vi alla vet så kommer den kampanjen i första hand att vända sig till bland-par för att främja den mångkulturella idiotin.
Vad kan vi då göra? Vi som ännu inte har politisk makt? Vi är trots allt en stor del av samhället, även om vi inte rättar oss in i ledet. Är det vår uppgift att upplysa okunniga om vikten av att föda "rena" barn och det ansvar som följer?
Maradden är numera expert på demografi så han kan ju stå för den delen av undervisningen. ;)
Personligen så har jag genomgått tre graviditeter och förlossningar, visst var det jobbigt med illamående och att jag svällde som en ballong på grund av vatten i kroppen. Det gjorde ont, men det var uthärdligt för jag visste att ut kommer en förhoppningsvis frisk unge. Så nu får det räcka med barn, för jag har tre underbara barn som behöver kärlek och uppfostran.
Detta var mitt första inlägg, hoppas jag inte gjorde något fel?
whitegirl
2008-02-09, 20:18
Jag hade en bra graviditet, många toabeösk oja va det allt men kräkande nepp det slapp jag.
Förlossningen va rätt bra för vara den första men visst gjorde det ont men värt var det. Men fler barn vill jag ha och hoppas jag får.
*Snövit*
2008-02-09, 21:21
Tycker inte att det är något fel på den här tråden. Så jag svarar: jag kan tänka mig 4 barn absolut =)
FruTristan
2008-02-09, 21:36
En förlossning är ju inget "roligt" att gå igenom. Men om nästa förlossning blir lika bra som min förra så finns inga hinder för oss. Eller jo, så klart att man ska ha tid för alla och ekonomin.
Nu är en till på väg och då har vi snart två, jag känner att jag vill ha minst tre barn. För mig är dom meningen i livet. För jag anser att livet går ut på att hitta en livskamrat för att skapa en familj och dö lycklig med alla barn och barnbarn runt omkring mig.
Jag vill inte se mina barnbarn (eller barn) få problem i skolan på grund av att de är svenskar. Det är ett stort ansvar som man självklart ska ta på största allvar, men så finns ju tyvärr dessa hinder som jag nämnde innan, ekonomi och möjligheten att se alla hela tiden och lika mycket.
Hoppas inte det sista blev rörigt nu.
Många barn ska det bli. Har tre syskon och vill absolut ha en stor familj i framtiden. Så långt det bara går.
Jag vill ha flera barn med inte för många år i mellan, tycker det är viktigt att vi skaffar barn så att vårt folk inte går under. Jag längtar redan tills jag ska skaffa barn med ska gå klart min utbildning och gärna ha jobb innan jag avlar av mig.
Sleipner_
2008-06-07, 21:42
Jag har barn och födde utan någon som helst smärtlindring, och jag kan gärna tänka mig fler barn, glädjen som ett barn kan ge överglänser smärtan. Det är bara annat som stoppar mig från att skaffa större familj såsom ekonomi och miljön vi lever i som just nu inte är den bästa enlgt mig, jag tänker då på kriminalitet, droger osv.
lila_vanten
2008-06-12, 13:57
Enligt de flesta nationalistiska läror ska vi föröka oss så mycket vi kan, minst 4 barn per par enligt NS.
Det låter ju helt ok för mig som är man, men hur förhåller sig kvinnorna till det här? Det är ju faktiskt ni som bär på barnen, och står för det yttersta ansvaret.
Det skulle vara kul att få lite feedback på detta.
Hur menar du att det är vi som bär på det yttersta ansvaret? Menar du för graviditeten eller för barnen?
Jag har barn och födde utan någon som helst smärtlindring, och jag kan gärna tänka mig fler barn, glädjen som ett barn kan ge överglänser smärtan. Det är bara annat som stoppar mig från att skaffa större familj såsom ekonomi och miljön vi lever i som just nu inte är den bästa enlgt mig, jag tänker då på kriminalitet, droger osv.
Visst fasen gör det ont att föda barn, men det går över lika fort som bebisen kommer ut. Lyckan av att ha den lille på bröstet gör att all smärta är som bortblåst!
Vill gärna ha många barn! Har två nu och fler ska det bli!
Tänker på barn varje dag nu..
Nog min biologiska klocka som tickar.
Men högst 3 små liv.
Vill gärna ha många barn! Har två nu och fler ska det bli!
Lyckliga du.. :( Jag har inga men skulle väldig gärna haft några.
Lyckliga du.. :( Jag har inga men skulle väldig gärna haft några.
Är du inte snäll så får du låna mina vildar! ;) Nä, men skämt å sido. Det kommer så småning om. :D
Har en liten på 11 veckor, men ska lätt ha en hel kull =)
Sjukt fräckt känsla att föda barn. Sen anser jag att barn behöver syskon.
graviditeten var sådär, spydde kroniskt i nio månader, hade halsbränna dygnet runt, problem med rygg och så, men så är det att vara gravid =)
Jobbade ändå in i det sista.
Värkar i 13 timmar innan jag åkte in(hatar sjukhus så ville fixa det hemma).
Sen kom killen efter 1,5 timme =)
Ont, javisst, en hel del, men inte så jävligt som jag trodde!
Och han var värd all smärta =)
Aftonbladet har idag TRE artiklar med glada svenska kvinnor som valt att inte skaffa barn.
"Därför har jag valt bort barn"
"Ibland blir jag sugen - i två sekunder." Anette, 41, tycker det är synd att ämnet är så tabubelagt.
"Jag vill inte offra friheten" Marina, 47, bestämde sig redan som ung.
”Jag har blivit kallad egoistisk” Carina, 46, har aldrig ångrat att hon inte skaffat barn.
Tidigare i veckan hade samma regimtidning en artikel om att "fler och fler tjejer har tjejsex" samt att "lesbiska föräldrar är mer jämställda".
Tänker på barn varje dag nu..
Nog min biologiska klocka som tickar.
Men högst 3 små liv.
Kanske stannar klockan snart eller? Checka om en vecka
Kanske stannar klockan snart eller? Checka om en vecka
Hehe.. Ja vem vet^^