Recensioner

[Shooter]

Vad sägs om en tråd med recensioner av diverse skivor för att ge lite köpråd åt varandra?
Jag börjar så får ni haka om ni känner för det :)

Artist: Asynja
Album: Through the Misty air
Utgivningsår/skivbolag: 2007, Nordvind Records
Genré: Melodiös hårdrock
Kan köpas från: http://nordiskaforlaget.se/produkter/cd.asp?pID=CD527
Betyg: 3 av 5

Jag har, med få undantag, problem med kvinlig sång till snabb musik med elgitarrer. Med några få undantag som Angela Gossow i Arch Enemy och Tarja Turunen fd. sångare i Nightwish som gör det med beröm godkänt.
När skivan så kommer igång suckar jag också mycket riktigt när jag hör sången, den är klen och räcker inte till för Asynja's melodiösa och på sina ställen småpampiga hårdrock. Rösten kommer dock mer till sin rätt i de två svenska låtarna på skivan och kanske är det så att sångerskan helt enkelt inte behärskar engelskan tillräckligt väl för att kunna sjunga ut helt på det språket.
Musiken är annars bra, välspelad och av duktiga musiker.
Det här är en skön debutskiva. Stämningsfull och där den dryga 7 minuter långa låten Fädernas Kall sticker ut ur mängden. Ser fram mot att följa det här bandet framöver, här finns en hög potential!

[Slaavfs_Babe]

Charons Nymfer - Se Döden På Dig Vänta

Charons Nymfer Tolkar Bellman i en elektronisk tidsålder.

I dagens moderna samhälle är det en självklarhet att förnya gamla klassiker, oavsett om det är en ny uppsättning av en äldre komposition, eller om det är helt nya tolkningar, som i detta fall.
Charons Nymfer består av tre individer: Dick Lundberg på sång och bas, Tomas Nilsson på gitarr och Marco som sköter programmering och ljudförvrängning.
Resultatet, alternativ metal och mörka Bellmantolkningar.

Skivan inleds med "Så lunka vi så småningom" som framförs på ett väldigt mörkt och dystert vis, allt framförs i B-moll och vokalisten framhävs dovt men är ändock framträdande.
Vad gäller vokalisten överlag så är han som gjord för att tolka Bellmans dystra visor, utan att låta som ett depressivt nervrak så framhäver han ändå det mörka och svåra som speglade Bellmans senare tid som ensam och djupt alkoholiserad musiker.
Skivan fortsätter sedan med "Herr Baccus han är en riddare båld" som är ett av de svagare spåren, men är klart värdig att finnas med, spåret är lite gladare än föregående men har den kvar tyngden som är karakteristisk för hela skivan.
Men nu tänker jag inte rabbla upp alla låtar, utan ni får finna kärleken helt själva, åter till skivan överlag.

Mörkret som finns i denna skiva fungerar alldeles utmärkt med Bellmans lyrik, skivan har en smått morbid känsla över sig, och det övergår till ambivalenta stycken, där man både känner välmående och hopplöshet.
Aldrig förr har något liknande gjorts, och åtminstonde jag, är glad att det tillslut gjordes.
Och nu till kritiken, det är för få låtar på skivan, bara 12 spår, och när det finns så mycket att hämta från Bellman så är det bara att hoppas att det kommer komma ännu en skiva som håller samma kvalité på inspelningen och på sammansättningen.

Artistens hemsida: http://ominousrecordings.com/artists/cn.htm
Går att beställa från: http://ominousrecordings.com/
Av: Dragula