Svensk kollektivism försvagas

[Corrupt]

På 1930-talet lade man den teoretiska grunden till den svenska modellen och efter andra världskriget byggde vi en välfärdsstat delvis skapad ur vår neutralitets ekonomiska försprång. Den svenska modellen blev känd som den perfekta balansen mellan ekonomisk höger och vänster. Så här i efterhand kan man tolka det som en kompromiss för att kunna leva i den moderna västvärlden med ett system som samtidigt tar hänsyn till vår svenska kollektivism, som bl.a. tagit sig uttryck i jantelagar, icke-psykologisk litteratur och andra tecken på osjälviskt beteende.
Nu håller detta på att förändras: politiken i Sverige rättar sig allt mer efter omvärlden och därmed förändras också svenskarna.

Svenskens anpassning till det nya politiska systemet märks genom att man plötsligt i mycket högre grad är beredd att bryta mot reglerna för att ge sig själv fördelar, något som kommit att bli allt mer accepterat bland svenskar i gemen. Nu talar vi inte bara om gratisgenerationens krav på att kunna ladda ned de senaste avsnitten av "Lost" utan att betala. Vi talar om en situation där allt fler svenskar väljer att manipulera det svenska välfärdssystemet för egen vinning – 95 procent av svenskarna erkänner sig tillhöra denna grupp, detta enligt Fredrik Bergström (http://www.thelocal.se/10114/20080226/), f.d. VD på AB Handelns Utredningsinstitut, HUI.

Bergström säger att det tillhörde det vanliga att svenskarna förr höll sig efter reglerna – kanske för att reglerna fungerade, kanske för att vi är kollektivistiska till vår natur, kanske både och. Nu bryter man mot regelverket – kanske för att det inte fungerar längre i och med att svensk politik påverkats av en globalisering som knappast håller sig efter svensk modell, kanske för att vår mentalitet har anpassat sig efter det globala "samhället" och därför blivit mindre kollektivistisk. Troligen både och. Det som talar tydligast för att vår attityd håller på att förändras är att medan vi förr fördömde dem som bröt mot överenskommelsen, tar vi nu i stället efter deras beteende - faller en, faller alla. I fallet förmögenhetsskatt råder förhållandet att en självisk elit först ser tillfällen att komma undan och det svenska samhället tvingas därpå förändra sig för att överleva. Att vi har tappat förtroendet för ett kollektivistiskt system är uppenbart, och orsaken är globaliseringen – den kraft som ämnar göra alla kulturer till en hopplöst grå röra.

Läs mer (http://www.anus.com/tribes/snus/archive/2008-03-05/Svensk_kollektivism_försvagas)

[Dristigheten]

Utan solidaritet och nationalism fungerar inte "den svenska modellen". Det borde envar förstå. A priori (så uppenbart att det inte behöver bevisas). Vem vill betala skatt med tanke på vart pengarna går? Påföljderna för ekonomisk brottslighet är för låga och brottslingarna för anonyma. All denna slapphet uppmuntrar till kontraproduktivt beteende.

[benvolio]

Förtroendet har försämrats därför att det inte fungerar, och därför att det "kollektiva ansvar" vi har i Sverige i form av skatter och bestämmelser inte kommer folk till nytta i slutändan. Det är inte moralisk försämring, snarare är det ett gott tecken att folk blir mer medvetna.

[UrSvensk]

Frågan är om 95% verkligen stämmer, har svårt att tro att 95% är beredda att utnyttja systemet, men det beror ju på hur frågan ställts, om liknande denna ställts så kan jag tro det dock:
Kan du tänka dig att stanna hemma för vård av barn om du inte känner för att gå till jobbet?

Vi behöver få tillbaka en solidaritet bland folket, att national- och medkänslan med varandra åter en gång blir uppväckt.
Det krävs ju också att skattepengar inte slösas hejvilt på diverse "åtgärder" och liknande.

Så länge politiker och andra proffstyckare får leda och kan påstå att -mer eller mindre- varje arbetslös är det av egen fri vilja o.s.v. så kommer moralen försämras.
Genom liknande påståenden så kommer det ju finnas i bakhuvudet för den med arbete att "de utnyttjar mig, så då skall jag ta det jag kan" och för den arbetslöse att "jag påstås ju redan utnyttja, så då kan jag lika gärna göra det också".

Detta späs ju ytterligare på med att de som verkligen utnyttjar oss alla, m.a.o. de styrande, har fördelar ingen annan i samhället har.
De nyttjar ju dessutom dessa utan att skämmas, med påståenden om "det har alltid varit så, så jag vore ju dum om jag inte utnyttjade det"....

Solidaritet är ett modeord numer, enbart de som bestämt dettas värde är de som nyttjar det på ett löst sätt.
För mig är solidaritet att skicka en bok till en fängslad kamrat, att skänka pengar till fånghjälp o.s.v. alltså en handling och inte en tanke eller ett ord som kan yttras när man hamnat i underläge i en diskussion, "men vi måste ju vara solidariska"...

[Gappen]

Ska man få ett land att fungera så måste alla i landet hjälpas åt inte kämpa mot varandra.
Visst kan konkurrens och tävlingar vara bra men endast för att bli bättre själv inte för att bli bättre än den andra.

Därför måste vi garantera varandras säkerhet, alla måste gå med i facken och genom facken kan vi kämpa tillsammans. Företagsledarna inser detta mycket väl och har därför ett starkt "fack" kallat Svenskt Näringsliv. Det är det enda fack dem har och där står de alla enade. Små som stora. Det är bra det! Man ska sammarbeta.

Men det måste arbetare också förstå.